måndag 30 januari 2012

50/50.

Den där tanten alltså, hästen som jag ger service till dagligen för att hon ska må så bra som möjligt, hon är lite lustig hon. Okej för att hon är ett matvrak, men sist jag red ut i skogen (i strålande solsken, härlig vinterdag!) så stannade hon vid första bästa granen som dök upp och där tänkte hon seriöst parkera. Jag lät henne veta att det inte riktigt funkar så när man ska ut på ridtur, man parkerar inte vid en gran bara för att den råkar stå bra till och är mumsig. Visst, jag hade hackamore (ät-tränset) på eftersom vi var ute för att skritta, men det betyder inte att vissa fyrbenta matvrak ska stanna vid varje gran som dyker upp. Det är inte bara en gran i skogen om man säger så nej. Ville gärna hinna hem före mörkret och inte spendera natten sittandes på en ätande häst i skogen.

Kompromiss: Hon får äta om hon kan göra det utan att stanna. Ibland fastnade hon och blev tvungen att stanna för att en gren var för tjock för att bita av, men där går gränsen. Det var första halvan av ridturen som användes till att äta på var och varannan gran. Andra halvan såg hon plötsligen inte en massa mumsiga granar utan såg och hörde istället potentiella monster (givetvis hästätande) både här och där i skogen. Hon blev plötsligt mycket mer häst att sitta på, spänd och trippade ömsom fram på tårna ömsom "vanligt" men väääldigt snabb skritt istället. Det höll i sig tills vi kom till bilvägen som leder till stallet. Då gick hon över till att enbart ha lite lagom (hmpf.. nåja..) bråttom istället. När hon gick och åt av granarna så tänkte jag att vi kanske rentav ska ta en liten galopp en bit fram. Den planen försvann exakt i samma sekund som hon började trippa fram. Jag må ha bra balans på henne, men vissa dagar är det inte läge att leka med ödet och jag var inte på humör för att ligga och sprattla i en snödriva pga pigg studsig häst.

Det är dock bra att hon är pigg. Har hellre en sådan häst än en trög tråkig en.
Även om hon gör det lite väl spännande emellanåt att vara ute på ridtur i skogen så föredrar jag piggtant framför slötant. ;)

Hennes fina son Hop-Zan hoppade i helgen på en träning för Peter Eriksson. Såg ut att ha gått bra! :)
Minns ju fortfarande hur hans allra första tävling var. Jättefin på framhoppningen och sen inne på banan blev det lite som det blev även om han fick till några fina språng då också. Han har verkligen utvecklats mycket sedan dess! Var trots allt sju (?) månader sedan han tävlade för första gången om jag inte minns helt galet fel. Ser framemot att se hur han utvecklas och mognar till sig än mer. Blir nog bättre än mamma sin till slut... :)

Om tjugo minuter kommer hästarna in. Jag ska åka dit lite senare idag, även om det (i vanlig ordning) innebär att jag kanske inte riktigt får mocka ifred pga social och kelen häst men det kan jag leva med. Åker jag dit nu lagom tills hon kommer in från hagen så är jag värd lika mycket som en nergrävd sten i skogen - dvs inget. Så länge det finns mat så märker man knappt att matte existerar, om inte nämnda matte är jobbig och puttar på en alternativt kommer med en smaskig morot. ;)

När det inte finns mat i närheten så är matte värd myyyyycket mer helt plötsligt. Rentav omtyckt och himla trevlig att ha i närheten. Jag är ju givetvis inte alls partisk i det här utan heeeeelt objektiv angående min söttant. *harkel*

söndag 15 januari 2012

Skrittrunda vs Ätrunda.

Det var fint väder idag. Fint väder tycker vi om, både hästen och jag. Klart vi passar på att ge oss ut på en tur då. Man är väl inte dum heller! På med skydd, tjockt mysigt täcke att sitta på och träns med hackamore på. Tränset som även går under namnet "ätartränset". På med hjälm och varma vantar och så kravlade jag mig upp på hästen. Off we went!

Mer eller mindre vingliga 43 min senare var vi hemma igen, jag hoppade av och fick en förväntansfull Zeppolinmule och tindrande hästögon riktade mot mig och mina händer. Ridtur klar = matte hoppar av = matte stoppar handen i fickan och gräver fram godis till hästen = omnomnom. ;)

Vinglig tur alltså? Ja. Man kan tro att det är halkan som gör det, men så är det alltså inte. Det är alla granar som ställer till det. De har inte vett nog att stå uppradade på endast en sida av stigen utan står ibland på vänster sida och ibland på höger. Det blir vingligt då när man är en tjockishäst med sug efter mat och ska försöka hinna med att ta en tugga än här och än där. Gärna från varenda gran som passeras. Någon måtta får det dock vara och man får skärpa sig och inte alls äta från varenda gran i skogen.

"Det är väl bara att säga åt henne att hon inte får äta!".

Klart det är. Men hackamoret går inte under namnet "ätartränset" för intet. Det gör det för att när vi är ute och skrittar så får hon hemskt (?) nog ta tuggor här och där. Dock inte heeeela tiden, för då kommer vi aldrig hem igen. Hon är bra på att ta tuggor i farten, men ibland fastnar man liksom lite om grenen vägrar gå av eller om det är extra smaskigt. Då får jag som matte påminna henne om att vi inte är ute på ätrunda i första hand utan en skrittrunda. Motion helt enkelt. Vi (nåja, hästen..) dog lite vid ett omkullfallet träd som vi sett tjugo gånger förut. Det kan ju ha muterat sen sist.. så att säga.

Jag hade utsläpp av hästar, så jag var i stallet fem i halv åtta. Det tog extra lång tid att ta ut hästarna idag, eftersom jag tog de flesta en och en istället för att leda ut två hagkompisar samtidigt. Jag valde att göra så för att låta de hästar som är oskodda (dvs barfota) få ta den tid de behöver för att ta sig fram på den ishala vägen till hagen. Två hästar är barfota runtom och de smööööög ut i hagen idag. Sen är ett par hästar oskodda i bak, de har inte heller speciellt bråttom nej. Är det halt så är det!

Red efter utsläppet och sedan var det "bara" resten kvar. Att mocka åt två hästar, fixa vatten åt två hästar, fixa mat åt två hästar och så vidare åt två hästar.. In med torv till min, in med halm till den andra. Allt som allt tog stalldonandet inkl utsläpp fem timmar och fyrtio minuter. En vän undrade sen om jag inte borde flytta in där.. ;)

Jag är utan bil just nu. Den lade av i fredags och har fått skämmas under helgen. Just nu är den på väg till Tierp (alternativt är redan framme där) med hjälp av pappa och bror. Där kan de få skämmas och skärpa sig och komma tillbaka när den är pålitlig igen. Skulle fått en annan bil i utbyte idag, men den lade av en bit hemifrån mina föräldrar när pappa var på väg hit med den. Eh.. Tur i oturen antar jag, att den lade av där och inte efter att jag fått hit den och sen ska använda den och den vägrar funka.

Hur som helst.. ville bara uppdatera lite nu när jag hade tid att skriva.


Kruttant redo för tur: