torsdag 4 december 2014

Raket.

Ja jag vet inte jag, men någon tycks hälla raketbränsle av något slag i Zeppolins mat när jag inte ser det. Med tanke på hur överdrivet pigg hon är emellanåt när vi är ute på tur så undrar jag vad som pågår i den där rätt runda tantkroppen och huvudet egentligen. Spritter i hela henne när vi är ute i skogen. Det är å andra sidan bra, hellre det än en slökorv! :)

Vi har premiärgalopperat också, alltså för i höst. Inte galopperat uppsuttet sen i juli, kan säga att jag bävade en del för galopperandet eftersom jag vet hur pigg hon är i vanliga fall när det gäller galopp och med tanke på hur hon varit den senaste månaden så var jag rätt säker på att tant skulle bli lite VÄL peppad på det hela.

Borde förstått redan då vi travade på ängen för att ta oss till skogen att jag kanske borde väntat med galoppen till en annan dag då hon var lite lugnare, hon travade nämligen på väääldigt friskt och försökte jag bromsa så var det åsikter i form av "SLUTA BROMSA MATTE!!" som levererades medelst kroppsspråk som inte gick att misstolka. Ojoj.. kan man säga.

I skogen så fattade jag galopp. Hemåt (jag veeeeeeeeet, inte helt genomtänkt kanske) och h e r r e g u d vad det gick undan. Minsta lilla bromsantydan från mitt håll ledde till luftsprång med frambenen och det kändes som om hon skulle explodera mer än så vilket steg som helst. Den flygande köttbullen strikes again så att säga. Det var inte alls långt vi galopperade totalt, 200-300m kanske men det räckte för att hon, när vi var tvungna att sakta av till skritt (nåja, det var min plan iallafall) pga underlaget en bit, inte alls kunde skritta. Hon travade i skrittfart och taktade. Med högt huvud. Laddad för nästa galoppfattning som bara måste komma när som helst. "Det är okej att fatta galopp när som helst nu matte, jag LOVAR. NÄR SOM HELST NU! JAG ÄR REDO!".

Efter en stund fattade jag galopp och vi galopperade en kort bit, sedan var det dags att varva ner i trav för att slutligen skritta av hemåt. Hur bra det gick att varva ner i trav? Skitdåligt faktiskt. Hon var inte alls klar med galopperandet, det fanns mer energi och sprallighet i tanten. Dock var det bara att försöka få henne att lugna ner sig ändå, hur gärna hon än ville dra fram som en oljad blixt i skogen. Var väl lugn och fin trav de sista 30 m eller så innan det var dags att skritta hem. Det gick också undan. Att skritta hem alltså, sista biten skrittade hon på lugnare med sänkt huvud. Nöjd häst.

Själv hade jag träningsvärk redan där och då.

Det hade jag i flera dagar efter det.

Såatteh.. Tant mår bra och är pigg. Så kan man säga iallafall.

söndag 23 november 2014

Rakt går bra.

Eftersom jag är förkyld som bara den så var jag i stallet många timmar idag, helt enkelt för att allt gick så långsamt kändes det som. Zeppolin fick äta sin lunch i boxen idag medan jag mockade, på så sätt kunde jag ge min motivation till att rida en spark i baken. Hade jag fixat all markservice för att rida efter det så hade jag troligtvis inte ridit med tanke på måendet. Nu var hon inne och hade inte rullat sig heller, med andra ord var det svagt med argument för att inte rida. Jag vill alltså rida egentligen, men när jag är sjuk så är allt fysiskt extra jobbigt och då tar det emot. Förståeligt nog.

Hur som helst så fick veterinären (som kollade henne i augusti/september pga hältan) ta en titt på henne innan jag gjorde något annat med Zeppolin. Såg bra ut när jag sprang fram och tillbaka med henne på rakt spår innan vi gick upp på ridbanan för att longera henne i trav några varv åt vardera håll. Det är höger framhov som varit/är problemet och hon visar fortfarande på lite hälta när hon travar i höger varv på böjt spår. Det förvånar mig inte, jag var beredd på att det skulle vara så. Kanske kommer det aldrig bli bättre än såhär igen, det får tiden utvisa.

Så hur blir det med ridningen framöver då?
Vi fortsätter som nu. Lallar runt i skogen och lite på ridbanan då och då som omväxling, men ska inte rida på böjt spår alls. Gott så. Får galoppera lite och se hur det känns också, just den biten frågade jag om för Zeppolins skull. Hon är så himla pigg, glad och framåt och vill så gärna galoppera när vi är ute i skogen men jag låter inte henne göra det eftersom jag inte vill att hon ska bli sämre. Nu kommer hon dock få galoppera lite lätt då och då på vettigt underlag så blir hon nöjd. Är hon nöjd så är jag nöjd. Om det är såhär ridningen kommer se ut för oss framöver så är jag mer än nöjd med det. Det kunde vara värre, det kunde vara total ridförbud eller liknande. Nu får vi fortsätta promenadrida lite och det mår vi båda bra av. Tummen upp för det!

Just idag skrittade vi bara, tog en tur barbacka i skogen och tant Z hade väldigt bråttom. Vet inte vad hennes hö (lunchen) var spetsad med men pigg var hon minst sagt. Speciellt då vi kommit ner på ängen i närheten av stallet för att gena den vägen hem. Hon var mycket mycket sugen på att springa lite, men det var inte jag. Jag var ute och åkte häst mer än red häst om man säger så, hade inga som helst planer på att skumpa omkring i trav. Speciellt inte på en stor öppen äng.. hemåt. Glöm det! Jag hade så att säga ingen lust att mumsa på ängsgräs medan hon sprang hem själv... ;)

Hon har blivit lite finare i hullet sen i somras då hon föll ur en del, syntes framförallt över ryggen och sådär. Stor mage har hon, som vanligt, men nu har hon lite mer hull upptill vid ryggen. Inte fettdepåer alltså utan "hälsosamt" hull. Har börjat ge henne hackad lucern som komplement till resten av hennes foder eftersom det är klent med proteiner i hösilaget och sådär, det har visst gjort susen. Hon får fortfarande sin älskade müsli, samma lilla mängd som förut men hon är nöjd. Fokus ligger trots allt på grovfodret, det andra kompletterar bara för dess brister. Räknat ut att det hon får i nuläget är vad hon behöver och det finns utrymme att öka grovfodret vid behov också utan att det blir knas på något sätt eller att hon tjockar på sig. För tjockare behöver hon sannerligen inte bli, men gärna ha hull på de rätta ställena. Ridningen ska/kommer göra sitt också. Förstås.

Huvudsaken är att tant mår bra och det gör hon. Gott så. Det är nog för mattehjärtat det.

måndag 17 november 2014

Men aj.

Zeppolin är pigg. Faktum är att vid ridning sprudlar det av energi i den där tjocka lätt runda kroppen. Hon har svårt för att förlika sig vid tanken att vi just nu "bara" skrittar och travar. Det här resulterar i att hon gärna vill gasa på så mycket det bara går i traven, som för att understryka hur mycket hon faktiskt KAN springa och matte kan ta och sluta bromsa nu tacksåmycket. Såatteh...

... igår när jag åkte till stallet direkt från jobbet så hade jag inga stallkläder med mig/på mig. Det enda jag hade tryckt ner i min väska var ett par ridstrumpor. På mig hade jag glansiga tights modell väldigt mönstriga och ett par rosa ridstrumpor (man är ju lite av en fashionista alltså..). Bestämde mig för att rida ut i skogen en sväng. Barbacka. Som tur är så slänger jag alltid alltid på henne ett schabrak när jag rider barbacka, det räddade mig nog igår när vi var ute på den där ridturen. Nämnde jag att hon är rätt pigg? Nämnde jag glansiga tights? Jag kom på den briljanta idén att vi skulle trava runt rundan som kallas "lilla öglan". Redan när hon tog de första travstegen så kunde jag konstatera att det skulle resultera i hemsk träningsvärk dagen efter, det vill säga idag. Kan bekräfta att så är det också, såhär med facit i handen. Hon tyckte vi skulle slå hastighetsrekord i barbackatrav i skogen. Jag tyckte vi kunde ta det lite lugnt så att jag inte skulle drutta av ner i mossan. Det blev en kompromiss, lite mer till hennes fördel än min. Det var nog inte vackert på något sätt det där, jösses.. Nåja, vi kom runt och hon var så nöjd så och själv funderade jag på om jag hade alla hästar hemma egentligen (uppenbarligen inte, ute till skogs ju!).

Om jag hade träningsvärk idag när jag vaknade? OM?! Ljumskarna kändes mörbultade, sådär som de gör när man rider efter ett långt långt uppehåll. Låren ojade sig och ryggen gjorde sig påmind om att den var med i matchen igår. Aj. Får se det positivt, kroppen har fått jobba... en aning.

Imorgon ska Zeppolin kollas av veterinär såhär två månader efter klinikbesöket på Ultuna i september. Se om det är något kvar av hältan eller inte. Passar på att göra en tandkoll och vaccinera mot botulism i samma veva. Dags för det nu igen, såhär efter snart ett år sedan sist.

Bestämde mig för att rida ett pass på ridbanan idag, det fick bli där mest för att det var mörkt och en del för att jag vill känna hur hon kändes under mer kontrollerade former (läs: i vettigt tempo på något sånär jämnt underlag) såhär dagen innan koll. Hon var p i g g och till och från hade vi lite diskussioner om vilket tempo som är vettigt på en ridbana och inte. Speciellt när det dyker upp en häst till på ridbanan. Då får man kamma till sig lite faktiskt, det får man. Zeppolin kändes hur som helst "som vanligt". Gjorde någon enstaka volt för att se om det kändes konstigt på något sätt i traven, men kände inget speciellt. Hon fick jobba i framförallt skritten, slängde in några skänkelvikningar av bara farten och det kändes okej då med. Båda nöjda efter passet, en halvtimme blev det totalt och hon var nöjd över att få komma in och äta sin middag efter det.

Fina Zeppolin. Hoppas hon snart får klartecken att galoppera så att hon får sprattla av sig lite överskottsenergi. Nog för att hon säkert bränner en del vid hennes.. eh.. racertravstunder, men inget slår en pigg galopp trots allt. Hon har ett par gånger "råkat" hamna i galopp när hon snubblat till. Alla sätt att hamna i galopp lite sådär i smyg utan att matte ska märka det (jotjena) är bra sätt tycker hon. Får man inte börja galoppera av sig själv på annat sätt så .. tjaa.. då snubblar man lite och MÅSTE faktiskt galoppera som följd för att hålla balansen. Eller vad hon nu har för argument för det hela. Något åt det hållet antar jag, då det hänt mer än en gång under våra 17 år tillsammans.. ;)

Hon har flyttat till en större box då den förra boxinnehavaren (en gammal farbror) tråkigt nog åkt på äventyr på de evigt gröna ängarna. Känns fortfarande konstigt att ha lämnat box nr 8 för box nr 1. Hon har stått i samma box i mer än 6,5 år. Jag lade ner mycket (överdrivet mycket kan man tycka) tid på att fixa boxen i somras inför och efter städning med högtryckstvätt. Målade hela bakväggen istället för att kalka det mesta. Slipade åter igen en hel del plankor innan jag skurade dem och så vidare. Lyxigt med en lucka ut mot gården (en av två boxar i det stallet som har lucka ut sådär), det har varit guld värt då hon har/haft luftvägsproblem. Nu står hon i en annan box som är större, men utan lucka. Det har ett fönster dock, ut åt andra hållet. Hon har nu bara en häst bredvid sig istället för två och hon får mat först av alla två gånger om dagen (morgon och kväll). Bara det sistnämnda är värt det om man frågar henne. Hon trivs och det är huvudsaken. I början försökte hon med att då det är en ny box så gäller inte de gamla reglerna om att stanna i boxen när matte säger "stanna" och så vidare. Kan ju säga att hon nu vet att det trots allt är samma regler, trots boxbyte. Dumma matte..

Annars då?
Eh.. Ja. Jag ska gå och lägga mig nu. Min kropp ojar och ajar sig så jag orkar inte sitta uppe längre. Speciellt inte vid datorn. Ville ändå skriva en uppdatering då det var länge sedan sist.

Imorgon hoppas jag på positiva besked angående hältan, dvs att den är puts väck. Eller åtminstone så gott som borta. Allt utom "blivit sämre igen" är bra nyheter. Sämre tror jag inte att hon blivit iallafall. Det skulle ja ha känt och sett då jag longerade henne en sväng häromveckan ett par varv för att se om jag såg några spår av hältan (i höger fram ja) än.

torsdag 23 oktober 2014

En ridtur - två viljor.

Zeppolin vet att det är intagstid runt fem. Det innebär att man får gå in i boxen och äta mumsigt hösilage och så brukar det finnas gott (läs: kraftfoder av något slag) i krubban också som bonus. Det kurrar i magen på tant Z vid intag. Då vill hon såklart gå raka vägen till boxen från hagen. Ibland är jag dock Världens Dummaste Matte och planerar en ridtur däremellan, det vill säga mellan hage och "gå in i boxen"-proceduren. Inte okej. I n t e okej.

Idag var det ridtur på schemat, just vid intaget. I vanlig ordning så tog jag in Zeppolin i stallet och skulle vända henne i gången. Hon stannade till, tittade mot sin box och vände motvilligt på sig i gången så att hon stod åt rätt håll. Ibland när jag tar in henne och ska ställa henne i gången som är utanför hennes box så vägrar hon rentav att vända på sig utan drar jag lite i grimskaftet så backar hon istället. För att visa sin åsikt. Tack älskade du, jag vet vad du tycker om mina idéer om att rida precis vid middagstid men .. du vet att det är jag som bestämmer.

Hon accepterar såklart läget när hon väl står där i gången och blir borstad. Ser rentav entusiastisk ut när jag kommer med sadeln och sådant där. Oftast involverar det hela en godisbit eller två och då är det ju nästan värt det hela. Lite åtminstone.

Men det är lite spännande att rida henne runt intagstid. Av någon anledning så är hon oftast pigg då, har nerverna lite utanpå skinnet ("rädd" för saker vi passerar, ser spöken osv) och är allmänt knasig. Är det dessutom svalt ute (läs: höst), liiite skymning och det blåser lite så.. Tja, pigg häst är bara förnamnet.

Låt mig presentera dagens ridtur:

Vi skrittar på vägen mot bron för att rida över ängen och så in i skogen för att gå hem den vägen. En lagom runda på sisådär 3 km. Vi har gått den mååååååååånga gånger under de snart sju (!) åren som hon har stått i detta stall som min häst.

Det är ingen speciell väg, en asfalterad (?) väg som man ibland möter en bil eller cyklist på. Kanske någon fotgängare eller sådär. Ibland har de fällt några träd längs kanten och det är ju lite spännande förstås, saker ska inte förändras hur som helst. Det fattar väl alla!

Idag skrittade vi där och Zeppolin var pigg, såklart. Nerverna var utanför och jag kände på mig att det skulle bli "en av de DÄR ridturerna". Det blev det.

Zeppolin:OOOOOJOJOJ!
Jag: Eh?
Zeppolin: En fågel som går på vägen. Den GÅR på vägen, varför flyger den inte?! *spänner sig*
Jag: *suckar*
Zeppolin: Nu gick den ut i löven på sidan av vägen. Jag ser den nästan inte.. DÄR ÄR DEN! MATTE SER DU?! VARFÖR FLYGER DEN INTE? DET ÄR JU EN FÅGEL! *spänner sig mer och går förbi den konstiga fågeln med snabba steg*
Jag: Mm.. en fågel..
Zeppolin går med snabba men skeptiska steg på vägen, andas ljudligt emellanåt åt spöken som gömmer sig i buskarna. 
Jag: Nu kommer det en bil, vi ställer oss här på sidan med tanke på hur du.. är.
Zeppolin: Ska vi stå still pga en bil? En BIL? Jag har sett bilar förut och jag brukar ju möta dem medan jag går. Varför står vi still? Det är konstigt. Är det en mördarbil? Va?
Jag: En vanlig bil.
Vi går vidare igen när bilen passerat. Fortfarande spända steg och det är sannerligen med skräckblandad förtjusning hon går där på vägen som hon gått på hundratals gånger förut.
Hon genar in på ängen. Jag kortar tyglarna.

Zeppolin: SPRINGA! Du kortade tyglarna!
Jag: Vänta. Vi ska skritta först, det är nedförsbacke här. Sen ska vi trava lite.
Zeppolin skrittar raskare än raskast.
Jag: Okej. Nu kan vi trava lite försiktigt fram till stora vägen.
Zeppolin: *drar iväg i racertrav*
Jag: Ursäkta? *bromsar*
Zeppolin: *ignorerar bromsen lite*
Jag: Hallå? S a k t a ner.
Zeppolin: *saktar motvilligt ner.. lite*
Jag: Nu skrittar vi över vägen.
Zeppolin: Sen travar vi igen? Jepp. Vi travar igen!
Jag: Korta tyglar innebär inte alltid att vi ska springa. Vi ska skritta tills vi kommer in i skogen.
Zeppolin: *sätter fart i snabbare skritt*
Zeppolin: GAH!
Jag: Men vad är det..? Alltså...
Zeppolin: Spöke! Monster! Något!
Jag: Eh va?
Zeppolin: Äh, var visst inget .. Trava nu?
Jag: Vi travar där det inte är så mycket rötter och sten på marken. Försiktigt.
Zeppolin: HÄR är det fin väg. Trava? Vi är ju på väg hemåt. Trava? Mat i boxen väntar. Trava?
Jag: Jag funderar på om vi kanske ska trav..
Zeppolin: *börjar trava*
Jag: Sa jag att du fick?
Zeppolin: *har inte tid att lyssna pga spring i benen*
Jag: Jaja.. Trava på då.
Zeppolin: WIIIIIIIE! Den flygande köttbullen  är snabb som vinden!
Jag: F ö r s i k t i g t är det tänkt att vi ska trava. SAKTA NER!
Zeppolin: LALALALABINGO! *häst som travar vääääldigt fort*
Jag: Hm. Du länger till och med stegen för att kunna springa ännu fortare. Pigg much?
Zeppolin: *imiterar oljad blixt på stigen* WOSHWOSH
Här någonstans hoppades hon innerligt på att jag skulle göra en galoppfattning istället. Man kan säga att det gjorde jag sannerligen inte. Vi har inte nått den punkten på igångsättningen än nej.
Jag: Nu saktar vi ner. Det blir stenigt här.
Zeppolin: Meh... *flåsar efter travandet*
Jag: Någon har dålig kondis..
Zeppolin: Näää. Blev bara lite.. jobbigt. *flåsar mer*
Jag: Om man travar lugnare så ..
Zeppolin: ... så tar det längre tid att komma hem till middagen i boxen ja. Duh. *dumförklarar matte*

Vi skrittade sedan på långa tyglar. Vi gick över stora vägen för att gå på grusvägen hem. Precis efter stora vägen stannar hon alltid (förutom om vi rider med sällskap) för att jag ska hoppa av, lätta på sadelgjorden och ge henne godis. Det är en rutin vi har, den ändrar man inte på hur bråttom man än har hem till middagen i boxen! Så.. snabb promenad hem (för hallå.. mat i boxen..) och sen väl i stallet så fick vi stå och vänta en stund (fatta KRISEN! Så nära men ändå så långt borta.. middagen några meter från där vi stod..) tills en häst som stod i gången utanför Zeppolins box skulle bli klar så att tant fick gå in till sin älskade middag. Det ruskades på huvudet och jag fick en buff i sidan och hon tittade på mig som om jag var orsaken till att hennes magsäck höll på att krympa ihop till en liten ärta pga matbrist..  (för tant är ju så mager osv......)

LYCKAN när hon fick gå in i boxen och äta sitt älskade mumsiga hösilage. Den gick att ta på. Hon gick inte ens till krubban först utan vände direkt och högg in på hösilaget. Hon älskar sitt hösilage över all annan mat. I nöd och lust osv. Man vet att hon är hungrig när hon som sagt skippar att ens kolla i krubban innan hon börjar äta av hösilaget. Oftast tar hon en vända till krubban, tar några tuggor och sen till hösilaget. Idag hade hon ju fått svälta extra länge pga den där ridturen som en viss matte planerade illa (läs: precis vid middagstid). Det är inte lätt att vara häst nuförtiden. Det är det inte.

Så.. Frisk luft, mat som väntar i boxen, uteritt, lite skymning och några dagars vila = spännande ridturer. Det är bra att hon är pigg, men hon borde tänka lite mer på det här med "trava lite försiktigt" som vi ska pyssla med nu i början tills jag/vi vet att hon är okej i sin hov/sitt framben igen.

Hon är rolig hon. Älskade flygande köttbulle.. :)

onsdag 17 september 2014

Nyponpulver och kliniktid.

Nyponpulvret dök upp i måndags, hon får det i kvällsmaten och om det tycker hon såhär: MUMS! Med andra ord inga problem att få i henne det inte. Få se om det hjälper eller inte, om inte annat så får hon dyrt mumspulver i maten och det är en bonus.. För henne, inte mattes plånbok. ;)

Den 29:e september halv tio har hon tid på Ultuna för utredning/röntgen (lokalisera hältan). Det rör på sig iallafall, med allt vad det innebär. Har inte promenerat med henne sen i onsdags, få se om det blir en liten promenad idag i det fina vädret. Det är en fin höstdag med solsken och allt det där.

Hon är förövrigt mycket mycket nöjd över att höet bytts ut helt mot hösilage nu när hösten "äntligen" är här. Hon älskar sitt hösilage och det bildas sannerligen mer saliv av det än av hö och hon njuter av att mumsa i sig det. Gulltant.

Bävar lite inför vad det kommer att kosta med klinikbesöket, men tänkte leva i förnekelse tills det är dags att langa fram kortet och betala efter besöket där. Värd varenda krona, det är hon.


söndag 14 september 2014

Stiltje.

Det händer inte mycket på hästfronten av den enkla anledningen att Zeppolin fortfarande är halt. Hon fick ställa upp på ett böjprov i torsdags, några veckor efter första gången. Metacamkuren slut sedan ett tag tillbaka dessutom, den gjorde ingen skillnad på tant Z i bak (vänster bak) men kanske på hältan på höger fram? Den var kvar, om än svagt jämfört med hur det var i augusti då jag upptäckte att hon var halt. Det som bekymrar mig är vänster bakben, det är något som är knas högre upp. Artros? Något annat? Vet inte riktigt och det är svårt att veta exakt vad det är som felar och var.

Svaret på vad och var får jag nog enbart genom en röntgen, så jag skulle tro att det är nästa steg. Kan vara en stor fördel att veta om hon kan ridas igen framöver eller om ridningen hädanefter är något som vi får lägga på hyllan till fördel för promenader. För hand.

Vet inte och hon är inte riktigt sig själv än heller. Fortfarande lite.. låg men det har blivit bättre. Skrutthästen, klart det inte går att vara på topp om det är något som inte är helt okej i kroppen. Det vet jag själv mer än väl..

Så, det är lite stiltje gällande hästeriet. Vi har gått några promenader sedan hältan upptäcktes men vi har inte promenerat sen i onsdags. Tänkte att det får vara nu ett tag. Tänkte gå en kortare promenad nu till veckan. Idag rörde hon på sig i hagen åtminstone, tantgänget körde race nämligen. Zeppolin var lugnast och höll sig på marken medan de andra två bockade och hade sig. Vad som orsakade racerycket? Det var visst läskigt att jag fyllde på vattentunnorna i dimman så de var tvungna att komma farande i full galopp från bortre delen av hagen till den delen där jag var för att kolla läget. Knastanter.. :)

Imorgon har jag utsläpp av hästar, lär gå och lägga mig nu så att jag orkar upp. Har bråttom där på morgonkvisten då maken ska iväg och jobba direkt efter och ska helst även vara hemma i god tid för att jag ska till tandläkaren. Aldrig bra att ha en tid att passa på eftermiddagen när jag har utsläppet. Stackaren får stressa lite på sitt jobb på grund av mig. Nåja, det går det med. Blir bara utsläpp och sopning av stallen på morgonen, resten av sysslorna som är Zeppolinrelaterade tar jag senare på dagen/eftermiddagen.

Imorgon kommer nog min leverans med nyponpulver också som jag tänker pracka på Zeppolin. Om det funkar bra eller inte återstår att se, hoppas man tillräckligt mycket så gör ju placeboeffekten att man tycker att det hjälper.. Har jag hört. ;)

Eftersom det nu är som det är med Zeppolin så är förövrigt årets enda ridmål nerlagt. Vi hade som mål att starta i en pay & jump i år (höst), men det är bara att lägga ner. Känns inte ett dugg viktigt i sammanhanget heller, när jag inte ens vet om hon ska ridas något mer eller inte..

söndag 31 augusti 2014

Det går framåt, tror jag.

Zeppolins metacamkur (hon får dock Rheumocam, som innehåller samma verksamma ämne/ämnen) börjar närma sig slutet (två dagar kvar) och sedan får det gå någon vecka innan det är dags att kolla läget igen med nytt böjprov skulle jag tro. Longerade henne häromdagen och såg inget speciellt då ens i höger varv där hon förut markerade att hon hade ont någonstans. Hon var inte heller lika trög på att komma fram i trav som hon var då när jag upptäckte att hon trots allt var halt. Om det är pga kuren hon får nu eller om hon faktiskt är bättre återstår att se, förstås.

Provresultatet gällande PPID har kommit också, hennes prov såg bra ut - hon har alltså inte det! Skönt, för då slipper jag fundera mer på det och sparar dessutom en hel del pengar. Behandling med hjälp av medicin kostar nämligen en.. del. Tänker man då på att det är en livslång behandling så tjaa.. det blir många kronor totalt när man räknar ihop vad det skulle kosta per år. Å andra sidan, det skulle jag gladeligen hosta upp om det skulle behövas - såklart. Slukar inte medicin pengar så slukar annat hästrelaterat pengar, snart kommer det till exempel hösilage. En pall är rätt.. dyr. En bal väger ju en del och även om kilopriset skulle vara relativt lågt så blir det många kilon på en pall. Billigt och bra det här med att ha häst.. ;)

Hon är förövrigt lite piggare också. Inte lika hängig som hon varit de senaste veckorna, hon är inte pigg till 100%  men bättre är det. Hoppas såklart att det beror på att hon får sova inne om nätterna och får i sig mer näring/energi nu när de äter fler serverade måltider med mat och inte bara det alltmer sinande gräset ute i hagen. Hon var iallafall glad och framåt när vi gick en liten kort promenad idag. Hurra!

Imorgon ska jag vara i stallet vid sjusnåret för att släppa ut hästarna. From imorgon är alla hästar inne om nätterna (fem som gått ute dygnet runt fram till idag) plus att en som varit iväg under sommaren kom hem idag. Utsläppet går relativt smidigt för det mesta, många kan man ta två och två som tur är. Sopningen av stallen tar nog längre tid än utsläppet, känns som det ibland när man står och sopar och sopar...

Något annat som tål att nämnas är att jag idag kapade av hennes man. Det blev i vanlig ordning inte så snyggt alls nej, men nu är den kapad åtminstone.  Den långa sommarmanen är ett minne blott och istället har hon nu en kort frilla. Kort och kort.. Kort för att vara hennes man iallafall. Jag hatar att frisera manen, det är bland det värsta jag vet när det gäller hästeriet. Jag orkar inte tunna ur manen, så hennes man är kort och tjock och delar av den står rakt ut såhär i början innan den lägger sig tillrätta. Det är inte som att vi måste vara piffiga som tusan för att vi ska iväg och visa upp oss och behöver göra ett gott intryck på folk. Djuren i skogen och hagkompisarna skiter nog fullständigt i hur hennes man ser ut. Jag gör det iallafall, men kände att den behövde kortas ner innan den når lite väl långt ner på halsen.. ;)

lördag 23 augusti 2014

Skrutt.

Tant Z är lite skruttig för tillfället. Lite trött, moloken och ur form (kroppsformen är dock.. eh.. rund). Inte nog med det så upptäckte jag att hon inte travat rent när jag sett henne trava i hagen. Longerade henne i onsdags för att kolla om jag såg något och jodå - hälta i höger varv. Hon ville inte gärna trava, men hon gör ju som man säger så hon gjorde det ändå men såg inte speciellt glad ut. Såklart.

Frida (veterinär som har häst på samma ställe) skulle vaccinera Zeppolin och när hon ändå skulle göra det så passade jag på att be om hjälp att lokalisera det onda. Höger fram eller vänster bak. Eller både och. Kunde eventuellt vara en hovböld på G, även om ingen av oss riktigt trodde på den teorin. Skon togs av på höger fram och så kläm kläm. Våtvarmt omslag fixades på plats och så skulle det väntas ett par dagar. Igår klippte jag bort det. Hältan är kvar och hovböld är det inte.

Idag fick det därför bli böjprov och det gav resultat, även om vi inte vet vad det är som orsakar det onda. Hon reagerade på lågt böjprov på höger fram och hon reagerade på båda bakbenen men mest på vänster bak (högt). Det tyckte hon inte om och var besvärad av att böjas i det benet. Så något är det någonstans. Oklart vad dock.. Det blir nu en metacamkur så får vi se om hon blir bättre eller om det inte gör så stor skillnad. Hoppas det går över, gärna relativt snart och utan problem. Kanske halkat i hagen eller sådär.. Hon är inte varm eller svullen heller. Hur som helst så är det såhär det är just nu.

Trist att hon är ur form nu när det är lagom temperatur för ridning och motionering överlag ute. Hoppas såklart att vi snart är igång igen, även om höstens planerade pay and jump plötsligt känns väldigt väldigt avlägsen som det är nu. Kanske inte blir av. Kanske blir av. Beror på hur det här ter sig framöver, den här lilla hältan som dykt upp.

Hon är trött och inte riktigt sig själv, jag hoppas innerligt att det "bara" är beteströtthet och att hon efter ytterligare några nätter inne och mer mat (hö på morgonen också, inte bara på kvällen) blir piggare. Frida kommer dock att ta ett blodprov på henne framöver för att se om hon har PPID (Pituitary Pars Intermedia Dysfunction, även kallad Cushings). Det skulle förklara tröttheten och lite annat, om det inte blir någon förändring på den fronten "av sig själv" snart. Drabbar främst äldre hästar och ja, Zeppolin är trots allt 23 år nu.

