lördag 23 januari 2016

Att träna på med tant.

Okej. Zeppolin fyller 25 år i juli.

Vad vi behöver träna mest på just nu:
Att skritta på kort tygel vid uteritter.

Lite spännande att tant tycks ha glömt hur man gör det nämligen. Hon är så pigg och taggad när vi rider ut att korta tyglar i hennes värld innebär "SPRINGA OCH DET NU PÅ EN GÅNG OCH HELST SUPERSNABBT!". Jag är visserligen benägen att hålla med om att det åtminstone är en fördel att ha korta tyglar när det ska springas, däremot är det jag som bestämmer när det ska springas. Den biten ignorerar hon och småtaktar på tvären eller försöker sig på trav i skrittfart för att komma undan med att det inte går "för snabbt" åtminstone även om det är fel gångart.

Tant är snart 25 år och vi tränar på att skritta på kort tygel i skogen utan att hon tar det som att vi genast ska fatta galopp och susa fram på stigarna.

Det var det här med att hon ibland är lite väl ung i sinnet under ridturer. ;)

MEN hon är så himla rolig att rida, man blir sannerligen glad av att rida henne. :)

onsdag 6 januari 2016

Åter igen - racerköttbulle.

Zeppolin är en väluppfostrad klok, numera gammal, häst. Få hästar är som hon, med det menat är att hon är speciell i sitt sätt och det gillas av de flesta. Allra mest av mig, förstås. Det är ett privilegium att få vara hennes matte. Nu i januari har hon varit hos mig i Uppsala i 8 (!) år. Det är en lång tid. I augusti har vi hängt ihop i 19 år, vilket innebär att Pernilla ägt henne i 20 år (jag halkade in i deras liv året efter köpet). Galet lång tid.

Med detta faktum i bakhuvudet, att tant fyller 25 år i sommar, är det så himla roligt att rida henne. Eftersom hon i ridningen definitivt inte är en gammal häst. I boxen knakar det om varje led när hon rör sig det minsta lilla, om så bara för att byta ben att vila. I skogen.. är hon Racerköttbullen. Med motton "Ju fortare desto bättre", "Bara fegisar bromsar" och "Fullt ös medvetslös" att leva efter när det gäller ridningen. Hon är så genuint genomlycklig när hon får galoppera i skogen, speciellt när hon är riktigt sprallig och taggad (som idag till exempel). När hon är sådär glad och pigg, så smittar det av sig på mig och jag blir glad. Zeppolin levererar alltid, så kan man säga. Har jag en dålig dag där jag antingen (och/eller..) är på dåligt humör eller mår extra dåligt psykiskt så är hon den rätta terapeuten att ta till. Hästterapi när den är som bäst. Barbacka ut i skogen, korta tyglarna och hon förvandlas omgående till Racerköttbullen. Hon kan knappt bärga sig till att jag fattar galopp, men hon vet att hon FÅR verkligen inte fatta galopp om inte jag ber om det - vilket gör henne ännu mer taggad. Förstås.

Den dagen hon slutar vara pigg och sprallig i skogen, den dagen har hon blivit gammal på riktigt.

Det är vad jag har kommit fram till. Att det är ett ålderdomstecken för henne. Hon är svankig, stel i kroppen inomhus, behöver stödvila lite extra då och då osv. Det är ju inte konstigt, hon är pensionär. MEN gammal är hon inte förrän piggheten i skogen försvinner. När hon inte längre är taggad på att springa fortast möjligast och det nu helst nyss när vi är i skogen. Ibland är hon "ordentlig" och travar i ett vanligt strukturerat tempo, ibland rentav kan galoppen rulla på i något som skulle kunna kallas "arbetsgalopp" utan att jag behöver bromsa mer än när vi ska sakta av till skritt. Händer inte ofta, men kanske.. en gång i månaden? Glad och framåt är hon ändå, även om tempot är mer.. normalt. Med normalt menar jag ett tempo som de flesta andra nog skulle hålla sig till ute på turer.  Vi är dåliga på att hålla det tempot. Jag vill att hon ska vara lycklig och nöjd, om hon är som lyckligast och nöjdast när hon får rusa fram i sprallig galopp i skogen - då är det det hon får göra i första hand de där dagarna när jag inte har enbart skritt i tanken. För sådana turer tar vi också, där vi bara är ute och lallar runt i skritt. Hon tycker om det också. Ibland har hon oerhört bråttom (oklart till vad) när vi är ute och skrittar, ibland lallar hon på i ett lugnare tempo och äter granris och blåbärsris och njuter sådär ändå.

Zeppolin, vilken pärla alltså.

25 år i sommar.

Galet.