Idag blåste det mycket när jag var i stallet. Jag mockade, fixade mat, bar vatten och därefter hämtade jag in hästen. Borstade och hade mig innan jag slängde på lite utrustning (nope, ingen martingal/förbygel idag) för att kunna rida iväg. Hoppade upp på henne och hoppade ner efter cirka fem sekunder eftersom jag insåg att jag hade gympadojor på mig fortfarande. Hade helt enkelt glömt att byta till ridstövlar, smart? Inte direkt. Tur dock att jag kom på det direkt när jag hoppade upp och inte efter ett tag, typ ute i skogen eller så.
Det gick bra att rida. Hon var sådär lagom pigg när vi travade i skogen och på gott humör. Dock drygare än vanligt att jobba med på ridbanan en stund sedan. Hade inte tänkt galoppera, men jag kände att det behövdes för att hon skulle bli mer samarbetsvillig när det gällde formen. Galopp är som magi när det gäller henne (för det mesta), är det (för) kämpigt att jobba ner henne i form så räcker det att galoppera ett par varv för att hon plötsligt ska vara mer samarbetsvillig. Ibland kan det räcka med ett varv åt vardera håll och så är det bra sedan, ungefär så. Hur som helst så gick hon bra en stund i traven efter galoppen, men bäst gick hon ändå i skritten innan avskrittningen på långa tyglar.
Hur som helst, det gick bra i stallet idag. Som de flesta andra dagarna.
Imorgon har jag utsläppet, det blir till att kliva upp tidigt med andra ord. Heja heja.
Hoppas det blåser mindre imorgon, just nu låter det som halvstorm ute.
torsdag 21 februari 2008
onsdag 20 februari 2008
Klätterapor.
Som sagt, tre dagar går det visst mellan gångerna jag uppdaterar. Det är i och för sig snarare två dagar och så skriver jag på den tredje dagen. Det har inte hänt mycket de senaste dagarna, som vanligt. Men eftersom jag envisas med att skriva blogg om vad jag gör och inte gör i stallet och med hästen, så skriver jag ner saker ändå - för min egen skull. Det känns bra att ha koll på vad jag har gjort och inte.
I måndags hade jag utsläppet, vilket innebar att jag kom till stallet strax efter halv åtta för att släppa ut alla hästar inklusive min eftersom jag tänkte att jag skulle mocka, fixa maten och allt innan jag red. Det slutade dock med att jag fixade allt jag skulle och därefter gick ut i hagen för att klappa på Zeppolin och prata lite med henne innan jag åkte hem med en vilodag i tankarna. Min kropp ville inte vara med om någon ridtur efter att ha släppt ut hästarna, sopat stallen, kånkat vatten, mockat, fixat med maten och sist men inte minst - krattat spåret på ridbanan för att undvika vallar då den skulle sladdas senare under dagen (av en annan). Puh.
Igår donade och fixade jag i stallet tills jag var klar med allt förutom ridning. Hämtade in hästen och så gav vi oss ut på en tur med början kvart i fem. Jag skrittade ut i skogen och travade runt en lagom lång uppvärmningsögla och skritt på grusvägen hem, därefter in på ridbanan för att avsluta ridpasset där. Hon ville inte riktigt som jag ville ett tag, blev några varv i galopp och därefter gick hon bra. Blev jobbigt på slutet att jobba i form tyckte hon, vilket hon markerar tydligt med huvudet (dra ner det, skaka på det..), men bortsett från de småbråken som uppkommer då hon gör det lite för ofta så gick det förvånansvärt bra. Jag är så imponerad, hon har aldrig varit så "lätt" (vilket hon knappast är nu heller, men ändå) att jobba med som nu. Få se hur länge det håller i sig. ;)
Idag när jag åkte till stallet så var det strålande solsken och klarblå himmel. Jag blev dock lite fundersam när jag plötsligt såg molnen bokstavligt talat invadera himlen. Ett tjockt vitt täcke lade sig över den blåa himlen och det fanns ingen glipa någonstans alls där solen hade kunnat försöka tränga igenom med sina solstrålar. Inte nog med ett tjockt vitt täcke på himlen, dimman drog in som en raket överallt och spred sig mer eller mindre effektivt. Solskensridtur var med andra ord inte längre ett faktum, utan snarare en dimtråkväderridtur.
Alla hästar fick lunch ute i hagarna förutom Zeppolin. Det syntes på henne när jag gick ut för att hämta henne att hon var lite förvirrad och rätt "man hallå!! JAG ÄR OCKSÅ HUNGRIG!"-aktig. Stod spänt och väntade på mig, men inte hade jag mat med mig till henne inte, däremot hade jag lagt in hälften av lunchen i boxen så att hon fick äta det åtminstone innan vi gav oss ut på en tur. Borstade och hade mig, hade på henne all utrustning, på med min ridhjälm och så iväg. Vad stod på schemat idag? Klättring och såklart skogstur i övrigt efter det. Hon tyckte att det var jättejobbigt att ta sig upp för den där jäkla backen. Hon flåsar/andas mycket ljudligt hela vägen upp. Dels för att det är väldigt jobbigt och dels för att det samtidigt är spännande att titta på saker runtomkring som man måste flåsa lite över som häst. Hon får mycket beröm både under och efter klättringen. Bra träning det där, en gång i veckan klättrar vi och det ska vi fortsätta med.
Vi travade mycket under ridturen och hör och häpna - vi galopperade till och med idag. Hon är nämligen en rätt sansad (samlad) häst efter klättring (den är som sagt väääldigt jobbig..), hon var lugn och fin och helt enkelt trevlig att rida. Jobbade bra i form i traven och skritten efter att ha galopperat. Jag är nöjd!
Hon var en pigg och glad häst idag, en nöjd häst också när jag tog med lunchpåsen när vi skulle ut i hagen. En nöjd och halvhungrig (alltid hungrig iofs..) häst högg in på hösilaget som om hon inte sett mat förut. :)
Mockning och alla andra sysslor tog jag hand om efter att ha släppt ut henne. Det gick relativt fort. Hann till och med lite kattgos innan jag åkte hem. Inte så svårt att hinna med i och för sig eftersom Dixie (ena stallkatten) i stort sett flyttat in på mina grejer i sadelkammaren eftersom mina saker står intill elementet.
I måndags hade jag utsläppet, vilket innebar att jag kom till stallet strax efter halv åtta för att släppa ut alla hästar inklusive min eftersom jag tänkte att jag skulle mocka, fixa maten och allt innan jag red. Det slutade dock med att jag fixade allt jag skulle och därefter gick ut i hagen för att klappa på Zeppolin och prata lite med henne innan jag åkte hem med en vilodag i tankarna. Min kropp ville inte vara med om någon ridtur efter att ha släppt ut hästarna, sopat stallen, kånkat vatten, mockat, fixat med maten och sist men inte minst - krattat spåret på ridbanan för att undvika vallar då den skulle sladdas senare under dagen (av en annan). Puh.
Igår donade och fixade jag i stallet tills jag var klar med allt förutom ridning. Hämtade in hästen och så gav vi oss ut på en tur med början kvart i fem. Jag skrittade ut i skogen och travade runt en lagom lång uppvärmningsögla och skritt på grusvägen hem, därefter in på ridbanan för att avsluta ridpasset där. Hon ville inte riktigt som jag ville ett tag, blev några varv i galopp och därefter gick hon bra. Blev jobbigt på slutet att jobba i form tyckte hon, vilket hon markerar tydligt med huvudet (dra ner det, skaka på det..), men bortsett från de småbråken som uppkommer då hon gör det lite för ofta så gick det förvånansvärt bra. Jag är så imponerad, hon har aldrig varit så "lätt" (vilket hon knappast är nu heller, men ändå) att jobba med som nu. Få se hur länge det håller i sig. ;)
Idag när jag åkte till stallet så var det strålande solsken och klarblå himmel. Jag blev dock lite fundersam när jag plötsligt såg molnen bokstavligt talat invadera himlen. Ett tjockt vitt täcke lade sig över den blåa himlen och det fanns ingen glipa någonstans alls där solen hade kunnat försöka tränga igenom med sina solstrålar. Inte nog med ett tjockt vitt täcke på himlen, dimman drog in som en raket överallt och spred sig mer eller mindre effektivt. Solskensridtur var med andra ord inte längre ett faktum, utan snarare en dimtråkväderridtur.
Alla hästar fick lunch ute i hagarna förutom Zeppolin. Det syntes på henne när jag gick ut för att hämta henne att hon var lite förvirrad och rätt "man hallå!! JAG ÄR OCKSÅ HUNGRIG!"-aktig. Stod spänt och väntade på mig, men inte hade jag mat med mig till henne inte, däremot hade jag lagt in hälften av lunchen i boxen så att hon fick äta det åtminstone innan vi gav oss ut på en tur. Borstade och hade mig, hade på henne all utrustning, på med min ridhjälm och så iväg. Vad stod på schemat idag? Klättring och såklart skogstur i övrigt efter det. Hon tyckte att det var jättejobbigt att ta sig upp för den där jäkla backen. Hon flåsar/andas mycket ljudligt hela vägen upp. Dels för att det är väldigt jobbigt och dels för att det samtidigt är spännande att titta på saker runtomkring som man måste flåsa lite över som häst. Hon får mycket beröm både under och efter klättringen. Bra träning det där, en gång i veckan klättrar vi och det ska vi fortsätta med.
Vi travade mycket under ridturen och hör och häpna - vi galopperade till och med idag. Hon är nämligen en rätt sansad (samlad) häst efter klättring (den är som sagt väääldigt jobbig..), hon var lugn och fin och helt enkelt trevlig att rida. Jobbade bra i form i traven och skritten efter att ha galopperat. Jag är nöjd!
Hon var en pigg och glad häst idag, en nöjd häst också när jag tog med lunchpåsen när vi skulle ut i hagen. En nöjd och halvhungrig (alltid hungrig iofs..) häst högg in på hösilaget som om hon inte sett mat förut. :)
Mockning och alla andra sysslor tog jag hand om efter att ha släppt ut henne. Det gick relativt fort. Hann till och med lite kattgos innan jag åkte hem. Inte så svårt att hinna med i och för sig eftersom Dixie (ena stallkatten) i stort sett flyttat in på mina grejer i sadelkammaren eftersom mina saker står intill elementet.
söndag 17 februari 2008
15, 16, 17.
15, 16, 17 - datumen jag ska skriva om. Blir visst så allt som oftast nu, tre dagar per inlägg. :)
I fredags var det mycket konstigt väder, det var strålande solsken och riktigt vårväder. Jag red dock inte, men jag gjorde såklart allt annat som står på min lista över saker att göra i stallet varje dag. Jag satt lutad mot stallväggen i solen med en katt i knät. Det blåste lite, men det var varmt att sitta där och njuta av solen.
En timme senare åkte jag hem, när jag satte mig i bilen så började det toksnöa (!?). Det var så några kilometer, sedan relativt fint och solen visade sig lite bakom molnen. Sedan när jag skulle kliva ur bilen hemma så hade toksnöandet förflyttat sig dit och sådär höll det på resten av dagen/kvällen sen. Fem centimeter snö kom det allt som allt har jag för mig och detta på en väldigt kort tid. Februarivädret är underbart.. eller inte.
