tisdag 29 november 2011

Viktigt meddelande.

Viktigt meddelande:

Min häst är den finaste, underbaraste och mysigaste hästen som finns.

Slut på meddelandet.

söndag 27 november 2011

På hästfronten intet nytt.

Det händer inte så mycket när det gäller hästandet för tillfället. Vi var ute på en äventyrstur i skogen igår, dvs en sådan där tur då tant väljer egna stigar och matte får ducka för glatta livet för att inte svepas av ryggen alternativt få en kvist rätt över ansiktet. Finns skönare saker att vara med om så att säga.

Idag fick hon vila. Jag hade noll lust att ge mig ut i det blåsiga vädret. Nu på kvällen kommer det visserligen snöflingor, men tidigare har det vräkt ner regn och stormat och sen "bara" stormat. Finfint adventsväder. Not.

Hon hade vilat i sex dagar innan jag slutligen red igen (igår). Detta resulterade i att tant under veckan plötsligt blev tjockare än vanligt. Förfallet kommer snabbt om man inte håller igång. Meh.. Så nu är hon sådär vackert klotrund igen. Man kan väl säga som så att det ska ridas mer nu till veckan. No more långvila så att säga. Det var ändå bara tillfälligt eftersom jag inte mått så bra och hon i måndags hade fått en spark på ena frambenet (svullen och varm). Inte halt, men ändå.

I fredags vilade hon inte helt och hållet dock. Jag red nog hela fem minuter då på ridbanan. Skulle prova en sadel som jag tidigare under dagen plockat upp från Pernilla vid Shellmacken när hon skulle till jobbet. En ren chansning, sadeln var sjukt skön och den låg helt okej förutom att den klämde vid manken så det var synd. Idag åkte jag och lämnade den till Pernilla igen och jakten på en sadel till hästen fortsätter. Inser dock att jag snällt får rida barbacka resten av året åtminstone innan jag har råd att på allvar leta/köpa sadel. Å andra sidan är det varmt och skönt att rida barbacka när det är vinter. Kroppsvärme is the shit!

Zeppolin fick äta sin efterlängtade middag då i fredags och jag donade med en massa annat. Sen släpade jag ut henne på ridbanan för lite lek/lydnadsträning. Det har vi aldrig gjort förut på det där sättet. Varit lös på ridbanan har hon förstås varit många gånger förut, men då mest för att springa av sig och därmed rasta sig själv. Den här gången var det full fokus på att hon skulle följa mig oavsett vad jag gjorde. Gick framåt, tvärstannade, gjorde tvära svängar, gick på volter, sprang framför henne och hon travade efter och så tvärstannade jag och hon likaså. Lite sådana saker helt enkelt. Följa John, det tyckte hon var roligt och varje gång hon skulle trava efter mig så viftade hon med huvudet lite busigt och sprang sen normalt. Hon svävade iväg i skritten några gånger och hamnade flera meter åt fel håll, men då satte jag bara händerna i sidorna och sa "vad gör du därborta? Kom hit Zeppolin" och då traskade hon fram till mig direkt. Bra bra. :)

Efter att ha roat henne (och mig) på ridbanan så fick hon gå in igen och slappa. Gick ut en sväng med Aztor på ridbanan också, hade hand om honom i fredags och tänkte att det var okej väder för aktivering så tio minuter lek/lydnad på ridbanan för hans del också och det var rooooligt. Skippade springandet dock, vi höll oss bara till skritt. Efter den aktiveringsgrejen så fyllde jag på med vatten åt hästarna och åkte hem.

Annars då?
Jorå. Hon älskar sitt hösilage och mumsar i första hand hösilage när hon kommer in och maten i krubban är inte lika viktig längre sen hösilaget klev in i hennes liv. Självklart älskar hon "krubbmaten" också, men hösilaget är verkligen favoriten av det som bjuds. Omnomnomnom hälsar Zeppolin. ;)

I övrigt så är hon som sagt tjock, men det råder vi bot på genom ridning. Märktes som sagt tydligt nu när hon stått nästan en vecka att kroppen formar om sig. Typiskt nog, för vi hade lyckats bygga upp lite mer muskler och liksom format om magpartiet så hon inte var så... rund på fel sätt.. Jaja, bara att börja om. Hon mår bra och det är huvudsaken. Pigg och glad och precis som hon alltid har varit. :)

Hon är verkligen verkligen viktig för mig. Viktig för mitt välmående och allt det där.
Ju sämre jag mår desto mer tid spenderar jag i stallet för att vara i hennes närhet, då mår jag bättre för stunden och kommer bort från jobbiga tankar och liknande. Min ständiga flytväst - Zeppolin. Älskade älskade flumtant!



tisdag 15 november 2011

Men åååh.

Det var visst några dagar sedan (jaja, sex dagar) jag uppdaterade här. Lika bra att göra det nu medan jag fortfarande kommer ihåg vad vi har gjort och inte gjort! :)

Först av allt måste jag nog skriva av mig om hur frustrerande det är att ha insett att jag verkligen inte kan använda den sadeln jag har till Zeppolin. Finns ingen padd i hela världen som kan få den att ligga "någorlunda" tills jag hittar en ny sadel. Det funkar helt enkelt inte. Den klämmer/trycker på manken och så kan vi inte ha det. Det är med andra ord barbacka som gäller nu igen. Senaste ridturen var två dagar sedan. Då red jag först ut i skogen en sväng i enbart skritt som uppvärmning inför ett pass på ridbanan. Jag hade sadel på då och fick det bekräftat att det inte funkar. Tillbaka vid stallet så tog jag av sadeln och red passet barbacka istället. Det gick över förväntan just denna dag och jag tror att vi båda var nöjda efter passet. Det är härligt att känna att hon faktiskt jobbar under mig. Lättare att känna sådant när man rider utan sadel tycker jag.. Dessutom är hon inte direkt skön att sitta på när hon försöker smita ifrån jobb eller när man gör en lätt misslyckad insaktning från galopp till trav tex. Mycket bättre när hon jobbar och det blir bekvämt att sitta på henne. Förstås. ;)

Igår var vi (jag och sambon alltså) till Tierp med våra bilar för att byta till vinterdäck. På vägen hem passade vi på att hälsa på Zeppolins fina son Hop-Zan. Han är så himla lik Zeppolin. Dock skiljer sig åtminstone en sak dem åt: Han tog pauser från höätandet då och då för att gosa och vara social mot oss. Det skulle Zeppolin verkligen inte göra! Ta paus från ätande för att gosa? Pffffft.. ;)

Jag har tänkt åka till stallet vid tre.. Måste låta maten (lunchen) lägga sig tillrätta i magen så kan jag åka sen. Om jag ska hinna med en ridtur i dagsljus så lär jag ta in hästen först och rida direkt och ta hand om resten sen. Dock tror jag ändå att jag ska mocka först och därefter hämta in tanten för ridtur. Det värsta som kan hända är att det skymmer/blir mörkt. Det gör oss inget, jag har ständigt pannlampan på hjälmen så jag får väl knäppa igång den vid behov. Problem solved.

Dock kan det också bli så att när klockan blir tre.. att jag inte alls åker iväg då. Jag mår lite skumt nämligen. Haft väldigt mycket huvudvärk och yrsel idag. Känns mer lockande att vila och åka till stallet senare istället. Då blir det definitivt ridning i mörker, men det gör inget. Om vi väljer ridbanan så finns ju lampa och om vi rider ut så har jag som sagt pannlampa. Har ändå tänkt ta det lugnt idag och inte rida ett hårt pass, just pga mitt mående. Motion behöver hon hur som helst eftersom hon fick vila igår pga resan tur och retur till Tierp.

Hm. Nämen äh.. på riktigt så ska jag lägga mig och vila nu framför teven och vänta på bättre tider. Det här går inte, känner mig lite för yrslig och konstig för att ge mig iväg med bilen någonstans.

Btw - hästen mår bra i övrigt och sådär. Det kanske är underförstått, men ändå. Jag har beslutat att inte klippa henne inför vintern, hon får vara lurvig i år. Få se om jag ångrar mig sen.. men det tror jag inte. En nackdel är att det nu finns mer päls för torvdamm att samlas och ha party i typ. Gör inget annat än borstar torvdamm känns det som eftersom tant ligger ner varje kväll/natt..

onsdag 9 november 2011

Pigg.

Det är bara att konstatera att det är fart i tanten. Ja jösses, hon är bra rolig hon.

Idag blev hon skodd, för en gångs skull kunde jag närvara under skoningen för första gången på länge. Hon fick skor i bak så nu är det officiellt höst (lämpligt nog en rätt kall dag och en massa dimma på eftermiddagen/kvällen). Passade på att skaffa brodd (av hovis) redan nu eftersom hovis inte kommer tillbaka för att sko tant förrän om hundra år (8 veckor). Då är vintern i full gång och broddarna behövs antar jag.

Efter att hon fått äta lunch i boxen (hon blev indragen från hagen mitt i lunchen nämligen och var måttligt road över det, förstår det.. så hungriga som de är nu när det inte finns mycket alls att tugga i sig i hagarna..) så var det dags att trolla bort lera och damm från henne och bege sig ut i skogen. För en gångs skull fick jag tummen ur att fråga om sällskap då jag såg att Impreza med matte också tycktes ha skogsplaner. Vi red en sväng och det är bara att konstatera att Zeppolin knappast var trött efter gårdagens klättrande och galopperande. På en väg där hon brukar få galoppera så höll jag henne i trav hela vägen bort, för att tant ska fatta att bara för att vi brukar galoppera där så betyder det inte att vi alltid gör det. Hon drog iväg i stor trav istället, så snabb och stor trav som möjligt för att vara så nära galopp som möjligt när hon inte får galoppera. ;)

Nyttigt för henne att sträcka ut stegen ordentligt i traven sådär emellanåt. En effekt vi knappast får till på ridbanan om man säger så...

Hade tänkt trava tillbaka också, men fattade galopp istället eftersom hon behövde bli av med lite överskottsenergi. Tjohoooooo! Pigg häst blev ännu piggare och Niina hade visst långa tyglar på Impreza så det blev lite knas där när vi drog iväg i raketfart. Zeppolin fick inte springa med full fart i benen eftersom vägen svänger efter ett tag och jag hade ingen lust att ligga i kurvan eller så. Dagens bromssträcka var lång dock, vi var inte helt överens om var vi skulle sakta av till trav kan man säga.

Nästa gång vi ska galoppera i skogen så ska jag på allvar och fullt ut ta ett seriöst snack med henne om vem som bestämmer vad och när. Ber jag henne bromsa så ska hon bromsa direkt och inte efter fem meter bara för att hon råkar ha väldigt mycket spring i benen. Man kan tro att vi alltid kör race när vi galopperar i skogen, men så är det alltså inte. Vi KAN galoppera sansat (nåja, relativt iallafall), det är bara det att ibland är matte väldigt trött i armarna och kroppen så det blir extra kämpigt att hålla galoppen i den farten. Då borde jag i och för sig sakta ner till trav och strunta i galoppen eller nej, det borde jag inte alls - hon borde bli mer lyhörd på mina signaler. Det där får vi ta och jobba på helt enkelt. Ska ta hackamore nästa gång vi ger oss ut i skogen och har planer på galopp. I januari/februari i år när vi började komma igång med galopp efter brist på galopp under december så var hon väldigt stark och springig i skogen. Bromsen funkade dåligt och det var ofta mer dragkamp än en harmonisk ridtur. Det blev bättre när jag satte på henne ett hackamore istället diverse andra bett. Ska se om det hjälper nu också. Hon får inga enorma mängder kraftfoder eller så som bidrar till piggheten, hon är helt enkelt inne i en sådan period nu (blir så då och då). Hennes kondis har blivit mycket bättre så hon orkar mer dessutom.. Puh. :)

Nu har hon ridits i fyra dagar, det är dags att ha en vilodag så det blir det imorgon. Jag ska till en vän (Andrea) på bullfika direkt efter jobbet, sen blir det stallet för att fixa markservicen (mocka, fixa mat och vatten) och därefter hemfärd. Det blir bra det. På fredag är det ridbanepass på schemat. Få se om det blir med eller utan bommar (travbommar framförallt). Ett pass där blir det hur som helst. Har ridit ut i tre dagar nu. Skrittrunda i måndags eftersom det var dagen efter hoppningen, igår red vi ut och klättrade/fick upp flåset och så uteritt idag. Då blir det bra med ridbanepass på fredag och uteritt på lördag igen och ridbanan/ängen på söndag. Bra bra.

Velar fortfarande (jajaja jag vet) angående klippningen av henne. Hon har inte svettats så himla mycket nu trots en del galopp och annat "jobbigt" och då är det inte ens "kallt" ute nu, flera plusgrader fortfarande och sådär. Hon har satt en del vinterpäls redan ja, modell lurv. Mer än förra året faktiskt. Jag klippte henne då i och för sig, men ändå. Hm. Hon får väl behålla pälsen antar jag, så kan hon stå utan täcke längre i stallet innan täcke åker på när det kryper ner under nollan därinne..

Nu ska jag hasa mig till duschen. Blev runt sex timmar i stallet idag, lite för många timmar till och med för mig.. Hade kanske inte känts så jobbigt om det inte hade varit för att jag var utan lunch i magen och Zeppolin åt upp mer än halva min banan som jag hade som medhavd lunch. En vacker dag ska jag lära mig att bryta av en bit och ge henne istället för att låta henne bita av en bit själv, halva bananen försvann in i hennes gap. MUMS! Sa hon lyckligt och ville ha mer, det fick hon inte. Jag åt en kaka från stallets fik också. Men.. eh.. vrålhungrig.

Jag är rätt sugen på något sött, jag skulle gärna vilja moffa i mig några goda hallonmumrikar. Jag har inga. Fail.

Nu - duscha som sagt.

söndag 6 november 2011

Hopperihoppera.

Varför sitta uppe på hästen när man kan dunsa ner i gruset istället?
Det gjorde jag idag. Jag både satt uppepå hästen (försökte mig på det här med hoppning utan att dö tröttdöden pga het häst) och låg nere på backen med hästen snett bakom mig i det bortre hörnet av ridbanan. Så kan det gå när ryttaren och hästen inte är helt synkade. Jag tar på mig det där helt, det är inte lätt att hoppa med skit bakom tyglarna så att säga. Zeppolin hoppar ju oavsett om man kommer för nära, för långt ifrån, snett eller vad som helst. Stanna på ett hinder finns inte med på hennes karta, det gör man bara inte. Så ibland blir sprången lite.. sådär så att säga.

Ibland blir det fantastiska språng, både över 50cm höga (eh..låga) hinder och högre (70cm). Ibland "oooh"-språng för att vi kommer för nära inpå och jag håller andan. Hon är ju så himla laddad och pigg (läs: het) när det gäller hoppning. Det i kombination med att hon och jag inte hoppat så mycket tillsammans gör att vi har mycket arbete kvar tills vi blir synkade och det blir bättre flyt. Vi kämpar på. Vi skuttar då och då så hon dels får "hoppa av sig" och dels håller igång hoppandet så att vi tillsammans kan bli bättre. HON kan ju det här med hoppning, det är matte som är rostig.

Lustigt det där.. när jag var yngre var jag en (enligt många) duktig hoppryttare. Var med på många klubbtävlingar och hoppkurser, inga problem. Sen slutade jag rida på ridskolan och red bara på privathästar, som jag sällan hoppade på. Zeppolin hoppades ju av Pernilla av förklarliga skäl tex. Det blev något skutt här och där för vår del bara, en tävling hösten 1998 också (felfri i båda klasserna, med livet i behåll med nöd och näppe. haha). Jag har haft Zeppolin som min på heltid sen januari 2008, ändå har vi inte riktigt hållit igång med hoppning. Vi har mest lallat runt i skogen och ridit pass på ridbanan. Glada och nöjda över att äntligen ha hittat ett samarbete när det gäller formen och sådär. Hoppning och annat med bommar har hamnat i skymundan. Vi tränade iofs hoppning för en tränare (!) en gång våren 2008. Sen.. tjaa, har vi hoppat mer sällan än varannan månad tror jag. Skämmes!

Har ju nu ett löfte till både mig själv och hästen att vi ska ha någon form av arbete med bommar en gång i veckan. Galoppbommar, cavaletti (travbommar), hoppning eller liknande. Tills det fryser i marken/på ridbanan så att det inte går längre. Med det milda novembervädret som är så hinner vi nog hålla oss till den planen några veckor till iallafall. :)

Även om jag ramlade av idag så gick det rätt bra. Mycket trött matte så vi skrittade då och då på långa tyglar mellan hoppvarven, mer för min skull än hästen. Hennes energi sinade inte under själva hoppningen så att säga, däremot var hon rätt trött efteråt. Jag skrittade av henne för hand på vägen utan sadel på och linimentade ben och vänster bakknä efteråt innan jag släppte ut henne i hagen. Öm nedanför vänstra höften efter avramlingen, jag alltså. Bara om man kommer åt stället, det känns inte annars. Bara lite stel/spänd i nackmuskulaturen - vilket ökar på min spänningshuvudvärk som är närvarande titt som tätt. Ska värma på vetekudden när jag ska lägga mig och då ha den under nacken. Mitt vänstra pekfinger känns lite... annorlunda när jag böjer det. Men det är inte heller någon fara. :)

Kom till stallet 07.20 och åkte därifrån strax före tolv. Sov bara runt 4,5h inatt och ingen frukost (äta före sju är inte min grej nej, i övrigt äter jag annars frukost varje dag) gjorde att jag kände mig rätt sliten efter det. Åt lite när jag kom hem och sen sorterade jag tvätt. Konstaterade att det skulle bli 8-9 maskiner med allehanda tvätt idag. Puh. Inte tvättat sen precis i början av oktober.. Fick Zeppolins flughuva tvättad och två schabrak. Skönt att kunna lägga undan en ren flughuva tills nästa sommar dyker upp med sina äckliga flugor som irriterar tant i öronen och ögonen. Schabraken tar jag tillbaka till stallet imorgon igen. Likaså en kattbädd som stallkatten Sudden ska få av mina katter, de använder den så sällan och den kommer nog mer till användning av gammelSudden i stallet när vintern närmar sig och han spenderar mer tid i stallet/sadelkammaren.

Har redan bjussat på filmen på facebook, kan lika gärna bjuda på den här också. Ignorera min ridstil när vi tar oss mot hindret (70cm räcke). Man kan väl säga som så att det är tur att tant Z har tålamod med mina tafatta hjälper och mitt styrande. Puh. I övrigt nyttigt att se sig själv på film, även om det känns hemskt. Då ser man (jag) vad jag verkligen behöver förbättra (hej sitsträning..) och sådär.


lördag 5 november 2011

Fullt upp blev det.

Idag var det tänkt att jag skulle rida ut i dagsljus och sådant där trevligt. Jag hade min häst och en annan häst att ta hand om idag, två hästar blev dock tre och där försvann min dagsljusritt i slutändan. Övervägde att istället longera hästen, men när jag var klar med alla tre hästar och intag av hästar (15 st, dock är man två om det som tur är) så var jag vrålhungrig. Hade inte ätit ordentligt innan jag åkte till stallet, fin planering det där. Inte.

Började med att mocka åt den hästen som brukar vara jobbigast att mocka åt, det gick dock smidigt och relativt snabbt idag. Positivt överraskad! Nästa box tog längre tid och Zeppolins gick smidigt och snabbt som alltid (me hjärta torv). Fixade Zeppolins hösilagepåsar, lade in mat till de andra två och tog sedan in min häst för att borsta av henne. Dock kom vi inte in i stallet förrän efter lersanering utanför till Zeppolins besvikelse. Att tvingas till att bli uppbunden utanför stallet vid intag (MAAAAT!) är mot de Hästliga Rättigheterna och att sen, när vi väl gick in i stallet, svänga vänster (!!) mot spolspiltan istället för höger till boxen där maten finns.. "Varför plågar du mig såhär?!" undrade Zeppolin förtvivlad men accepterade sitt öde och stod snällt i spolspiltan medan hon fick rena hovar och ben efter att jag först borstat henne ännu renare i gången. Ute är det mest sanering av lera och borstning för att få bort det värsta dammlagret nämligen...

När jag spolat klart så tog jag av henne grimman och lät henne gå till boxen. Insåg just då hon började gå att jag inte lagt in hennes mat, jag gick för att ta hennes intagspåse när jag hörde hovar i stallgången och insåg att hon var på väg att gå in i en annan box. Varför hon gick ut? För att visa tydligt att hon minsann inte fått någon mat och det är faktiskt matdags och finns det ingen mat så går man in i en annan box för där finns det med all sannolikhet mat. Hon gick in i boxen bredvid, till Imprezas box (som jag fixat innan) och tog en tugga av hennes hösilage. Jag sprang dit lagom till att se henne ta den där tuggan. Jag föste in henne i rätt box och stängde dörren så att jag kunde hämta hennes mat utan att behöva springa till henne igen för att fösa ut henne från nästa öppna box med inlagd mat i. ;)

Hon är bra rolig ibland hon.. Vadå stanna i boxen och vänta på mat? Pffft. Bara amatörer gör så. Proffs tar saken i egna hovar så att säga.

Sambon dök upp runt fem för att hjälpa mig med att tömma och fylla vattenhinkarna i de tre boxarna jag fixat. Det var nämligen sju hinkar totalt att greja med, kände inte riktigt att jag hade kraften att släpa det antalet hinkar idag. Han hjälpte också till med att hämta in en hösilagebal (jag tog också in en) och tog av hästar täcken. På de hästar som jag och Maria tagit in men inte hunnit ta av täcken från. Hjälpsam sambo is the shit. <3

Zeppolin är iallafall ren och imorgon är det jag som har utsläppet. Efter att ha tagit ut alla hästar förutom Zeppolin så ska jag rida (står och velar mellan att rida ut eller att hoppa några skutt på ridbanan), vädret får avgöra vad det blir för sorts ridning imorgon. Jag har blivit mer och mer sugen på att hoppa och bestämde tidigare i veckan att jag denna helg ska hoppa. Nu återstår bara en dag på denna helg så jag borde väl ta tag i det imorgon. Ställa upp två (?) hinder och gymnastikhoppa lite. Zeppolin vill hoppa hon också, det var ett tag sedan sist nu!

Idag skulle hennes son Hop-Zan ha tävlat här i närheten, men pga jobb för ägarens (Pernillas) del så skulle det blivit för stressigt med tävling idag så det blev inget av det. Däremot så ska de iväg till Gävle och hoppa imorgon. Håller tummarna för att det går bra! Vi kan tyvärr inte åka dit, för vi har över tre veckors tvätt att tvätta och tvättid är bokat till imorgon eftermiddag. Valde söndag eftersom den här dagen inte passade pga tävling. Så kan det gå, bara att bita ihop och tvätta imorgon. Numera har man tre maskiner till sitt förfogande under varje pass. AWESOME! :D

Hur som helst, nu ska jag ta och göra lite annat innan jag ska lägga mig.

Apropå lägga sig, igår stängde jag av datorn vid nio och lade mig kvart över nio. Före tio sov jag. Lämnade sängen vid tio idag. Sov inte tolv timmar, men 10-11 timmar blev det. Jag behövde verkligen sömnen och vaknade utvilad för första gången på länge. Sköööönt!

torsdag 3 november 2011

Nya täcken, premiärtur och annat trams.

Idag hämtade jag ut paketet från Hööks som innehöll termoridbyxor till mig och två täcken till hästen. Ett stalltäcke och ett nytt vintertäcke. Det jag köpte förra året fyller sin funktion, men (ett stort sådant tom) det är så att täcket inte vill ligga stilla på hästen och om det är nederbörd så snöar/regnar/whatever det in i fram och hon blir blöt och kall över bogarna. Lösningen på "insnöandet" är halstäcke, vilket inte heller vill ligga still plus att halva manen skavs av. Såattehh.. Det täcket får agera reservtäcke i år. För i övrigt är det jättebra, håller fukt ute och sådär. Jag är dock less på att dagligen se hela täcket hänga på sniskan och andra snälla människor har gått och dragit det "rätt" vid lunchfodring ute i hagen och sådär, men det hjälper inte. Gaah!

Hur som helst så satt stalltäcket bra, var lite orolig för att det skulle vara för tight över bogen men det funkar. Vintertäcket satt perfekt. Täcker bra vid bogen och är rymlig nog för Tant Bred Överallt. Dessutom var det uppiggande med ett rutigt täcke bland hennes andra enfärgade tråkiga täcken. När jag tänker efter så har hon inte haft så många rutiga täcken i sitt liv. Jag vet att hon en gång i tiden hade ett grön/blårutigt stalltäcke, väldigt länge sedan var det. I övrigt kan jag inte minnas några rutiga täcken. Mitt minne är å andra sidan inte att lita på. Hur som helst så är jag nöjd över mitt täckesköp. Nu är både häst och ryttare rustade för vintern. :)

