onsdag 28 september 2011

Den där hästen alltså.

Vilodag idag för både häst och matte. Jag har träningsvärk och gissar att den blir värre till imorgon. Nåja, det kan jag leva med då det trots allt är pga roliga saker i stil med ridturer på Zeppolin.

Okej, allt med ridturerna är inte roligt. När hon hotade med att resa sig och gick emot mina kommandon på ridbanan två dagar sedan när jag red barbacka så var det inte roligt - för någon av oss. Schabraket jag satt på flög av och ner på spåret, hästen styrde jag in i ett hörn eftersom hon inte lyssnade på mig och tramsade i galoppen. Jag blev förbannad och efter det skötte hon sig exemplariskt i stort sett. Det var i vänster varv. Innan det galopperade vi i höger varv och då ballade hon ur också bara för att jag krävde något så jobbigt som "galoppera rakt fram på spåret utan att vara ställd åt höger". Då blev hon arg för hon SKULLE visst galoppera ställd åt höger, vi galopperade ju i höger varv! Puckade idiotiska matte liksom. Det var då hon hotade med att resa sig men jag fick den idén ur huvudet på henne efter att hon rest sig 30cm upp från marken eller så. Den där hästen alltså... Hon får för sig saker ibland. Måste testa mitt tålamod ibland uppenbarligen. Men det är också då hon blir påmind om att även jag kan bli förbannad. Det händer inte ofta, eftersom vi under åren jobbat fram någon form av kommunikation som funkar mellan oss, men ibland kokar det över. Hon är nästan skamsen efteråt när det händer.. Lite "oj.. du blev arg på riktigt.. förlåt." och så är hon lite extra kelen och sådär. Som sagt, den där hästen alltså... :)

Blod, svett och tårar. Men mest skratt faktiskt. Okej att vi båda har en kondis som får oss att svettas ordentligt till och från, men mest lockar hon fram leenden och skratt från mig. Min solstråle helt enkelt. Hon är en rätt rolig häst trots allt. Hon har en härlig personlighet. Lugn i stallet men hittar på bus då och då. Även om hennes "bus" nu alltid råkar vara att försöka smyyyyyga ut från boxen med järnskor på hovarna som sitter på benen på en 650 (?)kg häst. Hon smyger inte så bra med andra ord, men försöka duger och hon ser så roligt oskyldig ut när man kommer på henne. ;)

Igår red vi ut. Tanken var en sväng på runt 50 minuter. Mest skritt men lite trav och lite galopp också var tanken. Mest skritt blev det visserligen, lite trav blev det också och efter första (och enda.. trodde jag först alltså) galoppen insåg jag att vi måste rida en extrasväng för att få ur henne lite överskottsenergi. Herregud vad hon drog iväg i galoppen efter att ha mer eller mindre studsat fram med luftgaloppsprång och oförklarliga benrörelser 15-20m först dvs. WROOOOOOM! sa det och så var det en häst med LITE för mycket energi och VÄLDIGT spetsade öron framåt som swoschade fram i skogen. Den där kunde jag inte gå hem med (vi red hemåt då vi galopperade) utan att rasta lite mer först.

Travade iväg och försökte hålla vettigt tempo utan att låta henne dra iväg i traven, vilket hon helst ville. Får man inte galoppera så måste man åtminstone få trava jättefort - enligt henne alltså. Matte är inte av samma åsikt nej.

Vi red till kalhygget och en meter in på traktorvägen så tvärstannade hon och blåste upp sig. Vittrade något och stirrade bort i fjärran mot skogen som var där. Jag antog att det var en älg någonstans, sist hon betedde sig sådär så var det just en älg vi såg på sisådär 100m avstånd. Hon kunde inte skritta framåt normalt utan tog några hackiga steg framåt då och då, nervositetsbajsade en gång och jag kände hur hjärtat hamrade i bröstet på henne.

Där hade jag tänkt galoppera. Den tanken lade jag åt sidan och fokuserade på att bara få henne att gå framåt i normal skritt utan att stanna. Det gick nästan bra att få henne att skritta normalt trots att hon var MYCKET skeptisk mot skogen och näsborrarna jobbade hårt för att fånga upp diverse lukter. Vi vände hemåt igen och då var hon ännu mer spänd och sen dog hon nästan där, rätt upp och ner bara.

Varför? Något hemskt rörde sig i skogen! "TITTA DÄRBORTA MATTE! HJÄÄÄÄLP!".
Hon snubblade framåt stel som en pinne och stirrandes åt det hållet det rörde sig och herregud, hade det som rörde sig något gult på sig också?! Mycket misstänksamt. Hon tog några taktiga travsteg då och då, stirrandes bortåt ditåt hela tiden. Jag såg att det var Kapris och Papaya, Zeppolin såg potentiella monster. Vi väntade på vägen tills de kom. Jag förklarade att Zeppolins nerver är utanpå skinnet och att jag hade tänkt galoppera en sväng för att bli av med överskottsenergi men att tant hade fullt sjå att överleva (eller något åt det hållet) ridturen där och då. De sa att jag kunde haka på dem och galoppera om jag ville, för de hade ändå tänkt göra något liknande. Toppen!

Med en tittig Zeppolin i täten så drog stotrion iväg i galopp. Fältsits hela vägen bort till vändplan. Ett par gånger saktade hon av till trav när hon blev "rädd" för något men annars höll vi igång i galopp. Ett tempo som inte var "fullt ös medvetslös", vi kom inte över 30km/h, men ändå friskt. När vi kom till vändplan så var alla tre hästarna nöjda och glada. Ponnyn Papaya hade visst bockat en del på vägen och Kapris hade blivit glad och känts pigg. Min var glad över att ha fått galoppera först som vanligt och var visserligen pigg i traven på väg tillbaka (trava jämsides med en annan häst går ju inte för sig, hon måste ju vara FÖRST...) men det förstår jag. Hemåt och som sagt bredvid en annan häst, den ville hon helst springa förbi hela tiden så det blev lite som det blev. Puh.

Sedan blev det skritt hem på långa tyglar. Trött häst, trött matte. Nöjda var vi äntligen iallafall båda två.
50 min blev till 1,25h och 10,9 km blev distansen. Så kan det gå.. Iofs trevligt att se att hon inte dör av det. Hon behöver röra på sig och få upp flåset. Jag också. ;)

Spolade av där sadelgjorden suttit och hade liniment på alla fyra ben plus vänster bakknä. Sedan gick en trött häst in i boxen för att äta hösilage och vila.

Vila helt från ridning idag kändes befogat. Vi har trots allt lyckats rida hela fyra dagar i rad nu. Det är vad jag har som maxgräns. Jag rider max fyra dagar i rad, sen är det en vilodag. Dock brukar en vecka innehålla två vilodagar när vi är igång som nu. Det brukar vara lagom för henne, hon går som bäst när hon har vila då och då sådär.

Köpte ett schabrak till henne idag. Nu har jag fyra (!). Vissa har stora lass med schabrak. Jag har inte riktigt prioriterat att samla på mig många. Känner dock att fyra är bra att ha då hon svettas så mycket och de snabbt blir smutsiga av torv som hon svettas ut och så. Idag har jag tvättat de tre gamla schabraken. Eller vadå jag.. Jag sa att jag skulle tvätta hästgrejerna när jag kommer hem från jobbet. Sambon hade "slut på saker att tvätta" tydligen eftersom vi inte hade så mycket tvätt i övrigt så han hade slängt in hästgrejerna i en maskin och annat i den andra.

Om vi säger såhär:
Ett svart schabrak (släpper ej färg), ett brunt schabrak (släpper ej färg), ett lite missfärgat benvitt schabrak (tycker om att dra åt sig färg, släpper ej färg själv), ett par svarta shortchaps (släpper mycket färg) och en beige luva jag brukar ha på henne för att hon ska slippa flugor i öronen. Den är inte beige längre. Den är gråblå med mörka fläckar.. Det schabrak som en gång i tiden var benvitt har sedan tidigare råkat ut för mörk färg och mörknat i färgen och nu är det ännu värre. Bryr mig iofs inte om det, men ändå. Jag hade inte tänkt tvätta chapsen med resten så att säga... Nåja, gjort är gjort. Så länge de fyller sin funktion så kvittar det väl om en del saker ser lite fula ut. Vi visar ändå bara upp oss inför stallmänniskor och någon enstaka hundmänniska/svampplockare/orienterare/whatever i skogen då och då. ;)

Köpte reflexländtäcke också. Äntligen. Tog mig bara tre år...

Nu ska jag lägga mig. Jag har sovmorgon imorgon och det innebär att jag slutar runt halv fem. Vilket innebär att om jag inte skyndar mig som tusan efter jobbet så kommer jag rida i mörker. Nåja, det går det också. Ridas ska hon oavsett så det är bara att gilla läget.

Ska släpa med sadeln till en sadelmakare för att se om stoppningen på den också, troligtvis på fredag.
Bara för att få ett utlåtande och få ett hum om vad det skulle kosta att stoppa om den. Förmodligen mer än vad som betalades för sadeln vid köp för x antal år sedan. Nåja. Ny (begagnad) sadel står på priolistan. Som får vänta ett tag till dock då det plötsligt är femtiotolv extrautgifter denna månad tydligen. Alla hästrelaterade.

Underbart när hovslagare, torvräkning och hösilageräkning ska betalas på en och samma gång...

Äh, nu fick jag huvudvärk.

Sovdags.

(behövde visst skriva av mig ordentligt ser jag...)

lördag 24 september 2011

Hoppetihopp.

