söndag 28 augusti 2011

Z den vilda.

Igår hade jag och Zeppolin lite smått olika åsikter om vilket tempo vi skulle hålla under ridpasset och även lite olika åsikter om uppförande. Jag tyckte vi skulle tralla runt i "normalt" tempo och att hästen skulle uppföra sig vettigt. Låt oss säga att det inte riktigt blev så.

Jag hade bestämt mig för att rida på stubbåkern, om det inte skulle funka så var det ändå bara att rida ner till ridbanan och fortsätta där. Jag satte på henne en martingal utifall att hon skulle få för sig något. Jag vet ju mer än väl att det är lite 50/50 när det gäller öppna ytor och hur hon uppför sig. Sist gick det bra, hon var pigg men höll sig i skinnet. Den här gången var hon het och höll sig inte ett dugg i skinnet.

Skritta gick ju bra, även om hon var distraherad emellanåt av det ena och det andra. Fåglar, bilar, folk, myror, ett plan som lyfte från Arlanda, svältande barn i Afrika och så vidare. Allt möjligt alltså. När vi skulle trava så hade vi lite skilda åsikter om tempo, men det gick bra ändå - friskt tempo utan att vara "okontrollerat" så att säga. Sen fick jag en helt galen (eh..) tanke att galoppera. Hon är trots allt 20 år och kan det här med galopp så det borde väl gå bra...

0 till 100 på en halv millisekund ungefär. Den hästen var det fart i kan man säga. Herregud.. Hon nöjde sig inte med det heller utan drog till med luftsprång (tänk dig ett halvblod som försöker sig på en capriole men inte riktigt sätter den) och studs än hit och dit. Ett tag trodde jag att hon skulle dra en bockserie, men sådant trams håller hon som tur var inte på med när hon har ryttare på ryggen. Räckte bra med rakerfarten och luftsprången..

Efter flera försök att få hästen att galoppera (tvingade häststackaren att skritta ordentligt mellan galoppfattningarna, ingen fattning förrän hon kunde skritta utan att takta eller blanda in travsteg, hon fattade inte varför jag var så tråkig och inte bara lät henne dra iväg) så insåg jag att det var Mission Impossible därute på åkern. Vi skrittade tillbaka till stallet på långa tyglar och den genomsvettiga skummande hästen trodde väl att det var bra så, att det var över nu. Fel fel fel.

In på ridbanan där jag tänkte att hon skulle tappa lusten att vara så vild och helt enkelt galoppera ett par varv i lämpligt (dvs av mig valt) tempo så att vi kunde trava och skritta av sen.

Det var ju en himla mysig liten tanke.

Så blev det dock inte. Hon hade mycket energi fortfarande (suckpuststön) och kunde INTE galoppera vettigt. Hon tyckte att det var roligare/bättre/whatever att ligga i kurvorna pga snabb galopp istället för att dra fram i vettigt tempo som skulle få henne att låta bli att ramla inåt i hörnen. Jaja, vi fick göra om göra rätt några gånger och till slut fick jag till två varv galopp i precis det tempo jag ville och då saktade jag av till trav. Travade av och hoppade sen av för att skritta av henne för hand.

Vi var båda slut efter den turen kan man säga. Totalt red vi 7,59km där på stubbåkern, vägen och ridbanan. Effektiva teamet liksom. Hon fick en helkroppsdusch eftersom hon inte ens var torr på rumpan. Man kan lugnt säga att hon använda kroppens alla porer till att svettas... ;)

När hon ätit det som var kvar av middagsmaten så impregnerade hon halva kroppen med hjälp av torv (blöt päls + torv = kärlek eller något sådant), rulla efter dusch är skönt enlig tant. Därefter var det sovdags, tvärslocknade i stort sett. Det förstår jag, med tanke på all energi hon blev av med under ridturen. Bra i och för sig, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig med det där passet. Man kan inte få allt antar jag. :p

Idag tog vi det desto lugnare. Skrittade ut barbacka i skogen i 45 minuter - i spöregn. Uppehåll innan vi red iväg och uppehåll efter. Tajming alltså. Nåja, regnstället höll emot regnet relativt bra och hästen var lugn och allt var frid och fröjd. Jag har träningsvärk sen igår. Skönt med lugn häst idag. ;)

Puh. Matte trött. Jag hade utsläppet idag och var i stallet 07.20-11.00. Enough med stallande för idag alltså.

söndag 21 augusti 2011

Några saker bara.

Några saker bara innan jag ska svassa in i duschen och bli ren för andra gången idag:

Zeppolin är högbrunstig. Kul nästan jämt. Nästan synd om henne för att hon är så överkåt och blir så till sig av att komma i närheten av andra hästar (läs: valacker). Speciellt hennes loverboy Gold som står i boxen mittemot. Det är hennes favoritoffer såhär i brunsttider. Han klagar inte över uppmärksamheten om man säger så, i pojkhagen idag när vi försökte (spark spark spark i sidorna på hästen och överdrivna smackningar - då kunde hon NÄSTAN gå framåt med en hastighet av 1km/h...) så hade just Gold fullt sjå med att showa för Zeppolin. Som blev helt till sig och skvätte än hit och än dit, både stillastående och när vi skrittade. Tre killar som alla hade fokus på henne - hon var i himlen. Matte var inte i himlen för jag satt på nämnda häst och försökte få hästen att gå framåt så att vi kunde skritta fram och ta oss till ridbanan för "ordentlig" ridning. Såhär brunstig är hon: Hon skvätte i farten när vi gick på grusvägen - 50m innan vi ens kommit fram till killarnas hage. Enough said.

Hon såg en (valack..) häst försvinna in i skogen med sin ryttare då när vi var på ridbanan och just kortat tyglarna för att försöka få lite ordning på flumhästen. Man kan säga som så att det tog sisådär 7 skrittvarv innan hon slutade snegla åt det hållet där hon såg honom försvinna in i skogen. Bortsett från det så var hon jätterolig att rida idag! Jobbade på hur bra som helst och jag förvånades gång på gång över hennes arbetsvilja. Hon var visserligen överdrivet laddad och pigg, men det utnyttjade jag till fullo då hon var så himla arbetsvillig. Sen att hon knappt kunde skritta normalt mellan galopperna utan hellre ville takta för att hinta om att hon vill springa mer och inte gå runt och jobba i skritt.. det är som det är. Hon var glad hela passet igenom och ruskade busigt på huvudet de första galoppvarven så dem fick jag ärligt talat ta i fältsits för att hon skulle få springa av sig. :)

Det här var första gången vi red efter EQ-behandlingen i tisdags då hon blev stretchad ordentligt, fick akupunktur, lite massage och laserbehandling. Jag var nyfiken på hur det skulle kännas i galoppen idag, om det var någon skillnad eller om hon fortfarande ville sakta av efter två varv i vänster varv och om hon kändes stel eller så. Jag kände ingenting av det! Varken i höger eller vänster varv. Kanske var det bidragande till att hon var så pigg utöver det vanliga också, att springa med lätthet utan "något" som kanske störde i kroppen. :)

Jag var i stallet fem i halv sju imorse. Kom hem efter halv tolv. Fem timmar i stallet? Eh. Okej. Hann med en del visserligen och jag hatar att stressa, men fem timmar var lite väl kändes såhär i efterhand:
- Morgonfodring.
- Utsläpp av hästar.
- Sopa i blå stallet.
- Frisering av Zeppolin. Hejdå långa sommarman! Manen är inte färdigfriserad dock, den ska fixas till om någon dag när den fått "lägga sig tillrätta" ordentligt och jag ser ojämnheter bättre och sådär.
- Ridpass som varade en timme.
- Dusch av svettig häst.
- Vattenpåfyllning i hagen efter att ha skrubbat tunnorna.
- 10 min fikapaus.
- Smörjning av sadel och träns, det behövdes.
- Spola av benskydden och hänga upp schabrak på tork, ta undan övrig utrustning.
- Mocka.
- Fixa hö och krafthinkar.
- Sopa stallet.

Sen var jag liksom klar. Kan ändå inte fatta hur allt kunde ta så lång tid.. Jaja, jag åkte hem och tog en dusch, åt lunch och tittade på tv nerbäddad i sängen. Behövde helt enkelt vila. Jag skulle vara tillbaka i stallet vid fem eftersom en ny häst skulle släppas ihop med Zeppolin och hennes bästis Escada. Jag somnade och vaknade med ett ryck 16.38. 16.55 var jag i stallet.. Ihopsläppet blev halv sex dock, innan dess fixade jag Zeppolins vatten i boxen. Hade medvetet lämnat det till eftermiddagen.

Ihopsläppet var väl som väntat. Lite spring, lite sparkar och hot hit och dit från Escada som vaktar Zeppolin som är HENNES kompis och ska då inte delas med någon ny häst som kommer in och tror att den ska få vara med. Med andra ord hälsade väl inte riktigt hästarna eftersom Escada var noga med att alltid vara på den sidan av Zeppolin som vätte åt Okies håll. Hon höll sig på håll och var avvaktande. Utforskade hagen istället för att försöka sig på närmanden. Zeppolin kom näästan fram till Okie vid ett tillfälle men Escada hann se det så hon gick emellan. Jag tror hur som helst att det blir bra inom ett par dagar, Escada brukar vara vaktig mot "hennes alldeles egna kompis" men det släpper sen. Escada och Zeppolin har trots allt gått ensamma mest hela tiden i över ett år. En annan häst kom in tillfälligt i våras innan den flyttade, sen har de varit ensamma hela sommaren igen och de blir ju lätt överdrivet tajta då så att säga. Tramshästar. :)

Det var trots allt så att innan Zeppolin släpptes ihop med Escada och en annan häst så var de två hästarna tajta och Escada vaktade SIN kompis noga då i sisådär två dagar. Sen var det plötsligt den hästen som var tredje hjulet på sätt och vis då Zeppolin och Escada blev vänner. Det funkade bra ändå dock, då den tredje hästen växlade mellan att hänga med Zeppolin och att hänga med Escada. Därefter kom det in ett fjärde sto och då blev hon mer kompis med den så alla hade en kompis. ;)

Nästa helg kommer Impreza (boxgranne till Z) hem, hon ska också in i vår hage så de blir fyra. Fyra är bättre än tre, då har alla någon att hänga med och det blir aldrig någon häst ensam när man tar in sin häst för att rida osv.

Eh. Jaha. Det här blev lite längre än planerat. Så kan det gå.

Jag ska duscha och krypa till sängs.

Det är en sådan där.. vahetteree.. jobbdag imorgon.


lördag 13 augusti 2011

Bildblogg.

Det får bli bilder med tillhörande kommentarer/ord för att slänga ihop någon form av sammanfattning av senaste tiden eller något sådant. Here we go:

En regnig dag är det mysigt att komma in och lägga sig i den nymockade torvbädden och därmed skaffa sig ett fint lager med torv över halva kroppen. Som tur är så är det lätt att borsta bort. Att jag sen valde att borsta henne ute för att slippa damm inne och att det blåste ute så att allt damm hamnade i mitt ansikte och på övriga mig är sådant man får räkna med som hästmänniska antar jag.. Hästen såg nöjd ut iallafall. Vi tog en sväng i skogen sen efteråt, barbacka. Skogen var rätt farlig den dagen. Alla möjliga potentiella hästätande monster bakom varje sten och buske. Lite sådär som det kan vara vissa dagar om man är en Zeppolin aka tönthäst.


I måndags bestämde vi (läs: jag och min sambo) oss för att bege oss ut i skogen för att leta svamp. Detta är en aktivitet som händer sisådär en gång om året och då brukar jag ta med mig hästen i longerlina också för att gå över stock och sten (och för att jag ska slippa plocka svamp.. "oj titta där är en! Du får plocka.. jag har ju hästen.."). Just denna kväll var Zeppolin visst väldigt trött och inte alls så peppad att gå på någon fånig svampplockartur i skogen. Hon ville verkligen stanna hemma och vila/äta istället. På grusvägen upp till skogen var hon alltså väldigt "glad" och "nöjd" över turen, vilket framgår av bilden ovan. ;)



Här är vi i skogen och det visade sig vara rätt roligt trots allt enligt hästen. Gott om tid att äta blåbärsris och högt gräs (läs: fästingparadis). Dessutom var man, om man var en viss häst dvs, tvungen att spana på diverse hittepåläskiga saker emellanåt. I detta ingår bland annat husse som försvann ur sikte vid något tillfälle och det var KONSTIGT att det lät från skogen utan att man såg någon där. Fina bilder på hästen det där. Och ja, det är sommarlång man hon har - den ska friseras och kortas ner snart eftersom hösten inte innehåller en massa elaka insekter som vill gnaga på all "ledig" yta på hennes kropp.


Kommer inte maten in i boxen fort nog (eller om matte bara hängt påsen på boxen bredvid.. Hennes box är alltså där gallret syns bakom hennes man/framkropp) så får man enligt vissa hästar ta saken i egna hovar och kliva ut från boxen och helt enkelt traska fram till påsen och ta för sig. Vi har verkligen haft lite slappa regler gällande vissa saker (läs: vad man får och inte får göra i stallet) den här sommaren. Skäller jag ut henne när hon står och mumsar hö? Nä. Det är fem-sex hästar inne, alla äter sin mat. Hon står där med ett vilande bakben och äter lugnt tills jag tar påsen och trycker ner innehållet i hönätet istället - då traskar hon in i boxen och fortsätter äta där. Hon gör små utflykter i stallet ibland, men det är oftast bara precis utanför boxen eller neråt fönstret (detta kort är taget i närheten av nämnda fönster då det är boxen längst ner i stallet som hon står vid) eftersom det oftast är det motsatta hållet ifrån där jag är. Säger jag dock "stanna" åt henne när hon står i boxdörren med öppen dörr så gör hon i 99% av fallen just det. Stannar och går inte ut. Att hon går ut och äter hö sådär beror ibland på att jag lagt in hennes kraft och hon hinner äta upp den innan jag är klar med annan syssla jag tagit mig an före höinhängning och det är då hon traskar ut för att äta hö eftersom det är det "man gör efter att ha ätit upp sitt kraftfoder". :)


Det är såhär hon påminner mig om att hon inte fått sin kvällsbetfor/kraftfoder än. Hon har hö i boxen men vet att det är något mer som ska dyka upp innan det är kväller på riktigt. Den här bilden tog jag igår när jag fixat hennes vatten och var på G till henne med kvällsmaten. Här hade jag sagt "stanna" åt henne och därmed gick hon inte ut mer än sådär, för sådär mycket får hon gå ut så länge hon stannar där utan att ta ytterligare kliv. Hon är inte en häst som gnäggar/sparkar i boxdörren/skrapar i marken då det vankas mat. Hon står bara sådär strålande och förväntansfull och hoppas på att man inte glömmer bort henne. Hela hon utstrålar längtan efter kvällshinken.. Älskade sötklumpen, du är så fin fin FIN!


Imorse efter att jag gett hästarna mat och tagit ut dem så begav vi oss ut på en morgontur i solskenet. Här är vi ute på "kalhygget" med sikte hemåt. Det var en väldigt pigg och glad häst jag hade under mig idag. Vi skrittade större delen av ridturen. Dock visade hon tydligt då jag kortade tyglarna att hon ville ta sig fram snabbare. Skritta är för fegisar. Trava alternativt takta är för de riktigt coola hästarna! (eller för tanter som vilat några dagar pga krasslig matte). Vi travade på grusvägen och senare drog vi två repor i galopp också. Man kan väl lite fint säga att hon var laddad och jag lät henne öka på lite mer än vanligt och DET uppskattades kan man säga. Herregud.. jag var tårögd efteråt trots glasögon av farten. haha.. Bra att tant har spring i benen. 20 år ung, klart man har spring i benen. Den som påstår något annat är puckad. Enough said.


En rätt tillfredsställd och nöjd häst gick ut i hagen sen. Dock var inte allt helt 100% bra, hagkompisen var borta! Hon var då iväg på dressyrtävling och detta resulterar i att Zeppolin då och då måste gnägga lite bara för att hon är ensam. Buhuuuu liksom.. Ja, hon är rund om magen och ja vi ska trolla bort lagom stor del av den till hösten. För att citera en viss fantastisk Mulleblogg: "Rund är också en form". :)

Puh. Det var allt.


Nej förresten, just nämnda Mullebloggen är den bästa hästbloggen som existerar. Det går inte annat än att älska den och Mullehästen i sig! Läs om du inte redan gjort det. Tom ickehästmänniskor brukar uppskatta dess roande innehåll. :)

tisdag 9 augusti 2011

test..

Det här är ett meningslöst testinlägg från mobilen. Har inget bättre för mig så jag tänkte prova bara..

söndag 7 augusti 2011

14 år.

Augusti 1997:
Jag satt hemma i godan ro en dag när hemtelefonen ringde och Ingrid W (då stallskötare på Tirk) ringde och frågade om jag var intresserad av att hjälpa en tjej med hennes häst. Hon hade hört sig för om Ingrid visste någon (bra) som kunde följa med på tävlingar och helt enkelt hjälpa till med skötseln av hästen. Ingrid tänkte då på mig eftersom jag skött om hennes häst Peter tidigare och hon visste att jag gör sådant helhjärtat. Jag sa ja trots att jag inte kände tjejen ifråga och inte sett hästen alltför mycket då de nyligen flyttat till Tierp/Tirk efter att ha bott i Uppsalaområdet. Redan samma dag fick jag rycka in och göra iordning hästen inför en hoppträning och jag skulle dessutom skritta fram henne. Jag spände sadelgjorden i stallet, men borde ha gjort det när jag kom utanför stallet också.. Sadeln åkte nämligen runt när jag skulle hoppa upp. Så impar man bäst på folk omkring en som bevittnar ens uppsittning.. Inte. ;)

Tjejen/ägaren var Pernilla Dannberg (hennes blogg) och hästen ifråga underbara underbara Zeppolin.

Inte kunde jag föreställa mig att det var en början på en lååång resa som pågår än och som jag hoppas ska pågå i många år till! I 14 långa år har jag och Zeppolin hängt ihop nu. Exakt datum vet jag inte, men det är nu i dagarna som det är precis 14 år sedan det där samtalet. Jag har sett Zeppolin gå från klarhet till klarhet på hoppbanorna, hennes stora passion här i livet utöver att äta förstås. Jag har varit med under dåliga perioder och bra perioder. Tack vare en dröm jag hade innan hennes första och enda avkomma föddes så döptes han till det jag drömde att han döptes till, Hop-Zan. Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har svurit, jag har svettats, jag har blödit, jag har svämmats över av kärlek och stolthet på grund av den där bruna sötklumpen med de snälla ögonen.

Mitt livs kärlek, en häst. Så är det, hur fånigt det än låter.

Hon går alltid först, hennes behov och hennes välmående är nummer ett för mig. När jag vet att hon har det bra, då kan jag slappna av och tänka på andra saker. När hon visar tendenser på att kanske vara stel eller vara lite svullen någonstans så får jag sådan hjärtsnörp att jag inte vet var jag ska ta vägen, men biter ihop och gör det bästa av situationen. Hon har "räddat" mig så många gånger under åren och hållit mig flytande när resten av livet sjunkit så det finns inte ord nog för att beskriva vad jag känner för den där hästen.

Min allra allra bästa vän. Vi har en fin kontakt med varandra och även om hon ibland gör fullständigt puckade saker som gör att jag blir vansinnig på henne så går det snabbt över. Hon ber oftast om ursäkt (gos), det gör jag också om jag skällt på henne av en reflex när hon gjort något mot mig av misstag. Dessutom gör jag också puckade saker ibland och blir förlåten lika snabbt. Tur att vi inte är långsinta... :)

Hon är nu 20 år gammal ung. Det har varit några år under åren då jag inte träffade henne så ofta. Att bo i Uppsala själv och hästen sex mil bort har sina nackdelar så att säga. Hösten 2006 tog jag hit henne tre månader för att ta hand om henne helt som min egen. Januari 2008 gjorde jag det igen, tog hit henne för att ta hand om henne. Sen var det tänkt att hon skulle åka hem igen för att bli mamma och gå med föl. Fölen dog i magen så hon blev kvar hos mig och är kvar än. Hos mig ska hon stanna tills hon är klar med livet på ett eller annat sätt.

Jag är så oerhört tacksam över att få vara en del av hennes liv och att få ha henne i mitt liv. Jag är oerhört tacksam över att Ingrid valde att ringa och fråga mig och jag vågade säga ja trots att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på egentligen eftersom det var en, för mig, "okänd" häst. Jag är oerhört tacksam för att Pernilla litat på mig under alla år och gett mig förtroendet att ha Zeppolin som min även om det är hon som står som ägare på alla papper.

Hon är min nummer ett och jag vågar påstå att jag är hennes nummer ett också..


lördag 6 augusti 2011

Luckhäst.

Världens finaste häst står och kikar ut. Här kan man se hur de vita håren har spritt sig i pannan på henne och att hon fått vita hår över ögonen också. Hon må vara 20 på pappret, men det är hon knappast i sinnet och såå himla gammal ser hon inte ut i kroppen heller. Tycker jag då, som kanske är en smula partisk. :)

måndag 1 augusti 2011

Jorå.

Både hästen och jag lever och mår bra. Senast jag kände efter åtminstone.

Vi var ute på en skogstur idag efter sisådär en veckas semester för hästens del. Halva tiden pga den där dumma trampade böjda skon och halva tiden pga värme. Nu är vi på G igen och det var en skön och sval tur vi gav oss ut på runt halvniosnåret ikväll. Ut i skogen och lyssna på tystnaden. Okej, en del ljud är det alltid. Ikväll var det gräshoppor/syrsor, hästens steg, någon enstaka bil passerade på en väg i närheten och i övrigt var det tyst.

Efter mindre än halva ridturen dök andra ljud upp dock, i stil med djupa men korta andetag från hästen och en och annan fnys. Varför? Ja det kan man fråga sig, jag försökte fråga tant vad som var så "farligt" där på stigen vi skulle in på. Jag varken såg eller hörde något. Kanske kände hon lukten av älg, för precis sådär spänd och hög i nacken/halsen blev hon häromsistens när vi såg en älg på håll. Uppenbarligen håller de till där i skogen så det kan mycket väl vara så att en älg nyligen hade gått där vi skulle gå. När hon blir spänd så släpper det oftast snabbare än vad det gjorde idag. Får se det positivt - hon blev alertare och ännu piggare än vad hon var innan. ;)

Vi skrittade ut barbacka alltså. Första delen av turen (dvs vägen upp till skogen) gick väl i normal hastighet. Sen gick det segt.. sen valde hon väg med pigga och bestämda steg och var pigg resten av turen.

Väl hemma fick hon sin efterlängtade kvällshink och hö i hönätet. En nöjd häst helt enkelt.

Det är så härligt att se att hon mår så bra som hon gör. Hon trivs med både boendet och mig (som tur är). :)
Hon är ju rätt bortskämd, kanske inte i tex godisväg - men på många andra sätt. Allvarligt talat, det förtjänar hon. Mångdubbelt upp dessutom.

Snart har vi spenderat 14 år tillsammans på ett eller annat sätt. 14 år?! Tiden går verkligen fort! Minst sagt.

Nämen dåså, det var väl någon form av rapport från oss..

Imorgon är det jag som ska släppa ut hästar. Med andra ord är det jag som ska infinna mig i stallet senast halv sju och ge fyra hästar deras morgonhinkar med mat och sen släppa ut dem i hagarna. Två av dem står liiite längre bort. Zeppolin och bästisen Escada står numera precis runt stallknuten så det är nära och bra. :D