Hältan är det minsta bekymret egentligen. Att se henne trött och inte riktigt vara som hon brukar gör ondare i mattehjärtat. Det påminner mig om att hon trots allt börjar bli lite till åren och att med åren kommer krämporna krypandes vare sig man vill eller ej. Hon är ingen ungdom, även om hon ibland beter sig som en när man rider. Nädu skrutthäst, nu tar du och blir dig själv igen så mattehjärtat slipper ha konstant hjärtsnörp!

lördag 16 augusti 2014

Sommaren kom och.. gick?

Det var värst vad det har varit långt uppehåll i skrivandet i den här bloggen. Dags att uppdatera lite, det får nog bli i listform:

- Zeppolin har gått ute dygnet runt i två månader och varit sommarhäst. Längtar in sedan länge och till veckan är det dags att ta in henne om nätterna. Om det kommer snarkas i box 8 i stallet? OM?! Mycket, högt och varje kväll/natt!
- Hon har (peppar peppar) klarat sig från att få någon form av hemsk reaktion/infektion/whatever i något bromsbett i år. Första sommaren på länge som hon inte haft vidriga bromsbett som ballat ur och behövt pysslas om dagligen.
- Vi har sannerligen haft en lågintensiv sommar på ridfronten, men nu är vi på G igen.
- Målet vi har för i år kvarstår att uppnå: Det vill säga att starta i en pay and jump innan året är slut.

Något jag måste skriva ett litet stycke om separat istället för i punktform är att i år, nu i augusti, så har jag och Zeppolin hängt ihop i 17 år. S j u t t o n år!  Förstår inte var tiden tagit vägen egentligen, hur ung hon var och hur ung jag var när jag började som skötare/medryttare. Av dessa sjutton år har hon varit min (jaja, på pappret är hon inte min) på heltid sex och ett halvt år. 6,5 år känns också som en halv evighet. Alla år har varit roliga, men givetvis haft sina bättre och sämre perioder. Vi har inte alltid varit sams under ridturer, vi har haft skilda meningar om hur man uppför sig och det har funnits stunder då jag suckat över hur himla dyrt det är att ha häst. Trots allt det så har jag inte för en sekund ångrat att jag tog henne till Uppsala för att ha henne på heltid som min. Inte alls. Hon är min bästa vän, hon är värd varenda spenderad krona även om det vissa månader blir vääääldigt kostsamma när det gäller hästrelaterade saker (mat, hovslagare, strö, veterinärbesök osv). Det är värd allt det. Värd all tid jag spenderar i stallet, med allt vad det innebär. Zeppolin är min ögonsten. Verkligen.

Sjutton år har vi känt varandra. Hon överraskar mig till och från fortfarande. Tant må vara gammal (23) på pappret, men i sinnet är hon sannerligen inte det. Jag tror att vi kommer få ett gäng år till tillsammans. Jag hoppas på många till. Så länge hon mår bra. Det är det viktigaste. Allt är på hennes villkor. Men jag tror det finns krut i den där tanten bra många år till. ;)

Den här bilden har jag faktiskt som bakgrund i min mobil, älskar den! :p

söndag 4 maj 2014

Hett tips.

Hett tips kommer här nedan, med betoning på "hett". ;)

Såhär får man en häst att bli superpigg och gå RIKTIGT bra i form, en stadig (!) sådan och man mer eller mindre bara kan åka häst:
1. Skaffa ett sto. 
2. Se till att hon kommer i högbrunst (vi snackar brunstarnas brunst!). 
3. Ge er ut på en ridtur i skogen, bort från hennes stallkompisar. Hon kommer vråla högt då och då.
4. Korta tyglarna och trava. Traven kommer att vara överraskande luftig och med schwung. 
5. Sakta ner till skritt - tadaaa! Hästen går plötsligt i en bra form och verkar nöjd.
6. Ta en sväng in på ridbanan för att checka om det här verkligen kan vara sant. 

7. Konstatera att det är det. Prova att galoppera, vilket går bättre än någonsin. 
8. Bli paff och trava sedan runt med ett leende och undra "vem är denna häst?!". 
9. Hoppa av, sadla av och konstatera att du aldrig varit med om maken. Låt hästen beta en massa gott gräs eftersom hon troligtvis hoppade över att äta sin frukost pga högbrunstig status.

Jag kan inte lova att det funkar på alla ston, men det verkar vara vad som funkar på Zeppolin. Just nu. Är fortfarande förvånad till bristningsgränsen över hur hon var idag. Brukar inte märka av hennes brunst så mycket (mer än att hon segar förbi killarnas hage och kissar mer inne/ute, kan märkas på svans och bakben också men inte i ridningen eller så), men nu är hon extrem. Gnäggar mer än hon brukar, äter inte sin frukost (hon är ju i vanliga fall ett matvrak) och har inte tålamod att stå still i gången när jag lämnar henne ensam där för att hämta något i sadelkammaren och så vidare. Snäll ändå förstås och uppfostrad som vanligt, men liksom mer.. livlig. Att hon var sådär att rida idag har jag svårt att smälta. Det är Zeppolin det handlar om liksom,  arbeta i form är inte hennes starka sida och inget vi brukar kunna uppnå förrän en bra bit in på våra ridpass och idag.. Eh. Aldrig varit med om ett sådant här ridpass på snart 17 (!) år. Galet är vad det är. Vi var båda nöjda efter ridpasset.. :)

Ja jösses.. Än kan hon förvåna, efter alla dessa år.

I övrigt så vann hennes son Hop-Zan en klass på en hopptävling i Tierp idag. Heja Hop-Zan!

En bra dag det här.

fredag 25 april 2014

Soool sooool massa sooool!

Började dagen med att försova mig, men det löste sig till det bästa ändå som tur var. Får vara glad för att det inte var en dag då alla hästar ska ha täcken på sig och sådär. Två hästar som fick täcke på sig bara, varav jag tog av ena innan jag åkte hem. Sol sol sol och det blåser knappt, då känns täcke skapligt onödigt!

Hur som helst så när hästarna fått all mat och blivit utsläppta så begav vi (jag och tant Z) oss ut på en tur i skogen. Vi korsade inte ens "stora vägen" idag utan vi höll oss på vår sida av vägen. Klättrade först (suckpuststön tyckte Zeppolin) och sedan fick vi på upptäcktsfärd, vi skulle lokalisera en väg vi hört talas om i flera år men aldrig tagit oss till. Det gjorde vi idag, tog oss till den alltså, det är jag glad över att vi gjorde då den var jättefin och bra att rida på! Vi valde att gå på asfalt hem dock, kände inte för att vända och rida tillbaka nästan samma väg utan skrittade på asfaltsvägen istället. Därifrån tog det nästan en halvtimme hem. Väl i närheten av stallet så fick hon beta där det vuxit upp massor med långt gräs, det uppskattades! :)

Jag har träningsvärken från helvetet gymmet som extra bonus idag. Som väntat med tanke på gårdagens gympass, men det är det värt! Det är tråkigt att träna på gymmet, men det känns bra efteråt att ha det gjort trots allt. Nästa vecka får det bli måndag och onsdag tror jag, har inte riktigt tid övriga dagar.

Nu - slappa lite innan det är dags att åka till jobbet om ett par timmar. Dygnspass incoming!

torsdag 24 april 2014

Trötto.

Idag när jag kom till stallet (runt sju) så stod Zeppolin och sov. Jag bytte hennes vatten och fyllde hennes höpåsar + hinkar, därefter skulle jag mocka. I vanliga fall när jag kommer på kvällen för att mocka och dona så är hon överdrivet social, kräver att bli kliad mest hela tiden och vill ha uppmärksamhet. Idag stod hon och sov hela mockningen igenom, föga intresserad av mig överhuvudtaget. Mycket trött tant! Jag hade planerat en liten ridtur, men det fick bli vilodag istället. Hon verkade behöva det. Pysslade lite med henne på gången istället, det uppskattade hon. Sen fick hon gå in och sova vidare. Trötto! Å andra sidan.. jag var själv trött efter tandläkarbesöket jag betade av i eftermiddags med lugnande tabletter i kroppen. Gäspgäspgäsp.

Ridturen igår då? Jorå. Det blev ett pass i sommarhagen. Det var inte speciellt roligt och gick inte så bra heller förrän i traven efter galoppen. Största orsaken till att det gick dåligt var att det blåste så himla mycket och det blev en hel del ridande i motvind och jag hatar verkligen att rida när det blåser sådär mycket. Att då behöva rida i motvind till och från gjorde mig på dåligt humör, vilket såklart påverkar hur jag rider och hur Zeppolin reagerar. Jag höll på att ge upp och skritta av direkt efter galoppen och gå hem istället, men bet ihop och lät henne skritta lite och arbetade henne i trav. Det gick bättre och det slutade med att en bra känsla blev kvar i kroppen efteråt trots vind och djävulskap. Zeppolin var lite trött (den här väderomställningen till varmare temperaturer märks sannerligen av) men vaknade till i galoppen och när jag på slutet skulle jobba henne i skritt så gick hon såååååå långsamt emellanåt för att hon inte orkar gå i form ordentligt alltför långa sträckor. Vid ett tillfälle fick jag dra till med "ponnyspark" (ta i med skänklarna ordentligt) i sidan på henne för att hon skulle gå framåt och inte tappa farten helt i skritten och bli stillastående. Älskade köttbullstant - det ÄR jobbigt att gå i form och jobba. Men.. hur ska vi (ja.. VI) annars bygga muskler och styrka om vi fuskar med sådant arbete? Just det. Matte tycker också att det är jobbigt, så pass att när jag hoppade av efteråt så gick jag ner på knä för benen bar mig inte. Så kan det gå! :p

Apropå jobb och ridning. Jag har tagit ett gigantiskt stort steg och skrivit upp mig på en heldagsdressyrkurs för en instruktör som kommer till stallet tionde maj. Två i stallet brukar rida för henne regelbundet och nu har de tagit initiativ till att bjuda dit henne för en heldag med två ridpass, teori och lunch. Jag har inte ridit för instruktör sen jag hoppade med Zeppolin våren 2008 i en grupp ledd av en instruktör som hette Anne . Innan dess var det väl runt åtta år sedan eller så också.. Jag vet att jag/vi behöver det, men jag är så otroligt feg och har så svårt för att rida när andra tittar på. Att då dessutom  rida för en instruktör som har fokus på mig och min häst... Mycket ångestframkallande. Skiter i att det är fånigt att känna så och att det "väl bara är att gilla läget och rida ändå". Det är tyvärr en stor sak för mig att våga ta steget. Men nu har jag tagit steget till att skriva upp mig på kursen och det får bära eller brista. Vi behöver få lite mycket hjälp för att bli mer samspelta. Min sits är dessutom kass och ganska mycket fokus ligger på just sist och lite annat. Det är med skräckblandad förtjusning jag räknar ner dagarna till tionde maj!

