torsdag 31 januari 2008

Håhåjaja..

Dagens status på hältan:
Inte lika varm som igår, haltar inte lika mycket när man går "vanligt" (dvs, där det inte är knöligt och liknande..) men i nerförsbacke så högg det till i hjärtat på mig flera gånger att se henne ta sig framåt. Det var hjärtskärande att se hennes öron hänga slakt istället för att vara framåt på hemvägen, se henne titta snett (höll huvudet lite snett mot mig hela vägen ner..) mot mig med en blick som sa "aj aj aj.. men jag går ändå för hem måste vi ju.. aj aj aj". Hade jag orkat så hade jag burit henne tillbaka till stallet. Hönsmamma och löjligt beskyddande? Kalla mig vad ni vill, men det är fan inte kul att se en häst ha ont. Speciellt inte den hästen som råkar vara nummer ett på min lista över varelser/människor/allt utan konkurrens. Det gjorde ont att gå nerför helt enkelt, annan belastning på benet än på rak ickeknölig väg liksom. Vrickning säger alla som känt på hennes ben. Jag lindade ju benen över natten och svulladen var inte lika utbreddd, värmen var inte lika "varm" och hon markerar inte lika mycket (förutom i backen då som sagt).. Har lindat benen nu inför natten igen, det är ändå jag som har både morgonfodring och utsläpp imorgon.

Jag trodde jag hade utsläpp och lunch imorgon, men det var värre än så. Morgonfodring och utsläpp. Bleh. Men det är bara att åka dit till senast halv sju och fixa. Kan knappt bärga mig.. *harkel*

Status när det gäller andra hästar i hennes närhet:
Jag har märkt en förändring hos henne sedan hon kastade fölen, det lär gå över tids nog dock, men just nu är det som så att hon är väldigt gnäggig när hon kommer ut i hagen, när jag går ut och går med henne och till och med när det kommer in en häst i stallet (när hon står ensam i stallet, hon brukar i vanliga fall inte bry sig nämnvärt på att ens gnägga lågtlågt så att det knappt hörs..). Inget konstigt med det här. Hon vet att hon inte har något inne i magen längre. En i stallet berättade idag att när ett sto som stod där för ett par år sedan var dräktig så var hon så nöjd så med att vara ensam och stå ensam i hagen etc, men när hon väl fått sitt föl (jag har bara sett fölet som 5-6 månader gammal) så blev hon VÄLDIGT sällskapssjuk! Plötsligt insåg hon att det fanns andra hästar och att hon bara måste vara med dem, "kompiiiiisar! Hallå! Här är jag! Jag vill också vara med!". Hon har polare i hagarna runtom, snart kommer hon att få sällskap, men det dröjer åtminstone en vecka innan det blir så. Tills dess får hon.. ehrm.. nöja sig med att ha sällskap i stallet, känna sällskapsnärheten från hennes beundrare Classe & dennes hagkompis Tompa och så nosa på de tre stona som går i hagen intill. Såg idag att de på en plats kan hälsa på varandra över trådarna, det kan man inte på andra platser alls - det är utrymme emellan hagarna nämligen. Hon hänger helst ihop med just de där stona, de står och slappar i sin hage och Zeppolin står i närheten av dem i sin hage... :)

Status när det gäller Zeppolin i stallet:
Oförändrat. Hon är samma kelsjuka, klisjuka och snälla häst. Borsta i en halvtimme? Njuutning. Linda benen i en kvart eftersom jag ibland måste linda om för att jag lindat knasigt på något ställe? No problems.. Hon står och blundar/sover under tiden. Alltså - den där hästen, kan man annat än älska henne? Hon tar saker med sådant lugn att det ibland är läskig. Sedan kommer det stunder då man undrar om hon fått fem kilo havre i smyg av någon innan en ridtur för att hon är allt annat än lugn - hon är aldrig elak, hon är bara sprallig ibland och ser spöken ibland när hon har myror i benen. Men göra illa eller vara dum med flit? Knappast hennes stil.

Så. Det var allt.

Tidig morgon imorgon.

Morgonfodring halv sju. Ge grovfoder, ge kraftfoder, ha på täcken.
Utsläpp. Släppa ut hästarna, sopa stallen, släcka stallen.
Praktik på katthemmet.
Tillbaka till stallet och ta hand om hästen.

Nu - bastu!

onsdag 30 januari 2008

15 dagar.

Insåg nyss att jag haft Zeppolin i femton dagar. Känns som om det gått längre än så, förmodligen för att det känns så naturligt och bra att ha henne här. Jag vet inte, men femton dagar är det hur som helst.

Åkte till stallet efter tre, tror att jag kom dit någongång efter fyra eftersom jag åkte en lång omväg via Överskottsbolaget och sedan irrade jag runt lite i Boländerna och däromkring innan jag körde till stallet. In med hästen från hagen, ragga paddar (Rebecca var snäll och lånade mig två) för att kunna linda frambenen på Zeppolin efter att ha borstat henne. Passade även på att tvätta svansen med schampo en gång för alla efter kastningen, trots att jag redan i söndags sköljde ur svansen så behövdes det göras ordentligt, det fick bli idag.

Hon var fortfarande varm och svullen när jag kände på hennes ben. Gick sämre in än när jag gick ut med henne, men det hade helt klart att göra med de snöstyltor hon hade i varenda hov efter att ha gått i hagen med tösnö som underlag! För inne i stallet markerade hon bara ibland, skönt att det inte är värre än såhär. Nu står hon med benlindor (jag valde beige, jag gillar färgen och det passade på henne dessutom som är mörkbrun) och jag ska åka till stallet innan praktiken imorgon för att ta av dem och släppa ut henne i hagen. Med lite tur har det där försvunnit till imorgon eller så kommer det att sitta i ett par dagar till om (eftersom..) det är en vrickning.

Var sak har sin tid helt enkelt.

Nu ska jag fortsätta dona med annat.

Imorgon är en ny dag.

Stallet.
Praktik.
Samtal hos psykolog vid ett, fem över ett ungefär.
Stallet (för att göra allt som ska göras varje dag med hästen och allt som hör till..).
Hem och slappa.

Det som är så bra med att jag ska till psykologen imorgon istället för på fredag eftermiddag är att min idiotstressiga fredag inte är stressig längre.
Stallet halv åtta (utsläpp).
Praktik till tolv.
Stallet efter det (lunchfodring och ta hand om min häst).

Hälta.

Det är trevligt att bli väckt av sin ringande mobil halv nio på morgonen, vilket var tur i och för sig eftersom jag hade försovit mig (snarare förträngt det hela...). Hade utsläpp i stallet idag, det blev jag påmind om halv nio som sagt. Jag åkte dit så snart jag fått på mig kläder och donat. Det snöade väldigt intensivt och det var snöslask så att det räckte och blev över. Snöandet övergick till regn efter ett par timmar. Onice. Många regntunga täcken lär det hänga i torkrummet senare idag. Zeppolins är ett av dem. Kan inte hänga upp det på boxdörren när det är blött utanpå, då lär det gå igenom till imorgon så...

Hur som helst, ut med alla hästar förutom min. Tänkte ta en omväg ut till hagen och skulle därför runda alla stallen och en hage för att sedan svänga in mot hagen. Var bara det att jag efter några meter in på vägen insåg att hon haltade, trodde först att jag inbillade mig men det var inte inbillning. In i stallet igen, ibland gick hon som vanligt några steg och sen haltade igen. Vänster fram är det som dummar sig. Förmodligen vrickat sig i boxen under kvällen/natten/morgonen. Svullnaden på skenbenet gick ner under de timmar jag var i stallet, men hon är fortfarande varm och svullen runt kotan. Bleh. Hon fick dock gå ut i hagen ändå och har varit ute i fem timmar nu. Ska åka till stallet snart och ta in henne, hänga in täcket i torkrummet, borsta och pyssla med henne (jag är ju liksom klar med allt annat i stallet redan!) och därefter linda frambenen inför natten.

Imorgon har jag praktik på katthemmet fem minuter från stallet, så jag ska skriva på tavlan att jag tar ut henne själv imorgon. Ska åka dit innan praktiken och ta av lindorna och känna hur benen känns då. Det lär förmodligen vara bättre, verkar vara en sådan form av "dumhet" som gett sig på benet (dumma ben).

Sopning av alla stall och sådär var lagom kul med en högerarm (överarmen) som bråkar med mig. Känns som om jag tappar kraften i den rätt lätt, skyller det på vattenhinkarna som är tunga att bära och dubbelmockningen i söndags. Den tyngsta mockningen var ju på kvällen efter kastningen, mycket blöt halm att lyfta. Puh.

Igår/inatt/imorse har det dessutom kommit ut något efter kastningen också. Antagligen det allra sista, skönt att veta att allt som ska vara ute ÄR ute nu. Dessutom bortslängt. Kan med en fin liten omskrivning säga att fölen blir kremerade här framöver i och med att de bränns med andra sopor... :)

Måste försöka ragga reda på ett par paddar att låna av någon i stallet också till imorgon. Jag vägrar lägga ut 249:- på ett par superduperpaddar (enda som fanns på Granngården när jag köpte lindor) när det finns att få billigare och som duger precis lika bra till något sådant här. Jag ska köpa paddar, men det är ett senare projekt.

Äh, lika bra att jag avrundar här och byter om till stallkläder igen. Vill dock inte ta på mig mina skor, men har inget val. De är genomblöta, byter till ridstövlar så snart jag kommer till stallet. Skitväder! Snö är väl okej, men inte snöSLASK!!

Återkommer kanske senare...

Ps. Stackars Pernilla har fått många samtal av mig de senaste dagarna, för det första pga kastningen och nu för att Z var halt. Jag känner mig som en nybörjare när det gäller hältor eftersom Zeppolin knappt någonsin varit det, förutom när hon haft kotledsinflammation ett par gånger då hon tävlade höga klasser och sådär.. Dessutom.. Linda ben?! Herregud, det har jag inte gjort på 9-10 år. Jag vet hur man gör dock, tack och lov. Men ändå, känner mig ändå som en helt förvirrad okunnig nybörjare när jag sitter där och ska ta hand om det som ska tas om hand. ;)

Hejs.

tisdag 29 januari 2008

Ospännande.

Jag har inget spännande att rapportera idag. Det har jag visserligen sällan..

Åkte till stallet till kvart över tre eller sådär. Fixade hösilagepåsarna först innan jag ens började mocka. Det gick fort att mocka trots att min högra arm hade obehagliga, onödiga och otrevliga smärtor (i överarmen). Vad skulle det vara bra för? Kändes inte som träningsvärk, men det är väl ungefär bästa beskrivningen jag kan ge. Det kändes hur som helst jobbigt att ta i med armen, men det blev bättre sen. Konstigt. Min kropp är ett mysterium. Efter mockningen hände inget mer spännande än så i stallet än att jag fixade alla mathinkar, lade in middagsmaten i boxen, ströade boxen med en halv bal halm (heja heja, behövde inte använda en hel idag!), bytte vatten i vattenhinkarna och därefter hämtade jag in hästen.

Hon hade inte rullat sig idag heller, underbara häst. Sådana dagar tycker jag om henne extra mycket. ;)

Borstade och ryktade ganska länge, hade ingen tid att passa och var ju klar med alla sysslorna redan. På med ett par benreflexer, på med reflex på mig och på med träns. Promenerade upp till vägen och tillbaka, en kvart precis som igår. Hon stannade flera gånger i början och "pratade" lite med två hästar i en hage som fick för sig att hon var jätteintressant och sprang längsmed staketet när vi gick på vägen intill. Zeppolin till och med gnäggade vid ett tillfälle och smågnäggade (tyst..) ett par gånger. Sen gick vi på som vanligt upp till vägen och hem igen, sprang 30-40 m på vägen hem också och jag trodde att jag skulle dö! Min kondis är under all kritik, speciellt med träningsvärken från helvetet efter söndagens pigga skogstur barbacka. Benen sa ifrån helt enkelt.

Hon var nöjd med att få komma in och äta sin middag. Jag passade på att tvätta rent i bak på henne med en svamp medan hon åt, hon verkar inte ett dugg öm i slidan och det var bara lite lite slemmigt och det var precis utanför/under dessutom så. Den där kastningen har inte påverkat fröken Zeppolin nämnvärt med andra ord. :)

Smörjde in ett torrt gammalt sår (som jag tog bort en sårskorpa ifrån innan promenaden) med Idominsalva och fastnade sittande inne i boxen en kvart innan jag åkte hem. Mår inte så bra idag (psykiskt..) och det är rogivande att sitta och titta på en häst som äter hösilage - ljudet är rogivande. Jag bara.. satt. Tänkte inte på något speciellt utan bara.. satt helt enkelt. Det behövde jag och sedan kunde jag åka hem.

Imorgon är det nya friska tag. Vet inte när jag ska åka till stallet då, förmodligen samma tid som idag. Någongång mellan två och tre, beroende på vädret. Är det fint väder kan jag nog ge mig ut på en kort skrittrunda i skogen, är det tråkigt väder så får det nog bli ännu en kvarts promenad upp till vägen och tillbaka. Det visar sig.

måndag 28 januari 2008

The day after.

07.45 var jag "jättepigg" (inte) när jag klev upp för att ringa veterinären vid åtta. Ringde dock till stallet först för att fråga utsläppsmänniskan om hur Zeppolin såg ut att må. Med tanke på att klockan var åtta så är morgonmaten uppäten sedan länge. Jag frågade Josefine om läget och hon svarade "vänta lite.. tjaa, hon står och äter lite". Jag sa att det lät utmärkt. Det betyder att min söttjockis käkade halm och matvraket mådde bra helt enkelt. Vilket senare bekräftades flera gånger om när jag kom till stallet.

Jag bytte från mina vanliga skor till ridstövlar för att sedan fylla hösilagepåsar. Efter det traskade jag ut till henne i hagen för att checka läget, hon stod och betade (vad det nu finns att beta, men skam den som ger sig) lite och var väldigt intresserad av mig när jag kom tillräckligt nära. Först måste hon såklart se om jag har godis, det är viktigt för ett matvrak, sedan måste hon klias lite och kela någon sekund innan jag går igen. ;)

Fixade klart allt i stallet och hämtade in henne. Borstade av henne, gosade och kliade. Kollade hur slidan såg ut och det såg bra ut, verkade inte öm heller för den delen. Hon mådde toppen även idag med andra ord, precis som alla andra dagar. Slängde på henne reflexer och ett träns för att gå ut och gå en sväng. Vi gick upp till vägen och tillbaka. Hon tyckte att slöskritt var överflödigt så vi gick ganska raskt, iallafall om man vet hur långsamt hon annars brukar gå när vi går på den där vägen bort från stallet när jag rider. Om hon inte är på superpiggt humör förstås, som igår till exempel. Jag har förövrigt träningsvärk idag! Vilket kanske bara är bra, det visar att jag har muskler lite här och där som fått arbeta. ;)

Zeppolin var angelägen om att få komma in i boxen och moffa i sig sin middag. Synd för henne bara att jag hade stängt boxdörren innan och stannade utanför för att ta bort reflexerna och även tränset. Hon tittade på mig med en blick som tydligt signalerade "jag är klar - varför är boxdörren fortfarande stängd?! MAT! Hallååå!". Jag hann knappt öppna boxdörren förrän hon stod inne och mumsade i sig sitt kraftfoder. Har jag förresten nämnt att hon är ett matvrak? ;)

Nåja. Få se när jag åker ut imorgon, beror på väder och vind och allt annat. Har inget annat inplanerat.

Fredag däremot blir vääldigt intressant (inte), för då är det fullt ös från morgon till eftermiddag.
Utsläpp - när alla hästar ätit upp sitt morgonfoder, så ska jag ta ut dem i hagarna. När jag är klar med det så ska jag sopa de tre stallen (två små, ett stort). Sen kan jag åka till min praktik på katthemmet så att jag är där senast nio..

.. för att sedan åka tillbaka till stallet vid lunchtid för att ge hästarna lunch i hagarna. Sedan ska jag direkt in till stan (13.30) för att ha ett samtal med en psykolog + min skötare.. Sen ska jag tillbaka till stallet för att mocka & fixa mat och ta hand om hästen. Nice fredag? Njaaaaeeee...

Misstänker att jag är trött efter det där. Annat vore konstigt. Men sådant är livet. Ett pusslande och donande som heter duga emellanåt.

Nu är det nog med nonsens och jag avslutar här.

Ingen fölmage längre...

21.51 under söndagskvällen kom ett samtal som inte var av den trevliga och väntade naturen.

Det var A från stallet som ringde för att berätta att Zeppolin kastat sina föl, för jo - det var två stycken trots att de i höst gjorde något för att det ena skulle försvinna. Så blev det alltså inte, trots att de tittat efteråt och konstaterat att det bara var ett kvar. Så fel det kan bli.

Två små halvmetersföl (ena hade Zeppolin trampat lite på dock.. så det var missbildat.. det var en hingst förövrigt) och moderkakan låg i boxen. Detta hände någongång på de fyra timmar som jag hann vara hemma efter att ha ridit och haft mig i stallet. Det föl som var mest intakt och som såg ut att vara i bäst skick (helt och så, såg ingen missbildning eller sådär) var givetvis ett stoföl. Stoföl är vad vi alla lagt in en beställning på. Det blev ett sådant, tyvärr fem månader för tidigt och dödfött tillsammans med sin bror.

Jag fick panik när A ringde. Ångest och tårar och snabbt iväg till stallet med en hunk som körde som en biltjuv dit. Ringde Pernilla (ägaren) på vägen till stallet och meddelade om läget och det är självklart att det här är en ledsam tragisk och tråkig grej som ingen kunnat förutse eller ens fått minsta misstanke om att det skulle hända. Jag menar.. ehrm.. Jag red ut på Sveriges piggaste häst tidigare under dagen (Se förra inlägget) och det var helt enkelt inte meningen att hon skulle ha fler föl efter det som kom förra året. Oddsen för att tvillingar verkligen föds (efter 11 fulla månader) och överlever är mycket mycket mycket små. Så det var "tur" att detta hände i månad fem när fostren fortfarande var så pass små och inte hunnit växa till sig ordentligt.

Men det högg i hjärtat att se det "hela" fölet ligga där.. Med mun, hovar, ögon, näsborrar och öron och allt.. En miniatyralienhäst liksom..

När vi kom till stallet så stod Zeppolin och käkade hösilage. Komma ut från boxen? Pfffffft - "hallå puckomatte - jag har ju MAT att äta!" ville hon nog säga när jag tog ut henne i gången för att rensa boxen från moderkaka, foster och så mocka ur allt äckligt. Hon fick stå i gången och käka helt enkelt.

Zeppolin mådde bra, väldigt smutsig på benen, rumpan och magen dock och så svansen såklart. Allt det där spolade jag rent innan jag åkte hem. Hennes temp var vanlig och hon var samma gamla vanliga coola Zeppolin som alltid.

Veterinär har det pratats med, jag ska ringa imorgon mellan åtta och nio för att höra om vi ska göra något speciellt eller om de ska komma ut och titta på henne eller liknande.

Hon såg bra ut i slidan, ingen feber, inte överdrivet mycket tröttare än vanligt och som sagt - samma vanliga Söttjockis.


Sådant som händer helt enkelt.

När jag släppte in henne i boxen så nosade hon vid boxdörren (där det droppat vatten och lite blod från halmen när jag mockade ur allt äckligt och blött) och så lite inne i boxen, sen gick hon ut ett par steg ur boxen för att norpa åt sig några hösilagestrån som låg bortanför allt spill och sedan började hon äta av halmen jag precis hade ströat boxen med. Zeppolin i ett nötskal. :)

När hon fått vila upp sig efter det här (dock blir det promenad upp till vägen och tillbaka ett tag framöver, för röra på sig bör man trots att man fått ur sig två miniatyrpytteföl) så är det till att sätta igång henne som vanligt. Inte tänka "ingen galopp och dylikt för hon ska inte anstränga sig för mycket med sin stora fölmage".. Ägaren sa att hon hoppas på att jag ska behålla Zeppolin från och med nu. Har ett tag på mig att tänka på saken.. Skulle haft hela året ut att tänka på saken, men nu får jag skynda på tänkandet lite mer. o_O


Nu ska jag lägga mig. Kommer inte kunna somna på ett tag, men jag behöver vila. Tidig (för mig tidigt..) uppgång imorgon för att ringa veterinären och så åker jag nog till stallet och kollar till henne och donar med stallsysslorna. Hönsmamma som jag är så kanske jag åker dit senare på dagen också.. typ eftermiddag/kväll..

Ville bara rapportera.. om att det inte finns någon fölmage längre..

söndag 27 januari 2008

Raket.

My name is Raket, Zeppolin Raket.



Förmodligen skulle Zeppolin presentera sig på det sättet idag om någon frågade. Typ den nya hästen som kom till stallet idag. ;)



Eftersom det var ljuvligt solskensväder ute idag, bestämde jag mig för att rida en lite längre runda på Söttunnan. Jag bestämde mig för att fixa alla stallsysslor efter ridturen så att jag inte skulle missa något alls av den ljusa tiden så att säga. In med hästen, borstade och ryktade. På med skydd och ett par reflexer utifall att det skulle bli akut mörkt (haha). Sedan kom den stora frågan - barbacka eller slänga på henne en sadel? Jag tog det vadderade schabraket (typ Comfypad utan några som helst stroppar eller liknande) och satte fast det med en täckedgjord och på med träns på hästen och hjälm på mig.



Inget märkvärdigt så länge.. Men - det kommer ett stort MEN här... ;)



Hon brukar slöskritta på grusvägen som man går på för att ta sig över gamla stockholmsvägen och så in i skogen, men det föll inte damen i smaken idag - det var pigg skritt som gällde. Jag förstod redan då att hon var på det humöret, dvs det pigga humöret. Intressant eftersom jag tänkte att jag skulle trava lite mer idag än vad jag gjort tidigare under veckorna. Nåja, fick sällskap precis i början av skogen av Fanny och hennes häst Peddi. Zeppolin fick bestämma tempo (dvs raskt..) eftersom hon så hemskt gärna vill gå först eller åtminstone sidledes med den andra hästen. Hur som helst.. trava lite. Tjohej säger jag bara. Zeppolin visade tydligt att hon ville springa FORT och inte tönt-trava lite behagligt långsamt (läs: lagom tempo för att det inte ska bli studsigt för Heidi på ryggen) som jag ville. Dessutom fanns det en fläck med lite is som är sådär tunn tunn tunn och som knastrar när man kliver på det. Vad hände? Jamen självklart skulle hon trava över precis där och det resulterade i knastrande, vilket i sin tur resulterade i studsig häst (rädd-studs och glädjestuds i ett kändes det som) och ökad fart ett tag efter det. Jäkla hästskrutt att ha så bråttom, vadå tänka på att ta det lugnt? Pffffft. "Skulle inte tro det bruden!" tänkte hon förmodligen när jag sa åt henne att sakta ner och gjorde vad jag kunde för att få henne att sakta ner på alla möjliga sätt. Hon ville springa mer, men jag bestämde mig för skritt. Fanny sa något i stil med "herregud vad fort ni sprang!". Jotack, jag kände det.. ;)



