söndag 5 mars 2017

En fin söndag.

Kom till stallet halv tolv idag. Kånkade först in två balar strö i stallet och därefter kånkade jag ut lunch till alla hästar eftersom jag hade lunchfodringen. Därefter följde de vanliga sysslorna (plus bonussysslan "sopa stall" som ingår i lunchpasset). Det var fint väder ute, även om det blåste kallt. När jag var klar med alla sysslor hämtade jag in Zeppolin för lite pyssel och därefter gav vi oss ut på en skogstur, barbacka förstås eftersom det bara vankades skritt. Hon var pigg och på gott humör. Kortade tyglarna vid något tillfälle och hon var genast redo för att ... SPRINGA! NU NU NUUUUUU! Det blev det ingenting av eftersom vi var ute och skrittade bara och underlaget inte är det bästa just nu. Is med snö på. Inget jag har lust att dra fram på i snabbare tempo än skritt. Hon var lika munter trots uteblivet spring, tack och lov.

Vi var ute i 55 minuter och sista kilometern hoppade jag av och promenerade hem med henne istället. Det var skönt. Hon var nöjd efter turen och det var jag också. En fin söndag. 3,5 timmar i stallet är 3,5 timmar kvalitetstid.

Lite bilder från idag. Inklusive en bild på Gosan som höll mig sällskap vid lunchfodringen. 






 Blicken säger allt .. "Men sluta fota så vi kan gå vidare!" 


 Spanar på sina hagkompisar. 


 Finaste hästen i hela hela världen. Universum. Och allt bortanför det.

onsdag 1 mars 2017

Kärlek när den är som finast.

Zeppolin är mormor. Inte på riktigt eftersom hon inte har någon dotter (en son däremot, knipsad sådan så farmor kan hon inte heller bli), men däremot är hon det till fölet som hon delar hage med. Fölets mamma och en annan tanthäst finns också i hagen. Ett team bestående av fyra tjejer helt enkelt. Zeppolin har varit mån om fölet sen hon och mamman flyttade in i hennes hage förra året. De leker, de sover ihop, de gnabbas och det är som det ska vara helt enkelt. Häromdagen fick jag sms från Poppis (fölet) matte om att Zeppolin och Poppis nu tagit steget till att klia varandra. Det har de inte gjort förut, även om de är väldigt tighta men NU så. Sådant värmer, speciellt då Zeppolin inte "haft någon" att klia på ett tag trots att det finns två andra vuxna hästar i hagen. Nu har hon en liten klikompis och verkar mycket nöjd över detta. 

Idag stod de länge och kliade varandra och jag fick se det med egna ögon och dog sötdöden. En lurvig tant och hennes bonusbarnbarn som kliar varandra. De är dessutom rätt lika varandra till utseendet gällande färg, tecken på huvudet och långa öron . . . ;) 

Inget märkvärdigt kan man väl tycka kanske, hästar gör sådant. Kliar varandra och har sig, men det värmer mig ändå lite extra att hon och Poppis är så pass tighta och trygga med varandra att de avancerat till att klia på varandra. Poppis har ofta pulat med mulen i pälsen på Zeppolin men hon har inte gjort något tillbaka så att säga utan låtit henne hålla på eller sagt ifrån. De andra två hästarna har hon inte den relationen med att hon "kliar med dem", även om gruppen i sig är ett bra team i övrigt. Alla har sina roller och vet sin plats osv.

Hur som helst. Ett inlägg om kärleken mellan en "mormor" och hennes bonusbarnbarn. Må de alltid ha en så fin relation även när Poppis blir äldre. Tant är klok och kan nog hantera henne även när hon blir en tonåring och så vidare. ;)

Sötnosar!


torsdag 16 februari 2017

Tantstatus.

Det var inte igår jag skrev något här nej. Om jag såg rätt så var det snart ett halvår sedan sist. Så kan det gå eller ja - tiden går.

Tant Z mår bra. Hon är som hon alltid är, bara lurvigare. Den här vintern gick hon all in på mängden vinterpäls, den är jättemysig att klappa på och luta sig mot men jag ser inte framemot pälsfällningen. Hon är väldigt väldigt lurvig ö v e r a l l t. Upptäckte häromdagen att hon hade en "mittbena" i den långa pälsen på baksidan av ena frambenet då pälsen är så lång och helt enkelt bestämt sig för att inte stå rakt ut utan lägga sig åt sidorna istället. På den nivån är det.

Förrförra ridturen red jag i vanlig ordning barbacka eftersom jag ändå bara tänkt att hon skulle skrittas i skogen. Fick dock lite feeling då hon var på så gott humör (det brukar hon iofs nästan alltid vara i skogen, skogen är rolig) och tänkte att hon kunde få trava en bit. Hon höll på att göra en galoppfattning av bara farten av glädjen att göra något annat än bara skritta. Jag höll på att studsa av. Både i traven och när hon fick lov att galoppera 200 m. Överlycklig häst. Jag blir glad när hon blir glad men hann tänka "det här kommer göra ont kommande dagar". Vi har inte travat eller galopperat tidigare i år. Vi har hållit oss till skritt och promenader.

Mycket riktigt. Dagarna efteråt var HEMSKA gällande träningsvärk i ljumskarna. Sådär så att det gjorde ont att gå, stå, sitta, ligga, finnas till. Det är å andra sidan fint att veta att det finns muskler som tydligen behöver användas då de är så otränade att minsta lilla får dem att gå bananas.

I måndags gick jag en mycket kort promenad med henne, 10 minuter på sin höjd. Det var inget hon var pepp på. Hon är sällan pepp på promenader eftersom hon är ridhäst och inte gå-i-snöre-häst. Oftast brukar hon bli mer nöjd när man kommer till skogen och promenerar där men nu gick vi bara på vägen en bit och så hem igen för att hon skulle släppas in för att äta middag. Hon gick rätt långsamt och var allmänt off. Just då tänkte jag att det var för att hon helt enkelt var så himla osugen på att promenera, men så var det inte riktigt visade det sig sen.

I tisdags skulle vi ut och skritta (hade inte pallat annat pga träningsvärken från föregående ridtur) barbacka igen. Tänkte bara ta en kort tur i solskenet och hon fick välja väg. Hon gick långsamt och verkade väldigt trött. Efter halva ridturen hade jag inte ens hjärta att kräva att hon skulle släpa runt på mig så jag hoppade av och promenerade resten av vägen hem med henne. Hon ökade knappt farten på grusvägen hem utan var trött/loj även då. Hon brukar i vanliga fall bli lite raskare i stegen på grusvägen hem eftersom det är just hemåt vi går. Oftast är hon dessutom pigg i skogen också, även om vi bara skrittar.

Sen slog det mig .. väderomslaget från några minusgrader till att plötsligt både måndag och tisdag vara flera plusgrader och sol. Hon påverkas av sådant och det fattade jag inte förrän vi kom tillbaka till stallet. Då föll poletten ner. Inte lätt att vara en trög matte alla gånger.. Igår fick hon vila, igår var det också sol och varmt. Hon verkade inte missnöjd med det om man säger så. Att vila alltså.
Får se hur status är idag, tänkte att vi ska ut och skritta en sväng efter lunchen (som är mitt ansvar idag). Om hon är fortsatt trött eller om det blivit lite bättre nu när det gått ett par dagar sedan det stora väderomslaget.

Hon är ju ingen ungdom längre, tant fyller 26 i år. Jag glömmer lätt det trots de vita håren i pannan, halsen och benen. Skulle nog vara mer medveten om det om hon hade fler "ålderstecken" men tant är som hon alltid varit, behöver vila lite mer emellanåt bara. I hagen håller hon sig sysselsatt med att vara barnvakt åt bonusbarnbarnet Poppis (föl som blir 1 år i år), beta och vila. De har stor hage så hon rör sig en hel del dagligen trots allt. Bra för de där knakande lederna hon har. DET är något som kommit med åren, att det knakar här och där så fort hon vänder sig eller rör sig i boxen. Inte lätt att vara pensionär. Hon är lite rund om magen, men det är okej. Hon är inte för tjock även om hon är tjock. Hon är bra i hullet och är bedömd av veterinär som normalhullad +. Dvs lite extrafluff men inget som direkt kräver "åtgärder" i form av bantning eller så. Hon mår bra, är ok över ryggen och rumpan gällande muskler även om hon är svankryggad. Stödfodrade med lucern hela sommaren för att hon inte skulle falla ur och det hade god effekt. Det var en kort sväng i höstas som jag tyckte att hon tappade lite över ryggen men det ordnade sig igen sen.

Tant mår bra och det är vad som är viktigast. Jag är glad för varje dag hon finns och jag försöker ta till vara på det.

Enda tant skulle behöva nu är ett ordentligt bad, men det får vänta till våren. Den riktiga våren. Inte den här vårliknande perioden vi är i nu såhär i februari. I väntan på bad skulle hon behöva dammsugas. Alltså på riktigt dammsugas. Har på allvar överväg att skaffa en handdammsugare och använda den på henne för att få bort allt stöv. Hon är mer grå än mörkbrun just nu. Blir alltid så på vintern när hon är täckad de flesta dagarna utomhus. Hon ska få gå utan mer nu framöver så får vi se hur det blir. Enda som hjälper är att borsta/rykta med lätt fuktade borstar. Då följer damm och stöv med bättre än när jag borstar med torra borstar. Då blir hon bara mer grå och så flyger det omkring och hamnar i pälsen igen. Hennes fluffiga päls hjälper till VÄLDIGT bra med att kapsla in torvdamm/spåndamm och annat. Evighetsgöra att försöka få henne ordentligt ren.

Dags att åka till stallet!
Sen hem och tentaplugga då jag har tenta imorgon.