Hey hey hey.

Jag är verkligen värdelös på att uppdatera här. Det händer å andra sidan inte sådär värst mycket spännande som kräver speciella egna blogginlägg. Nu tyckte jag dock att det var dags för någon form av uppdatering iallafall.

Zeppolin mår bra och hon är pigg när jag rider. Ibland på gränsen till FÖR pigg, hästskrälle. ;)
SÅ illa är det inte egentligen, dock är det sant att hon för det mesta är väääldigt pigg när jag rider och har blivit piggare nu de senaste veckorna. Inte nog med det, hon har blivit en helt annan häst när det gäller det här med att gå ner på tygeln när vi är ute i skogen. Faktum är att jag knappt behöver göra något utöver att korta tyglarna så börjar hon sakta men säkert söka sig till rätt form av sig själv.. Jag menar.. Zeppolin? Jag blev chockad första gången. Andra gången än mer chockad och tredje gången fånlog jag mest. Eftersom det inte bara var en engångshändelse utan hon HAR verkligen fått upp ögonen för hur det ska gå till. Såhär efter 17 år så var det dags.. ;)

Det blir mer och mer gräs i hagarna. Det är snart dags att släppa ut hästarna i sommarhagarna. Några timmar i början för att de ska vänja in sig ordentligt och sådär. På söndag ska jag kolla masken. Ta ett par bajsbollar och stoppa i en påse och skicka iväg för analys. Allt för att slippa avmaska i onödan.. :)

Idag tyckte Zeppolin att det var läge för att springa ut genom stallet och trava bort till parkeringen bakom ett av de andra två stallen och äta gräs där. Hon tröttnade på att vänta på att jag skulle komma och öppna torvbalen i hennes box (hon stod och sov minuten innan..), boxdörren stod öppen och hon gick som vanligt ut med en stor del av kroppen men sedan inget mer. Det får hon inte. Men sen.. tja.. hon gjorde väl det som många hästar drömmer om, att prova frihetens vingar och springa ut från stallet till det gröna mumsiga gräset som finns därute. *fniss*. Jag blir inte orolig när hon springer ut från stallet (det har hänt på ett par andra ställen där hon stått förut, den så väluppfostrade hästen "glömmer" plötsligt allt vad regler heter och försvinner ut innan man hinner blinka), för hon lämnar aldrig gården. Det skulle aldrig falla henne in. Finns det MAT dessutom så.. nejdu, lämna gården finns inte med i hennes planer. ;)

Nej nu får det här duga. Imorgon är det inte riddag. Jag rider varannan dag, det är sådär lagom för oss båda. Imorgon är det mockning, vattenfixande, matfixande och hästklappande som gäller bara. Vilket inte är så "bara". :)

I know.

Jag vet, jag vet - det är väldigt länge sedan jag uppdaterade sist. Har inte tänkt på att uppdatera den här bloggen helt enkelt, har inte varit motiverad (?) nog kanske. Vad vet jag.

Vad jag däremot vet är att allt är bra med Zeppolin. Verkar som om hon är brunstig nu IGEN med tanke på att hon betedde sig annorlunda igår än vad hon brukar. Hon var väldigt väldigt gnäggig när jag var ute och red och när vi kom tillbaka från ridturen och hon stod i stallet ensam i kanske 10 min och käkade middag medan hon väntade på att de andra skulle komma in också. Hon var spänd som en fiolsträng när vi red iväg, hon skrittade på piggt och när vi travade så.. wohoo.. Hon VAR pigg, men försökte inte galoppera åtminstone, för det vet hon att hon inte får om inte jag gör galoppfattning först, såklart. Det som var mest fascinerande var att hon var ovanligt snabb på att gå ner på tygeln. Underbart, såklart - även om jag undrade vad som tagit åt henne som gick ner så fort utan att jag ens gjorde annat än kortade tygeln.. ;)

Det börjar bli mer gräs i hagarna, det har varit så att hon och hennes tre hagkompisar har varit några av alla hästar som ätit upp allt de fått till lunch i form av hösilage. Men igår kunde vi konstatera att nu börjar även de sega med lunchmaten och går hellre och betar gräs (såklart, duh). Jag föreslog att vi drar ner lunchen med ett kilo from idag och det var alla andra hästägare med på också. Skönt! Så slipper det bli sådant slöseri med hösilage, de verkar inte direkt vara i stort behov av att äta det ändåså.

I slutet av maj ska de ut på bete. DET kommer Zeppolin att gilla, som nästan dagligen får beta utanför hagen då jag ska ta in eller ut henne i hagen före/efter ridtur.. eller så tar jag ut henne ändå just enbart för att hon ska få beta långt smarrigt gräs. :)

Hur som helst, hästen mår bra och jag har ännu en gång konstaterat att det är tur att hon finns i mitt liv. Jag kan inte tänka mig vad jag skulle ta mig till annars när jag sjunker som en sten. Jag vill inte ens tänka på den dagen då hon inte längre är vid liv.. mer än i mina minnen och sådär. Hemska tanke. BORT!

Nu måste jag dra vidare. Hej hopp!