Kul att hon är så pass pigg i och för sig, men jag ångrar lite smått att jag inte tog sadel idag istället för att se en lugn barbackatur framför mig. Hon är genomsnäll att rida ut på, men hon blir så pigg i trav och galopp! Galopp lär det inte bli något av i vår, det kan jag inte tänka mig. Vi kör med skritt och trav vi, hur många gravida mammor är det som är ute och löptränar i full fart när de passerat halva tiden av sin graviditet? Just det. :p



Vi kom hem hela och rena. Hon gick bra i form en stund på slutet efter sista omgången med trav. Näst sista omgången med trav var.. fartfylld. Sista omgången var lugn och sansad - skönt för mig! Hennes trav är inte direkt den mjukaste och skönaste att sitta ner i när hon inte går i form eller liknande direkt och sitter man utan sadel dessutom (trots den tjocka supersköna "padden") så.. you do the math. Pigg i skritten hem också på långa tyglar, men det är hon i och för sig alltid. Hoppade av när det var 150 m kvar till stallet, så fick jag röra lite på mig också efter att ha suttit uppe på den där raketen.



In med hästen. Av med grejer. På med stalltäcke - ut i hagen medan jag skulle mocka och dona. Fixade klart allt i stallet och hämtade därefter in henne. Superhungrig var hon. Stackaren svälter.. eller inte, men man kan tro det! ;)

Innan jag släppte ut henne så kände jag efter om fölet var vaket och aktivt idag, vilket h*n borde vara med tanke på all rörelse mamma Zeppolin sysselsatt sig med i 45-50 minuter precis innan. Fölet buffade och levde om när jag kände. Det är så himla coolt och underbart att känna de där buffarna. *blir alldeles varm inombords*

EDIT måndag 28 januari: Det var knappast fölbuffar jag kände.. Förmodligen snarare någon form av "omflyttning" eller dylikt inför det som hände under söndagskvällen (kastade fölen).. Känns konstigt i efterhand, eftersom jag var så säker på att det verkligen var fölbuffar och inget annat. Och från ETT levande föl, inte två döda..


Världens finaste häst i hagen innan ridturen.

lördag 26 januari 2008

Fredag & Lördag.

Eftersom jag inte orkade skriva något inlägg igår så blir det ett gemensamt för fredag och lördag.

Fredag:

Kom till stallet ovanligt sent (18.30 eller så). De flesta hästarna stod och sov eller tuggade i sig lite halm. Såg en person lämna stallet när jag kom, sedan var jag ensam där till kvart i tio ungefär då kvällsfodraren anlände. Jag mockade åt Zeppolin som stod och sov under tiden på samma ställe, till slut var det två pytteområden kvar att mocka och det var där hon hade sina hovar.. Vad gör man då? Lyfter upp hoven som om man skulle kratsa den och puttar undan halmen under med foten så att man kan skyffla över det till skottkärran sen. ;)

När jag hade fyllt på vattenhinkarna, gjort iordning alla hösilagepåsar och mathinkar så borstade jag henne i 45 minuter. Med "vanlig" borste först och så en lång ryktning på det. Hon blänker så fint och var så ren och fin efter det där. Motion skulle hon ha, så vi gick ut på ridbanan. Stängde för utgången/ingången och släppte därefter lös henne. Tänkte träna lite samarbete och lydnad (!) med henne på ridbanan. Hon gick efter mig, ibland bredvid ibland precis bakom. Svängde jag så svängde hon. Jag sa åt henne att stanna/vara stilla och så gick jag några meter bort och kallade henne till mig. Givetvis väntade belöning varje gång hon gjorde som jag sa. Ibland gick hon ett par meter bakom mig, men svängde ändå när jag gjorde det och allt sådant där. Inget märkvärdigt med det kanske, men hon är så.. ja.. jag kan inte förklara. Hon är en sådan trevlig häst att ha att göra med. FAST.. hon såg ut att vara lite väl intresserad av underlaget vid ett tillfälle och det brukar innebära en sak - rullning. Vilket hon också gjorde, riktigt gned både höger och vänster sida mot sanden/gruset.. Tack för det liksom, med tanke på ryktningen innan. Såg lite roligt ut dock, en stor köttbulle vars ben spretar åt alla håll när hon ligger och rullar sig.. *fnissar*

Smackade iväg henne i trav ett par varv också, hon sprang på en volt som om hon blev longerad - fast utan lina. Därefter lite mer skritt och så in igen för att göra om borstningen.. Fy vad dammig hon var, det var bara att borsta och borsta och borsta och därefter rykta henne ordentligt. Lade ner en halvtimme på att få henne dammfri. Hon var rätt nöjd (såklart) med att bli så ompysslad. Heaven (för henne). Bortskämda skrutthäst!

Innan jag åkte hem var jag med om något underbart dock. Inne i boxen gjorde jag som jag brukar göra (ibland halvhjärtat, ibland lite mer.. noga) varje dag innan jag åker hem - känner efter om jag kan känna fölet röra sig. Det har jag inte gjort, men det gjorde jag igår! För första gången för denna dräktighet. Fosterrörelser kan kännas bäst då hästen nyligen ätit eller motionerat. Svängen på ridbanan kan jag tacka för att jag kände något. Härligt härligt! :D

---

Lördag:

Anlände till stallet någongång strax före tre. Började med att mocka, ströa, fylla på vattenhinkarna, hämta in ett lass hösilage (hör till när man har intaget, bara det att det behövdes hämtas in tidigare eftersom det var slut..), fylla alla påsar med mat och alla hinkar med mat. Hämtade in hästen för att borsta och rykta innan det var dags att börja ta in de andra hästarna, är man ansvarit för intaget så är man liksom. Mörkt var det också, vi började kvart över fem ungefär med att ta in hästarna. Jobbigt att gå då upptrampad lera hade frusit, men så kan det vara ibland - hellre det än gegga! När allt det där var klart så kelade jag med Zeppolin och kliade henne.. Hon fick en vilodag idag. Hon vilade helt förra lördagen också pga skitvädret och vissa dagar har vi bara varit ute och motionerat en kvart - slapparturer helt enkelt. Imorgon tänkte jag ge mig ut på en ridtur, får hoppas på trevligt ridväder då. Avslutade stallvistelsen med kattgos (Sudden is the shit liksom, tjockisgoskatten!) och åkte hem strax före sex.

Nu sitter jag här och skriver det här, sneglar på tv och stoppar in en turkisk peppar eller två i munnen med jämna mellanrum. Skönt att bara ta det lugnt idag. Jag och hunken bastade rätt länge idag, kom tillbaka från bastun runt en timme sedan. Nu ska jag spela lite wow.



torsdag 24 januari 2008

Spökhästen.

Jajaja, jag vet att jag nyss skrev ett inlägg, men det här måste få bli ett eget inlägg.


Jag tog en bild på Zeppolin igår när vi red hemåt efter en tur i skogen i skymningen. Resultatet av att ta ett kort på en häst i rörelse i skymningen utan blixt blev... en spökhäst. ;-)


Laddad.

När jag borstade Zeppolin i stallgången efter att ha fixat klart allt förutom mathinkarna för ikväll och imorgon så såg hon allt annat än laddad ut. Kan vara för att jag borstade, ryktade, kliade och gosade länge. Hon stod och sov och njöt av att bli ompysslad. Hon är som sagt i himmelriket när hon är i "mina händer", hon trivs helt enkelt. Så länge mat och jag (typ i just den ordningen dessutom.. hehe) finns så är hon nöjd. Älskade häst. Känner mig löjlig när det gäller henne, men ord kan inte beskriva hur betydelsefull hon är för mig och det har hon varit från dag ett. Det har jag nämnt fyrahundratrettiofemochenhalv gång förut, men det tål att upprepas. :)


Efter en timmes pysslande så pyntade jag både henne och mig med reflexer, satte på henne tränset efter att ha bytt bett (det tredelade äppelbettet kan nog rispa tungan på henne har jag konstaterat, det har nämligen lossnat två bitar från det och det är vasst som fan det som är kvar just på de där ställena!) till ett rakt äppelbett och så gick vi ut på en promenad. Jag red helt enkelt inte utan bestämde mig för att vi skulle promenera upp till vägen och tillbaka. Hon fick röra på sig även idag (sedan hon kom till Uppsala nio dagar sedan har hon bara vilat samma dag hon kom och i lördags då det var storm) eftersom jag ser till att motionera henne så gott som dagligen annars och så fick jag lite mer motion än vad jag skulle få om jag hoppat upp på hennes rygg. Efter promenaden fick hon komma in i boxen och äta det efterlängtade hösilaget och kraftfodret. Själv fixade jag mathinkarna och skrev om lappen hon har på sin box, den förra såg så förvirrande ut. Därefter lite kattgos med Sudden (även det ett dagligt inslag om han är i stallet då jag är där dvs). Bara för att jag nämnde honom så måste jag faktiskt slänga in en söt bild på honom, trots att det här är en blogg om Zeppolin och mig.. och inte katten Sudden. ;)


Kolla tungan.. *fnissar*


onsdag 23 januari 2008

Minusgrader - wohoo.

Andra tänker "åh vad skönt med ett par centimeter snö - det blir genast ljusare ute!".
Heidi tänker "Åh, minusgrader. Nice. Det betyder att Zeppolin inte blir lerig när hon rullar sig i hagen". ;)

Det gick snabbt att mocka idag trots att boxen såg ut som ett slagfält. In med en bal halm och så ut och hämta in hästen. Jag frågade henne (på väg till hagen) om hon ville komma in och hon började lunka mot grinden. Jag tog det som ett ja, hon skyndade sig dock inte - vilket är fullt förståeligt med tanke på att den upptrampade leran i hagen frusit till stenkonsistens. Hon fick stå i stallgången och därmed blev det inget halmätande innan ridturen, tji fick hon liksom. Jag borstade, slängde på skydd och reflexer, på med stalltäcke (annat än det i fleece) och min egna utrustning också förstås och så iväg. Gissar att vi var ute i 35 minuter och skrittade. Hon var som vanligt seg/långsam på grusvägen upp till gamla stockholmsvägen, men när man väl gått över den och in i skogen så ändras tempot till snäppet raskare. Inte FÖR raskt dock, för hon hann norpa åt sig en och annan munsbit från granarna i skogen. Matvrak! Men det är bra att hon äter, fölet ska gödas och Zeppolin ska må bra. Såklart. Vill hon ha lite extra granris (?) som mellanmål ibland så visst - ät då tjockisgullet. Dock inte när vi jobbar, då for hon knappast äta, då är det fokus som gäller.

Efter ridturen blev det borstning och så in med henne i boxen. Där hon smaskade i sig lite halm innan klockan plötsligt var fem och det var dags för middag. Hon var hungrig, det märktes på henne. Jag fyllde på vattenhinkarna, hon drack upp hälften av vattnet ur ena så att jag fick fylla på mer. Jag fixade med maten och jag plockade undan efter ridturen. Därefter var det obligatoriskt kattgos med Sudden innan jag drog hem.

Imorgon ska jag dit vid lunchtid. Jag ska vara på katthemmet i 2,5h och därefter har jag tid för samtal hos min samtalskontakt. Åker direkt därifrån ut till hästen sen. Hoppas på solsken, men äsch, annat väder funkar också. Så länge det inte regnar så är jag nöjd. Eller storm, det gillar jag inte heller.

När jag får tummen ur så ska jag åka och kika på fleecetäcken och se om det finns något som lockar mig till köp. De är billiga och blir det kallare än kallast så får det nog bli så att jag slänger på henne ett fleecetäcke som innetäcke och det hamnar under hennes "utetäcke" om dagarna såklart. Nåja, det visar sig.

Nu ska jag äta. Kanske. Borde åtminstone det.



tisdag 22 januari 2008

En tisdag i stallet.

Relativt fint väder och dessutom hade det visst kommit lite snö under morgonen/natten, denna kombination gjorde att det kändes rätt trevligt att åka till stallet trots kylan. Det är alltid trevligt att åka till stallet, men tänkte mest på att jag såg det som trevligt för att vädret var ett okej ridväder. :)

Kom iväg till stallet efter två. Började med att mocka, ströa boxen, bära vatten och därefter hämta in henne från hagen. När hon såg mig och jag frågade om hon ville komma in så började hon vandra mot grinden (hon var på andra sidan hagen). Hon hade inte rullat sig och var därför knappt smutsig. Borstade av henne lite snabbt (jo, idag var det faktiskt snabbt - 10 min på sin höjd). Slängde på benskydd och reflexer först, sedan på med ett fleecetäcke så att jag skulle slippa sitta direkt mot pälsen. Dessutom var det småkyligt ute och då är det skönt för både henne och mig att ha något varmt på/under sig. Vi skrittade ut i skogen, hon fick välja väg när vi hade kommit över gamla Stockholmsvägen. Gå rakt fram och rida en viss ögla (man tar höger en bit in i skogen efters första stigen) eller ta till vänster och rida en ögla vi nu ridit två gånger (från olika håll) under veckan. Hon valde att ta vänster, så det fick bli så. Hon fnyste åt saker med jämna mellanrum. Var skymning och ibland är hon lite töntig. Hon stannade inte eller gick åt sidan eller sådär utan nöjde sig med att fnysa. Knashäst. Sötnos. Det gick bra under hela ridturen, såklart. Hon är trevlig att rida. :)

Pysslade lite med henne efter ridturen och hade in mer halm i boxen eftersom det uppenbarligen behövdes trots att jag redan hade haft in en bal tidigare direkt efter mockningen. Balarna är inte så stora och hårt packade så det låter mer än vad det är. Anyway... Fixade med allt som har med mat att göra och därefter fyllde jag på en av hinkarna med vatten igen eftersom hon hade druckit ur den mindre hinken redan.

Undrar vad det ska vara för väder imorgon? Det visar sig. Jag har ingen tid att passa och åker till stallet någongång under dagen. Senast tre lär jag väl åka dit hur som helst. Det visar sig, en dag i sänder.

Har jag förresten nämnt hur mycket jag tycker om den här hästen, Zeppolin? ;)

måndag 21 januari 2008

Springa är kul.


Efter att ha varit på praktik på katthemmet några timmar så var det dags att åka till stallet. Det ligger fem minuter från katthemmet och på vägen finns även en coop-butik. Vilket kändes som en räddare i nöden. Jag hade nämligen glömt min stora halvliters-Yalla i kylen hemma hos hunken på morgonen när jag åkte därifrån. Dåligt av mig! Hur som helst, köpte en sallad och åkte vidare till stallet för att ge hästarna lunch ute i hagarna. Därefter blev det dags för intag av min lunch, den där salladen (jättegod var den förövrigt).

Mocka, fylla på vattenhinkarna och lite annat småpyssel hann jag med innan jag hämtade in Zeppolin från hagen. Till min stora lycka hade hon bara fått lite lite lite lera på sig pga rullande i hagen och jag slapp stå och nöta med piggborsten. Jag borstade inte henne så länge innan ridturen, borstade bara 15-20 minuter och slängde därefter på all utrustning. Ville inte att det ens skulle hinna bli skymning idag innan jag red nämligen. Vi red en sväng på 45-50 minuter visade sig, varav 1 minut var trav. För hon blir ju så himla lycklig och pigg av att få trava de där korta sträckorna (det är en enda sträcka på ett par hundra meter som hon får trava, sen skritt igen på långa tyglar). :)
Det är roligt att sitta på en glad pigg häst som helst vill springa mer och fortare! Men nänä, är man inte i form och har man bebis i magen dessutom så får man ta det lilla lugna och bara springa lite ibland. :)

Efter ridturen ryktade jag henne i en kvart och kelade lite innan jag släppte in henne i boxen igen där hon högg in på den smarriga halmen det första hon gjorde. Som alltid, för ny halm smakar ju godare än halmen som lades in igår och dagarna före det. ;)

Påfyllning i alla hösilagepåsar stod på schemat efter ryktningen och sedan fylla på mathinkarna. Därefter var jag redo att åka hem, men fastnade tio minuter med katten i knät och det var väl tur i oturen. När jag skulle säga hejdå till Zeppolin så drack hon nämligen upp det som fanns kvar (hon hade tydligen druckit en del tidigare medan jag fixade med hösilaget eller något..) i ena hinken så det var bara att fylla på den igen innan jag åkte hem.

Nu börjar Cityakuten strax, min heliga timme. Så det blir inte roligare än såhär i bloggen.

Hejhopp!

söndag 20 januari 2008

Halmarmar.

Idag kan man lugnt säga att jag har halmarmar. "Vadå halmarmar?". Jo, det är vad man får om man bär och staplar halm. Det gjorde vi någongång före elva idag i stallet. Ett rejält lass med halm dök upp och det var bara att hugga i, det gick undan eftersom vi var relativt många. 30 balar med halm fick man i var (en del fick mindre, men det är för att de inte vill/behöver ha mer) och ur min hög kommer sju att förflytta sig till en annan hög. Jag har nämligen lånat halm av en annan i stallet medan jag väntat på att halmen skulle anlända (dvs idag). Armarna kändes bra möra efter det där, kändes speciellt när jag skulle bära och lyfta de fyllda vattenhinkarna och när jag mockade efter lunchen. ;)

Helt underbart ridväder var det idag. Klarblå himmel och solsken. Äntligen kunde jag och Zeppolin bege oss ut på en ridtur i solsken iställer för mörker och framförallt var det inget regn. Det är ett stort plus. Zeppolin var på gott humör och trots att vi bara skrittade så märktes det att hon njöt av det lika mycket som jag. Kortade tyglarna vid något tillfälle för att se om hon hade lust att jobba (jomentjena) lite i skritten när vi ändå var ute. Krävde inget speciellt egentligen, ville bara checka läget. Hon tjurade dock över att det var just det jag gjorde och inte förberedde för trav som hon tycker är roligare (duh, så konstigt..). Lite respons fick jag på det jag gjorde och det fick duga så, efter 50m var det en oerhört lätt tryckning med skänklarna som behövdes för att hon skulle börja trava. Jag tänkte låta henne få springa 200m ungefär. Herregud så glad hon blev! Och vadå trava långsamt? Stooora svävande steg blev det och det kändes som om vi flög fram i skogen. När hon får till en sådan där trav så kan man inte låta bli att fånle där man sitter på ryggen och bara .. är. Hon fick dock sakta ner till skritt igen som sagt efter ungefär 200m. Hon ska inte ansträngas för mycket såhär i början, inte sen heller för den delen. Skritt, skritt, lite trav och så ännu mer skritt. Det är vår plan för våren. Det var hur som helst ett sant nöje att rida idag, Zeppolin verkade hålla med om att ridturen var toppen idag. :)

Ut i hagen efter ridturen, sedan mockade jag klart (tidigare hade jag rensat bort all ren halm och lagt det i ett hörn i boxen så att det skulle vara enklare att mocka sen efter ridningen) och donade med mathinkarna.

Imorgon är det jag som har lunchfodringen. Innan dess är det praktik på katthemmet. Efter lunchfodringen ska jag mocka, fixa mat och vatten. Om vädret tillåter så ger vi oss ut på en skogstur. Det blir bra det!

Jag tog kort på henne i hagen idag, fina skrutthästen. Slänger in ett par bilder jag tog i hagen idag. Underbara fina älskade häst!





lördag 19 januari 2008

Fångad av en stormvind.

Det är så fint när man vaknar på morgonen och inser att den där vinden som det talats om under veckan faktiskt bestämt sig för att hitta hit. Regn och rusk så långt ögat kan nå. Ridningen lade jag på is idag, hon kan gott slappa inne i den halmfyllda boxen där hon mest står med nosen i halmen ätandes just halm.

Åkte till stallet vid två ungefär. Stannade till på Willys för att köpa morötter (bland annat) och därefter bar det av mot stallet. Det var inte bara jag som idag tyckte att det var en bra idé att ta in sin häst ett par timmar tidigare än vad man brukar göra en vanlig (stormfri) dag. Jag mockade, fixade vatten och fyllde påsarna med hösilage innan jag hämtade in Zeppolin. Spolade av benen/hovarna och därefter var det dags för att borsta. Hon hade inte rullat sig idag, förstår henne - jag hade inte heller rullat mig en dag som denna om jag hade varit häst. Zeppolin var nöjd med att få komma in och mumsa halm istället för att stå/gå ute i hagen och bli blöt, det märktes tydligt på damen.

Zeppolin tycker visst att digestivekex är goda. Jag har köpt mig en rulle sådana nämligen så att jag har något att knapra på utifall akut hunger eller liknande skulle uppstå. Bjussade snällt på ett kex och hon ville gärna ha mer, knäpphäst. Hon fick morötter och en bit äpple också, bortskämda söthäst. Det är lika bra att passa på medan jag har henne här, för sedan blir det mindre bortskämdhet för hennes del när hon flyttar hem igen.

Imorgon är det halmlassning klockan nio på morgonen. 280 balar anländer och vi ska hjälpas åt att lassa in halmen från släp till höskulle. Tjohej så kul. Inte. Men det är bara att hjälpa till om man ska ha någon halm, jag behöver sannerligen halm. Jag har lånat halm av en annan i stallet under veckan. Sju balar totalt (2,5 gick åt första dagen då jag halmade boxen inför ankomsten) har det blivit. Nåja, det är mindre än det låter som att det är. Det är lätta och små balar det där. Vilket är tur i oturen, så blir det inte så tungt imorgon. Blir fika efteråt dessutom, det tackar man inte gärna nej till. ;)

Nåja.. nog om det. Jag ska klämma i mig en skumraket till och surfa vidare.

fredag 18 januari 2008

Kortis.

Idag har jag varit till stallet två gånger. Jag var nämligen på studiebesök på katthemmet imorse och efter det åkte jag till stallet för att mocka, fylla på hösilagepåsar och lägga ut lunch i alla hagarna. Därefter bytte jag om till vanliga kläder igen för att åka in till stan för ett läkarbesök. Sedan bar det av ut till stallet igen för att ta hand om hästen också, vilket jag inte hann på morgonen. Borstade henne, skrittade ut en sväng barbacka (en kvart) och därefter fick jag ändan ur vagnen till att tvätta bort det där intorkade skvättklägget (ja..sto.. enough said) som inte gått att borsta bott från insidan av bakbenen. Nu är hon finfin och luktar dessutom gott om man nu skulle vilja lukta på hennes bakben i höjd med hasorna. Ehh.. Näe. Det vill man inte.