Igår hade jag kvällsfodringen, jag åkte därmed till stallet sådär lagom till sju för att hinna ta hand om min häst och därefter ge alla hästar mat. När jag kom så visade Zeppolin ännu en gång att hon tyckte att jag var sen. Hon har betett sig precis likadant de andra två gångerna jag kommit till stallet efter klockan sex istället för under dagen/eftermiddagen. Hon är väldigt PÅ och ska buffas och gosa och är halvvägs ut genom boxen mest hela tiden och följer varenda steg jag tar med blicken fastetsad på mig och öronen framåt. Hon har mer bråttom än vanligt att komma ut ur boxen när jag satt grimman på plats för att gå ut i gången och pyssla. Väl ute i gången brukar hon i vanliga fall bara.. vila. Ställer sig och vilar med ett bakben och sluter ögonen, men när jag kommer dit sådär sent så är hon mer alert. Hon skrapade till och med med hoven ett par gånger när jag försvann in i sadelkammaren för att hämta borstarna. Hon skrapar ALDRIG i gången om det inte är så att jag börjat klia henne och hamnar lite fel, då upplyser hon genom en skrapning eller två att jag hamnat lite på fel ställe och får känna mig fram till rätt ställe. Men det är liksom en annan sorts skrapning, det här är mer.. otålighet. När jag väl börjar borsta och dona så somnar hon i stort sett och är samma gamla vanliga slöskrutt.. :)
Borstade henne länge och väl innan jag hade på skydd, sadel, träns, reflexer och faktiskt graman för första gången sen hösten/vintern 2006. Anledningen var ridbanan, anledningen var att den gången hjälpa henne lite mer på traven att hitta rätt form. Skrittade ut en sväng först innan jag red in på ridbanan och påbörjade arbetet. Gramanen hängde mest slappt hela tiden, jag kortade den när jag kortade tyglarna (duh, såklart), men det var knappt så att den användes till det jag skulle använda den till. Räckte med att den fanns där, för hon arbetade på bra i skritt och trav. Det går framåt för oss!
Fast idag tog hon verkligen ett jättekliv framåt i utvecklingen när det gäller arbete ute i skogen. Hade förbygel med martingal på för att slippa ett hästhuvud bland molnen vid trav. Vet inte om den hade behövts (jag har den dock på ändå nuförtiden, den gör nytta ofta) egentligen idag, för hon letade sig självmant ner i form vid ett flertal tillfällen när vi travade. Det har hon "bara" gjort i skritt förut i skogen, i trav brukar det dröja ett tag innan hon kommer på att arbete i form is the shit. Hon var pigg, men hon ökade inte i traven så mycket som hon brukar. Hon försökte med andra ord inte springa fortare och fortare, vilket hon gäääärna gör i vanliga fall. Nog för att det blev fartfylld trav när vi travade på en ängskant (öppen yta = SPRINGA! YAY! KUL! enligt henne), men inne på stigarna i skogen så var det lagom tempo, långt ifrån "slött" men inte heller tokspringande. :)
Avslutade ridturen med att rida in på ridbanan för att galoppera några varv. Tre varv i vänster galopp, inte i form - men hon hade huvudet lägre än hon brukar när det vankas galopp (de första varven..) på ridbanan eller någon annanstans. Efter de tre varven så red vi snett igenom så att hon fick byta till höger galopp och galoppera tre varv i höger varv också. Hon var jätteduktig och gjorde som vanligt ett fint byte. Snarare mer regel än undantag att hon byter galopp när man vänder snett igenom i galopp, är väl mer en utmaning att få henne att hålla sig till samma galopp som när man red innan.. Det brukar dock gå bra, men då byter hon när man kommer ut på spåret istället. Det går dock att rida henne i förvänd galopp, hon är inte en omöjlig häst..:)
Travade av och skrittade av innan vi gick in i stallet för att göra oss klara för middag (för hennes del) och mockning (för min del). Innan hon fick komma in i boxen så provade vi dock de två täcken jag hämtade ut från ica innan jag åkte vidare till stallet idag. Ett stalltäcke modell tunnare än tunnast och så ett ofodrat regntäcke för de där dagarna då det är varmt, men regnigt. Båda täckena satt skitbra, vad mer kan man begära liksom? :)
Hemma strax efter sex. Tio minuter efter ankomsten till hemmet var maten klar, service? Oh yes. :D
Foto taget i fredags, det vill säga då vädret var fantastiskt tills klockan blev runt halv fyra, fyra då det ballade ur totalt och började snöa..
torsdag 14 februari 2008
<3
Fint att jag trots allt har en blogg som handlar om den jag älskar mest av allt, Zeppolin. En häst. Oförståeligt att det kan vara så vet jag att en del tycker, men det bryr jag mig inte om. Mitt hjärta har en extra stor plats för henne, det kan jag inte ens försöka förneka eller ignorera. Det bara är så och det lär fortsätta vara så. Har det varit på det sättet i 10,5 år .. så kommer det nog inte att ändras i första taget.. <3
Det har gått flera dagar sedan jag skrev sist. Mycket har det berott på att jag inte har haft lust att skriva och så har det berott på att det inte har hänt så mycket sedan sist.
Dagen efter klättringen så var vi på en promenad bara direkt från hagen. En sväng upp till vägen och tillbaka, in på ridbanan och sprang ett varv (jag höll på att avlida av andnöd.. dålig kondis? Jotackjagvetdet) och därefter in i stallet där hon fick äran att bli borstad en lång stund innan hon fick komma in i boxen och äta sin middag. Var klar med alla stallsysslor innan jag hämtade in henne, brukar oftast vara så.
Igår var det jättefint väder, dock inte inom mig. Jag hade ingen som helst motivation till att rida, jag hade tänkt låta henne vila - men så blev det inte. Jag gick nämligen ut i hagen för att se att hon mådde bra och sådär innan jag åkte hem efter att jag var klar i stallet. Hon brukar inte vara överdrivet social av sig i hagen sådär tidigt på dagen (runt två) och speciellt inte vid fint väder. Denna gång stod hon och väntade på mig och kom och mötte mig när jag kom till hagen (gick in via ridbanan, långt ifrån in-och utgången till hagen). Öronen framåt hela tiden och var överdrivet social. Det var som om hon kände på sig att det inte var en "glad" dag för matte, för hon nosade på mig och undersökte noga att jag inte hade godis gömt någonstans. Jag klappade på henne och hon tittade nyfiket på vad jag höll på med (när jag kände på benen) och var allmänt.. mysig. Jag frågade om vi skulle ta en liten ridtur ändå trots att jag inte hade tänkt det och när hon fortsatte att titta på mig med öronen spetsade framåt så var det inte med tunga steg jag gick in i stallet för att hämta grimman. Tog in henne från hagen och nu kommer alla att chockas hårt - jag borstade inte. Hon var ren sedan dagen innan, inte ens dammig. Inget fast i svansen och var i allmänt bra skick. På med en polypad på ryggen med en täckesgjord runt för att hålla den på plats, på med ridhjälm och vantar och till sist på med tränset. Därefter begav vi oss ut på en skrittrunda i skogen i det finafina vädret. Hon var på gott humör och skrittade på piggt istället för att slölunka, vilket hon i och för sig oftast ändå bara gör på grusvägen som leder till alla skogsstigar. Hon var nöjd med ridturen och det var jag också, tur att hon "övertalade" mig att ge mig ut på en tur.
Det var en himla tur att vi var ute igår, för idag blev det inget ridande för min del. Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag åkte till stallet (i och för sig tankade jag innan och lite annat, men ändå), men när jag var klar med mockning, intag av min häst (påbörjade borstning) och intag av hösilage (som INTE gick smidigt, kärran med över hundra kilo hösilage tippade utanför stallet så att jag fick lasta på allt en gång till och dessutom sopa och kratta en halv evighet efteråt för att få bort/upp allt..) så var klockan plötsligt tio i fem och jag hann inte göra så mycket mer än att fylla på hösilagepåsarna. Därefter kom Danne för att hjälpa till med intaget, det var nämligen jag och hans sambo som skulle ha det bara det att hon var iväg och tränade så att han tog det istället för henne. Det gick relativt fort att fixa, men klockan tickade på och jag borstade av Zeppolin lera, men hon har lite lera kvar i manen och luggen just nu. Det ger mig lätt ångest, jag som inte ens kan rida iväg på en häst som är synbart dammig eller som har lite lera i manen eller svansen.. Jag hann helt enkelt inte borsta så mycket som det hade behövts idag. Hon är åtminstone inte lerig längre, hon är "bara" dammig (gah..). Detta visar väl bara att även jag är mänsklig ibland när det gäller borstning och sådant där och inte "helt hopplös" som en i stallet envisas med att säga om mina låååånga bort-och ryktstunder... :)
Imorgon har jag lunchfodringen. Det betyder att jag blir klar tidigt i stallet imorgon. Det är bra det. Imorgon ska jag rida också, eftersom jag inte hann med det idag (fattar inte var tiden tog vägen idag!) och det var ändå så jäkla blåsigt och jäkligt ute så att det inte hade känts ett dugg kul eller motiverande att försöka rida vettigt. De inplastade hösilagebalarna var livsfarliga för många hästar idag.. all lösplast fladdrade utav helvete i vinden och det kom givetvis en stark vindpust just när vi skulle gå förbi där med Prinsen och Alfur varpå Prinsen som jag ledde flippade ur totalt för att han blev så rädd. Jag gjorde illa mitt högra lillfinger. Jag har förmodligen stukat det fingret upptill. Alltså leden längst ut mot fingertoppen. Mycket obehaglig smärta och det är inte överdrivet roligt heller. Nåja, det går över. Jag förstår att hästarna var hispiga när de skulle passera all den där oberäkneliga fladdrande plasten. Usch ja.
Jag har ont i ryggen, ont i nacken, och i fingret nu då. Värst är ryggen och nacken. Jag brukar inte klaga över sådant, men det vägrar gå bort. Det känns inte så.. kul. Men men, det blir väl bättre så småningom. Får flirta till mig lite massage av min pojkvän i helgen, för såhär kan jag ärligt talat inte gå omkring och känna det i ryggen och nacken i all evighet. Värsta jag varit med om på länge. Blä.
Över och ut.
Det har gått flera dagar sedan jag skrev sist. Mycket har det berott på att jag inte har haft lust att skriva och så har det berott på att det inte har hänt så mycket sedan sist.
Dagen efter klättringen så var vi på en promenad bara direkt från hagen. En sväng upp till vägen och tillbaka, in på ridbanan och sprang ett varv (jag höll på att avlida av andnöd.. dålig kondis? Jotackjagvetdet) och därefter in i stallet där hon fick äran att bli borstad en lång stund innan hon fick komma in i boxen och äta sin middag. Var klar med alla stallsysslor innan jag hämtade in henne, brukar oftast vara så.
Igår var det jättefint väder, dock inte inom mig. Jag hade ingen som helst motivation till att rida, jag hade tänkt låta henne vila - men så blev det inte. Jag gick nämligen ut i hagen för att se att hon mådde bra och sådär innan jag åkte hem efter att jag var klar i stallet. Hon brukar inte vara överdrivet social av sig i hagen sådär tidigt på dagen (runt två) och speciellt inte vid fint väder. Denna gång stod hon och väntade på mig och kom och mötte mig när jag kom till hagen (gick in via ridbanan, långt ifrån in-och utgången till hagen). Öronen framåt hela tiden och var överdrivet social. Det var som om hon kände på sig att det inte var en "glad" dag för matte, för hon nosade på mig och undersökte noga att jag inte hade godis gömt någonstans. Jag klappade på henne och hon tittade nyfiket på vad jag höll på med (när jag kände på benen) och var allmänt.. mysig. Jag frågade om vi skulle ta en liten ridtur ändå trots att jag inte hade tänkt det och när hon fortsatte att titta på mig med öronen spetsade framåt så var det inte med tunga steg jag gick in i stallet för att hämta grimman. Tog in henne från hagen och nu kommer alla att chockas hårt - jag borstade inte. Hon var ren sedan dagen innan, inte ens dammig. Inget fast i svansen och var i allmänt bra skick. På med en polypad på ryggen med en täckesgjord runt för att hålla den på plats, på med ridhjälm och vantar och till sist på med tränset. Därefter begav vi oss ut på en skrittrunda i skogen i det finafina vädret. Hon var på gott humör och skrittade på piggt istället för att slölunka, vilket hon i och för sig oftast ändå bara gör på grusvägen som leder till alla skogsstigar. Hon var nöjd med ridturen och det var jag också, tur att hon "övertalade" mig att ge mig ut på en tur.