Såhär tjusig blev hon i det nya täcket. Finaste hästen! <3

Idag blev det för övrigt den här mörkersäsongens första pannlampstur. Zeppolin ville så gärna ut i skogen igår men dumma matte sa att vi skulle vända på vägen och gå hemåt för att rida på ridbanan istället. Med andra ord var jag "skyldig" henne en skogstur. Hade tänkt rida i dagsljus men det hann jag inte. Det blev en tur strax före klockan sex. Kolsvart i skogen kan man säga, milt uttryckt. Zeppolin fick välja väg och valde att svänga vänster direkt efter stora vägen. Det betyder att vi passerar ett torp och där finns läskiga saker, men det gick bra det också. När jag rider i skogen med enbart pannlampa som ljuskälla så måste jag verkligen hålla blicken på vägen framför mig. Jag skulle rent teoretiskt kunna snegla åt sidorna men ändå behålla ljuset framåt så att säga, men jag är för mörkrädd och paranoid för att våga titta åt sidorna. Det är ett under att jag ens ger mig ut i en kolsvart skog på hästen när jag är så mörkrädd och förföljd av "tänk om det finns något här"-tänkande. Det går bra så länge jag är uppepå Zeppolin. En gång försökte jag mig på en promenad för hand ute i kolsvarta skogen, det blev en väldigt kort promenad kan jag säga. Jag kunde verkligen INTE slappna av. *ryser*

Det gick bra hur som helst, hon hade rätt bråttom. Det blev en tur på 2,8 km och det tog oss 25 minuter att gå den rundan. Lite lagom motion för en torsdag i november... :)

Efter ridturen hade jag bara vattenhinkarna och att fylla lunchpåsen kvar att fixa, utöver att ta undan utrustning och sådant där då förstås. Zeppolin fick äta upp resten av sitt intagshösilage (fick hälften före turen) och efter det ville hon bara buffas och kelas. Hon är så mysig, så social och liksom.. uppriktigt glad över att bli ompysslad och klappad på och pratad med. Sen att hon är svartsjuk som jag vet inte vad är kanske inte är hennes bästa drag, även om hon å andra sidan är himla gullig när hon visar att jag borde prata med henne och inte med någon annan (någon annan = annan häst, katt, hund, människa eller prata i telefon...). Försökte föra ett normalt samtal med en människa medan jag stod med boxdörren öppen och Zeppolin uppmärksamhetstörstande bredvid/bakom mig. Det gick sådär, för hon buffade glatt på mig mest hela tiden. När hon ser så fullifan och söt ut så är det svårt att säga till henne på skarpen att ge sig. Det är nog svårt att ta en småfnissig matte på allvar... ;)

Dock tar hon till sig tillrättavisningar snabbt när de väl ges. Som tur är. Det är sällan jag behöver bli ordentligt arg på henne. Skönt, för jag gillar inte att vara arg på djur. Inte människor heller för den delen. Dock drar jag mig inte för att tillrättavisa dem vänligt men bestämt om situationen kräver det. Jag är inte en mjukis ända in i benmärgen när det gäller djur även om många tycks tro det emellanåt..

Hur som helst.. Imorgon är det dags att lura pappa till Uppsala med min brors bil (kanske hakar nämnda bror och hans dotter på också) och dessutom låna en hästtransport så att jag/vi kan åka och hämta hö. Hoppas hoppas hoppas det är fräscht hö så att vi faktiskt har hö i transporten när vi åker hem igen och inte en tom transport. Håller tummarna för att det är bra hö, det vore skönt att ha det fixat och klart, därmed vore höstens/vinterns lunchfodringar med eget hö vara säkrade. Just nu lånar/köper vi balar av en i stallet tills vi får tag i eget. Det håller inte i längden liksom..

Få se om jag hinner rida innan hämtningen imorgon (åker runt halv tre) eller om det får bli en vilodag för tant imorgon. Det gör inget, även om hon vilade måndag och tisdag den här veckan också. Hon gick ett pass igår och så dagens skrittrunda plus att jag tänkt rida lördag och söndag också. Nåja, det visar sig.

Nu ska jag läsa lite bloggar och roa mig med annat innan jag lägger mig.