Hur som helst.. Har bjudit henne på banan idag också, det var väl gott tyckte hon - ingen favorit dock. Efter bakbensduschen så fick hon traska in i boxen igen och jag levererade hennes middag innan jag fixade mathinkarna och åkte hem. Duscha. Varva ner. Gå över till grannen för att käka mat och spela kort.

Dagen har varit sjukt lång för en Heidi.. Zeppolin har som vanligt dock fått mig att orka kämpa.
Den ständiga ljusglimten i mitt liv.

Imorgon ryktas det om storm. Men tack för det. Blev inget ridande idag när det var ljust, hade börjat bli mörkt när vi gav oss ut på den där skrittpromenaden. Har inte kollat om det regnar imorgon.. det visar sig helt enkelt.

Over and out.

torsdag 17 januari 2008

Knashäst.

Oookej. Det är bara att konstatera, Zeppolin är knäpp. Antingen det eller så har hon kommit på att hon är mörkrädd och/eller älskar mig mer än jag kunnat ana tidigare. Alltså.. glad att se mig eller något. Jösses..

Igår när hon såg mig så började hon ju direkt gå mot grinden för att kunna tas in från hagen. Gav ifrån sig ett piiiip-ljud och exploderade i en bockserie och galopp. Därefter småtrav hela vägen fram till stallet. Fine. Jag blev överraskad, men tänkte att hon bara hade knasigheter i kroppen just igår.

Idag mockade jag innan jag tog in henne, det hann bli lite mörkare och när hon såg att jag var på väg mot hagen så började hon skritta mot utgången/grinden (just då var hon ungefär jämnsides med ridbanans kortsida).. Sen hörde och såg jag hur hon satte av i galopp och när jag hade 10 meter kvar till hagen så gnäggade hon dessutom när hon saktade in. Say what?! Sen NÄR gnäggar hon när man ska ta in henne från hagen? Hon gnäggar aldrig när man ropar på henne eller är på väg till henne eller när man ska ta in henne från hagen. Om hon nu inte är helt ensam ute och alla andra hästar redan är inne och hon känner sig mobbad/bortglömd/ynklig. Men ehrm.. idag var de andra hästarna ute och sådär. Hon bemödade sig åtminstone att hålla sig till skritt när jag ledde in henne, men det var inte lugn skritt och inte sådär avslappnat som hon brukar lunka in från hagen. Nya tider nu kanske, hon har gått och blivit lycklig de senaste dagarna antar jag. "Jaaaaa! Heidi kommer och tar in mig.. Jaaaa!". ;)

Nu är det i och för sig bara jag som tagit in henne sedan hon flyttade hit, men jag har ändå lagt till på lappen på boxdörren att hon kan vara lite stirrig/hispig när hon tas in från hagen när det är mörkt. Mörker kan nämligen bidra en del det också när det gäller intag från hagen av den där damen. Även om det inte är något jag märkt av så mycket förut.. hm. Ääääh, visar sig väl imorgon. Gör hon något liknande imorgon när jag (åter igen jag..) tar in henne så vet jag att hon är knasigare än knasigast. ;)

Hur som helst. Halm började hon äta direkt när hon kom in. Hon fick sitt middagshösilage (och efter en stund även kraftfodret) och eftersom hon var så lerig så borstade jag henne i en timme medan hon käkade (och därefter lite slappande.. och halmätande igen). På med reflexer, övrig utrustning och så ut i mörkret. Vi skrittade till "stora vägen" och tillbaka, sedan in på ridbanan för att fortsätta skritta där. Totalt var vi ute och skrittade i 35 minuter. På ridbanan (efter att ha skrittat runt där ett tag och konstaterat att Zeppolin ville gå lite hur som helst kors och tvärs) bestämde jag mig för att kolla läget med Zeppolin och kortade tyglarna. Detta resulterar i att hon drar upp huvudet, så har hon alltid gjort. Hon är ingen dressyrhäst och jag förstår inte vad de som ridit in henne kört med för metod men bra var den uppenbarligen inte eftersom hon aldrig aldrig låtit bli att dra upp huvudet som ren reflex när man börjar korta tyglarna.. Nåja, med henne tittandes på månen och mig själv sittande där i sadeln utan stigbyglar (orka ha fötterna i dem när man bara skrittar runt sådär..) så började lägeskollen. Jag ville se hur pass medgörlig hon skulle vara om jag började kräva något av henne. Jag blev positivt överraskad. Jag kände ryggen lyftas under mig och huvudet sänktes medan jag hörde hur hon tuggade på bettet till och från. Älskade gullehäst, det var precis det jag ville uppleva. Jag ville känna att det fanns där även nu, det jag såg hos henne hösten 2006 när jag hade henne. Det gör det, det tar sin extra lilla tid, men det finns där. Det gör mig glad. :)

Ehrm.. världens längsta inlägg om en ridtur som innehöll skritt och åter skritt. Men ändå.

Efter ridturen blev det fixande av mat och vatten. Därefter en snabb men effektiv borstning till och sedan hem.

Imorgon är det nya friska tag.

onsdag 16 januari 2008

Piiiiip!

Jag kunde idag konstatera att Zeppolin dels var glad att se mig när jag skulle ta in henne från hagen och så konstaterade jag att en stor mage och lite halvtaskig kondis inte hindrar en häst från att sprängas i hagen. Alltså sprängas som i att leka rodeo utan ryttare..

Kom till stallet, småregnade och jag gick till hagen för att ta in henne. Hon måste runda ridbanan (hagen är formad som ett stort L) för att ta sig till öppningen. Direkt när hon såg mig så började hon traska med öronen framåt mot öppningen. Classe (som går i hagen bredvid) gnäggade förtvivlat när Zeppolin gick iväg - han är nämligen helt nerkärad i henne! De står bredvid varandra i stallet också, han är urtöntig i stallet när Zeppolin rör sig i boxen. Gnäggar lågt och vill lukta på henne och ha hennes uppmärksamhet. *fnissar*.

Hur som helst, när Zeppolin hade omkring 20-25 meter kvar till öppningen så hördes ett "piiip" (går inte att stava till det ljudet, men ett pip modell gällt och hästaktigt var det) och hon exploderade. Hon bockade och galopperade, jösses vad hon bockade. Sedan galopp några steg och tvärnit framför öppningen där jag stod utanför tråden och väntade på henne. Sedan småtravade/taktade hon hela vägen in i stallet och alla försök till att få henne att sakta ner till skritt istället ledde till att hon bara travade/taktade än långsammare, men gå normalt skulle hon minsann inte göra. Urlöjligt. Sådär håller hon aldrig på annars, vet inte vad som for i henne där i hagen. Knashäst! *fnissar lite igen*

Jag spolade rent hennes ben i spolspiltan, borstade henne i boxen och därefter på med reflexer, benskydd, träns och sadel. Hon käkade halm, så det där med att få sadeln att ligga rätt och att spänna sadelgjorden fick vänta tills jag fått på henne tränset för det brukar vara enda sättet att få henne att sluta äta när hon väl bestämt sig för att hon ska hålla på och äta när man grejar med henne. Halm är smaskens. Det regnade när vi kom ut och det var mörkt, men inte helt becksvart (än, det var på G). Hon skrittade på ordentligt och vi var ute i 30-35 minuter. Via en grusväg ut i skogen, det är skönt att hon litar blint på mig, för här och där var sikten inte den bästa och nedfallna grenar var ivägen på stigen här och där. Började bli dimmigt i skogen också, men äsch, det gick bra. På grusvägen tillbaka till stallet tyckte hon att vi kunde trava lite istället. Jag råkade ta i tyglarna av någon anledning och vips så travade hon 100m innan hon var nöjd (långa tyglar hela tiden och långsam trav, ungefär som när jag tog in henne från hagen) och tyckte att skritt var en helt okej gångart där och då igen. Imorgon är det dags igen. Jag har beställt vettigare väder, få se om den önskningen slår in.


Efter ridturen mockade jag medan Zeppolin åt sin middag. Herregud vad med halm det går åt i hennes box. Skitar ner som bara den (tack och lov så är hon som hon alltid varit, håller sig till bakre delen av boxen och skiter inte var som helst) och mycket måste mockas ut. Dessutom äter hon en hel del halm också, så en del svinn blir det på det sättet också när det gäller halm. ;)

Fylla på mathinkar, hösilagepåsar, vattenhinkar och plocka undan saker stod på schemat sedan. Jag tyckte att jag inte borstade henne bra nog innan ridturen (för att slippa rida i kolsvart skog), för många skulle den borstningen gott och väl dugit dock. Men jag får dåligt samvete när jag skyndar mig, även om all lera är borta och svansen/manen utredd och så vidare.. Så efter alla andra sysslor borstade jag henne mer ordentligt ute i gången, ryktade och kammade igenom manen en gång till (den var blöt och lerig första gången innan ridturen) för att få den utredd. Sedan puss puss och hejdå. Hemma väntade köttbullar och mos, min hunk är bäst. :)

Imorgon är det tvätt av bakben som gäller. Måste måste måsta komma ihåg att ta med handduk, glömde det idag. Ska bara tvätta bort intorkat kleagg (sto går med sto, skvätter lite och är allmänt "fjollig", nu gör hon inte det längre men det sitter ju där och vägrar borstas bort med piggborste eller annan borste...) på insidan av bakbenen, så kanske hon slipper bli pälslös där bara för att man med fingrarna drar bort de småsmå torkade tussarna.. Blä.

Det var allt för idag.

Adieu.

tisdag 15 januari 2008

Ankomsten.

Sååå.. Nu är allt som det ska. Zeppolin har anlänt. Lycka!

Började med att lunchfodra alla hästar. Det tog sin tid, dels för att det är mycket av varan "gå fram och tillbaka mellan hagar och stall". Dessutom mindes jag inte vilka hagar som hette vad, så det blev ett jäkla studerande av den där hagkartan med namn och så alla hästnamn så att jag tog rätt påsar. ;)

Efter lunchfodringen undersökte jag alla utrymmen jag har till mitt förfogande. I sadelkammaren och i foderladan. Jag satte upp foderstaten på boxen och lappen med information (vilken hage hästen går i, vilket täcke den ska ha på sig ute osv) som alla måste ha på sina boxar. Under "Bra att veta" skrev jag något som jag sannerligen kände ett behov av att dela med mig av till de andra i stallet. Jag skrev att Zeppolin låter mycket när hon ligger ner, men att det inte är något att bry sig om. Vadå låter mycket? Tjaa, hon stånkar och stönar och det låter som om hon håller på att dö, men hon mår utmärkt. Det är väl som med oss människor. En del har mycket väsen för sig i sängen vid vila, andra inte. Hon tillhör gruppen "har väsen för sig". *fnissar lite*

Hur som helst, när jag hade halmat boxen och pratat öronen av de få människor jag träffade där så var det bara att vänta på att hon skulle komma och vilken lycka när jag såg transporten. Hästskrutten anlände och det var bara att lassa in all utrustning och mat dit de skulle vara. Zeppolin gjorde sig hemmastadd på en gång genom att börja äta av halmen hon har som sin bädd. Matvraket hade ätit hösilage i transporten, men det finns ingen botten i den där hästen, mat är trots allt gott och till för att ätas. ;)

Det märks att hon redan trivs. Hon har redan insett var hon har hamnat. I paradiset. Ompysslad av sin favoritperson, behöver inte konkurrera med andra hästar om uppmärksamhet, hon blir borstad och kliad och ja.. Hon har det bra helt enkelt. Avslappnad är hon redan, var bara stirrig då hon kom ut från transporten men väl inne i stallet så var det som sagt lugnt. Lagt till sig med samma vanor hon hade hösten 2006 då jag tog hand om henne. Hon brukar skrapa med en framhov när hon vill bli kliad, hamnar jag fel när jag börjar klia så skrapar hon igen. Sådär gör hon även hemma på gården utanför Tierp när jag är där, men hon gör det mer här i Uppsala. När hon vet att jag har mer tid för henne, hon blir bortskämd.. :)

Imorgon ska vi ut på en ridtur. Smhi skvallrar om regn imorgon eftermiddag, lämpligt nog tiden jag hade tänkt rida. Vi får väl se hur vädret blir, men det hindrar inte mig. Ut på en tur ska vi. Vi ska ut och skritta för att komma igång med motioneringen av oss båda. Det behövs sannerligen!

Nu får det vara nog för idag. Ska gå och kolla om jag har min usb-sladd här hos hunken. Den man har när man för över bilder mellan dator och mobil alltså. Jaja, det återstår att se.

På återskrivande.

Dagen D.

Det är visserligen uppehåll och det regnar inte, men jag gillar inte detta solfria väder. Framför mig ser jag leriga hagar som jag tyvärr måste kliva in i för att kunna ge hästarna deras lunch sen. Inte kul helt enkelt.
Efter lunchen är det dags att halma boxen, studera foderladan för att se var jag kan ha mina grejer och sadelkammaren måste undersökas också så att jag är säker på att alla saker får plats. Det är trots allt en hel del saker, dessutom slängde Pernilla ner en massa lull-lull i påsarna så att det blev ännu mer saker. Jag menar, en förbygel med martingal? Oh så nödvändigt. Inte. Hon fnissade och sa att då blir den smörjd iallafall - om den åker med till Uppsala alltså. Skitig var den så den åker på en smörjning, såklart. När jag ids.

Jag hade svårt att somna igår. Låg vaken i mer än en timme och jag försökte att bara andas och inte tänka på en massa saker. Dock dök det upp alla möjliga tankar, mest hästrelaterade tankar. Inatt drömde jag en del sjuka drömmar, men mest om just hästar. Om allt tjafs som blev då jag skulle fixa boxen och en där i stallet var skitotrevlig och blabla. Nåja, det blir nog toppen. Tar inte lång tid att bli hemmastadd.

Snart ska jag gå hem från min hunk så att jag kan byta om till stallkläder, ta med det som ligger hemma och som ska med till stallet (reflexer, bomull och lite annat). Därefter är det stall och hästar som gäller resten av eftermiddagen.

Om några timmar.. då.. Äntligen. :)

måndag 14 januari 2008

Nytt igen.

Då var det dags igen, en ny blogg. Varför? Därför att jag tänkte försöka bespara alla vanliga dödliga från en massa hästprat som förmodligen kommer att dyka upp oftare än oftast nu ett tag framöver. Eftersom Zeppolin kommer till Uppsala tisdag den 15:e januari för att tas om hand av mig i 3,5 månad så kommer jag av naturliga skäl att skriva om henne. Det fick helt enkelt bli en egen blogg till det. En blogg om Zeppolin och mig. Fiffigt.


Det här gör att jag kan hålla lite koll på vad jag har gjort och inte när det gäller henne. Jag kommer knappast uppdatera varje dag, men försöker att åtminstone få tummen ur att skriva ett par inlägg i veckan. Siktar på det så får vi se hur det blir egentligen. ;)


Eftersom bloggen kommer att innehålla en massa svammel om denna underbara häst, så kan jag lika gärna slänga in en bild på henne. Hon är dräktig nu och långt ifrån smidig i kroppen, men det hör till. Formen och det där är ett projekt som får dras igång när hon inte har ett föl vid sin sida längre.. :)
Bilden är från våren/sommaren 2006 om jag inte minns fel. Hon tyckte att jag var jobbig som skulle stanna och fota henne istället för att fortsätta promenera. :)