En gång racertant, alltid en racertant.

Häromdagen klippte jag Zeppolin lite, med betoning på lite. Framtill på halsen och lite på bringan bara, tänkte att det blir lite svalare vid de där ridturerna i skogen åtminstone. Hon är rätt lurvig just nu och om hon inte rappar på med pälsfällningen så kommer det onekligen bli många svettiga ridturer framöver som leder till dusch efteråt. Får se om jag kommer klippa lite mer (större yta) senare eller om det får vara som det är. Förra året klippte jag henne en gång och sen fick det vara bra resten av hösten/vintern.

Grejen är att tant blir så himla svettig så fort vi galopperar. Ganska mycket beror det på att hon förvandlas till Racertant. Tagga ner och galoppera som en vanlig lagom pigg häst? Varför? Det är väl inte roligt någonstans. Ska man galoppera så ska man ladda ordentligt inför fattning och sedan när man väl igång så går man all in. Det är sedan gammalt att det är så det funkar. Idag hade jag sadel när vi var ute i skogen. Travade för omväxlingens skull en del istället för att hoppa över det som vi vanligtvis får göra om jag rider barbacka (hennes trav är inte så mjuk och mysig barbacka så att säga). Tänkte inför galoppen att jag måste verkligen börja träna på det här med att sitta ned i galoppen och inte per automatik ställa mig upp när hon fattat galopp. Är så mycket smidigare för mig att stå upp nämligen.

Men ... Det finns ett liiiiiitet litet men med i det hela. Hon blir ännu mer taggad och pigg om jag sitter ned i galoppen. Det är som att hon eggas av det faktum att jag sitter ned i sadeln och försöker rida som en vanlig människa som är ute och galopperar i lagom fart på sin häst. Hon tar det som ett "WOHOOOO SPRINGA SNABBARE!" och så tar hon i lite mer och så kan matte inte sitta ned längre utan får ge upp och ställa sig upp i vanlig ordning. Försöker bli starkare för att orka sitta ned, men får ta det i etapper. Barbacka har jag ju inget val, men då sitter jag som gjuten på hennes rygg. Det är med sadel jag måste bättra mig och orka, även om hon vill dra iväg i högre hastighet av det.

Det är förstås himla roligt att hon är så pass pigg. Hon är fräsch igen nu efter att ha varit oren i 1-2 ben i juli-augusti, nu märks inget sådant alls. Hon är sig själv till 100% och det glädjer mig förstås men .. snälla tanten - man KAN tagga ner. Lite. Jag lovar. Matte skulle uppskatta det emellanåt som omväxling. Galoppera lite lagom snabbt, sitta ned i sadel som "vem som helst" och njuta av en lugnare tur så att säga. Istället är det Racertant med flåsig matte (med dålig kondis) på ryggen som far fram i skogen som det spektakel vi är som ekipage. Roligt har vi onekligen.

Hon är väldigt nöjd efter de här ridturerna. Väldigt nöjd. Troligtvis med sig själv och sin prestation och att hon än en gång lyckats få matte att ömsom mumla något om "tant får lugna sig" och ömsom le åt nämnda tant. Inte helt missnöjd med att duschas av efteråt heller, som tur är. Det blir svettigt att vara så pass pigg och dundra fram i skogen. Klippt eller inte - det blir svettigt oavsett.

Knäppa häst, roligaste som finns. Snällaste som finns. Bästa som finns.