Idag bestämde jag mig för att hoppa med Zeppolin. Det var ett tag sedan sist, så vi skulle mest skutta lite för att komma igång med det där igen. "Skutta lite" i det här fallet var två "hinder" (om man ens kan kalla det det) på varsin långsida av ridbanan. Höjd? Runt 30 cm skulle jag tro eftersom bommarna vilade på hållare av skum. Tänk cavalettivariant eller något så har ni en ungefärlig bild av det hela. Hur som helst så visste hon först inte om hon skulle travhoppa över dem eller om hon skulle lyfta benen högt över dem som om de vore travbommar. Det blev lite både och. Skutt över ena och någon form av trav över andra. När vi började göra det hela i galopp så kan man säga att attityden hos hästen ändrade sig rätt rejält.

Vi snackar från "åh så tråkigt att trava över de här pluttgrejerna på marken..." till "YES! ETT HINDER! HÄR SKA HOPPAS!! *WROOOOOOOOM*!". Ungefär så ja. Vissa gånger laddade hon och ökade precis innan hindret så att hon dessutom hoppade av för tidigt. Inte ett problem direkt när hindret är så lågt och det går bra ändå, men ändå inte helt lätt för mig att veta vad hon har för sig. En del språng blev perfekta. Vi kom mot hindret i lagom tempo och tog oss över som vi skulle. Andra språng blev också bra även om hon drog till med laddning a'la 140-hinder innan.

Ja, vi ska börja roa oss med bommar/hoppa regelbundet framöver. Det här var en mjukstart.

Efter det där pustade vi ut lite eftersom både matte och häst blev andfådda. Jag av att hålla koll på het häst, hon av att vara het och överambitiös. Sambon fick lägga upp ena låga hindret till 50 cm med hjälp av hinderstöd. Det kändes som en lagom avslutning. Travhoppade (vääääärdelöööööööst enligt Zeppolin. Nyttigt enligt matte) en gång över lilla och sen vidare över stora (hahaha). Sen nästa varv i galopp. Upprepade samma grej åt andra hållet. Sedan nöjde vi oss och travade av en trött men nöjd häst. Matte hoppade av med trötta ben och armar som sällskap. Puh.

Hur som helst så var det roligt. Dessutom behöver vi hoppa oftare dels för att hon eventuellt möjligtvis kanske kan tänka sig att tagga ner lite om vi hoppar regelbundet och dels för att vi ska bli bättre synkade. Hon är fantastisk på att taxera "egentligen", men nu är det lite hoppsanhejsan med det i och med att hon är lite för taggad. Hon räddar dock alltid situationen, dock är det meningen att det inte ska behövas utan det ska flyta ändå. För det krävs det träning så därav träning på låga hinder. Matte behöver träna mer än hästen. Hon har det där i ryggmärgen och ända ut i hovarna, matte däremot är alltid lite rostig gällande hoppning. Dessutom är jag inte helt bekväm med att hoppa på ridbanan pga storleken på den, men det funkar. Vanesak. Upp till 80 tycker jag att det funkar att hoppa enstaka hinder där, men inte högre. Tycker 80 är illa nog där, ridbanan tar liksom.. slut för fort efter varje hinder känns det som. Hej tvärvändning vid staketet liksom.. speciellt på en häst som studsar lite/har lite väl luftig galopp direkt efter språng. Jaja, nog om hoppning och rostiga mattar.

Nåja. Imorgon rider vi ut, hoppas vädret är okej.

I övrigt så kom det ett lass hösilage idag eftersom det i stort sett är slut på hö. Vi kommer inte köpa in mer från bonden vi brukar köpa ifrån, hela hans skörd är förstörd i år nämligen. Otur för både honom och oss kan man säga.. Men dåligt hö/mögligt hö funkar liksom inte. Så idag kom det hösilage och så kommer det väl lite hö framöver också som vi ska blanda med (tex blir det väl hö i lunchpåsarna), imorgon kommer det ett lass med hösilage också. Idag kom det bara ett litet lass. 40kg per bal. Zeppolin provsmakade från en öppen bal och det var kärlek vid första tuggan. ;)

Så till middag fick hon en tuss hösilage med sitt hö, i kvällspåsen lite mer och i morgonpåsen återfinns också en del hösilage. Bara att börja vänja in direkt eftersom jag bara har en (öppnad) bal hö kvar uppe på skullen. Bra att det är grässäsong ute så att det går smidigare att vänja in hösilaget eftersom de äter gräs ute hela dagarna. :)

Nu.. annat. Så det får räcka för idag.

onsdag 21 september 2011

Dagens hästeri.

Komma till stallet runt åtta och inse att Zeppolin är på sitt vanliga (eh, som varje gång jag är där på kvällen) "åhmatteärhärpåkvällenochkankliaochgosamassor!"-humör OCH att min* (jaja) andra ängel i stallet inte var upptagen med att äta hö utan snarare hängde ut med huvudet och det sken "åhextramatteärhärpåkvällenochkankliaochgosamassor!" om hela hästen. Man kan säga att det är lite spännande att vara jag i stallet på kvällarna när ens egen häst, såklart, vill ha min odelade uppmärksamhet och en annan samtidigt tycker att jag är lite konstig/dum som grejar med min häst istället för att klia på honom och prata med honom. När jag väl pratar med honom och kliar på honom så står Zeppolin och blänger med en "förrädare"-blick. Hon är väldigt svartsjuk av sig.. har alltid varit. Joråsåatteh.. Fullt upp med andra ord, men de är ju så söta båda två. De andra hästarna också för den delen men dem pratade jag knappt med idag. Sambon hoppade in som reservkliare på den bruna extrahästen som ville ha min uppmärksamhet medan jag borstade på min häst. :)

* Det är inte på något sätt min häst. Jag har aldrig ridit den och sådant där. Jag har visserligen mockat åt den och fixat mat/vatten och tittat till den då och då vid behov, även ägnat mycket tid till att prata med den och klia på den - men min är den inte. Däremot så har jag blivit adopterad som extramatte av hästen själv och det är ju lite av en ömsesidig grej då jag adopterat honom som extrabästis utöver Zeppolin. Så ligger det till. ;)

Nu ska jag sova. Jag har inte ridit idag, bara pysslat och donat och haft kvällsfodring. Imorgon har jag kvällsfodring igen. Med andra ord ännu en kväll med "
åhmatteärhärpåkvällenochkankliaochgosamassor"-häst(ar). Myspys.

måndag 19 september 2011

Skymningstur.

PRO gav sig ut i skogen på en skrittrunda idag. PRO består alltså av Zeppolins 27-åriga boxgranne Fusse och så Zeppolin då med sina 20 år. ;)

Det hade redan börjat skymma lite och på slutet av ridturen var det.. tja.. mörkt i skogen kan man säga. Det gick bra det också. De har visst skövlat skog igen upptäckte vi, hittade inte ens stigen hemåt på ett ställe för att fullfölja vår ögla som vi var ute på. Det var mörkt och det låg träd och sly överallt. Blä. Måste undersöka saken närmare dagtid någongång och se vad de har ställt till med därborta egentligen...

Var ute i 70 minuter, det blev strax under 6km. Nyttigt med långa skrittrundor. Efter helgens jobb i skogen så behövde både jag och hästen en dag med lite lugnare fart. Imorgon är det inte skrittrunda på schemat, då är det dags att jobba igen.

Nu ska jag dock sova. Hört rykten om att det är tisdag imorgon och det innebär jobbdag, förstås.

söndag 18 september 2011

Fullt ös medvetslös.

Ibland finns det verkligen inget "lagom" när det gäller den där hästen. Zeppolin alltså.
Seeeeeg skritt upp i skogen idag. Samma sak igår. Ute i skogen skrittar hon också på i sakta mak. Sen händer det något - matte kortar tyglarna! Då måste man genast trava ett par steg för att kolla om hon (matte) kanske låter en springa på istället för att bromsas ner i skritt igen.

Tråkig (?) som jag är så håller jag oss i skritt ett tag tills jag tycker att det är läge för att öka farten i form av trav. Vi hade en inplanerad runda idag, men det blev ändrade planer när vi efter sisådär en tredjedel av rundan insåg att det var mycket folk ute i skogen och promenerade/plockade svamp/samlade på fästingar/bröt kvistar på marken så att hästar hoppar till/whatever. Vi vände och travade hemåt och skulle ta en annan runda istället. Trav hemåt brukar innebära "travajättefortpågränsentillgaloppmeneftersomhästintefårgalopperasåmåstehästtravafooort". Idag var det dock inte så, jag tänkte att hon kanske var lite trött efter gårdagens tur. Inte så att hon var seg, absolut inte. Hon bara travade på som en normal häst med framåtbjudning ska istället för en brun pälskanonkula skjuten ur en kanon. Jag var nöjd och hästen var glad och nöjd. Sen fick hon hoppa en stock (inte så hög, men stoort språng måste man ju ta ändå för skojs skull enligt vissa sötklumpar) och landade i galopp. Dock saktade hon av till trav själv efter 50-60m. Jag blev förvånad och tänkte att det här var ju en lugn tur.

Ja alltså... tills vi vände in på en väg som är en galoppväg för vår del. Då gick det inte att gå normalt enligt vissa. Jag tycker att det går utmärkt att skritta där, i form till och med. Vissa andra (läs: brun häst) tyckte att det var läge att fatta galopp direkt och ösa på. Bara därför fick hon vänta och tvingades (OH NOES!) skritta några meter längre än vi brukar där. Sen galoppfattning och wohoooooooo! Jag valde att sitta ner i galoppen istället för att stå i fältsits. Det var intressant träning för mina stackars ben. Hon har lite av ett "fullt ös medvetslös"-motto som hon lever efter när vi galopperar där. Bara därför fick hon inte alls galoppera på tillbakavägen utan bara trava. Det var fin... trav. Eller kanske inte. Den var energisk och rätt så laddad. Lite väl laddad. Som att rida på en tickande bomb. Vad hände med den där lugna normala hästen? Den försvann och in kom en springgalen tant modell galoppörwannabe. Nåja, skritt skritt skritt och så galoppfattning. Bara att skjuta fram ena höften lite lite lite och hon drog iväg i den galoppen. Hon var mycket mycket pigg och mycket mycket glad. Nåja, så länge hon får upp flåset så är jag nöjd. Vi får väl ha den där sträckan till galopprusning och använda andra vägar till mer sansad galopp. Å andra sidan.. Hon ska förstås lyssna på mig oavsett var vi rider, säger jag sansad galopp så ska det vara det. Får nog ge oss på den diskussionen en annan dag.