Nu ska jag sova. Imorgon väntar terapi (dock ej ridrelaterad sådan.. haha) på morgonen och efter det ska jag till gymmet. Gäller att passa på när mamma och pappa är barnvakt till sonen. I vanliga fall brukar jag åka till stallet den tiden som jag ska till gymmet men imorgon tar gymmet istället då och stallet senare på eftermiddagen när maken kommit hem från jobbet. Win-win helt enkelt.

tisdag 22 april 2014

Värme.

Trevligt att våren hittat hit på riktigt nu, med solsken och värme. Det är förstås skönt på flera sätt. Våren är min favoritårstid, tätt följd av hösten. Sommaren har jag inte mycket till övers för då jag har svårt för alltför varma dagar och hatar insekter/kryp/liknande. Av förklarliga skäl kryllar det ju av just sådant på sommaren.. speciellt när man har häst och vistas i skog och mark. Men en sak i taget, nu är det vår och njuter för fullt av det!

Det här med värme är inte bara toppen dock, hästarna är rätt trötta av värmen och dusch av Zeppolin är numera ett måste efter varje ridtur om vi inte bara har skrittat. Jag förstår att hon svettas, det gör jag också så vi svettas ikapp. Igår fläktade det åtminstone skönt när vi var ute på tur, men det var ändå svettigt. Puh.. Hoppas hon fäller klart snart så att hon slipper sista vinterpälsen som är kvar.

I lördags när jag red så var Zeppolin verkligen pigg efter ett par dagars vila. "Rädd" för sådant som i vanliga fall inte är skrämmande, till exempel en gräsfläck som var snäppet mörkare i nyansen än resten av gräset runtomkring. Liggande stockar efter trädfällning, mycket läskigt. Lustigt då samma trädstockar inte var ett dugg läskiga första gången vi såg dem häromveckan.. Trams med andra ord. När vi galopperade så bytte hon galopp fyra gånger inom loppet av 50 meter då vi närmade oss en stock  (säkert hela 25 cm från marken till övre kanten på den) och hon visste att vi skulle skutta över den. Ruskade på huvudet ett par gånger i galoppen och var allmänt sprattlig. Glad häst! När vi skrittade sedan så var hon väldigt trött dock, värme + överskottsenergi som äntligen fick sprattlas ur kroppen ger en svettig trött häst. En svettig och trött matte också för den delen. ;)

Idag får vi se vad vi hittar på. Det är fint väder idag igen, kanske ett pass på ängen/i hagen? Det återstår att se. Jag har börjat få träningsvärk efter gårdagens gympass + ridning. Äh.. Kör ba' kör!

måndag 14 april 2014

Återställd.

Zeppolins ben var igår normalvarmt och inte galligt längre. Så som det ska vara. Med andra ord är hon nu återställd. Hurra!

Igår fick hon dock ändå vila, idag också för den delen eftersom jag gjorde klart stallet imorse när jag hade morgonfodring och utsläpp (plus en häst utöver Zeppolin att serva, dessutom en tid att passa då maken skulle till jobbet). Ska inte åka tillbaka dit igen förrän imorgon, då får det bli motion igen i vanlig ordning. Tant behöver troligtvis springa av sig lite överskottsenergi om jag känner henne rätt. :)

lördag 12 april 2014

Ibland blir det knas.

Igår när jag åkte till stallet så ramlade avgasröret ner från sin plats framtill under bilen i närheten av stallet. Tur i oturen att det var 20m till en parkering så att jag kunde köra in där med avgasröret skrapande mot backen. Make hemma med sonen som skulle sova (dessutom bilbarnstolen i min bil så han inte kunnat åka till mig ändå med sonen), föräldrarna bor sex mil bort och tjaa.. Återstod för mig att ta hand om det hela själv efter instruktioner från min pappa per telefon innan jag skred till verket. Fick låna en domkraft men den hände det något med när jag skulle köra in den under bilen så det var bara att glömma att jag skulle kunna använda den. Som tur var så är jag inte en tjock människa med stort huvud, jag fick plats under bilen ändå för att lossa på muttrar och därefter lyfta avgasröret på plats och skruva åt muttrarna igen. Oljigt och oergonomiskt och allmänt drygt, men det gick bra. Fixade det och det höll!

Däremot alla planer på "mysig skogsritt" på hästen fick jag lägga åt sidan. Hade noll energi plus att hon var varm i ett bakben, inte öm eller svullen men hon fick vila hur som helst.

Idag tänkte jag mig en runda i skritt i skogen, i solsken och allt. Det var en fin plan tills jag tog in henne och noterade att benet fortfarande var varmt och hade avancerat med gallor som bonus. Ridturen blev en promenad där hon fick stanna och äta massa godsaker (blåbärsris, gräs, granris) här och där. Mycket uppskattat av nämnda häst! :)

Efter promenaden hade gallorna gått ner en hel del men inte försvunnit helt. Skulle tro att de + värmen försvinner av sig själv inom ett par dagar. Så länge hon inte har ont eller är halt så är jag inte så värst bekymrad. Bara att ta det lugnt helt enkelt.

Jag är en sliten människa idag.

Men solen skiner iallafall.

torsdag 10 april 2014

Framåt var det här.

Igår skrittade jag ut en sväng, som mjukstart efter sex dagars vila för Zeppolins del. Jag har jobbat en hel del och därefter skitväder som knappast lockade till ridning (spöregn och vind). Vi hade sällskap av en ponny när vi var ute, de hakade på när ägaren fick höra att vi bara skulle skritta. Zeppolin var på gott humör och ville vid tre (!) tillfällen svänga in i skogen "sådär ändå", där det inte var stigar alltså. Jag sa åt henne att när vi har sällskap så får vi kamma till oss och hålla oss på den planerade rutten och inte ta avstickare in i skogen över stock och sten. Inte blev hon putt för det inte, utan gick glatt vidare där hon skulle istället. Grusvägen hem hade hon väldigt bråttom så vi gick ifrån ponnyn där. Lagom socialt av oss. Inte. ;)

Idag fick hon gå in och äta lite innan vi gav oss ut på en tur i skogen. Hade inte hjärta till att rida henne direkt "från hagen" eftersom jag hörde magen kurra när jag borstade bort all lera utomhus innan jag kunde ta in henne i stallet. Hon fick därför äta lite medan jag fixade klart alla höpåsar och hinkar, därefter var det dags för ridtur. Måttligt glad häst när jag tog ut henne mitt i middagen, men när vi väl skrittat iväg så var det glömt och hon var på strålande humör. Trevligt!

Kände på mig att hon skulle vara pigg och behövde springa av sig lite så det var en del trav och galopp inplanerat. När vi hade galopperat och skulle trava av (ett varv runt lilla öglan) så var hon verkligen superfin! Hon var framåt och gick på tygeln som hon skulle och kändes bara hur mjuk och härlig som helst. Sådant får en verkligen på gott humör. När vi saktat av till skritt och hon fått långa tyglar så hoppade jag av och ledde henne sista kilometern hem. Nöjd häst - nöjd matte. :)

1,5 vecka sedan bytte jag till vanligt tränsbett då jag skulle longera. Har inte orkat bytt tillbaka till annat bett sedan dess och tur är väl det kan man säga. Hon går nämligen mycket bra på vanligt tränsbett! Hoppade till och med på ängen häromveckan med det bettet på, gick utmärkt och bromsen funkade ändå som den skulle. Idag var bromsen lite knagglig på ett par ställen när vi skulle bromsa in lite i galoppen, men det är smällar man får ta. Det är ändå inte meningen att man ska behöva dra dem i munnen en massa för att de ska sakta ner/stanna, lyda ska de göra ändå. Brukar dock ändå ha skarpare bett än vanligt tränsbett för att det brukar funka bättre, men nu när hon har haft det vanliga tränsbettet ett tag och det funkar bra så känns det onödigt att byta till annat. Kommer dock byta till det tredelade när vi ska hoppa lite mer seriöst, hon blir lätt lite väl taggad och då är det himla bra om jag kan få lite "hjälp" med inbromsningen. Fusk med skarpare bett men äh - hon har mest gått på tredelade bett hittills i sitt liv och det funkar bra i sådana lägen, då känns det som om vi fortsätter på den linjen vid just hoppning. I övrigt kan vi lalla runt med vanligt tränsbett som vi gör nu. Ena tränset har nu vanligt tränsbett som sagt, det andra har jag hackamore på. Varvar mellan dem och rider med båda tränsen varje vecka, aldrig en vecka med enbart ena tränset. Omväxling förnöjer. Beror lite på vad vi ska göra och i vilka gångarter.. :)

Imorgon blir det antingen en tur i skogen eller vila. Det beror, med handen på hjärtat, på vädret. Är det dåligt väder så tänker jag inte rida. Det blir varken hon eller jag glad av. Är det uppehållsväder så tar vi en tur. Annars blir nästa tur på söndag eftersom jag jobbar hela lördagen (går av dygnspass halv sex) och sällan är sugen på att rida efter det på kvällen. Kanske blir longering eller "lydnadsträning" på ridbanan i bästa fall. Få se vilket humör vi är på när helgen kommer.

söndag 30 mars 2014

Myter.

Det finns en del myter när det gäller hästar, om hur vissa hästar är beroende på färg, virvlar i pannan och öronlängd.. och så vidare.

Zeppolin har långa åsneöron. Det tror jag att de flesta som träffat henne kan skriva under på.

Vilket, enligt en myt jag läste om senast häromdagen, innebär att hon är klok och kommer att leva länge.

Det stämmer. Åtminstone första delen av den myten, att hon är klok. Det är hon. Att hon kommer att leva länge kan jag bara hoppas på ska stämma in också, i år blir hon 23 så än finns det gott om utrymme för att bli en gammal gammal häst... ;)

torsdag 27 mars 2014

Hopp och skutt.

Idag hade jag planer på att hoppa. Hade tankar om att bygga ett hinder eller två på ridbanan för ändamålet. Sedan insåg jag hur mycket det blåste ute och jag tappade lusten. Dessutom är det drygt att hoppa när det är andra på banan så jag bestämde mig för att vi skulle rida lite i sommarhagen (den som Zeppolin med hagkompisarna går i from förra året). Där står tre hinder, två små kryss och ett annat.

Jag tänkte att om hon känns okej (läs: inte alltför pigg) så kan vi hoppa några språng. Hon kändes lite trött men ändå framåt, med andra ord perfekt för att hoppa. Första språnget blev knappt ett språng då Zeppolin tycker att det här med att travhoppa är för töntar och dessutom var det ju så lågt att det knappt var värt att lyfta benen. Dock hoppade hon istället för att ta ett stort travsteg över. Efter det kom hon på vad det var vi precis gjorde - vi HOPPADE ju! Om än lågt och i trav, men vi HOPPADE. Sen gick det knappt att få henne att springa ordentligt (läs: som jag ville att hon skulle). Skritta gick knappt, hon skulle småtrava istället och bara väntade på en galoppfattning. Här skulle HOPPAS och det ordentligt! Vi pratar alltså om kryss som i bästa fall är 40 cm i mitten där bommarna möts. Om ens det.

Det där jag tänkte om att hon kändes lite trött var nu ett minne blott. Hon var taggad och tog det hela på största allvar. Så fort vi vände upp mot ett hinder i galopp så var 5-7 galoppsprång innan avstamp/avhopp av modellen "laddad från topp till tå inför stort hinder". Hon laddade som om det vore en meter eller högre. Sögs mot hindren som om det satt en stark magnet i bommarna som drog henne till sig. Blev väl fem språng totalt varav fem blev lyckade. Mycket pigg häst som hoppade stort och ordentligt. Stark, men det är hon alltid vid hoppning. Pigg likaså. Snacka om att hon saknat att få hoppa.. Men nu har vi tagit första steget till det (stocken i skogen räknas inte). Heja oss! :)

Dock måste vi ha en diskussion om det här med att svänga och sakta av när matte (dvs JAG) säger det. Inte tio meter senare eller något sådant. Hon var så pigg och taggad av hoppningen att hon ignorerade det faktum att jag tyckte att hon skulle sakta ner efter varje språng och för all del svänga istället för att galoppera in till mitten av hagen eller så innan hon var artig nog att lyssna på vad jag sa/gjorde. Knäpptant. Nog för att det är roligt att hoppa, men man måste lyssna även efter hindren. Helst alltså. ;)

Jag förstår henne dock.. det var ett tag sedan vi hoppade "ordenligt", när det dessutom var på en så pass öppen yta istället för på ridbanan där hon har mindre svängrum (bra för mig iofs..) efter varje hinder och därmed måste svänga (om än tvärt ibland pga sprallig efter språng) vare sig jag säger det eller inte så blev det liksom gladjerus modell stor i henne. Hon var genomlycklig under hoppningen. När vi sedan skulle trava av så sneglade hon mot hindren hela tiden, trots att vi travade av i andra änden av hagen just för att hon skulle fokusera bättre och varva ner. Hon hade gärna hoppat lite till, men jag tyckte vi kunde nöja oss med fem språng idag. Mjukstart. :)

Mycket nöjd häst efter ridpasset. Det vet vi alla vad det innebär: Nöjd häst = nöjd matte.

:)

lördag 22 mars 2014

"Fixa lite".

Idag hade jag lunchfodringen i stallet. Det innebär inget speciellt mer än att bära ut påsar med mat till alla hagar och att sopa alla tre stallen. Sopandet är jobbigast, därför brukar jag göra det innan jag slänger ut mat till dem. Idag mockade jag och slängde sen ut maten för att därefter ta tag i sopandet. Efter sopandet krattade jag stallplanen + "plattan" utanför stora stallet och sopade så gott det gick. Där någonstans dog min kropp tröttdöden, men det är som det är. Zeppolin hade dagen till ära varit ute naken och haft lerspa med dubbelsidig lerinpackning.

Om mina armar kändes sega och trötta när jag skulle borsta ren henne så gott det gick inför en ridtur? En aning. Så går det när man bestämmer sig för att "fixa lite" (krattandet) när hon ändå åt sin lunch i hagen. Det var min (och två andras) tur att kratta och greja denna vecka och jag vet att imorgon kommer jag inte ha ork till det. Så på så sätt var det skönt att få det gjort idag, även om kroppen nu är redo att kasta in handduken för resten av dagen/kvällen. Dock ska jag jobba, men det är inte lika slitsamt som stallpyssel.

Man skulle ju kunna tro att det räcker med fysiska aktiviteter (utöver ridning + den dagliga markservicen) för resten av helgen, men så är det inte. Imorgon ska jag åka och hämta ett lass hö, eftersom jag måste ha hö att ge till lunch. Zeppolin får hösilage övriga måltider men till lunch måste hon ha hö då hon delar hage med en häst som inte får äta hösilage. Får åka en bra bit för att hämta hö, men det är bara att gilla läget. Jag slipper tänka på höproblemet sedan när jag väl fått hem hölasset. Hur jag/vi ska få upp balarna på skullen är för mig en gåta än så länge, de väger en del och.. ja. Skullen är högt upp. Det löser sig, det är morgondagens problem.

Puh.

Dagens ridtur var trevlig iallafall, Zeppolin var lagom (!) pigg och vi hoppade till och med den där stocken som vi hade som mål att hoppa över någongång och redan hoppat en gång. Hon hoppade av lite för tidigt så det blev ett gigantiskt språng över men jag var beredd på det så det gick bra, hon tyckte det var roligt. Såklart. :)

Nu hinner jag vara hemma i 1,5h till innan jag ska iväg och jobba. Ska förbi affären innan för att köpa "något gott" (kanske slår till på chips idag?) att tugga på ikväll på jobbet. Just nu sover Filip, men när han vaknar så ska jag vara med honom tills jag måste åka. Knappt sett honom i helgen nämligen, blir mer av den varan nu till veckan när jag är ledig fyra dagar innan det är dags att jobba igenom på fredag. Det rullar på!

Planen är att vi ska hoppa några språng någon dag denna vecka, få se om det blir av och när det isåfall blir av. Inget märkvärdigt, lite hopp och skutt bara för att komma igång med den biten av ridningen också. Har skaffat nya stigläder nu så att jag kan korta dem mer när jag rider än vad jag kan på de nuvarande. Har dem på sista hålet och de är precis lagom långa för vardagsridning men vill jag hoppa eller korta dem av annan anledning så går det inte och på dem vill jag inte göra fler hål. Med andra ord var det bara att köpa nya (bättre) som är kortare från början så att jag slipper använda sista hålet på dem.

Så. Nu ska jag fika lite så att jag orkar med resten av dagen.

lördag 15 mars 2014

Den flygande köttbullen flyger igen.

Tant Z var ju ju inte riktigt i form i tisdags,  ur form på mer än ett sätt. Hon fick vila onsdag och igår tog vi en kort promenad som hon uppskattade trots att det var matdags. Hon åt lite mellis på vägen kan man säga. ;)

Imorse skulle vi ut på en tur i skogen. Klarblå himmel, frisk luft och glad häst. Om hon var pigg? Jepp!

Blir tant Z rädd för en skum skåpbil som har oljud för sig (någon form av motor i bak eller generator) rätt högt? Rörde knappt en min. Inte ens de hästätande ekorna som brukar hungra efter lite äldre bruna ston var läskiga idag. Inte alls faktiskt. Däremot en stor stock i skogen (har ju bara ridit förbi den 150ggr..) och en liten torkad tallkvist var potentiella Zeppolinmördare. Tramstant. ;)

Vi skulle galoppera. Jag tänkte "en lagom frisk galopp". Zeppolin tänkte "spränga ljudvallen med racergalopp". Blev någon form av kompromiss som ändå lutade mer åt hennes önskemål än mina och ekipagets framfart kan bara beskrivas ungefär: "Den flygande köttbullen med ryttare på".

Hon är inte trött längre som i tisdags.

Inte det nej. Inte alls!

onsdag 12 mars 2014

Eller jo det gjorde jag.

Jinxade till det alltså, genom att igår skriva att jag inte gjorde det. Zeppolin var nämligen ur form igår när vi gav oss ut i skogen. Hon skrittade långsamt hela vägen från stallet upp till stora vägen, det i sig är väl inte så konstigt - hon gör det ibland. Speciellt om ridturen är precis före lunch eller intag (igår var det precis före intaget), entusiasmen är rätt låg då när hon vet att det vankas mat hemmavid.

Dock gick hon långsamt inne i skogen också, kändes som om hon lämnat all energi hemma. Jag var själv ur form på grund av rätt omfattande träningsvärk. Jag tänkte att hon kanske piggnar till av lite trav, det brukar hon göra för det mesta. Vi travade lite och visst var hon mer entusiastisk då, med öronen spetsade framåt och positiv. Men det saknades liksom lite.. "umpf" i det hela. Så fort vi saktade ner till skritt så var den långsamma snigelhästen framme igen, även när vi skrittade hemåt så gick hon som en .. en.. gammal tant! Hemåt brukar hon ha lite mer bråttom, men inte igår inte. I skogen stannade hon här och där för att äta lite blåbärsris och annat mumsigt, sen gick hon i sakta mak framåt igen och så äta lite. Det fick hon, det var en sådan dag. Jag hoppade av i skogen och så promenerade vi hem, även på grusvägen hem så verkade hon lite.. ur form.

Inte halt, inte varm i något ben eller så, ingen feber eller annat knas. Bara ur form. Kanske hade hon också lite träningsvärk eller så var det bara en dålig dag rent allmänt (för min del är tisdag veckans sämsta dag, igår var det just tisdag..). Jag är bara inte van vid att hon är sådär, så jag var inte helt nöjd efter ridturen. Med "inte nöjd" menar jag att det inte kändes som vanligt och sådant bekymrar mig alltid. Tänker igenom vad som kan tänkas fela, om det inte är "en dålig dag rent allmänt" som är anledningen alltså. Hon hade en jobbig dag i måndags då hon hostade en del när jag red, mer än vanligt. Igår hostade hon inget när jag red, bra det iallafall. Behandlingen är inte avslutad än så än finns det utrymme för förbättring. Väderomslaget gör nog sitt också kan jag tänka mig, när det gäller formen alltså.

Idag är en ny dag, förhoppningsvis är hon i bättre form idag. Idag ska jag inte rida, idag tar vi en promenad i det fina vädret. Det får duga för denna dag, åter upp på hästryggen imorgon.


tisdag 11 mars 2014

Heja oss!

Jag jinxade inte till det hela genom att skriva om det, det där om att det flyter på med ridningen just nu. Det flyter fortfarande på bra, även om det nu blev tre dagar med vila pga jobb i slutet av förra veckan. Hon hade vilat sig i form, om man med form menar "pigg". Inte bara energisk utan pigg som i mycket uppmärksam på omgivningen. Om man med uppmärksam menar "rädd" och att hon plötsligt tyckte att två cyklister på stallvägen var bland det läskigaste hon sett under sina snart 23 år på jorden. Vi pratar alltså om att stanna till, spänna sig till bristningsgränsen, andas ljudligt och ha ett hjärta som bultar så hårt att jag känner det där jag sitter uppepå och skakar på huvudet åt tramstanten. De hoppade av sina cyklar, den vuxna sa till barnet lite lugnt att "det är konstigt att så stora djur kan bli rädd för så små saker". Jag klappade Zeppolin och så gick vi förbi och faran var över. För den här gången.

Urfånigt. Med tanke på att vi möter cyklister mer eller mindre dagligen, både på vägen och i skogen (då är det sportiga människor som är ute och cyklar i terrängen, galningar) och hon brukar knappast bry sig. Har man vilat i tre dagar, det är fint väder (vårkänslor!) och det blåser lite så blir det lite nerver utanpå kroppen så att säga. Jag bestämde där och då att det var läge att göra något som tröttade ut henne, inte bara tralla runt en runda och nöja sig med det. Vi gick för att klättra, sen trav och galopp på det och när vi saktade av till skritt för att skritta resten av vägen hem så gick luften ur henne fullständigt. Trött och nöjd häst. Trött och nöjd matte. Allt gott så. :)

Igår blev det lite joggning på ridbanan bara, utan sadel. Det gick bra och vi var relativt överens om vad vi skulle göra och när vi skulle göra det och hur vi skulle göra. Ett bra pass. Idag skiner solen tokmycket så idag blir det en tur i skogen, blir nog roligast så! Dessutom rider jag sällan två dagar på raken på ridbanan, det är tråkigt.. Det är vi rörande överens om.

Nu ska jag ta och göra mig klar för att åka till stallet. När jag lade Filip för sin vila en stund sedan så låg jag och tänkte på hoppning. Vi får se när vi tar och hoppar några språng framöver. I söndags när hon var sådär överdrivet pigg och alert så hoppade hon över rötter (!) i skogen i galoppen. Eller nåja, hon hoppade över en gren som låg på stigen men över rötter så tog hon stoooooora galoppsprång. Det gör hon aldrig. Jag tror att hon är redo för att hoppa lite eller åtminstone galoppera över bommar. Å andra sidan.. sist vi skulle galoppera över bommar så hoppade hon dem som studs när de låg på marken. Går nog rakt på att bygga ett hinder eller två som hon får gymnastisera över. Nästa vecka kanske. Jo, så får det bli!

måndag 3 mars 2014

Jinxar lite, kanske?

Borde eventuellt inte skriva att det flyter på bra med ridningen just nu, för då händer det väl något som ställer till det men skitsamma - skriver det ändå: Det flyter på bra med ridningen! :)

Framförallt kommer vi iväg på ridturer mer regelbundet än vi gjort på länge, skön känsla även om motivationen ibland sviker men det släpper när vi väl kommer ut och iväg. Zeppolin är till exempel måttligt road över att bli riden precis före intaget och entusiasmen vid borstning och allt det där är lika hög som hos en platt gråsten eller något liknande. Dock är det så att när jag väl är uppe på ryggen och vi lämnat stallplanen så tycker hon att det är rätt okej ändå, tar vi oss dessutom till skogen så piggnar hon till än mer och har roligt. Med andra ord är det win-win om vi tar oss iväg, även de där dagarna då det känns motigt från mitt eller hennes håll (eller för all del bådas).

Idag var det fint väder och då kan man inte hoppa över ridning, det är sådana här dagar man ska ta tillvara på och sen när det blir skitväder så kan man med gott samvete skippa ridningen utan att känna att det påverkar ens "ridschema" negativt. En tur i skogen blev det och hon var pigg, jag var trött i benen så det var jobbigt att rida lätt men det var bara att gilla läget då vi höll oss till enbart trav idag. Bra för flåset, för oss båda...

Om fyra månader blir hon 23 år "på riktigt". Vi satsar på att vara i bra form tills dess, sommarbete och annat till trots. Om vi håller samma regelbundenhet gällande ridningen hela vägen fram till sommaren och i sommar så kanske vi rentav uppnår årets mål redan före sommaren istället för framåt hösten. Vad målet för oss är? Att starta i en pay and jump någongång i år. I år SKA det ske, jag vet vad vi måste jobba med innan vi kommer så pass långt att vi kan anmäla oss till en och ta oss iväg men iväg ska vi förr eller senare. Målet väl på plats är väl att klara oss runt banan helskinnade (eh, gäller främst mig) och utan att hon går helt bananas pga något i stil med "jätteroligt att hoppa, bäst att springa fort mellan varje hinder!". Felfri ritt är inte det viktigaste, utan att det känns bra för oss båda. Att vi gör det tillsammans som ett team och inte att jag flänger med som en vante.

Skulle vi hoppa en bana nu, låt säga till exempel imorgon, så skulle det inte gå bra. Visst skulle vi väl ta oss över alla hinder på ett eller annat sätt men hon skulle utan tvekan dra iväg mer än nödvändigt då hon är svag i framförallt höger galopp. Är en fördel om hon blir starkare i den (och överlag) innan vi ger oss på att kamma till oss tillräckligt för att ta oss runt en bana med hinder utan att bli förväxlade med Mulle Mustang goes brun äldre tant Zmed fläng-matte som inte hänger med i svängarna. Hon tycker det här med hoppning är.. väldigt roligt. Så att säga. Jag tycker i och för  sig också det, men vi har lite olika syn på det här med vilken hastighet och höjd som gäller. Jag tycker vi kan hålla ett "lagom" tempo mellan varje hinder. Hon tycker "Studs studs springa fort studs studs springa fort" och gällande höjd tycker jag att max 80 är lagom och hon tycker att det är en meshöjd. Vi får mötas på mitten antar jag gällande både höjd och hastighet. Antar jag. Eh.. ;)

Nåja, vi njuter av våra ridturer och har roligt. Det är vad som känns viktigt i slutändan. :)

måndag 24 februari 2014

Man får ändra sig.

Det är tur att man får ändra sig, det gjorde jag nämligen idag. Det blev ingen skogstur, det blev ett litet pass på ridbanan istället. Anledningen var att jag inte hann rida före intaget, fick sanera hästen från lera före intaget och rida efter. Då det redan börjat skymma när jag skulle rida så fick det bli ridbanan, hade nytt bett att prova och hade ingen lust att prova det i skogen när det redan börjat bli mörkt. Zeppolin hade siktet inställt på skogen dock, hon tyckte för ovanlighetens skull att det var en himla dum idé att vända bort (!) från skogen och gå hemåt istället när vi skrittade fram på vägen.

Waterfordbettet kom med posten idag, det var det jag skulle prova. Det är bra många år sedan hon hade ett sådant i munnen sist och jag kan tänka mig att det känns lite konstigt jämfört med "vanligt" tredelat eller "äpplebett" (tredelat eller rakt) som hon haft de senaste sex åren. Mycket skeptisk tant Z men skötte sig relativt bra ändå - trots "sladdrigt" bett i munnen.

Relativt bra alltså. Vet inte om det berodde på bettet eller om "mensåjobbigtattbehövajobba!"-flugan bitit henne i baken så att hon tramsade/bråkade till och från när vi skulle galoppera. Tror mest på det sistnämnda, så det bara var i höger galopp som hon övervägde att gå emot min vilja. Jag ska prova bettet i skogen en gång, sedan får vi hissa eller dissa efter det. Hon kändes bra framåt slutet, även om vi inte gjort något egentligen utan mest.. lallat runt och provat bettet och sådär. Gemensamt betyg efter dagens ridtur är 2p av 5 möjliga. Om det ändras återstår att se. Gör det inte det så återgår vi till de bett vi använder redan som det är. Det funkar det också, vore dock trevligt med ett.. hm. Ess i ärmen att ta till om det skulle behövas, så att säga.

Flås.

Vi måste bygga upp flåset, jag och hästen. Mest jag om jag ska vara ärlig. Det är på gränsen till pinsamt hur dålig kondis jag har när det gäller just ridning (mer exakt: vid galopp). Det är Zeppolin som får behandling för luftvägsproblem, men det är jag som flåsar. Hm. Jag hostar å andra sidan inte. Så det går kanske jämnt ut.. Eller inte.

Det blev vila för hennes del torsdag - lördag, mycket på grund av en massa jobb. Igår var vi ut i skogen en sväng med sällskap. Klättrade och sådär, bra träning! Zeppolin tyckte såklart att det var jobbigt att klättra, men sååå extremt jobbigt kan det inte ha varit eftersom hon mitt i den brantaste backen ändå försökte sno åt sig granris från träden intill. Tantskrälle.

Idag får vi se vad vi hittar på, varit där på morgonen för att puffa och ska tillbaka i eftermiddag före intaget  (som jag har) och ska nog rida då så att vi har det överstökat innan. Återstår att se vilken runda vi tar, ridbanan skippar vi oavsett. Skogen it is!

tisdag 18 februari 2014

Piggt var det här.

Även om Zeppolin till synes var allt annat än sugen (det är hon sällan precis före intag när hon vet att mat väntar i boxen) på en ridtur när jag gjorde henne klar inför ridturen idag, så kan man säga att det ändrade sig i skogen. Energi finns det gott om, så att säga. Minst sagt.

Dagens sällskap var inte unghästen som var inplanerad som sällskap idag utan det blev Zeppolins ena hagkompis istället. Energin hos den hästen är det inget fel på heller kan vi konstatera. De gick hem före oss då ägaren skulle ha intaget. Jag och Zeppolin red en vända till i skogen för att hon skulle få springa lite mer. Det gjorde hon mer än gärna. Vem som blev flåsigast? Jag, såklart. Min kondis när det gäller trav och galopp är urkass, dessutom har jag hemsk träningsvärk nu som byggs på varje dag. Just nu är den på nivån "gör ont att sätta sig på toaletten för toalettringen gör ont i skinkorna". Bland annat alltså. Nåja, det är bra att man kan förena nytta med nöje. Ridning är effektiv träning det! :)

Idag hämtade jag ut medicin att ge Zeppolin. Tänkte börja imorgon men det blev att hon fick en dos redan idag. Mjukstartar lite, från och med imorgon ska hon dock puffas två gånger om dagen ett tag och sedan en gång om dagen. Hoppas det hjälper som det ska mot hostan hon har fått tillbaka i större omfattning igen. Ingen höjdarvinter det här.. utökad lersäsong bland annat. Jaja, bara hon blir bra så är jag nöjd. Hon har inget emot puffandet även om hon i början försöker att låta bli att andas alternativt ta småååå småååå andetag som knappt märks. Hjälper inte, matte kan vänta på de "riktiga" andetagen... ;)

Heja!

Idag vaknade jag och kände att jag var på gott humör. Minns inte när jag kände så senast, men så var det hur som helst idag. Tio timmars välbehövlig sömn i bagaget och upptäckten av solsken ute var en bra kombination skulle jag tro. Såg redan imorse framemot eftermiddagens ridtur. Sol är mycket bättre än snöblandat regn på tvären, mycket bättre ja.

Zeppolin hade passat på att ta ett besök i ett lerspa (båda sidorna av henne hade gnuggats in, tack för den liksom) och fick stå utanför stallet för sanering innan vi ens gick in för att göra oss klara för ridturen. Vi fick med oss en unghäst som sällskap och det är trevligt som omväxling. Jag trivs med att rida ut ensam, men då och då är det roligt med sällskap. Idag var det trevligt. Det blev både skritt, trav och till Zeppolins ENORMA glädje även galopp. En mycket pigg och nöjd Zeppolin satte av i en frisk galopp och var lycklig ut från topp till tå. Vid det här laget vet ju alla hur det är: glad häst ger en glad matte.. :)

Det var inte mycket galopp, men det räckte för att vi jag skulle bli flåsig och Zeppolin var nöjd som sagt, det märktes väldigt tydligt. Helt klart en lyckad ridtur!

Imorgon ska vi ut i skogen igen, då med annat unghästsällskap. En unghäst som är mer.. eh.. överallt och ingenstans samtidigt och som inte varit ute i skogen på väääldigt länge pga lång konvalescens pga problem med en hov. Har pga överskottsenergi och annat fått hålla sig till ridbanan för allas bästa och säkerhet, men imorgon ska Zeppolin agera stödhäst ("Snälla tanten som har tålamod med andra hästars trams" ungefär kan man säga) i skogen. Det går nog bra det också. Okej, jag har en gång ramlat av ner i ett djupt snötäckt dike pga den där hästen då hon sprätte runt in i rumpan på tant Z som i sin tur hoppade åt sidan (förklarlig reaktion, flygande häst in i häcken vill man inte ha!) ner i diket och avramlingen var ett faktum. Landade mjukt åtminstone.. Det var i mars förra året. Vintern som hade massor av snö och som aldrig tycktes ta slut. Jag räknar kallt med att sitta kvar uppe på min häst imorgon och hoppas andra hästens ägare också gör det på sin, hon skulle ha säkerhetsväst på sig sa hon utifall att.. Klokt val. ;)

Jag är uppe för sent igen så det är dags att runda av kvällen/natten och lägga sig. Hoppas på en bra dag imorgon också, om inte annat så ska visst solen visa sig även då. Håller en tumme för det.

söndag 16 februari 2014

Rutiner.

Det är lustigt det här med rutiner, hur de ter sig. Jag har lite olika rutiner i stallet beroende på vilken tid jag kommer dit, om jag ska rida eller inte, om jag har ett pass att ta, om det är morgon/förmiddag eller eftermiddag/kväll och så vidare i en oändlighet känns det som. Tänkte på det idag när jag var mitt uppe i att fylla på hennes påsar med hösilage.

Detta inlägg tillägnar jag helt enkelt det här med rutiner. Vilka jag har beroende på olika faktorer.

Eftermiddag en dag jag inte ska rida:
Då åker jag oftast dit runt 15.30 - 16 om jag inte har en tid att passa. Börjar med att mocka, lägga in intagsmaten, fylla på hennes påsar och hinkar, tömma skura och fylla på hennes vattenhinkar och sedan hämtar jag in henne. Är hon smutsig så att benen måste spolas så går vi dit först innan hon får gå in i boxen, är hon dessutom lerig för att hon rullat sig så är det borstning som gäller för att få bort det värsta. Kolla att hon är ok, släppa in henne i boxen och så är jag klar.

Förmiddag en dag jag inte ska rida:
Som ovan, men då hon är ute i hagen och inte ska in så kollar jag till henne i hagen och kollar även att de har vatten i hagen. Om det är klent med vatten så fyller jag på. Är jag där före lunch så fyller jag på en extra lunchpåse så det finns till lunchen den dagen plus till dagen efter.

Eftermiddag en dag jag ska rida:
Då gör jag som när jag inte ska rida, men med ridning som bonus. Är det nära intaget så kan det bli så att jag mockar, hänger in mat, fixar vattenhinkarna och sedan tar in henne och fixar påfyllningen av hinkar och påsar efter ridturen istället eftersom jag vet hur gärna hon vill in och äta (hungrig). Är det så att det är tidigt på eftermiddagen och hon ska ut igen så gör jag klart allt i stallet förutom vattenhinkarna. Tar in henne och rider och släpper ut henne igen, fyller på vattenhinkarna och så är jag klar.

Förmiddag en dag jag inte ska rida:
Är det tidigt på morgonen (pga utsläpp av hästar till exempel) så börjar jag med att rida så att hon kan få gå ut efter det. Efter det tar jag tag i sysslorna i samma gamla vanliga "favoritordning": Mocka, lägga in mat, fylla på påsar och hinkar, fixa vattenhinkarna, åka hem.

Har jag lunchfodringen så orkar jag sällan rida också, det händer att jag gör det och då gör jag det i sådana fall innan. Då gör jag klart alla stallsysslor (helst inklusive sopning av stallen innan lunchen också), sedan tar jag in henne för att rida och ha mig, sen släpper jag ut henne och fodrar lunch. Skönast att ha allt gjort innan själva lunchfodringen, blir så trött i kroppen av att gå fram och tillbaka med påsar till hagarna och att sopa. Så sopningen vill jag mer än gärna ha klart innan!

Är det en dag då jag velar angående ridning och motivationen är körd i botten så brukar jag börja med att rida, sen göra resten trots att jag helst vill fixa allt innan jag tar mig an själva hästen. Idag var det till exempel en sådan dag. Kom till stallet kvart i elva, lunchfodringen är någongång mellan halv tolv och tolv. Kände mig inte speciellt sugen på att rida då vädret var trist idag igen (inte som igår dock, då var det hemskt! Men red ändå..) och då det var så nära lunch så kände jag lite tidspress. Sådant kan lätt få mig att hoppa över ridningen och ta det en annan dag istället. Jag gick helt enkelt raka vägen till boxen för att ta grimman efter att ha skrivit upp mig på pass (vilket görs varje söndag) och så ut för att hämta henne. Jag red, smörjde sadel och träns en snabbis, fixade med alla sysslor och flyttade fyra hösilagebalar. Sedan var jag klar att åka hem.

Kväll en dag jag ska rida/inte rida, då hon redan står inne inför natten:
Fixar vattenhinkarna först, fyller påsar och hinkar och därefter mockar jag. När jag är klar med allt det så gör jag det jag ska med henne. Pysslar och rider eller bara pysslar.

Innan jag åker hem från stallet (oavsett när jag är där) så kollar jag vid något tillfälle framåt "slutet" att katten har mat, vatten och ren kattlåda uppe på skullen. :)

Har jag extra saker att göra, som att hämta in en ny hösilagebal eller sådär så brukar jag göra det innan jag fyller på påsar och hinkar, vill ha det överstökat då det är jobbigt att göra. Skönt att bli av med det så att säga..

Den här veckan har jag tagit mig ut på ridturer med motivationen på topp, med motivationen körd i botten, i vidrigt väder och i okej väder. Är nöjd med "hästveckan" som den varit. Heja heja!

lördag 18 januari 2014

Upp och så ner och så upp igen.

Vilken fin start på häståret det blev. Eller inte.

Första januari var jag och tanten ute på en ridtur, det var en onsdag. Planen för resten av veckan var att på torsdagen tömköra/longera henne, rida fredag och lördag. Torsdag var hon varm i ena frambenet från knät ner till hoven, vilket jag aldrig känt förut. Longerade henne ett par varv för att se om hon markerade eller var halt, men såg inget ovanligt. Hon fick vila. Fredag var hon fortfarande varm så det blev vila då också. Åkte till jobbet och när jag satt på bussen ringde de från stallet och sa att Zeppolin lade sig så fort hon kom in från hagen. Dissade alltså all mat (!) och lade sig. Låter inte som en frisk häst nej, paniken som infinner sig när man börjar jobba om en kvart och inte får tag i en vikarie som kan hoppa in för en så att man kan åka till sin sjuka häst.. Inte nice. Tack vare snälla stallkompisar och veterinär (som också har häst där) som kunde kolla till henne och hålla koll så jobbade jag på till kvart över åtta (började halv sex). En kollega hoppade in för mig på jobbet och jag tog bussen hem för att sen ta bilen till stallet. Då mådde hon bra igen, var hungrig och sådär. Kolikvibbar, men det gick över inom ett par timmar som tur var. Puh. Jag åkte tillbaka till jobbet så att jag var där halv elva. Nästa dag var hon sig själv fullt ut, bortsett från att hon fortfarande var varm i det där benet som var varmt redan på torsdagen. Ingen ridtur då inte. Söndag var hon också varm i benet, fortfarande alltså plus att hon haltade jättemycket när jag tog ut henne från boxen för att ställa henne i stallgången. Gick en extra sväng i stallet efter det och så ut för att borsta bort lera, då märktes inte den där hältan av alls. