Idag var det dags att göra något åt Zeppolins sommarfrilla (läs: lååång man) kom jag fram till. Lika bra att passa på när sådana infall dyker upp. Jag laddade upp med mankam, sax och mankniv. Det blev visst dock bara saxen som fick arbeta, det blev inte det snyggaste som setts i manväg men det får duga för oss som inte är ute och visar upp oss bland en massa andra fancy hästar på tävlingar/träningar. :)
Eftersom jag var "civilklädd" så var ridning inte att tänka på, jag tycker inte att jeans är så värst sköna att rida i nämligen. Jag kände dock att både jag och Zeppolin behövde röra på oss så det fick helt enkelt bli en skogspromenad. På med träns på henne och reflexväst på mig trots att det var mitt på eftermiddagen. Lyser upp oss som ekipage lite åtminstone så att andra ser oss bättre i skogen. Mötte mest hundar och dess ägare i skogen, men ändå.
I början såg Zeppolin ut att tänka "tråååk tråååk tråååk", men sedan sken hon upp lite och traskade på med lite mer entusiasm. Speciellt när hon insåg att en matte på marken är mer förlåtande än en matte på ryggen när det gäller att ta tuggor av träd/buskar/blåbärsris här och där. Det var skönt att ta en långpromenad sådär, med bästa sällskapet. Vi var ute i en timme och skrapade väl ihop ca 4,5km totalt under promenaden. Var lagom mör i benen efteråt då jag sedan innan har lite lätt träningsvärk i dem av både ridning och annan träning, men skönt ändå. Nöjd häst, nöjd matte. :)
Hon är sannerligen min bästa vän, Zeppolin lyfter upp mig och håller mig flytande när inget annat hjälper. Må hon leva i många år till, mitt tantskrälle till häst..
Från dagens promenad, älskade gulltant.