När vi travade av och skrittade av (innan hon fick långa tyglar) så gick hon jättebra. Trodde iofs länge att vi skulle galoppera mer så hon spände sig lite extra "utifall att", men sen när hon insåg att vi höll på att trava av så slappnade hon av och gick bra. Gullehäst. Bra med energi men ibland är det lite väl mycket. ;)
Otroligt nog blev hon inte så svettig idag. Det tar sig. Hon blev "bara" svettig där sadelgjorden suttit och liiiite fuktig på halsen och under sadeln i övrigt men det var inte ens värt att svampa/duscha av. Så jag spolade bara av vid sadelgjordsläget och borstade av resten.

Igår var hon också pigg. När vi kortade tyglarna alltså. Innan gick hon som en första klassens sölkorv. Efter att vi galopperat (som snabbast 33,4km/h en kort sträcka - finns resurser för mer men det får vi allt ta en annan gång, vi ägnade oss åt seriöst galopperande också inte bara "springa av sig överskottsenergi"-galopp) och jobbat i trav på en grusväg och sen avslutade med skrittjobb så gick hon superbra! När hon fick långa tyglar och hon insåg att det inte skulle bli mer springande så gick luften ur henne. Faktum är att under de knappa 2km vi skrittade hem så stannade hon tre gånger. Inte pga att hon var rädd för något eller annat trams utan liksom bara.. stannade och tittade bakåt på mig två av gångerna med en blick som sa "tröööööttt häst!". Sötnöten då.. Vi var båda trötta men nöjda med turen. Hon blev duschad och så ut i hagen i solskenet igen. :)

Imorgon borde vi ta ett pass på ridbanan, men det beror helt på om den är sladdad eller inte. Just nu är jag inte så road över att rida på den då den varit osladdad i en vecka (vi sladdar en gång/vecka, på helgen). Såg i fredags att det var krattat längs spåret, vilket man gör innan sladdning så jag trodde sladdning var på G. Trodde fel..

Om det inte regnar så får vi ta en tur på åkern/vallen istället. Vi behöver jobba i lite cirklar och så, inte bara rida rakt fram i skogen. Till helgen tror jag att vi ska ta och skutta över ett par hinder. Då blir hon nog glad, med tanke på hur hon reagerat de gånger hon fått skutta över stockar i skogen så. Vi har inte haft kondis nog tidigare för hoppning tycker jag, men nu har vi (ja, båda) börjat få upp flåset nog. Om vi inte hoppas så ska vi iallafall släpa fram travbommar någon dag. Det behövs. Vissa sötklumpar behöver lyfta mer på benen även på banan och inte bara över stockar och sten i skogen. Någon dag ska vi klättra också. Det var evigheter sedan sist. Inte haft samvete att släpa henne till klätterbacken när vi inte varit i bra form, men nu är det dags.

Nu tänker den här matten gå och lägga sig. Har träningsvärken från helvetet i låren och vaderna (och lite i ryggen) efter två dagars uteritter på energisk häst. Ibland kan man tro att hon får flera kg kraftfoder som går rätt upp i huvudet på henne som hyperknark. Men det får hon inte... Har tom dragit ner på kraftfodret igen då hon verkligen inte behöver det varken för energin eller för att lägga på sig vikt. Vikt har hon så det räcker så att säga. Därför är de här galopperna i skogen nyttiga för tant. För flåset och för magmusklerna. Vi gör "sit-ups" i stallet regelbundet också, nyttigt för hennes muskler. :)

Nu sova. Låtsas som att jag inte har ångest och bara försöka vara glad över att jag har lite sovmorgon imorgon. Kan sova 45 minuter längre än en vanlig jobbdag. Ska jobba 8h, men arbetstiden är förskjuten med en timme så det blir 8-16 istället för 7-15. Sen har jag intag om jag inte minns fel..

söndag 11 september 2011

Helgen närmar sig slutet.

Är inte helt bekväm med det här upplägget. Ja att helgen i stort sett är slut nu alltså.. Drygt.
Inte redo för en ny vecka än känns det som, men nu är det som det är och en ny vecka börjar imorgon vare sig jag vill eller ej.

Den här helgen har hästeriet gått i skogsrundornas tecken. Som jag nämnde i föregående inlägg så skrittade jag ut barbacka på racerhästen i fredags. Igår blev det en timmes skrittsväng i skogen (även då barbacka, onödigt med sadel vid enbart skritt). Det var iofs inslag av både hopp över stock och några meter galopp här och där till följd av nämnda stockar, men ändå. Idag har jag träningsvärk i ryggen, dels av ridturen och dels av städningen hemma i lägenheten (över två timmar utan paus) direkt efteråt. Idag red jag ut i skogen igen med sällskap (dock ej samma som igår), en skrittrunda på en timme igen. Nyttigt med långa skrittrundor, det är det. Hon fick galoppera en sväng också, säkert hela 100m allt som allt. Wroooom!

Totalt antal km ridna fredag - söndag: 14 km. Tid totalt under helgen blev väl runt 2,5h.

Igår hade jag utsläpp av hästar också. Det går relativt fort att ta ut hästarna eftersom de flesta tas ut två och två då flera går i samma hage. Hann mocka åt både min häst och Impreza och därefter sopa alla stallen innan det var dags att göra iordning hästen för ridturen. Borsta, på med schabrak, träns och hjälm - klart! ;)
Efter ridturen blev jag lite seg och de sysslor jag hade kvar tog lång tid av någon anledning. Jag var trött, det slutade med att jag åkte hem efter att ha varit i stallet 4h 45 min, varav en timme var den där ridturen. Tiden går så fort i stallet! Det är så trevligt att vara där.. finns alltid något att göra och jag hatar att stressa. Stallet är inte stället jag vill stressa på, stallet är en plats att koppla av på. Jag behöver vara i stallet helt enkelt.

Speciellt deppiga och ångestiga dagar. Då är stallet guld värt. Innan någon skriker rätt ut om att jag ju har två underbara katter och en underbar sambo hemma så kan jag säga att de också är guld värda, men allra lugnast i sinnet blir jag av att vara i stallet hos Zeppolin. Min ögonsten och livboj i livet. Hon har varit det i så många och det är en speciell känsla att vara i närheten av henne. Mitt livselixir helt enkelt. Jepp, precis fånig är jag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, den hästen är mitt allt. Det betyder dock inte att jag inte har kärlek över till de andra i mitt liv. Min sambo, katterna, vännerna och familjen. Det har jag, så no worries.

Nu ska jag hasa mig in i duschen, sen sängen. Jag har sovmorgon imorgon men tänkte ändå lägga mig "i tid" och bara dega i sängen innan jag slocknar för natten. Känner mig rätt sliten...

I övrigt hoppas jag att det slutar regna och att det inte ska regna imorgon. Det har regnat i 3,5h nu.

fredag 9 september 2011

Racerhäst.

Idag var det dags för veckans första ridtur. Det blev en barbackarunda (2,91 km) i skogen, skritt då bara förstås. Pigg häst som såg spöken lite här och där. Hon nöjde sig med att blåsa upp sig och spänna sig när vi passerade läskiga saker men gick inte åt sidorna eller så. Duktig totto. ;)

Pigg ja, det var nog bara förnamnet. Man kan säga som så att hon fick sträcka ut ordentligt och skritta ordentligt med tanke på farten vi hade. Långa kliv och framåt marsch! Gullehäst. Imorgon ska vi ut och skritta igen, då med sällis! Försökte tidigare idag tänka efter när vi hade sällskap ute i skogen sist och minns ärligt talat inte när eller vem.. Kan det ha varit då när Lena och Fusse hakade med ut på en skrittsväng? Vilket var i .. juli? Eh.. ingen aning.

Förövrigt är Zeppolin högbrunstig (igen..). Kom en ny häst i onsdags, en 4-årig Lipizzaner. Valack då alltså. Supersöt är han! Det tycker Zeppolin också som dissar sina hagkompisar som betar i grupp, istället hänger hon vid staketet närmast hans hage (går i hagen bredvid). Gäller att hålla sig framme liksom. Typiskt henne att vara ute efter lammkött. En av hennes favoritkillar som hon blir extra kär i vid varje brunst är många år yngre än hon och står i boxen mittemot i stallet. Dvs perfekt att smita ut till och gosa med när matte går iväg och lämnar boxdörren öppen. Tramsston.. Men jag föredrar ändå ston framför valacker. :)

Jag har å andra sidan skött både ston och valacker, men smygföredrar ändå ston. Inte bara för att Zeppolin råkar vara ett sto. Ston är liksom.. ja jag vet inte. Jag gillar dem helt enkelt. Även om de är lite tramsiga på sitt sätt ibland. ;)

Å andra sidan.. av de favorithästar jag har utöver Zeppolin så är nästan alla valacker. Hm. Hennes son Hop-Zan tex är hur ljuvlig som helst, oerhört gosig och charmig! Vilket påminner mig om att jag måste ta mig till Tierp snart och gulla lite med honom. Rykten går om att jag borde bege mig upp på hans rygg för en sväng också, men om det verkligen är en bra idé då jag inte kan rida andra hästar än Zeppolin återstår att se. Det har sina för- och nackdelar att rida en och samma häst dag ut och dag in..

söndag 4 september 2011

2h 40 min.

Förlåt älskade älskade fina häst för att matte klantade sig i skogen och styrde in på någon evighetsstig som var allt annat än bra, det ska aldrig hända igen! Säger magkänslan att det är läge att försöka vända och gå en annan väg så ska jag definitivt göra det, inte tänka "den kanske blir bättre längre fram, vända vore dumt nu då det var så jobbig terräng hit redan". Zeppolin är så himla snäll och litar på mig till 100% så hon tar sig fram "var som helst" om det är ditåt vi ska liksom. Klippigt, stenigt, sumpigt osv? No problems, Zeppolin fixar eftersom matte inte sagt stopp eller så.

Idag har mattehjärtat gråtit åtskilliga tårar.

Vi skulle bara ut på en barbackaskrittrunda på max en timme, så att vi skulle vara tillbaka i stallet senast nio och då skulle jag hinna mocka och dona innan fixardagen började halv tio. Så blev det inte nej. 2h 40 min blev vår planerade entimmestur. Utmattad matte, utmattad tapper häst. 11,27km totalt. Jag red strax över 4km och gick/promenerade 7km med hästen lunkandes bakom mig. Anledning? Vi kom till en spång och vi skulle gå på sidan av den, precis intill var planen. Zeppolin tyckte att skogen till vänster såg trevligare ut att ta sig fram i. Hon vände ditåt och katastrofen var ett faktum. Hon gick ner sig i mossen och jag trillade av ner i mossen själv till vänster om henne. Hon sjönk och sjönk ju mer hon kämpade för att ta sig fram/upp. Jag fick inte panik (kan inte fatta hur jag kunde tänka klart i det läget) och pratade lugnande med henne som kämpade och flåsade i mossen och bara sjönk när hon äntligen lyckats ta sig fram ett steg. När hon stod helt stilla så gosade vi en stund och hämtade andan innan vi var tvungna att på något sätt gå tillbaka till spången de metrarna vi lyckats klampa ut i mossen.

När vi väl kom till fast mark så vek sig höger framben nästan för att hon var så trött. Vi pustade ut där ett tag och jag sa åt henne att stå still och så klev jag ut i mossen för att hämta schabraket som låg i backen. Hon tänkte gå efter men jag sa till på skarpen att det ska hon INTE utan hon ska stå kvar vid spången. Så pass liksom.. Nyss gått ner sig där men eftersom matte gick ditåt så ska häst också. Hm. Nåja, hon stod kvar och tuggade i sig av gräs som fanns där hon stod. Jag såg att hon fått sår på bakbenet och trodde först att hon var halt då hon vilade just det bakbenet. Som tur var så hade jag fel men rida ville jag inte göra mer.. jag ville inte utsätta henne för min tyngd efter en sådan pärs.

Jag hoppades att det skulle vara relativt kort sträcka kvar att gå på den dumma jobbiga stigen tills vi kom till marker vi kände igen (det här var alltså en för oss helt främmande stig som vi kom ut på). Det var det inte nej. 7 km senare efter mosshändelsen kom vi till stallet. Mycket trötta och jag tog hand om hennes sår, stretchade ben och rygg/rumpa. Hon är lite varm och svullen i vänster bak där såren sitter och lite lite svullen i vänster fram. Jag ska åka tillbaka till stallet snart och linda alla benen och åka dit före jobbet imorgon för att linda av och se hur benen ser ut då. Stel lär hon definitivt vara imorgon, så imorgon är det promenad för hand som gäller. I övermorgon också. Sen får vi se.. Lugnt ska hon få ta det iallafall.

Det var otrevlig terräng där vi gick som sagt. Många spångar vilket innebär att det är sumpmark. Hästen kan inte gå på spången så hon skulle gå bredvid, men om hon sjönk ens 10 futtiga cm ner i mossa/sump/liknande så stannade hon och visade tydligt att hon inte ville gå där. Då var det klappa, prata och sen övertyga henne om att det var okej genom att själv kliva ner från spången och traska framför henne. Pauser då och då om det var mer än ett par meter bara. På så sätt fortsatte hon att lita på att jag visste vad vi gjorde. Ju fler spångar det kom desto mer skeptisk blev hon.. ett par gånger stannade hon flera meter ifrån och tittade på spången och sen på mig och sen på spången och när jag sa att det var okej, vi klarar oss och kan och måste gå där så följde hon med igen.
Älskade häst.. du är lite för snäll ibland...

Jag vet inte vad eller vem jag ska tacka över att det gick så bra som det gick då hon gick ner sig i mossen. Vill inte ens tänka på vad som hänt om hon faktiskt blivit halt (och sen ändå tvingats gå sådär långt hem för att det inte fanns någon annan utväg) eller ännu värre - brutit något ben. Tanken slog mig en kortis men jag skakade av mig den. Nu också.. för vi klarade oss.

Vi kom hem till slut och när hon såg stallet från vallen borta vid bron nära stallet så sken hela hästen upp och hon gnäggade högt flera gånger ner mot stallet. Hennes hagkompisar svarade. Lättad häst..

Nu ska jag byta om och åka till stallet för att se över benen och linda dem. Har inte behövt linda benen på henne sen våren 2008..

Bild på spåren hon lämnade i mossen:



lördag 3 september 2011

Veckans turer.

Eftersom jag varit så dålig på att uppdatera så tar jag och skriver ett inlägg nu innan läggdags. Måste upp tidigt imorgon eftersom det är jag som ska släppa ut hästarna. Suckpuststön. Nåja, det är slit man får räkna med när man har häst helt enkelt. Fick ju sovmorgon idag, så det känns väl lite bättre då att kliva upp tidigt imorgon än om jag skulle varit tvungen att hasa mig upp idag också.

Hur som helst, i brist på annat så får jag väl lite snabbt nämna vad vi pysslat med i veckan:
Måndag och tisdag vilade Zeppolin (och jag). Det kändes helt okej i och med söndagens ridpass.

Onsdag: Skrittade fram på vägen och red sedan på ridbanan. Kan inte direkt påstå att det var ett av våra mest fantastiska pass. Jag var okoncentrerad, hon var okoncentrerad och när det dök upp två hästar till på ridbanan så var det kört. Då blev det för mycket helt enkelt. Den är inte så stor och det är jobbigt att hela tiden hålla koll på var de andra två befinner sig. Det gick som det gick och jag red som en kratta. Dock gick hon fint i skritten innan hon fick långa tyglar och jag hoppade av för att skritta av henne för hand. Så det var iallafall något som var bra med det passet..
(6,77 km)

Torsdag: Torsdag blev det vilodag igen. Jag hade ont om tid då jag jobbade till kvart över fem och sedan skyndade direkt till stallet iförd "vardagskläder" och nöjde mig med att borsta den smutsiga hästen. Hon var så himla trött efter utevistelsen så hon klagade förmodligen inte på att få vara ifred och vila... :)

Fredag: Uteritt! Det var väldigt roligt tyckte Zeppolin. Vi lyckades peta in lite seriöst arbete i det hela framåt slutet efter fokuserat på att få upp flåset. Det var då inga problem för tant var så himla pigg att hon mest ville galoppera hela tiden när vi väl kommit igång. Tänkte att jag skulle trötta ut henne för en gångs skull och trött blev hon. Så pass att de sista metrarna av galoppen kändes matt, dock med öronen framåt och en vilja att behaga (dvs: fortsätta galoppera eftersom matte inte gett kommando för att sakta av än). Duktig duktig häst! Och genomsvettig också för den delen. Puh. Matte var också rätt trött sen.. :)
(7,56 km)

Lördag: Idag hade jag tänkt att vi skulle trava över bommar, men när vi (jag och sambon) kom och körde på stallvägen så såg vi att någon byggde upp hinder. Jag hoppades att det inte skulle vara för löshoppning, men det var det tyvärr. Ridbanan var ockuperad rätt länge av en häst och dess ägare. Jag gav upp tanken på ridbanan och gick iväg för att rida på en åker istället. Åker + Zeppolin är inte alltid en hit för hon tycker att det innebär att man ska springa tokfort och får man inte springa tokfort så studsar man och gör luftsprång för man är så laddad och vill framåt. Idag gick det bra dock. Kände i ett tidigt skede att hon var arbetsvillig/samarbetsvillig och jag skrittade lite extra länge innan jag började trava lite smått. Galopperna gick bra, visst ville hon ibland öka på när jag inte hade tankar på det men hon skötte sig ändå och flåsade på. Pigg och glad var hon. Efter galoppen så travade jag av och hon gick superbra! Lite jobb på kort tygel efter det och hon gick super då också. Sen hoppade jag av för att skritta av henne för hand hem till stallet. Hon var trött och svettig, matte var trött och svettig = nöjt par. :)
Dusch och så in i boxen för käk och vila.
(6,98 km)

Morgondagens ridplaner är att skritta ut i skogen barbacka. Känns lagom avancerat och vi behöver båda komma ut på en lugn tur efter två intensiva dagar. Det blir nog en bra höst med häst känns det som. Vi är igång och vi ska hålla oss igång också. Hon ska klippas lite senare eftersom hon svettas så mycket/så lätt. Hon har kort päls jämfört med många andra hästar men den är tät och hon svettas mycket. Det "problemet" är trots allt lätt att lösa med en halvklippning. Rakt diagonalt streck från manken till ljumsken = perfekt. Så klippte jag henne förra året. :)

Nu.. krypa ner i sängen så att jag orkar med morgondagen.
Vi har fixardag (städdag/hagdag) i stallet imorgon. Stora löshöhögen från skullen ska ner på den tömda gödselstacken, hagarna ses över ordentligt inför vintern osv. Det blir nog bra. Det börjar 09.30 och jag ska vara i stallet tidigare som sagt i och med utsläppet. Det blir perfekt det. Brukar vara runt den tiden jag är klar när jag haft utsläpp av hästar. Ut med hästar, rida Zeppolin, sopa stallet, mocka och fixa mat/vatten/whatever och så är klockan plötsligt runt halv tio.

I brist på nya bilder på min ögonsten så slänger jag in en gammal vinterbild, det är trots allt ändå vinter snart: