torsdag 30 juni 2011

Semester

Tänk att jag aldrig kommer mig för att uppdatera här, trots att jag själv vill kunna gå tillbaka och läsa om vad vi haft för oss under en viss period och så vidare. Nåja, jag skriver trots allt en liten notis i min väggkalender efter varje ridpass och om det är något speciellt i övrigt gällande Zeppolin. Nu har jag semester och skulle lätt ha tid att uppdatera, men är för lat. Illa illa.

I måndags (?) red jag ut på Zeppolin mitt på dagen, det var inte bara varmt utan det var extrema mängder broms ute i skogen! Zeppolin var jättestörd av dem och jag också för den delen, jag dödade 50-60 st under vår 1h20min långa ridtur. Ibland 2-3ggr i samma smäll på halsen eller uppepå rumpan. Äckliga äckliga vidriga djur! Få insekter stör Zeppolin så mycket som broms gör, hon blir riktigt riktigt irriterad på/av dem. Tyvärr passar inte flugtäcket jag har till henne. Ikväll ska jag låna hagkompisens täcke för att se hur det sitter på min häst och utifrån det klicka hem ett likadant i samma storlek eller en storlek större beroende på hur det sitter. Tror samma storlek bör funka då båda tanterna är lite runda om magen och har grov kroppsmodell. Det blir nog bra. Måste ha ett flugtäcke oavsett vad iallafall.

Hur som helst, om man bortser från bromsen (vilket är väldigt svårt) så var det en trevlig ridtur. Iallafall den sista kvarten när vi bara besvärades av sisådär fem broms varav jag tog livet av tre. Zeppolin slappnade av och kunde njuta av ridturen också och det märktes hur skönt hon tyckte att det var. Gullehästen. Vi red till älgdammen, om man mest skrittar och travar korta sträckor framåt slutet på vägen dit så tar det nästan en timme att ta sig dit. Hemåt går det fortare eftersom det brukar bli inslag av galopp då. Zeppolin körde en "fullt ös medvetslös" lycklig galopp på vägen hem, skönt att springa ifrån bromsen och ROLIGT att springa fort. Matte fick en kvist full med löv rätt över ansiktet så att jag nästan tappade glasögonen (högra glaset satt över näsan och så..), men lika glada var vi båda för det. Kul att se henne så pigg och glad. :)

Hit red vi. Gick i och traskade runt lite, sen red vi hemåt igen. Vattennivån har sjunkit rejält sen i våras då jag red hit sist, dock med sällskap. Första gången jag gått i vatten med häst någonsin, i våras alltså. :-)

Igår skulle jag ta ut hästarna, hela tre stycken, strax efter halv sju. Zeppolin fick dock stanna inne för jag tänkte rida innan det blev tokvarmt. Redan vid sjusnåret när jag lämnade stallet med henne var det runt 22 grader i skuggan. Puh! Vi skrittade fram på vägen och skulle sen rida i hagen. Hon fick trava på ganska långa tyglar ett tag för att kunna frusta av sig och eventuellt hosta ett par gånger, hon brukar göra det då och då nämligen. Jag börjar inte rida "ordentligt" förrän det är överstökat. Hon frustade bara till några gånger och sen kunde vi trava på lite mer civiliserat.

När det var dags för galopp däremot så galopperade hon som vanligt, men hostade mycket. Jag saktade av för att låta henne hosta men då gick det över. Efter varje galoppfattning (totalt fyra) så hostade hon. Sista omgången så pass att det lät som att om vi inte saktar ner så får hon ingen luft pga det där. Lätt obehagligt. Saktade förstås (självklart!) av och hoppade av och skrittade av henne för hand. Inget hostande alls eller så. Hon var svettig, det var visserligen jag också och varmt var det. Hon var pigg som vanligt och så vidare, men hostade som sagt mycket i galoppen. Det brukar hon aldrig göra. Hm. Få se hur det är idag, nytt försök idag för att se om det är samma sak igen eller om det var något tillfälligt knas igår med luftvägarna. Mattehjärtat får hjärtsnörp när tant gör saker hon inte brukar...

Nu är det inte många dagar kvar tills hästen ska ut på dygn. Hur länge vet jag inte, men ut ska hon och hagkompisen i vilket fall som helst med start söndagnatt efter att hagkompisen kommit hem från tävlingen den ska på just på söndag.

I helgen är det dessutom dags för att städa stallet. Boxen ska tömmas och skuras på lördag, på söndag klockan nio ska stallet högtryckstvättas. Med andra ord ska Zeppolin stå en natt i ett av de mindre stallen (boxen bredvid hagkompisen) natten mellan lördag och söndag. Sen får hon snällt gå ut i vinterhagen och sen ut i beteshagen när hennes sällskap dykt upp. Släppa ut henne ensam i beteshagen sådär på morgonen lockar inte med tanke på hur hon är när hon släpps ut i tom vinterhage... upprörd är bara förnamnet.

Hon uppskattar dock inte det här med att gå ute på dygn, men hon får stå ut ett par veckor. Sen får hon väl komma in igen på nätterna och allt är frid och fröjd igen. Skapligt trött hon kommer vara de första dagarna.. Brukar vara så. De har fått gå i beteshagen sen i helgen. Då bara några timmar, sen har vi ökat på antalet timmar. Igår fick de vara där hela dagen (06.45 - 19.30 eller när de nu togs in.. halv åtta-åtta). Första dagarna hamnade de i gräskoma vid vattentunnan efter att ha betat massor av gräs. Trötta tanter som flyttades från hage till hage var det, speciellt hagkompisen som lätt kunnat köras om av en snigel med tanke på hur lååångsamt hon traskade fram på vägen. ;)

Apropå det ja. Måste lägga in en bild på tanterna från en regnig dag då jag utökat deras vinterhage lite så att de kunde beta lite mer gräs dagarna innan de skulle ut i beteshagen. Sötisar. Runda och goa så att säga. hihi

... Bästa vänner ..

lördag 18 juni 2011

Det här med sadel.

Åkte till stallet "tidigt" (till runt fem) för att ta in hästen, rida och sen ta tag i mockning osv. Detta för att vara så effektiv som möjligt.

Det var ju fint av mig att tänka så.

Så blev det inte alls nej. Jag gick ut för att hämta hästen, men eftersom hon stod vid vattentunnorna och vilade så passade jag på att byta till nytt vatten både där och i en närliggande hage. Såg att ena vattentunnan där var nästan tom + behövde skuras ur, upptäckte det när jag skulle dra slangen till vår hage. Gick liksom inte att ignorera det då... Jag kan hur som helst inte ignorera sådant utan tar mig tid att fixa till det även om det inte är "min" hage.

Hur som helst, tog till slut in hästen och släppte in henne i boxen. Vet att hon brukar vilja kissa före ridtur. Det gjorde hon också, sket också men sen då? Ja sen ställde hon sig och sov med huvudet ut genom luckan mot gården. Alltså vilade/sov som bara en TRÖTT häst kan. Hon njöt av att få komma in i stallet för att vila. Inte en tillstymmelse till intresse för att gå ut från boxen eller göra något annat.. Jag fick hjärtsnörp av bara tanken på att rida just då så jag mockade istället medan hon vilade. Hon brydde sig inte om att jag gick runt i boxen och körde in grepen mellan hovarna på henne och så vidare, hon var bara intresserad av att sova. Gullehästen..

Jag passade på att hämta ner hö och fylla på kraftfoderhinkarna också när jag ändå hade tid i och med trött häst.
Sen fick det vara nog med slappandet och jag tog ut henne i gången för att borsta. Då vilade hon vidare, men piggnade till sen när jag hade borstat klart och började hämta grejer.

Dagen till ära hade vi sadel! Det var inte igår om man säger så i och med det här med otvättade schabrak.. Kändes lite skumt, som alltid när jag inte ridit med sadel på ett tag. Hade dessutom hackamore på (inte heller igår jag använde det så att säga..). Fantastisk kombo eller något. Hm. Ovant x 2 på sätt och vis.

Började med att skritta ut en sväng i skogen, sen in i hagen för att rida. Travade något varv men det känns sällan bra att trava där för Zeppolin är inte så värst impad av att trava där. Galoppera går bra, men i trav känner man att hon inte gillar underlaget av någon anledning. Vi gick till ridbanan istället. I början var det lite kämpigt, men det gick inte dåligt utan det var bara lite kommunikationsmissar. Hon gjorde så gott hon kunde utifrån mina tvetydiga hjälper, inte lätt att vara Zeppolin i alla lägen. Galoppen däremot gick bra, bäst i höger varv för en gångs skull. Hade mer tempo där utan att dra iväg (läs: springa fort för att det är mindre jobbigt så..). Vänster kändes sådär idag men i slutet lossnade det när vi var ordentligt uppvärmda. Hon gick jättebra på slutet, i både skritt och trav.

Imorgon ska vi rida ut alternativt ta en vilodag. Beror ärligt talat helt på vilket väder det är på morgonen. Jag ska ju till stallet till halv sju för att ge mat till de hästar som står inne (i helgen sju stycken, from måndag fyra inkl min ja) och släppa ut dem. Om vädret är okej så skrittar jag och Zeppolin ut en sväng, sen tar jag tag i resten (sopa stall, mocka åt min, fixa hennes mat och vatten osv). Eventuellt ska jag rensa lite skit från hagen också, det beror också på vädret. Sen.. SEN ska jag hem och vila/slappa!

Måste dock iväg för att hämta ut avmaskningmedel till hästen vid något tillfälle och även åka till stallet på kvällen en sväng för att trycka i henne det. Hon kommer att bli så glad. Inte. Hon är dock snäll, som för det mesta.

Som efter ridturen idag, gick direkt till spolspiltan. Tog av alla saker, hade inte grimman i närheten så jag struntade i att hämta den för att kunna sätta fast henne. Har jag grimma på så sätter jag ändå inte fast henne då hon står där, bara när hon badas ordentligt med schampo eller så för då kan hon efter ett tag tycka att hon stått där länge nog och smyger framåt steg för steg tills hon plötsligt står utanför spolspiltan. ;)

Hon rörde sig inte ur fläcken. Jag spolade allt förutom huvudet (dock mellan ganascherna..) och hon bara stod och vilade med ena bakbenet. Jag skrapade av allt vatten, smorde in benen med liniment och hade på flugspray. Hon fick en morot som vanligt för gott uppförande och så gick vi och den superviktiga kraftfoderhinken (MAAAAT! GE MIG NU MATTE!") till boxen. Trött och nöjd häst.

Åh vad jag älskar den där sötklumpen. Underbara underbara underbara Zeppolin.

Om två månader var det 14 år sedan vi introducerades för varandra och jag började hjälpa till med henne. Skötsel och ridning. Tiden går verkligen fort när man tänker efter...


Jag kom hem tjugo i nio. Ironiskt nog sa jag "kommer inte hem så sent som nio idag iallafall, bra va?" till min sambo innan avfärden till stallet. Jag hade räknat med att vara hemma senast åtta. Det sket sig då hästen var sådär trött och behövde vila, dessutom red jag i en timme och tio minuter (inkl skritten i skogen och en hel del skritt väl tillbaka vid stallet, hon går som bäst när hon fått skritta minst 20 minuter innan arbetet sätter igång). Tiden drar lätt iväg.

Nu är klockan tjugo i tolv. Jag ska upp senast tio över sex. Med andra ord är det dags att lägga sig och invänta sömnen, min trötta kropp skriker efter det dessutom så det är bäst jag lyssnar för att tysta den.

Slänger in en bild på en sötistant som har en stjärn som klädsamt breder ut sig ju äldre hon blir. Lite vit över ögonen också nuförtiden. I övrigt ser man inga ålderstecken (eller så är jag hemmablind så att säga, men många andra säger samma sak - att det inte syns att hon fyller 20 i år). Allt klär en skönhet, förstås. Vita hår är välkomna.. :)



Frusen.

Helt klart så får jag skylla mig själv som fryser nu. Jag frös redan en stund sedan och så gick jag för att hämta min godispåse från köket men kom på den briljanta idén att ta glass istället. Som om det värmer en...? Inte för att godis värmer heller, men glass är väl ändå värre när det gäller nedkylning. Nåja, jag ska lägga mig under varma täcket i sängen snart. Imorgon tänker jag inte kliva upp ur sängen förrän jag tröttnar på att ligga kvar efter att jag vaknat. Vill verkligen passa på att dra mig länge eftersom jag på söndag måste vara i stallet så tidigt för att ge hästarna mat och släp(p)a ut dem i hagarna.

När jag gick för att hänga upp handduken jag haft som turban så såg jag i badrumsspegeln att jag såg mjällig ut vid hårfästet i pannan. Jag hann känna mig lite chockad (var trots allt relativt nyduschad..) innan jag insåg att jag inte alls var mjällig, däremot så har huden bestämt sig för att lossna. Jag var med på en hopptävling i Märsta förra helgen (som hästskötare) och kände då efter en dag i växlande molnighet/sol att det sved lite just där vid hårfästet. Funderade på om jag blivit solbränd men tänkte inte mer på det förrän jag kom hem och såg att jag var röd i ansiktet. Näsan lyste som en röd varningslampa, jag var vit där glasögonen skyddat huden från solen och så var jag lite extra röd där vid hårfästet också då förstås. Nu har skinnet bestämt sig för att lossna och jag kommer nu att se lustigt ut i ansiktet några dagar. Tackfördet. Nåja, kunde varit värre. Jag tycker dock att jag varit duktig och smörjt in ansiktet varje dag, inkl dagen jag brände mig.. Äh. Saksamma.

Idag åkte jag till stallet. Planerade att pyssla i stallet, flytta två trådar som gör att Zeppolin och Escada får liiiite mer gräs att äta och så titta till hästen förstås. Det regnade nämligen rätt mycket och trots att jag sen förra året äger ett regnställ så var jag inte ett dugg ridsugen. Jag red en sväng igår och tänkte att då är det okej att hon vilar. Varteftersom jag donade i stallet så insåg jag att regnet minskade. Jag tog in Zeppolin så att hon fick torka och äta lite mat. Var inte på långa vägar dags för kvällsmat så hon fick en näve lucernhack och en näve pellets bara, skrammel i krubban helt enkelt. :)

Pysslade om henne och det blev uppehåll. Bara att ge sig ut på ridtur alltså! Självklart (seg som jag är..) så hade jag inte tvättat något av schabraken (tvättat ett ikväll dock inför helgen, SKA ha sadel!) och fick därmed roa mig med att rida barbacka igen. Skrittade ut en sväng och red sen en stund på ridbanan. Främst i skritt och en del galopp (mest fattningar och avsaktningar). Hon gick superduperbra för det mesta! Underbara häst. Hon tramsade vid någon galoppfattning för att hon plötsligt, efter att ha gått förbi ett visst hörn 10ggr redan, "såg något" som var skrämmande och därmed kunde hon inte fokusera på att galoppera utan det blev något annat istället. "Gör om gör rätt" kör vi på så vi gjorde en ny fattning och när hon då tramsade i det hörnet igen (inte sur eller så, spetsade öron framåt och bara tittade storögt åt det hållet) så sa jag åt henne på skarpen att lägga av och det gjorde hon. Ja herregud.. gamla tanter alltså. ;)

Hur som helst så gick det super att rida. Matte hade en hel del träningsvärk sen föregående ridpass (igår skrittade vi dock bara ut) ridpass och misstänker att jag kommer svära lite inombords imorgon pga träningsvärk i framförallt benen men också ryggen. Det är det dock värt, när hon går sådär fint och jobbar på så himla bra så är träningsvärk en minidetalj bara. Det var nog meningen att jag skulle vara extra lat och inte få schabraken tvättade denna vecka så att jag blev tvungen att rida barbacka. Kommer åt henne på ett helt annat sätt då. Galoppfattningarna kräver mindre hjälper (spänna vänster skinka i vänster varv --> galopp. hahaha) och hon är mycket mer följsam och mjuk och jobbar på bra snabbare (läs: efter kortare tid) än när jag har sadel. Inte helt oväntat kanske, brukar vara så.

Jag är bara fånigt glad över att hon går så bra. Hade någon sagt till mig för 8-9 år sedan att hon vid denna ålder kommit till insikt om hur bra det känns att jobba "ordentligt" i form utan att tramsa med uppdraget huvud eller så, så hade jag nog skrattat och tänkt att personen var en lustig typ. Nu är hon såååå mycket mer samarbetsvillig än vad hon var när hon var yngre! Gullehäst. :)

Okej, hon ser ut som ett klot. Det gör hennes hagkompis och flera andra hästar också. Gräs har den effekten helt enkelt. Vi håller igång så gott vi kan och har inte tänkt anta ännu rundare former - iallafall inte pga fett iallafall. Muskler välkomnad givetvis! ;)

Det blir ordning på oss båda framöver, helt klart. I höst ska hon inte gå och vara "eftersommarentjock" i all evighet utan vi ska hålla igång och hålla en vettig form. Smal blir hon aldrig, hon är inte byggd för att vara pinnsmal. Hon är lite grövre helt enkelt, när hon föll ur hullet rejält pga Hop-Zan (fölis fyra år sen) så såg hon hemsk ut. Bläää. Trots att hon hade fri tillgång på grovfoder så såg hon ut som... ja jag vet inte. Det där blev dock relativt snabbt bättre då de separerades och hon flyttade till mig i Uppsala. Då blev hon riden igen efter 13 månaders uppehåll. Muskler dök upp och ingen fölis sög musten (vikten) ur henne. :)

Jo, jag tänker ibland på att det kanske sliter på hennes ben att vara så rund. Det gör det säkert, men jag kan inte göra så mycket mer åt det än att hålla igång med ridning och mindre mat kan jag inte ge henne. Hon är 20 år, hon behöver få vettig mängd mat (det behöver alla hästar iofs men..) och proteiner osv. Inom ett par veckor ska hon ut på dygn och äta gräs. Stor hage, men det är ändå inte mycket bete. Ser mer ut än vad det är så att säga. Det blir nog bra.. även om hon inte gillar den där "dumma idén om att gå ute på dygn. Vadå gå ute på dygn?! Hur ska man då kunna gosa ner sig i torven i boxen och snarka om kvällarna? VAVAVAVAVA?!".. Ungefär så. Hon får stå ut ett par veckor åtminstone.

Förövrigt börjar min semester i slutet av nästa vecka. WOHOOOO!

Nu måste jag sova.

Mycket trött.

och frusen.

tisdag 14 juni 2011

Värme och lycka.

Värme och lycka. Det kan man nog säga att jag kände idag när jag red. Älskade underbara fina häst. Ibland funkar det så bra att jag får hjärtsnörp, för det känns så overkligt.

De som känner Zeppolin vet att hon aldrig haft mycket till övers för det här med "dressyr" (läs: fånigheter. Hästens anmärkning) och sådant trams. Vadå gå i form och jobba? Varför det när man kan springa fort och ha ROLIGT! Speciellt i skogen eller varför inte skutta över hinder, höjd kvittar bara man inte travhoppar för det är dödstråkigt. Hon är alltså en hopphäst och tycker väl för det mesta att matte är dum som vill att hon ska jobba ordentligt och så. Gå i form är för töntar helt enkelt.

Töntar och Zeppolin uppenbarligen. Skrittade 10 minuter på vägen och sen in på ridbanan för vidare skritt på långa tyglar ett tag innan jag kortade dem en aning men ändå inte helt och hållet (dvs så korta som de är när vi väl sätter igång och jobbar på riktigt) för att hon skulle få ta det i sin takt. Red lite volter hit och serpentiner dit. Red barbacka dessutom eftersom alla mina schabrak är i desperat behov av tvätt (ska ta hem dem imorgon, får roa mig med att handtvätta dem. Wohoo!). Jag tycker att mina ben blir så himla långa när jag rider utan sadel, känns som om skänklarna är någonstans under magen när jag ska använda dem. Faktum är att det funkar ändå, det är inte så illa som det låter - det är bara så det känns.

Hur som helst. Hon fick trava och hosta av sig (eh.. frusta några gånger, hosta två gånger - sen är det bara att köra på), joggade runt ett tag. Vi gjorde övergångar från skritt till trav, trav till skritt, skritt till halt, halt till trav osv.

När jag ridit i totalt 20 minuter (inkl skritten på vägen) så gick hästen i form. Say what?! Hon var helt med på noterna, inte stadig form hela tiden men ändå mer än "vanligt". Längre stunder än vad hon brukar orka (eller vilja..). Jag ignorerade det faktum att det gör ont att sakta av till trav från galopp och galopperade därmed några varv åt vardera håll. Efter det skritt igen och sen galoppfattningar från skritt (enbart, inte en enda från trav till galopp). Fattning på ena kortsidan och avsaktning till trav och sen till skritt på andra. Så ett halvt varv galopp i taget. Skrittade till nästa kortsida och så börja om igen. Klockrena fattningar! Bättre i vänster än i höger, men så är det alltid.

Hon var så himla duktig och kämpade på idag att jag blev alldeles lycklig och varm inombords. Älskade sötistant, hon kan bara hon vill och är på det humöret. Efter galoppen när vi skulle varva ner och slutligen skritta av (för hand) så gick hon fantastiskt fint. Jag kände de rätta musklerna jobba under mig och jag hade ingen häst i handen så att säga. Fjäderlätt och härligt. :)

Åh jag blir så glad när en ridtur går så bra. Det kan jag leva länge på. Hon verkade nöjd efter ridturen också, på gott humör när vi traskade på vägen för att slippa tråkskritta på ridbanan. :)

Var i stallet 1,5-2h längre än planerat. Skulle kolla till en annan häst och han hade ett sår som jag pysslade med, sen krävde han att jag skulle klia honom både här och där. Man vill bli kliad överallt när man går ute på dygn och äter gräs och själv blir uppäten av mygg, knott och andra fulingar. Han är så söt han, Aztor alltså. Innan jag åkte hem så fixade jag vattnet där i hagen också, då passade han på att slicka på mig överallt. Behöver inte tvätta strumpor, jacka eller byxor - det fixade han så bra så! ;)

Han är sådan.. att slicka på ens hand eller arm eller vadsomhelstegentligen gör han för att hälsa på en och visa att han tycker om en. Väldigt social och mysig häst. Han har adopterat mig som "bästis" (riktiga matte är förstås bäst, men jag vågar påstå att jag ligger på en andraplats av de som vistas i hans närhet) och det är ömsesidigt. Go häst som tydligt visar vad han tycker och känner i olika situationer och om människor. En bra människokännare..

Hur som helst, min häst är den bästa i mina ögon. Min ögonsten. Om ett par veckor fyller hon 20 år.
20 år? Den där sötklumpen? Det kan man inte tro, även om tant börjar bli vit ovanför ögonen och stjärnen breddat sig alltmer (mest uppåt) med vita hår. Under ridturer och i övrigt märks det inte att hon är 20 år. Ridmässigt är hon lika pigg som hon var för tio år sedan. Speciellt vid hoppning... taggad häst minst sagt.

Slänger in en bild på fina hästen, hon gillar inte att posera men ibland lyckas jag övertala henne (nåja, jag är snabb nog att hinna ta en bild innan hon slutar ha öronen framåt och vänder bort huvudet i ren protest så fort jag håller upp kamera eller telefon för att fota..).

Finaste finaste hästen. I augusti så blir det 14 år för vår del. 14 år vi hängt ihop mer eller mindre. Allt från att träffas varje dag till att träffas med flera månaders glapp. Mest av allt tycker jag om tiden vi fått tillsammans sen hon flyttade till Uppsala och blev min, inte min på pappret men ändå min. Sen januari 2008 har jag träffat henne nästan varje dag. Räknar man ihop alla dagar jag varit borta ifrån henne så blir det inte överdrivet många. Gillar inte att vara ifrån henne, jag behöver få träffa henne varje dag. Mitt livselixir.

Överdrivet? Må vara så i andras ögon.

Men i mina ögon så är hon verkligen ALLT för mig.


<3