Det var en himla tur att vi var ute igår, för idag blev det inget ridande för min del. Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag åkte till stallet (i och för sig tankade jag innan och lite annat, men ändå), men när jag var klar med mockning, intag av min häst (påbörjade borstning) och intag av hösilage (som INTE gick smidigt, kärran med över hundra kilo hösilage tippade utanför stallet så att jag fick lasta på allt en gång till och dessutom sopa och kratta en halv evighet efteråt för att få bort/upp allt..) så var klockan plötsligt tio i fem och jag hann inte göra så mycket mer än att fylla på hösilagepåsarna. Därefter kom Danne för att hjälpa till med intaget, det var nämligen jag och hans sambo som skulle ha det bara det att hon var iväg och tränade så att han tog det istället för henne. Det gick relativt fort att fixa, men klockan tickade på och jag borstade av Zeppolin lera, men hon har lite lera kvar i manen och luggen just nu. Det ger mig lätt ångest, jag som inte ens kan rida iväg på en häst som är synbart dammig eller som har lite lera i manen eller svansen.. Jag hann helt enkelt inte borsta så mycket som det hade behövts idag. Hon är åtminstone inte lerig längre, hon är "bara" dammig (gah..). Detta visar väl bara att även jag är mänsklig ibland när det gäller borstning och sådant där och inte "helt hopplös" som en i stallet envisas med att säga om mina låååånga bort-och ryktstunder... :)
Imorgon har jag lunchfodringen. Det betyder att jag blir klar tidigt i stallet imorgon. Det är bra det. Imorgon ska jag rida också, eftersom jag inte hann med det idag (fattar inte var tiden tog vägen idag!) och det var ändå så jäkla blåsigt och jäkligt ute så att det inte hade känts ett dugg kul eller motiverande att försöka rida vettigt. De inplastade hösilagebalarna var livsfarliga för många hästar idag.. all lösplast fladdrade utav helvete i vinden och det kom givetvis en stark vindpust just när vi skulle gå förbi där med Prinsen och Alfur varpå Prinsen som jag ledde flippade ur totalt för att han blev så rädd. Jag gjorde illa mitt högra lillfinger. Jag har förmodligen stukat det fingret upptill. Alltså leden längst ut mot fingertoppen. Mycket obehaglig smärta och det är inte överdrivet roligt heller. Nåja, det går över. Jag förstår att hästarna var hispiga när de skulle passera all den där oberäkneliga fladdrande plasten. Usch ja.
Jag har ont i ryggen, ont i nacken, och i fingret nu då. Värst är ryggen och nacken. Jag brukar inte klaga över sådant, men det vägrar gå bort. Det känns inte så.. kul. Men men, det blir väl bättre så småningom. Får flirta till mig lite massage av min pojkvän i helgen, för såhär kan jag ärligt talat inte gå omkring och känna det i ryggen och nacken i all evighet. Värsta jag varit med om på länge. Blä.
Över och ut.
måndag 11 februari 2008
Tre.
Tre dagar utan att uppdatera. Egentligen är det bara två eftersom det nu på tredje dagen kommer en uppdatering, saksamma - huvudsaken är att jag uppdaterar överhuvudtaget. Det är inte bara det här som får mig att skriva tre som rubrik, återkommer till det senare i inlägget.
Lördag:
Zeppolin fick en vilodag, därav uteblivet bloggande den dagen. Jag gjorde något så spännande som att åka till stallet och fixa allt som skulle fixas i stallet innan hästen togs in. Hon hade rullat sig dagen till ära och jag borstade henne så ren som det bara gick att borsta henne innan jag släppte in henne i boxen för middagsintag. Därefter åkte jag hem. Hon var lika söt och go som alla andra dagar. Spännande va? :)
Söndag:
Den här dagen var mer spännande dock kan man väl kanske uttrycka det som. Jag donade med allt i stallet för att sedan bara ta in henne för att borstas och kanske ridas. Hade inte bestämt mig för om jag skulle rida eller inte eftersom det skvätte från himlen på vägen till stallet. Zeppolins halvotåliga (en del andra hästar serverades nämligen middag) uppsyn i stallgången fick mig att bestämma mig för att ridning skulle stå på schemat. På med grejer, ett par reflexer och skritta en sväng i skymningen/mörkret på vägen innan vi gled in på ridbanan för lite arbete. Skrittade och travade. Kände efter och bestämde mig för att prova galoppera ett par varv åt vardera håll. Sagt och gjort, vänster galopp var först ut. Nämnas bör att hon:
1. Vilat dagen innan = samlat energi.
2. Inte blivit galopperad på sen december 2006, då jag red henne sist jag hade hand om henne.
3. Varit pigg på sistone då jag ridit, oavsett om det varit på ridbana eller uteritter.
4. Heter Zeppolin och är lite knäpp. ;)
Det gick bra ett varv, lite väl laddad och snabb i galoppen kanske - i övrigt kändes det okej. Dock kände jag på mig att något var på G, på hennes kroppspråk när hon galopperade och självklart saktade hon in lite samtidigt som hon sparkade bakut och studsade till några gånger. Jag konstaterade rätt snabbt att det var kört och trillade av, med tyglarna i handen fortfarande när jag landade snyggt (faktiskt, gjorde inte ett dugg ont eller sådär) på backen intill hennes framben. Hon flyttade på sig ett par steg för att inte kliva på mig, jag behövde snyta mig och därefter hoppade jag upp igen. Om jag gjorde illa mig? Tjaa.. slog i högra delen av venusberget i framvalvet innan jag trillade av. Det var allt annat än skönt och jag insåg hur lyckligt lottade vi tjejer är som inte har några pungkulor. ;)
Efter det där så travade vi lite innan vi galopperade igen åt båda hållen. I höger varv saktade hon in lite och studsade/gjorde luftsprång med frambenen (inget ovanligt när hon är pigg) vid två tillfällen men det hör till vanligheterna när man tex travar i skogen så det är inget man flyger av hästen för. Hon var som sagt väldigt laddad och pigg. Knäpphäst fick hon heta resten av kvällen då jag fnissande berättade om avramlingen för andra. Jag tyckte nämligen bara att det var komiskt, ett friskhetstecken från hennes håll att bli så glad/pigg vid första galoppen efter uppehåll. Var en aning svårt att få henne trava "normalt" (läs: lagom snabbt) efter galoppen, men det funkade till slut. Hon jobbade bra de sista minuterna i form och när jag hoppade av för att skritta av henne för hand så ringde jag och pratade in på Pernillas telefonsvarare för att rapportera.
Varför gjorde jag det? För att detta är tredje gången på 10,5 år som jag ramlat av Zeppolin! Det hör med andra ord inte till vanligheterna. Har varit på väg att ramla av mååånga gånger eftersom hon varit studsig och tramsig och sådär, men jag har alltid haft tur (balans) nog att sitta kvar, i situationer som i efterhand känts som självklara avramlingstillfällen egentligen. Kul att känna att hon är så pigg och glad och jag kan gott behöva trilla av lite. Har inte ramlat av en häst på 6-7 år nu så det är bara bra om jag gör det ibland så att jag inte inbillar mig att jag sitter kvar oavsett vad. ;)
Efter ridturen var hon nöjd med att äntligen äntligen få komma in och äta sin middag. Sisådär en halvtimme senare än de andra, en katastrof i hennes ögon. MAT! Ja, hon är lite av ett matvrak. :)
Idag:
Eftersom jag hade utsläpp av hästarna idag så var jag i stallet klockan åtta. Zeppolin tyckte nog att jag var dum som släppte ut alla andra hästar förutom henne och boxgrannen som har boxvila pga en sjukt jobbig hovböld som satt på ett dumt ställe. När jag väl tog ut henne ur boxen vid nio så tyckte hon nog att jag var konstig som stannade i stallgången och tog av henne täcket som hon har på sig ute. Hon började nog inse varför hon inte släpptes ut när de andra gjorde det - ridtur! Jag borstade av en redan ren häst och redde ut svansen (läs: plockade bort halmstrån) och sedan var det bara att slänga på lite utrustning. Förbygel med martingal för att vi skulle bege oss ut på en tur i skogen innan vi skule avsluta med ett par varv i galopp på ridbanan. Under ridturen i det underbara solskenet (riktigt vårväder, speciellt då det inte finns snö kvar) hann vi med följande:
- Skritta en hel del, eftersom hon dels ska skrittas 15-20 minuter innan hon travas och dels för att vi helt enkelt inte hade anledning att trava mer än vi redan gjorde/gjort på ridturen (vilket var mer än tidigare ridturer, inslag av trav alltså).
- Klättra uppför en lååååång brant backe (det är en stig som verkligen stiger brant uppåt, men inte "för" brant) i skritt vilket hon tyckte var jättejobbigt! Vid något tillfälle övervägde jag att hoppa av och gå bredvid upp istället (så hade jag dött på kuppen också..) eftersom hon verkligen kämpade för att ta sig uppåt med muskler hon knappt använt det senaste året. Några meter travade hon och det var helt okej, herregud - jag är imponerad av att hon inte stannade mitt i backen för att säga "nej matte det här går inte längre..". Duktiga duktiga häst, vi ska klättra uppför den där backen en gång i veckan hädanefter. Den stigen leder till gamla Stockholmsvägen som man ska rida över för att komma till de "vanliga" stigarna i skogen som vi brukar rida på.
- Bli rädda för en skogsmaskin som brummade intill stigen när vi travade på väg hemåt. Hålla på och böka sådär i skogen när man är ute på en lugn (nåja) ridtur på en pigg travande häst.
- Galoppera två varv i höger varv och två varv i vänster varv på ridbanan utan att studsa ett dugg. :)
- Sänka sig till en fin form i slutet av traven efter galoppen och jobba på bra i skritten innan jag hoppade av för att leda henne istället för att skritta av henne uppepå ryggen.
Hon var trött efter ridturen. Första gången hittills som hon visat några som helst tecken på att faktiskt vara trött efter en ridtur. Hon har visat tecken på att vissa saker är jobbiga när vi jobbar/rider, men inte trötthet av själva arbetet och sådär. Klättringen satte nog sina spår kan jag tänka mig och allt travande i skogen. Hon fick upp ett bra lagom flås i skogen. Både hon och jag behöver bättra på kondisen kan man säga.. :)
En duktig underbar häst, det är vad jag har hos mig. Hon fick komma ut i hagen och det firade hon genom att gå tre meter in i hagen och rulla sig lite halvlerig och göra så att täcket hamnade på sniskan. Den där rullningen var helt klart efterlängtad, det syntes.
In i stallet, undan med grejerna, mocka, fylla på vattenhinkar, fylla på mathinkar & påsar, lägga in hennes middag, kela jättelänge med stallkatten Dixie i solskenet (och Sudden en liten stund, även om Dixie fräste åt honom när han kom fram till mitt knä där hon låg..) och därefter byta från stövlar till skor och så blev det hemfärd halv ett ungefär. Puh.
Det var allt. Imorgon blir det en mellandag, en lugn ridtur utan alltför jobbiga inslag (typ klättring och sådant där som suger kraften ur bådas kroppar) är inplanerad. På onsdag har jag utsläpp igen. Jag längtar redan (inte). Trots att det går rätt fort att släppa ut alla hästar och sopa stallen.
Lördag:
Zeppolin fick en vilodag, därav uteblivet bloggande den dagen. Jag gjorde något så spännande som att åka till stallet och fixa allt som skulle fixas i stallet innan hästen togs in. Hon hade rullat sig dagen till ära och jag borstade henne så ren som det bara gick att borsta henne innan jag släppte in henne i boxen för middagsintag. Därefter åkte jag hem. Hon var lika söt och go som alla andra dagar. Spännande va? :)
Söndag:
Den här dagen var mer spännande dock kan man väl kanske uttrycka det som. Jag donade med allt i stallet för att sedan bara ta in henne för att borstas och kanske ridas. Hade inte bestämt mig för om jag skulle rida eller inte eftersom det skvätte från himlen på vägen till stallet. Zeppolins halvotåliga (en del andra hästar serverades nämligen middag) uppsyn i stallgången fick mig att bestämma mig för att ridning skulle stå på schemat. På med grejer, ett par reflexer och skritta en sväng i skymningen/mörkret på vägen innan vi gled in på ridbanan för lite arbete. Skrittade och travade. Kände efter och bestämde mig för att prova galoppera ett par varv åt vardera håll. Sagt och gjort, vänster galopp var först ut. Nämnas bör att hon:
1. Vilat dagen innan = samlat energi.
2. Inte blivit galopperad på sen december 2006, då jag red henne sist jag hade hand om henne.
3. Varit pigg på sistone då jag ridit, oavsett om det varit på ridbana eller uteritter.
4. Heter Zeppolin och är lite knäpp. ;)
Det gick bra ett varv, lite väl laddad och snabb i galoppen kanske - i övrigt kändes det okej. Dock kände jag på mig att något var på G, på hennes kroppspråk när hon galopperade och självklart saktade hon in lite samtidigt som hon sparkade bakut och studsade till några gånger. Jag konstaterade rätt snabbt att det var kört och trillade av, med tyglarna i handen fortfarande när jag landade snyggt (faktiskt, gjorde inte ett dugg ont eller sådär) på backen intill hennes framben. Hon flyttade på sig ett par steg för att inte kliva på mig, jag behövde snyta mig och därefter hoppade jag upp igen. Om jag gjorde illa mig? Tjaa.. slog i högra delen av venusberget i framvalvet innan jag trillade av. Det var allt annat än skönt och jag insåg hur lyckligt lottade vi tjejer är som inte har några pungkulor. ;)
Efter det där så travade vi lite innan vi galopperade igen åt båda hållen. I höger varv saktade hon in lite och studsade/gjorde luftsprång med frambenen (inget ovanligt när hon är pigg) vid två tillfällen men det hör till vanligheterna när man tex travar i skogen så det är inget man flyger av hästen för. Hon var som sagt väldigt laddad och pigg. Knäpphäst fick hon heta resten av kvällen då jag fnissande berättade om avramlingen för andra. Jag tyckte nämligen bara att det var komiskt, ett friskhetstecken från hennes håll att bli så glad/pigg vid första galoppen efter uppehåll. Var en aning svårt att få henne trava "normalt" (läs: lagom snabbt) efter galoppen, men det funkade till slut. Hon jobbade bra de sista minuterna i form och när jag hoppade av för att skritta av henne för hand så ringde jag och pratade in på Pernillas telefonsvarare för att rapportera.
Varför gjorde jag det? För att detta är tredje gången på 10,5 år som jag ramlat av Zeppolin! Det hör med andra ord inte till vanligheterna. Har varit på väg att ramla av mååånga gånger eftersom hon varit studsig och tramsig och sådär, men jag har alltid haft tur (balans) nog att sitta kvar, i situationer som i efterhand känts som självklara avramlingstillfällen egentligen. Kul att känna att hon är så pigg och glad och jag kan gott behöva trilla av lite. Har inte ramlat av en häst på 6-7 år nu så det är bara bra om jag gör det ibland så att jag inte inbillar mig att jag sitter kvar oavsett vad. ;)
Efter ridturen var hon nöjd med att äntligen äntligen få komma in och äta sin middag. Sisådär en halvtimme senare än de andra, en katastrof i hennes ögon. MAT! Ja, hon är lite av ett matvrak. :)
Idag:
Eftersom jag hade utsläpp av hästarna idag så var jag i stallet klockan åtta. Zeppolin tyckte nog att jag var dum som släppte ut alla andra hästar förutom henne och boxgrannen som har boxvila pga en sjukt jobbig hovböld som satt på ett dumt ställe. När jag väl tog ut henne ur boxen vid nio så tyckte hon nog att jag var konstig som stannade i stallgången och tog av henne täcket som hon har på sig ute. Hon började nog inse varför hon inte släpptes ut när de andra gjorde det - ridtur! Jag borstade av en redan ren häst och redde ut svansen (läs: plockade bort halmstrån) och sedan var det bara att slänga på lite utrustning. Förbygel med martingal för att vi skulle bege oss ut på en tur i skogen innan vi skule avsluta med ett par varv i galopp på ridbanan. Under ridturen i det underbara solskenet (riktigt vårväder, speciellt då det inte finns snö kvar) hann vi med följande:
- Skritta en hel del, eftersom hon dels ska skrittas 15-20 minuter innan hon travas och dels för att vi helt enkelt inte hade anledning att trava mer än vi redan gjorde/gjort på ridturen (vilket var mer än tidigare ridturer, inslag av trav alltså).
- Klättra uppför en lååååång brant backe (det är en stig som verkligen stiger brant uppåt, men inte "för" brant) i skritt vilket hon tyckte var jättejobbigt! Vid något tillfälle övervägde jag att hoppa av och gå bredvid upp istället (så hade jag dött på kuppen också..) eftersom hon verkligen kämpade för att ta sig uppåt med muskler hon knappt använt det senaste året. Några meter travade hon och det var helt okej, herregud - jag är imponerad av att hon inte stannade mitt i backen för att säga "nej matte det här går inte längre..". Duktiga duktiga häst, vi ska klättra uppför den där backen en gång i veckan hädanefter. Den stigen leder till gamla Stockholmsvägen som man ska rida över för att komma till de "vanliga" stigarna i skogen som vi brukar rida på.
- Bli rädda för en skogsmaskin som brummade intill stigen när vi travade på väg hemåt. Hålla på och böka sådär i skogen när man är ute på en lugn (nåja) ridtur på en pigg travande häst.
- Galoppera två varv i höger varv och två varv i vänster varv på ridbanan utan att studsa ett dugg. :)
- Sänka sig till en fin form i slutet av traven efter galoppen och jobba på bra i skritten innan jag hoppade av för att leda henne istället för att skritta av henne uppepå ryggen.
Hon var trött efter ridturen. Första gången hittills som hon visat några som helst tecken på att faktiskt vara trött efter en ridtur. Hon har visat tecken på att vissa saker är jobbiga när vi jobbar/rider, men inte trötthet av själva arbetet och sådär. Klättringen satte nog sina spår kan jag tänka mig och allt travande i skogen. Hon fick upp ett bra lagom flås i skogen. Både hon och jag behöver bättra på kondisen kan man säga.. :)
En duktig underbar häst, det är vad jag har hos mig. Hon fick komma ut i hagen och det firade hon genom att gå tre meter in i hagen och rulla sig lite halvlerig och göra så att täcket hamnade på sniskan. Den där rullningen var helt klart efterlängtad, det syntes.
In i stallet, undan med grejerna, mocka, fylla på vattenhinkar, fylla på mathinkar & påsar, lägga in hennes middag, kela jättelänge med stallkatten Dixie i solskenet (och Sudden en liten stund, även om Dixie fräste åt honom när han kom fram till mitt knä där hon låg..) och därefter byta från stövlar till skor och så blev det hemfärd halv ett ungefär. Puh.
Det var allt. Imorgon blir det en mellandag, en lugn ridtur utan alltför jobbiga inslag (typ klättring och sådant där som suger kraften ur bådas kroppar) är inplanerad. På onsdag har jag utsläpp igen. Jag längtar redan (inte). Trots att det går rätt fort att släppa ut alla hästar och sopa stallen.
fredag 8 februari 2008
Plötsligt händer det.
Hoppsan, en dag som hoppades över igen. Så kan det gå, det är visserligen inget tvång på att skriva varje dag - men jag försöker uppdatera varje dag ändå. Ibland blir det glapp dock, men äsch - då skriver jag bara om två dagar eller fler i ett och samma inlägg. Som idag. ;)
Hände väl inget speciellt under gårdagen, var nog mest därför jag inte kände mig manad att uppdatera när jag kom hem från stallet. Efter två dagar på ridbanan så gav vi oss ut på en ridtur i skogen igår. Det uppskattades av fröken Zeppolin som vid ett tillfälle studsade av pigghet och glädje några meter innan vi travade vidare som vanligt igen. Jag hade dragit på henne en förbygel med martingal också, för att hon inte ska kunna dra upp huvudet till molnen när jag vill bromsa in henne när det börjar gå lite väl fort i traven. Det var läskiga saker i skogen också, iallafall på ett ställe - det stod en BIL där. Ja, ooooj så farligt. Vita Volvobilar ska man akta sig för. *fnissar*
Skämt åsido, hon var lite misstänksam mot bilen som stod parkerad i skogen, men gjorde inget "dumt" utan markerade mest bara att den var läskig och så var det inget mer med det. Idag stod samma bil på nästan samma ställe och denna gång var det inte bilen som var läskig utan släpkärran med en konstig makapär (som inte ens jag listade ut vad det var för något..) på. Hon tittade bakåt uppåt på mig flera gånger när hon "frustade" och blåste ut luft för att informera mig om att hon tyckte saken var läskig. Jag satt där, oberörd och sa till henne att den inte är farlig och att det är okej att vara rädd för den. Hon tittade på mig med blickar som sa "men matte.. den är läskigf.. eller?". Vi gick sakta förbi den och det gick utmärkt utan att jag behövde hjälpa till med fart framåt. Hon smög sig tveksamt förbi den och så in på stigen hem.
Vi red en väg som jag tycker ser längre ut än vad den faktiskt är eller så var det bara det att vi idag inte bara skrittade runt hela svängen utan faktiskt travade en hel del på hemvägen.. :)
Eftersom svängen i skogen kändes kort så skrittade vi in på ridbanan och arbetade lite i skritt. Det var då det hände, det som jag inte trodde var möjligt på den där hästen. Zeppolin.. De som känner oss vet vad jag menar. Hon är inte hästen som går i form hur som helst, det har jag skrivit i tidigare bloggar. Att det tar en stund men att hon till slut kommer ner i form och jobbar bra. Men idag.. idag var det något utöver det vanliga. Aldrig aldrig har jag upplevt det på den här hästen. Underbara köttbullshäst! Hon gick ner i form relativt snart efter entrén på ridbanan. Inte bara det, hästen försvann ur händerna på mig. Say what?! Zeppolin, gå i form med sådan lätthet att det kändes som om jag inte höll i tyglarna ens. Inget fuskande, utan hon gick precis så som hon ska göra.. och.. ännu bättre. Jag satt där i chock och berömde henne och red i åttvolter och liknande utan att hon drog upp huvudet eller för all del drog ner huvudet framåt neråt för att få längre tyglar och därmed slippa jobba för att det börjar bli jobbigt eller så.. Nej.. Hon gick perfekt - för att vara en Zeppolin som INTE gör såhär i vanliga fall. Jösses.. Hon slutar verkligen inte att förvåna mig, hade väl i och för sig väntat mig att det här kanske skulle hända någongång men redan nu? Nej, trodde vi hade en bit kvar till det. Ja herregud.. jag är nog i chock än. Älskade häst.. :)
Allt förutom mathinkarna var fixade innan jag ens tog in hästen från hagen. Fixade dem efter att ha borstat av henne efter ridturen. Därefter fyllde jag på med lite vatten i ena vattenhinken och därefter åkte jag hem.
Jag är hemma hos mig i helgen, vet inte när jag åker till stallet imorgon. Om det är dåligt väder någon av dagarna i helgen så ska Zeppolin få en vilodag. Det lär visa sig, har för mig att vädret inte skulle vara alltför roligt i helgen.
Har jag förresten nämnt att Zeppolin är världens bästa häst? Iallafall i mina ögon.. att hon idag gick sådär på ridbanan gör inte direkt saken.. sämre om man säger så.. :)
Hände väl inget speciellt under gårdagen, var nog mest därför jag inte kände mig manad att uppdatera när jag kom hem från stallet. Efter två dagar på ridbanan så gav vi oss ut på en ridtur i skogen igår. Det uppskattades av fröken Zeppolin som vid ett tillfälle studsade av pigghet och glädje några meter innan vi travade vidare som vanligt igen. Jag hade dragit på henne en förbygel med martingal också, för att hon inte ska kunna dra upp huvudet till molnen när jag vill bromsa in henne när det börjar gå lite väl fort i traven. Det var läskiga saker i skogen också, iallafall på ett ställe - det stod en BIL där. Ja, ooooj så farligt. Vita Volvobilar ska man akta sig för. *fnissar*
Skämt åsido, hon var lite misstänksam mot bilen som stod parkerad i skogen, men gjorde inget "dumt" utan markerade mest bara att den var läskig och så var det inget mer med det. Idag stod samma bil på nästan samma ställe och denna gång var det inte bilen som var läskig utan släpkärran med en konstig makapär (som inte ens jag listade ut vad det var för något..) på. Hon tittade bakåt uppåt på mig flera gånger när hon "frustade" och blåste ut luft för att informera mig om att hon tyckte saken var läskig. Jag satt där, oberörd och sa till henne att den inte är farlig och att det är okej att vara rädd för den. Hon tittade på mig med blickar som sa "men matte.. den är läskigf.. eller?". Vi gick sakta förbi den och det gick utmärkt utan att jag behövde hjälpa till med fart framåt. Hon smög sig tveksamt förbi den och så in på stigen hem.
Vi red en väg som jag tycker ser längre ut än vad den faktiskt är eller så var det bara det att vi idag inte bara skrittade runt hela svängen utan faktiskt travade en hel del på hemvägen.. :)
Eftersom svängen i skogen kändes kort så skrittade vi in på ridbanan och arbetade lite i skritt. Det var då det hände, det som jag inte trodde var möjligt på den där hästen. Zeppolin.. De som känner oss vet vad jag menar. Hon är inte hästen som går i form hur som helst, det har jag skrivit i tidigare bloggar. Att det tar en stund men att hon till slut kommer ner i form och jobbar bra. Men idag.. idag var det något utöver det vanliga. Aldrig aldrig har jag upplevt det på den här hästen. Underbara köttbullshäst! Hon gick ner i form relativt snart efter entrén på ridbanan. Inte bara det, hästen försvann ur händerna på mig. Say what?! Zeppolin, gå i form med sådan lätthet att det kändes som om jag inte höll i tyglarna ens. Inget fuskande, utan hon gick precis så som hon ska göra.. och.. ännu bättre. Jag satt där i chock och berömde henne och red i åttvolter och liknande utan att hon drog upp huvudet eller för all del drog ner huvudet framåt neråt för att få längre tyglar och därmed slippa jobba för att det börjar bli jobbigt eller så.. Nej.. Hon gick perfekt - för att vara en Zeppolin som INTE gör såhär i vanliga fall. Jösses.. Hon slutar verkligen inte att förvåna mig, hade väl i och för sig väntat mig att det här kanske skulle hända någongång men redan nu? Nej, trodde vi hade en bit kvar till det. Ja herregud.. jag är nog i chock än. Älskade häst.. :)
Allt förutom mathinkarna var fixade innan jag ens tog in hästen från hagen. Fixade dem efter att ha borstat av henne efter ridturen. Därefter fyllde jag på med lite vatten i ena vattenhinken och därefter åkte jag hem.
Jag är hemma hos mig i helgen, vet inte när jag åker till stallet imorgon. Om det är dåligt väder någon av dagarna i helgen så ska Zeppolin få en vilodag. Det lär visa sig, har för mig att vädret inte skulle vara alltför roligt i helgen.
Har jag förresten nämnt att Zeppolin är världens bästa häst? Iallafall i mina ögon.. att hon idag gick sådär på ridbanan gör inte direkt saken.. sämre om man säger så.. :)
onsdag 6 februari 2008
Envis köttbulle.
Hur spännande är det att rida i duggregn och mörker? Inte så värst nej, men det var bara att ge sig ut i snålblåsten (nåja, duggregnet) och motionera hästen. Ska hon sättas igång, så passar det sig inte med vila efter två dagar. Vila blir det någon dag när det är värre väder. Smart va? ;)
Kom till stallet kvart i sex. Zeppolin stod och käkade sin middag och jag passade på att mocka. Det går utmärkt att mocka trots att hon står i boxen, det gör jag rätt ofta. Det är bäst när hon äter, för då envisas hon inte med att stå och vila vid boxväggen mellan henne och Uno. För just där brukar jag mocka sist för det mesta och givetvis ska hon ställa sig och vila just DÄR så att jag ibland får be henne lyfta på hovarna så att jag kan dra undan halmen under fötterna på henne. Haha. För flyttar man på henne så tar det inte lång tid förrän hon ställer sig där igen och vilar, det är liksom vilostället. :)
Efter mockningen fixade jag allt annat, fyllde på tomma mathinkar och påsar alltså. Därefter ut med hästen på stallgången för att borsta och dona. Jag pysslade i en timme innan vi kom ut på ridturen. Gick åt mer än fem minuter åt att greja med tränset tror jag, eftersom jag idag valde att ta på henne Prestigetränset som ser lite speciellt ut och som jag tydligen lyckats tjabbla till lite när jag satte dit bettet innan tränsningen.
Skrittade en sväng på grusvägen innan vi skrittade in på ridbanan för att påbörja mer seriöst arbete. Visserligen fortfarande i skritt, men inte mindre seriöst för det. Det var lite mer kamp mellan oss idag innan vi till slut hittade en balans som gjorde att hon gav med sig och jag kunde ge henne mer beröm igen. Hon gick på sätt och vis bättre idag än igår - om man bortser från att hon viftade mer på huvudet idag (jobbigt att jobba.. man kan smita undan lite med jämna mellanrum genom att skaka på huvudet och ha sig..), men när hon väl arbetade som hon skulle så gick hon jättebra. Till och med en del i trav också, även om hon viftade/skakade friskt på huvudet då också till och från. Vet inte om hon var missnöjd med tränsvalet eller om hon helt enkelt bara tyckte att det var jobbigt att jobba idag igen. Förmodligen det sistnämnda då inget med tränset var fel och bettet är inget ovanligt heller. Hon kan bli sådär när det är jobbigt med det arbete vi håller på med. Jag förstår henne, jag hade lust att amputera benen vid något tillfälle och när jag mockade så var jag beredd att hämta balsnöreskniven och amputera bort högerarmen. Jag kallar det "mockarm" för det gör mest ont när jag mockar.. i överarmen.
Eh.. nu kom jag av mig. Var var jag..? Jo, det gick bra idag. Hon tuggade på bettet och gick i en form som passar henne bra, inte överdrivet låg och det känns hur hon arbetar med ryggen. Imorgon ska vi inte rida på ridbanan. Imorgon ska vi ut i skogen. Bara för det så är det väl skitväder. Jag lär sätta på henne förbygeln med martingal (visste väl att den skulle komma till användning på något sätt och inte bara skickas med till Uppsala för att smörjas.. vilket var Pernillas argument för att slänga med den i packningen.. hehe) så att hon inte drar upp huvudet för mycket när vi travar. Hon blir LITE för glad i skogen ibland och drar gäääärna upp huvudet extra mycket så att det är svårare att bromsa in henne. Hon gör inget dumt, hon blir bara så pigg och vill springa (läs: trava) fort fort fort och det vill inte jag (jämt) eftersom det inte alltid passar sig att swoscha fram i skogen i 190km/h. ;)
Borstade och kliade henne en stund i stallgången innan hon fick komma in i boxen igen, som jag hade ströat med lite mer halm. Jag som inte hade tänkt slänga in en hel bal idag fick gå upp på höskullen och hämta ner andra halvan av balen jag öppnade för att ströa boxen med direkt efter mockningen... Tur att det snart kommer torv, det ska ligga under halmen. Då ligger halmen kvar bättre. Nog för att hon äter en hel del halm (köttbulle.. envis sådan, därav rubriken och att hon var envis under ridturen och magen såg ut som en köttbulle i skuggan av ljuset från strålkastaren som lyser upp ridbanan.. haha) eftersom halm är smaskens, men mycket mockas ut varje dag. Eller inte varje dag, vissa dagar är det mindre andra mer. Idag var en "mer"-dag medan det var mindre igår.
Måste nämna att min hunk var med och kvällsfodrade igår. Han bad mig nämna det i bloggen. Han är lite hästrädd och har stor respekt för hästar (det ska man såklart ha..), han har dock blivit polare med en häst i stallet. Han kunde dock inte hälsa på den hästen så mycket eftersom ägaren var där och grejade med honom efter en hoppträning de just hade kommit tillbaka ifrån. Synd för min hunk som åkte med mest för att klappa lite på den hästen och för att hjälpa till litegrann. Hanns med en del kel med stallkatten Sudden också.
Sudden.. ja han har då inte alltid respekt för hästar om man säger så. Idag när jag borstade Zeppolin så kom han och lade sig mellan mina ben och Zeppolins högra framhov. Där låg han och myste och hade det hur bra som helst, jag kliade på honom lite då och då. Knäppkatt. Senare kom han och hoppade upp i mitt knä och lade sig när jag var upptagen med att borsta ren Zeppolins framben. Tungt efter ett tag att stå på huk med en fet katt i knät? Jotack.
Men han är söt.
Sova kanske och kolla vad det kan tänkas vara för väder imorgon på dagen.
Kom till stallet kvart i sex. Zeppolin stod och käkade sin middag och jag passade på att mocka. Det går utmärkt att mocka trots att hon står i boxen, det gör jag rätt ofta. Det är bäst när hon äter, för då envisas hon inte med att stå och vila vid boxväggen mellan henne och Uno. För just där brukar jag mocka sist för det mesta och givetvis ska hon ställa sig och vila just DÄR så att jag ibland får be henne lyfta på hovarna så att jag kan dra undan halmen under fötterna på henne. Haha. För flyttar man på henne så tar det inte lång tid förrän hon ställer sig där igen och vilar, det är liksom vilostället. :)
Efter mockningen fixade jag allt annat, fyllde på tomma mathinkar och påsar alltså. Därefter ut med hästen på stallgången för att borsta och dona. Jag pysslade i en timme innan vi kom ut på ridturen. Gick åt mer än fem minuter åt att greja med tränset tror jag, eftersom jag idag valde att ta på henne Prestigetränset som ser lite speciellt ut och som jag tydligen lyckats tjabbla till lite när jag satte dit bettet innan tränsningen.
Skrittade en sväng på grusvägen innan vi skrittade in på ridbanan för att påbörja mer seriöst arbete. Visserligen fortfarande i skritt, men inte mindre seriöst för det. Det var lite mer kamp mellan oss idag innan vi till slut hittade en balans som gjorde att hon gav med sig och jag kunde ge henne mer beröm igen. Hon gick på sätt och vis bättre idag än igår - om man bortser från att hon viftade mer på huvudet idag (jobbigt att jobba.. man kan smita undan lite med jämna mellanrum genom att skaka på huvudet och ha sig..), men när hon väl arbetade som hon skulle så gick hon jättebra. Till och med en del i trav också, även om hon viftade/skakade friskt på huvudet då också till och från. Vet inte om hon var missnöjd med tränsvalet eller om hon helt enkelt bara tyckte att det var jobbigt att jobba idag igen. Förmodligen det sistnämnda då inget med tränset var fel och bettet är inget ovanligt heller. Hon kan bli sådär när det är jobbigt med det arbete vi håller på med. Jag förstår henne, jag hade lust att amputera benen vid något tillfälle och när jag mockade så var jag beredd att hämta balsnöreskniven och amputera bort högerarmen. Jag kallar det "mockarm" för det gör mest ont när jag mockar.. i överarmen.
Eh.. nu kom jag av mig. Var var jag..? Jo, det gick bra idag. Hon tuggade på bettet och gick i en form som passar henne bra, inte överdrivet låg och det känns hur hon arbetar med ryggen. Imorgon ska vi inte rida på ridbanan. Imorgon ska vi ut i skogen. Bara för det så är det väl skitväder. Jag lär sätta på henne förbygeln med martingal (visste väl att den skulle komma till användning på något sätt och inte bara skickas med till Uppsala för att smörjas.. vilket var Pernillas argument för att slänga med den i packningen.. hehe) så att hon inte drar upp huvudet för mycket när vi travar. Hon blir LITE för glad i skogen ibland och drar gäääärna upp huvudet extra mycket så att det är svårare att bromsa in henne. Hon gör inget dumt, hon blir bara så pigg och vill springa (läs: trava) fort fort fort och det vill inte jag (jämt) eftersom det inte alltid passar sig att swoscha fram i skogen i 190km/h. ;)
Borstade och kliade henne en stund i stallgången innan hon fick komma in i boxen igen, som jag hade ströat med lite mer halm. Jag som inte hade tänkt slänga in en hel bal idag fick gå upp på höskullen och hämta ner andra halvan av balen jag öppnade för att ströa boxen med direkt efter mockningen... Tur att det snart kommer torv, det ska ligga under halmen. Då ligger halmen kvar bättre. Nog för att hon äter en hel del halm (köttbulle.. envis sådan, därav rubriken och att hon var envis under ridturen och magen såg ut som en köttbulle i skuggan av ljuset från strålkastaren som lyser upp ridbanan.. haha) eftersom halm är smaskens, men mycket mockas ut varje dag. Eller inte varje dag, vissa dagar är det mindre andra mer. Idag var en "mer"-dag medan det var mindre igår.
Måste nämna att min hunk var med och kvällsfodrade igår. Han bad mig nämna det i bloggen. Han är lite hästrädd och har stor respekt för hästar (det ska man såklart ha..), han har dock blivit polare med en häst i stallet. Han kunde dock inte hälsa på den hästen så mycket eftersom ägaren var där och grejade med honom efter en hoppträning de just hade kommit tillbaka ifrån. Synd för min hunk som åkte med mest för att klappa lite på den hästen och för att hjälpa till litegrann. Hanns med en del kel med stallkatten Sudden också.
Sudden.. ja han har då inte alltid respekt för hästar om man säger så. Idag när jag borstade Zeppolin så kom han och lade sig mellan mina ben och Zeppolins högra framhov. Där låg han och myste och hade det hur bra som helst, jag kliade på honom lite då och då. Knäppkatt. Senare kom han och hoppade upp i mitt knä och lade sig när jag var upptagen med att borsta ren Zeppolins framben. Tungt efter ett tag att stå på huk med en fet katt i knät? Jotack.
Men han är söt.
Sova kanske och kolla vad det kan tänkas vara för väder imorgon på dagen.
tisdag 5 februari 2008
Uppdrag: Bygga upp rygg.
Det är inte det att Zeppolin inte har en rygg, men den hon har behöver musklas upp rejält. De byggs inte upp av sig själva och definitivt inte av att gå och göra ingenting i över ett år. ;)
Idag påbörjade jag uppdraget, det är ett projekt som kommer att sträcka sig från och med idag till och med.. Tjaa, det är väl ett projekt som först ska ge gott resultat och därefter ska det underhållas också så att man inte behöver börja om på ruta ett igen.
Fixade mat, mockning och kattkel innan Pernilla dök upp. Jag fixade vattenhinkarna och hämtade därefter in Zeppolin från hagen eftersom jag skulle rida efter att Pernilla åkt hem. Självklart skulle Pernilla titta och pussa lite på Zeppolin också, pussdelen var det väl mest Pernilla som var intresserad av - Zeppolin är inte en mulpussälskare direkt (bara ibland). Hon hade grimma på sig så hon hade inte så mycket att välja på än att stå ut med pussandet en liten stund. De ses ju aldrig numera, nu när Zeppolin är med mig. ;p
Med gårdagens styltor i minnet så gav jag mig inte ut i skogen. Skrittade fram och tillbaka på vägen innan jag red in på ridbanan för lite mer skritt och arbete. Det tar lite extra lång tid att få med Zeppolin på noterna om att gå i form och arbeta med hela kroppen och framförallt ryggen (även om det är så att när hon väl sänker "ner" sig i form så kommer ryggen automatiskt med, vilket inte är självklart på alla hästar - en del hästar fuskar genom att bara böja halsen och hoppas på att ryttaren inte märker att de inte har ryggen/baken/whatever med sig också..), men det är helt klart värt det. Känslan jag får inom mig, när jag känner och ser att hon tar ner huvudet från molnen (där hon annars gärna håller huvudet tyvärr, alltid varit så) och tuggar på bettet och verkligen jobbar trots att man inte hjälpt till med tex graman, är underbar. Alla som känner Zeppolin och sett henne bli riden under alla dessa år vet att hon inte är en häst som gärna tar ner huvudet i första taget om det är så att hon är utan hjälptyglar eller liknande som gör att hon snabbare hittar rätt form. Det har tydligen tagit henne alla dessa år, året då hon fyller 17 (visserligen var det någorlunda likadant då jag hade henne hösten 2006 också, när hon var 15), att inse att det faktiskt funkar att gå i form utan hjälptyglar och att det är helt okej dessutom. Matte på ryggen blir nöjd och berömmer, hon jobbar på ännu bättre och går bra för att vara en Zeppolin.
Faktum är, att under alla dessa år (10,5), har jag aldrig fått henne att gå så bra utan "hjälp" (graman etc) som jag gjorde idag. 20 minuter på ridbanan resulterade i åtminstone tio minuters arbete i form i skritt. Hon är som sagt inte igång ordentligt, så vi tar det lugnt med trav och sådär. Hon fick dock trava några varv och även då märktes det att viljan/känslan för att ta ner huvudet i rätt form fanns även om det bara var ett fåtal steg som faktiskt togs i rätta fina formen. Det kommer, det kommer att ta ett tag, men det kommer. Hon är annorlunda nu än vad hon var förut, som att rida på samma gamla Zeppolin - men med en helt annan känsla och vilja i hennes tankar på köpet. Det blir nog bra det där, vi har hur som helst kommit någonvart, trots att vi knappt börjat ens. :)
Jag har kvällsfodringen ikväll. Halv tio åker vi (jo, för hunken ska med tydligen och han har paxat att ge mat till en av hästarna som han blivit polare med..haha) hemifrån så att vi är i stallet före tio och kan fodra kvällsmat och släcka stallen och "göra natt"... och så kan jag godnattpussa Zeppolin.
Imorgon är en ny dag, tänk om det kunde sluta vara tösnö och is överallt så att vi kan rida i skogen utan att hon får styltorna från helvetet i framhovarna efter två meter. Sulor ska på när det är dags att sko henne, det är dock inte dags än, det är några veckor kvar. Rätt många faktiskt till och med.
Hej hopp!
Idag påbörjade jag uppdraget, det är ett projekt som kommer att sträcka sig från och med idag till och med.. Tjaa, det är väl ett projekt som först ska ge gott resultat och därefter ska det underhållas också så att man inte behöver börja om på ruta ett igen.
Fixade mat, mockning och kattkel innan Pernilla dök upp. Jag fixade vattenhinkarna och hämtade därefter in Zeppolin från hagen eftersom jag skulle rida efter att Pernilla åkt hem. Självklart skulle Pernilla titta och pussa lite på Zeppolin också, pussdelen var det väl mest Pernilla som var intresserad av - Zeppolin är inte en mulpussälskare direkt (bara ibland). Hon hade grimma på sig så hon hade inte så mycket att välja på än att stå ut med pussandet en liten stund. De ses ju aldrig numera, nu när Zeppolin är med mig. ;p
Med gårdagens styltor i minnet så gav jag mig inte ut i skogen. Skrittade fram och tillbaka på vägen innan jag red in på ridbanan för lite mer skritt och arbete. Det tar lite extra lång tid att få med Zeppolin på noterna om att gå i form och arbeta med hela kroppen och framförallt ryggen (även om det är så att när hon väl sänker "ner" sig i form så kommer ryggen automatiskt med, vilket inte är självklart på alla hästar - en del hästar fuskar genom att bara böja halsen och hoppas på att ryttaren inte märker att de inte har ryggen/baken/whatever med sig också..), men det är helt klart värt det. Känslan jag får inom mig, när jag känner och ser att hon tar ner huvudet från molnen (där hon annars gärna håller huvudet tyvärr, alltid varit så) och tuggar på bettet och verkligen jobbar trots att man inte hjälpt till med tex graman, är underbar. Alla som känner Zeppolin och sett henne bli riden under alla dessa år vet att hon inte är en häst som gärna tar ner huvudet i första taget om det är så att hon är utan hjälptyglar eller liknande som gör att hon snabbare hittar rätt form. Det har tydligen tagit henne alla dessa år, året då hon fyller 17 (visserligen var det någorlunda likadant då jag hade henne hösten 2006 också, när hon var 15), att inse att det faktiskt funkar att gå i form utan hjälptyglar och att det är helt okej dessutom. Matte på ryggen blir nöjd och berömmer, hon jobbar på ännu bättre och går bra för att vara en Zeppolin.
Faktum är, att under alla dessa år (10,5), har jag aldrig fått henne att gå så bra utan "hjälp" (graman etc) som jag gjorde idag. 20 minuter på ridbanan resulterade i åtminstone tio minuters arbete i form i skritt. Hon är som sagt inte igång ordentligt, så vi tar det lugnt med trav och sådär. Hon fick dock trava några varv och även då märktes det att viljan/känslan för att ta ner huvudet i rätt form fanns även om det bara var ett fåtal steg som faktiskt togs i rätta fina formen. Det kommer, det kommer att ta ett tag, men det kommer. Hon är annorlunda nu än vad hon var förut, som att rida på samma gamla Zeppolin - men med en helt annan känsla och vilja i hennes tankar på köpet. Det blir nog bra det där, vi har hur som helst kommit någonvart, trots att vi knappt börjat ens. :)
Jag har kvällsfodringen ikväll. Halv tio åker vi (jo, för hunken ska med tydligen och han har paxat att ge mat till en av hästarna som han blivit polare med..haha) hemifrån så att vi är i stallet före tio och kan fodra kvällsmat och släcka stallen och "göra natt"... och så kan jag godnattpussa Zeppolin.
Imorgon är en ny dag, tänk om det kunde sluta vara tösnö och is överallt så att vi kan rida i skogen utan att hon får styltorna från helvetet i framhovarna efter två meter. Sulor ska på när det är dags att sko henne, det är dock inte dags än, det är några veckor kvar. Rätt många faktiskt till och med.
Hej hopp!
måndag 4 februari 2008
Sk(r)utthäst.
Nog för att jag brukar kalla henne för skrutthäst, men idag får jag nog stryka bort det ensamma r:et och helt enkelt hålla mig till att kalla henne skutthäst. Idag var det dags för att sitta upp i sadeln igen efter åtta dagar med vila, det var tösnö och is. Jättekul när man vet att hästen kommer att få styltor under varje hov (knappt några i back i och för sig, men ändå) och man lämnade hovkratsen i stallgången innan man red iväg. Jo, det går utmärkt att byta ut ordet "man" till jag i de föregående meningarna. Zeppolin var lite larvig i skogen på så sätt att hon ibland saktade in lite (stannade dock inte) och var "rädd" för saker som sett likadana ut alla gånger vi gått förbi där. Tönthäst. Det är med hjälp av sådana saker jag kan förutspå att hon har mer energi i kroppen än hon vill låtsas om att hon har... förrän det är dags att trava alltså. För DÅ sprudlar hon av energi och vill springa fortare och fortare och fortare och nämnde jag förresten fortare? ;)
Fick hoppa av vid ett tillfälle på en stig och leta upp en lämplig pinne och försöka knacka bort hennes 10cm höga styltor. Utan att överdriva så var det just så höga de var, ett helvete att få loss. Zeppolin bara stod där mitt i stilen och nosade mig på rumpan en gång för att hon funderade varför jag tog så lång tid på mig att göra det jag gjorde med hovarna. Jag blev till slut tvungen att sätta mig på huk och lägga hennes hov över låret för att jag inte orkade hålla upp den längre medan jag knackade/hackade bort is lite lite lite i taget. Puh.. Tur att hon är så snäll som hon är, jag gick tre meter ifrån henne för att hämta en bättre pinne och hon bara stod där och tittade efter mig. Mitt ute i skogen. Hon hade kunnat gå iväg eller rentav springa iväg, men nej, hon stod där och väntade. Hon är inte typen av häst som dumpar en hur som helst. Hon stannar helst vid en även när hon blir rädd för något (tack och lov).
Vi skulle bara skritta, men kände att hon ville trava och hon fick trava 60-70m. På den tiden hann hon få upp en hel del fart (vilket jag ju nämnde i början av inlägget), trots att jag bromsade in henne. Sedan känner jag det där, det där som jag bara känner från henne när något är på G. Det kom inget "piiiiiiiip" (tjut/skrik/whatever) från henne utan ett halvstönande ljud och därefter exploderade hon i form av studs och bakutsparkar! Hon bockar tack och lov inte och om hon gör det så är det inte högt, så det kan nog vara så att hon bockade - fast lågt (men ändå tillräckligt). Därav skutthäst. Energi? Ja. Pigg? Ja. Glad? OH YES! Herregud.. sedan travade hon vidare i samma snabba takt som om ingenting hänt. Knashäst. Hon slutar aldrig förvåna en, hon är rolig. Jag bara log när hon studsat och haft sig.. tog en stund att få henne att sakta av till skritt för hon ville springa mer, men med tanke på vilan och att hon inte är igång ordentligt så fick hon inte springa mer än sådär idag.
Pigg skritt hela vägen hem sen, när vi närmade oss hagarna och stallet. Pojkarna som är fyra stycken i en enorm hage satte av i full galopp och kom springande från andra sidan hagen fram till staketet där vid vägen vi gick på (då hade jag hoppat av redan). Två hästar i hagen bortanför kom i full galopp också och en av hästarna i hagen till höger om vägen kom i jäääättestor trav och högrest svans och gnäggade åt oss. Zeppolin kände sig nog rätt uppmärksammad. Givetvis gnäggade hennes beundrare Classe i en hage ännu längre bort. Han är fortfarande tokförälskad i Zeppolin. Hon visar bara intresse för honom ute i hagen (han går i hagen bredvid) eftersom hon går ensam och ibland känner för att få sällskap och då ställer hon sig och vilar intill staketet till hagen där han står. De står bredvid varandra i stallet, men DÄR skiter hon fullständigt i honom hur intresserad han än är... *fnissar*
Alla stallsysslor fixade jag klart innan ridturen. Allt förutom att fixa mathinkarna, det gjorde jag efter ridturen. Lade in middagen också efter ridturen, släppte ut Zeppolin i hagen ()där hon skrittade lugnt tre meter och därefter rivstartade i galopp och drog av några bockar och ett gnägg innan hon sprang fram till stället där Classe stod och väntade i hagen intill.. Fina vädret smittar av sig. ;p) och sen åkte jag hem.
Imorgon får vi finbesök i stallet. Ägaren Pernilla kommer och hälsar på oss (eh, mest Zeppolin gissar jag, men ändå) när hon ändå har vägarna förbi. Hon skulle visst till Märsta på kurs, så hon skulle komma efter lunch - vilket passar mig bra eftersom jag är i stallet efter lunch.. :)
Nog nu, om den skuttande glada hästen och allt annat bonussvammel. ;)
Fick hoppa av vid ett tillfälle på en stig och leta upp en lämplig pinne och försöka knacka bort hennes 10cm höga styltor. Utan att överdriva så var det just så höga de var, ett helvete att få loss. Zeppolin bara stod där mitt i stilen och nosade mig på rumpan en gång för att hon funderade varför jag tog så lång tid på mig att göra det jag gjorde med hovarna. Jag blev till slut tvungen att sätta mig på huk och lägga hennes hov över låret för att jag inte orkade hålla upp den längre medan jag knackade/hackade bort is lite lite lite i taget. Puh.. Tur att hon är så snäll som hon är, jag gick tre meter ifrån henne för att hämta en bättre pinne och hon bara stod där och tittade efter mig. Mitt ute i skogen. Hon hade kunnat gå iväg eller rentav springa iväg, men nej, hon stod där och väntade. Hon är inte typen av häst som dumpar en hur som helst. Hon stannar helst vid en även när hon blir rädd för något (tack och lov).
Vi skulle bara skritta, men kände att hon ville trava och hon fick trava 60-70m. På den tiden hann hon få upp en hel del fart (vilket jag ju nämnde i början av inlägget), trots att jag bromsade in henne. Sedan känner jag det där, det där som jag bara känner från henne när något är på G. Det kom inget "piiiiiiiip" (tjut/skrik/whatever) från henne utan ett halvstönande ljud och därefter exploderade hon i form av studs och bakutsparkar! Hon bockar tack och lov inte och om hon gör det så är det inte högt, så det kan nog vara så att hon bockade - fast lågt (men ändå tillräckligt). Därav skutthäst. Energi? Ja. Pigg? Ja. Glad? OH YES! Herregud.. sedan travade hon vidare i samma snabba takt som om ingenting hänt. Knashäst. Hon slutar aldrig förvåna en, hon är rolig. Jag bara log när hon studsat och haft sig.. tog en stund att få henne att sakta av till skritt för hon ville springa mer, men med tanke på vilan och att hon inte är igång ordentligt så fick hon inte springa mer än sådär idag.
Pigg skritt hela vägen hem sen, när vi närmade oss hagarna och stallet. Pojkarna som är fyra stycken i en enorm hage satte av i full galopp och kom springande från andra sidan hagen fram till staketet där vid vägen vi gick på (då hade jag hoppat av redan). Två hästar i hagen bortanför kom i full galopp också och en av hästarna i hagen till höger om vägen kom i jäääättestor trav och högrest svans och gnäggade åt oss. Zeppolin kände sig nog rätt uppmärksammad. Givetvis gnäggade hennes beundrare Classe i en hage ännu längre bort. Han är fortfarande tokförälskad i Zeppolin. Hon visar bara intresse för honom ute i hagen (han går i hagen bredvid) eftersom hon går ensam och ibland känner för att få sällskap och då ställer hon sig och vilar intill staketet till hagen där han står. De står bredvid varandra i stallet, men DÄR skiter hon fullständigt i honom hur intresserad han än är... *fnissar*
Alla stallsysslor fixade jag klart innan ridturen. Allt förutom att fixa mathinkarna, det gjorde jag efter ridturen. Lade in middagen också efter ridturen, släppte ut Zeppolin i hagen ()där hon skrittade lugnt tre meter och därefter rivstartade i galopp och drog av några bockar och ett gnägg innan hon sprang fram till stället där Classe stod och väntade i hagen intill.. Fina vädret smittar av sig. ;p) och sen åkte jag hem.
Imorgon får vi finbesök i stallet. Ägaren Pernilla kommer och hälsar på oss (eh, mest Zeppolin gissar jag, men ändå) när hon ändå har vägarna förbi. Hon skulle visst till Märsta på kurs, så hon skulle komma efter lunch - vilket passar mig bra eftersom jag är i stallet efter lunch.. :)
Nog nu, om den skuttande glada hästen och allt annat bonussvammel. ;)
Två dagar.
Gah! Jag har inte uppdaterat på två dagar, men nu ska jag skriva om helgen. Att jag inte skrivit tidigare kan bero på att jag dels varit upptagen med annat och dels för att jag inte har så mycket att rapportera om. ;)
Lördag:
Kom inte till stallet förrän vid halv åtta på kvällen eller något liknande eftersom vi hade varit i Tierp hela dagen. Zeppolin visade tydligt vad hon tyckte om att jag kom så "sent" istället för på dagen eller eftermiddagen. Från den sekund jag öppnade boxdörren till att jag slutade mocka (medan hon stod inne) så var hon på mig i stort sett. Värst var hon ändå när jag stod utanför boxen innan jag hämtat skottkärran och allt. Hon buffade på mig ("ge mig uppmärksamhet-buffar") så fort jag tittade bort, pratade med någon, hade ryggen vänd mot henne eller då jag inte rörde vid henne. Snälla någon, det var som att hon ville säga att hon trodde att jag glömt bort henne eftersom jag inte dykt upp tidigare under dagen. ;)
Mockade, fyllde på mathinkar och höpåsar och vattenhinkarna såklart, borstade henne och kelade. Tog tempen på henne (vilket jag som sagt ska göra åtminstone en vecka framåt) och hade på liniment på benen innan jag släppte in henne i boxen igen och åkte hem. Otroligt spännande, eller hur? Just det. Därav fördröjandet av blogginlägget. Haha
Söndag:
Det snöade som bara den när jag åkte till stallet, sedan slutade det och började töa istället. Nödvändigt? Nej. Jag mockade, fyllde på vattenhinkar, höpåsar och allt innan jag hämtade in henne från hagen. Jag frågade henne på vägen till hagen om hon ville komma in och hon började gå mot grinden (måste runda ridbanan först för att ta sig dit..). Jag tar det som ett ja när hon gör så. När det är fint väder och ljust ute så brukar hon sällan komma och möta en vid grinden, är det skymning och/eller halvtaskigt väder så kommer hon på en gång till grinden. Såklart, vem vill vara ute i ruskigt väder? (hm.. jo, en annan häst i stallet, men det hör inte hit..).
Hon blev nöjd över att få komma in, för inne fanns det ju ny halm att moffa i sig. Den där halmen är för god helt enkelt eller så är hästen för hungrig. Eller eh.. så är det så att sanningen är att hon är ett matvrak..*harkel*. Nåja, så länge hon är nöjd och inte växer på brädden längre nu när hon inte har föl i magen så är jag nöjd. Det verkar hon inte göra, så det är ingen fara. Jag borstade (det gick sådär i början eftersom hon bara backade när jag skulle borsta på halsen i boxen, hon ville ha mig vid huvudet istället och så kollade hon om jag hade något gott med mig - vilket jag inte hade till hennes stora besvikelse) och ryktade henne en stund. Innan dess tog jag dock tempen och den var som alla andra dagar fullt normal. Jag gav henne middag, fyllde på hinkarna och höpåsen och åkte därefter hem och hoppades på fint väder idag - måndag.
Vad är det för väder ute? Temperaturen ligger runt nollan, det är solsken och knappt molnigt alls och de moln som finns är vita "genomskinliga". Jag beställde fint väder för den här dagen och så blev det, för en gångs skull.
Idag ska jag nämligen rida, vi ska skritta ut en sväng jag och Zeppolin. Bara för att jag skrev det här så att alla kan läsa och vet om det så kommer hon stå blockhalt i hagen när jag kommer dit för att hämta in henne. Eller så är hon precis som vanligt och jag kan äntligen sätta igång henne på riktigt.. :)
Ska nog ta och åka till stallet snart, det är trots allt snart lunchtid och det är jag som har lunchfodringen, tänkte rida innan jag fodrar så det är väl lika bra att dra sig mot andra sidan stan och fixa allt som fixas ska!
Ha en bra dag. Det ska vi ha.
Lördag:
Kom inte till stallet förrän vid halv åtta på kvällen eller något liknande eftersom vi hade varit i Tierp hela dagen. Zeppolin visade tydligt vad hon tyckte om att jag kom så "sent" istället för på dagen eller eftermiddagen. Från den sekund jag öppnade boxdörren till att jag slutade mocka (medan hon stod inne) så var hon på mig i stort sett. Värst var hon ändå när jag stod utanför boxen innan jag hämtat skottkärran och allt. Hon buffade på mig ("ge mig uppmärksamhet-buffar") så fort jag tittade bort, pratade med någon, hade ryggen vänd mot henne eller då jag inte rörde vid henne. Snälla någon, det var som att hon ville säga att hon trodde att jag glömt bort henne eftersom jag inte dykt upp tidigare under dagen. ;)
Mockade, fyllde på mathinkar och höpåsar och vattenhinkarna såklart, borstade henne och kelade. Tog tempen på henne (vilket jag som sagt ska göra åtminstone en vecka framåt) och hade på liniment på benen innan jag släppte in henne i boxen igen och åkte hem. Otroligt spännande, eller hur? Just det. Därav fördröjandet av blogginlägget. Haha
Söndag:
Det snöade som bara den när jag åkte till stallet, sedan slutade det och började töa istället. Nödvändigt? Nej. Jag mockade, fyllde på vattenhinkar, höpåsar och allt innan jag hämtade in henne från hagen. Jag frågade henne på vägen till hagen om hon ville komma in och hon började gå mot grinden (måste runda ridbanan först för att ta sig dit..). Jag tar det som ett ja när hon gör så. När det är fint väder och ljust ute så brukar hon sällan komma och möta en vid grinden, är det skymning och/eller halvtaskigt väder så kommer hon på en gång till grinden. Såklart, vem vill vara ute i ruskigt väder? (hm.. jo, en annan häst i stallet, men det hör inte hit..).
Hon blev nöjd över att få komma in, för inne fanns det ju ny halm att moffa i sig. Den där halmen är för god helt enkelt eller så är hästen för hungrig. Eller eh.. så är det så att sanningen är att hon är ett matvrak..*harkel*. Nåja, så länge hon är nöjd och inte växer på brädden längre nu när hon inte har föl i magen så är jag nöjd. Det verkar hon inte göra, så det är ingen fara. Jag borstade (det gick sådär i början eftersom hon bara backade när jag skulle borsta på halsen i boxen, hon ville ha mig vid huvudet istället och så kollade hon om jag hade något gott med mig - vilket jag inte hade till hennes stora besvikelse) och ryktade henne en stund. Innan dess tog jag dock tempen och den var som alla andra dagar fullt normal. Jag gav henne middag, fyllde på hinkarna och höpåsen och åkte därefter hem och hoppades på fint väder idag - måndag.
Vad är det för väder ute? Temperaturen ligger runt nollan, det är solsken och knappt molnigt alls och de moln som finns är vita "genomskinliga". Jag beställde fint väder för den här dagen och så blev det, för en gångs skull.
Idag ska jag nämligen rida, vi ska skritta ut en sväng jag och Zeppolin. Bara för att jag skrev det här så att alla kan läsa och vet om det så kommer hon stå blockhalt i hagen när jag kommer dit för att hämta in henne. Eller så är hon precis som vanligt och jag kan äntligen sätta igång henne på riktigt.. :)
Ska nog ta och åka till stallet snart, det är trots allt snart lunchtid och det är jag som har lunchfodringen, tänkte rida innan jag fodrar så det är väl lika bra att dra sig mot andra sidan stan och fixa allt som fixas ska!
Ha en bra dag. Det ska vi ha.
fredag 1 februari 2008
Bättre.
Ah, känns helt klart bättre idag än igår. Oron har släppt och jag känner mig lugnare.
Veterinären var ut till stallet idag, dels för att titta till Zeppolin och dels för att besikta en häst som ska ut på foder. Zeppolin kändes bra och såg bra ut. Det gick även bra att göra rektalundersökning på henne, veterinären och en veterinärstudent. Hon fick en låg dos lugnande innan, men det hade knappast behövts - hon stod som ett ljus (dvs lugnt) hela undersökningen igenom. Jag stod och höll i henne och smekte henne på halsen och sådär hela tiden. Pratade med henne och gav henne en puss då och då. Vid ett tillfälle vände hon huvudet lite åt mitt håll och tittade på mig med "hängande öron" och obekvämlighet i blicken, varpå jag svarade med att smeka henne i pannan och säga att det inte var jag som gjorde något - varpå jag hörde veterinären & hennes fyra (!) anhängare fnissa bakom rumpan på Zeppolin och sa "Nej, hon är oskyldig - det är vi som håller på och besvärarar dig!". Det var en bra veterinär, trevlig och kompetent. Allt kändes bra därinne, livmoderns kändes bra och hade börjat dra ihop sig efter fölningen precis som den ska. Det jag behöver göra här framöver är att ta tempen på henne en gång om dagen och hålla koll på flytningarna hon har (som kommit nu efter kastningen, fullt normalt just nu). I övrigt är hon i finfin form för att vara 17 år.. :)
Passade på att be dem titta till hennes ben också, lite lite svullen - men inte nämnvärt. Markerade inget i skritt och inte i trav heller när vi (ehrm.. *harkel*.. jag... *host*) flåsade oss fram på vägen för att visa dem. Zeppolin sprang fortare än vad jag gjorde, jäkla häst. Jag var verkligen inte i form för att springa! Puh. Hon behöver inte stå med lindade ben om nätterna längre, hon ska vila ett par dagar till, sedan är det bara att börja skritta igen några dagar innan jag kan lägga till lite trav igen i ridturerna. Tänker inte dela med mig om vilken dag jag tänker sätta igång henne igen, för då händer det väl något nytt med henne, med tanke på min otur. ;p
Klev upp vid sex imorse, var i stallet halv sju för att morgonfodra, lägga på täcken och sedan släppa ut hästarna. Jag var klar med allt det där till halv nio ungefär. Då ringde jag till ambulatoriska (veterinären) och därefter mockade jag och donade. Slutade med att jag var i stallet åtta timmar totalt inkl väntan (läs: kattgosande) och veterinärbesök på över en timme. Känner mig lite mör, men trött? Nej, det kommer nog imorgon.
Sådär lagom till att vi ska åka till mina päron för att de ska fixa bilen vars avgasrör krånglar. Stackars mammas bil, men det är snabbt fixat med en svets.
Ska till stallet imorgon förmiddag och fixa klart allt innan vi åker.
Det var allt, over and out.
Veterinären var ut till stallet idag, dels för att titta till Zeppolin och dels för att besikta en häst som ska ut på foder. Zeppolin kändes bra och såg bra ut. Det gick även bra att göra rektalundersökning på henne, veterinären och en veterinärstudent. Hon fick en låg dos lugnande innan, men det hade knappast behövts - hon stod som ett ljus (dvs lugnt) hela undersökningen igenom. Jag stod och höll i henne och smekte henne på halsen och sådär hela tiden. Pratade med henne och gav henne en puss då och då. Vid ett tillfälle vände hon huvudet lite åt mitt håll och tittade på mig med "hängande öron" och obekvämlighet i blicken, varpå jag svarade med att smeka henne i pannan och säga att det inte var jag som gjorde något - varpå jag hörde veterinären & hennes fyra (!) anhängare fnissa bakom rumpan på Zeppolin och sa "Nej, hon är oskyldig - det är vi som håller på och besvärarar dig!". Det var en bra veterinär, trevlig och kompetent. Allt kändes bra därinne, livmoderns kändes bra och hade börjat dra ihop sig efter fölningen precis som den ska. Det jag behöver göra här framöver är att ta tempen på henne en gång om dagen och hålla koll på flytningarna hon har (som kommit nu efter kastningen, fullt normalt just nu). I övrigt är hon i finfin form för att vara 17 år.. :)
Passade på att be dem titta till hennes ben också, lite lite svullen - men inte nämnvärt. Markerade inget i skritt och inte i trav heller när vi (ehrm.. *harkel*.. jag... *host*) flåsade oss fram på vägen för att visa dem. Zeppolin sprang fortare än vad jag gjorde, jäkla häst. Jag var verkligen inte i form för att springa! Puh. Hon behöver inte stå med lindade ben om nätterna längre, hon ska vila ett par dagar till, sedan är det bara att börja skritta igen några dagar innan jag kan lägga till lite trav igen i ridturerna. Tänker inte dela med mig om vilken dag jag tänker sätta igång henne igen, för då händer det väl något nytt med henne, med tanke på min otur. ;p
Klev upp vid sex imorse, var i stallet halv sju för att morgonfodra, lägga på täcken och sedan släppa ut hästarna. Jag var klar med allt det där till halv nio ungefär. Då ringde jag till ambulatoriska (veterinären) och därefter mockade jag och donade. Slutade med att jag var i stallet åtta timmar totalt inkl väntan (läs: kattgosande) och veterinärbesök på över en timme. Känner mig lite mör, men trött? Nej, det kommer nog imorgon.
Sådär lagom till att vi ska åka till mina päron för att de ska fixa bilen vars avgasrör krånglar. Stackars mammas bil, men det är snabbt fixat med en svets.
Ska till stallet imorgon förmiddag och fixa klart allt innan vi åker.
Det var allt, over and out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)