torsdag 16 februari 2017

Tantstatus.

Det var inte igår jag skrev något här nej. Om jag såg rätt så var det snart ett halvår sedan sist. Så kan det gå eller ja - tiden går.

Tant Z mår bra. Hon är som hon alltid är, bara lurvigare. Den här vintern gick hon all in på mängden vinterpäls, den är jättemysig att klappa på och luta sig mot men jag ser inte framemot pälsfällningen. Hon är väldigt väldigt lurvig ö v e r a l l t. Upptäckte häromdagen att hon hade en "mittbena" i den långa pälsen på baksidan av ena frambenet då pälsen är så lång och helt enkelt bestämt sig för att inte stå rakt ut utan lägga sig åt sidorna istället. På den nivån är det.

Förrförra ridturen red jag i vanlig ordning barbacka eftersom jag ändå bara tänkt att hon skulle skrittas i skogen. Fick dock lite feeling då hon var på så gott humör (det brukar hon iofs nästan alltid vara i skogen, skogen är rolig) och tänkte att hon kunde få trava en bit. Hon höll på att göra en galoppfattning av bara farten av glädjen att göra något annat än bara skritta. Jag höll på att studsa av. Både i traven och när hon fick lov att galoppera 200 m. Överlycklig häst. Jag blir glad när hon blir glad men hann tänka "det här kommer göra ont kommande dagar". Vi har inte travat eller galopperat tidigare i år. Vi har hållit oss till skritt och promenader.

Mycket riktigt. Dagarna efteråt var HEMSKA gällande träningsvärk i ljumskarna. Sådär så att det gjorde ont att gå, stå, sitta, ligga, finnas till. Det är å andra sidan fint att veta att det finns muskler som tydligen behöver användas då de är så otränade att minsta lilla får dem att gå bananas.

I måndags gick jag en mycket kort promenad med henne, 10 minuter på sin höjd. Det var inget hon var pepp på. Hon är sällan pepp på promenader eftersom hon är ridhäst och inte gå-i-snöre-häst. Oftast brukar hon bli mer nöjd när man kommer till skogen och promenerar där men nu gick vi bara på vägen en bit och så hem igen för att hon skulle släppas in för att äta middag. Hon gick rätt långsamt och var allmänt off. Just då tänkte jag att det var för att hon helt enkelt var så himla osugen på att promenera, men så var det inte riktigt visade det sig sen.

I tisdags skulle vi ut och skritta (hade inte pallat annat pga träningsvärken från föregående ridtur) barbacka igen. Tänkte bara ta en kort tur i solskenet och hon fick välja väg. Hon gick långsamt och verkade väldigt trött. Efter halva ridturen hade jag inte ens hjärta att kräva att hon skulle släpa runt på mig så jag hoppade av och promenerade resten av vägen hem med henne. Hon ökade knappt farten på grusvägen hem utan var trött/loj även då. Hon brukar i vanliga fall bli lite raskare i stegen på grusvägen hem eftersom det är just hemåt vi går. Oftast är hon dessutom pigg i skogen också, även om vi bara skrittar.

Sen slog det mig .. väderomslaget från några minusgrader till att plötsligt både måndag och tisdag vara flera plusgrader och sol. Hon påverkas av sådant och det fattade jag inte förrän vi kom tillbaka till stallet. Då föll poletten ner. Inte lätt att vara en trög matte alla gånger.. Igår fick hon vila, igår var det också sol och varmt. Hon verkade inte missnöjd med det om man säger så. Att vila alltså.
Får se hur status är idag, tänkte att vi ska ut och skritta en sväng efter lunchen (som är mitt ansvar idag). Om hon är fortsatt trött eller om det blivit lite bättre nu när det gått ett par dagar sedan det stora väderomslaget.

Hon är ju ingen ungdom längre, tant fyller 26 i år. Jag glömmer lätt det trots de vita håren i pannan, halsen och benen. Skulle nog vara mer medveten om det om hon hade fler "ålderstecken" men tant är som hon alltid varit, behöver vila lite mer emellanåt bara. I hagen håller hon sig sysselsatt med att vara barnvakt åt bonusbarnbarnet Poppis (föl som blir 1 år i år), beta och vila. De har stor hage så hon rör sig en hel del dagligen trots allt. Bra för de där knakande lederna hon har. DET är något som kommit med åren, att det knakar här och där så fort hon vänder sig eller rör sig i boxen. Inte lätt att vara pensionär. Hon är lite rund om magen, men det är okej. Hon är inte för tjock även om hon är tjock. Hon är bra i hullet och är bedömd av veterinär som normalhullad +. Dvs lite extrafluff men inget som direkt kräver "åtgärder" i form av bantning eller så. Hon mår bra, är ok över ryggen och rumpan gällande muskler även om hon är svankryggad. Stödfodrade med lucern hela sommaren för att hon inte skulle falla ur och det hade god effekt. Det var en kort sväng i höstas som jag tyckte att hon tappade lite över ryggen men det ordnade sig igen sen.

Tant mår bra och det är vad som är viktigast. Jag är glad för varje dag hon finns och jag försöker ta till vara på det.

Enda tant skulle behöva nu är ett ordentligt bad, men det får vänta till våren. Den riktiga våren. Inte den här vårliknande perioden vi är i nu såhär i februari. I väntan på bad skulle hon behöva dammsugas. Alltså på riktigt dammsugas. Har på allvar överväg att skaffa en handdammsugare och använda den på henne för att få bort allt stöv. Hon är mer grå än mörkbrun just nu. Blir alltid så på vintern när hon är täckad de flesta dagarna utomhus. Hon ska få gå utan mer nu framöver så får vi se hur det blir. Enda som hjälper är att borsta/rykta med lätt fuktade borstar. Då följer damm och stöv med bättre än när jag borstar med torra borstar. Då blir hon bara mer grå och så flyger det omkring och hamnar i pälsen igen. Hennes fluffiga päls hjälper till VÄLDIGT bra med att kapsla in torvdamm/spåndamm och annat. Evighetsgöra att försöka få henne ordentligt ren.

Dags att åka till stallet!
Sen hem och tentaplugga då jag har tenta imorgon.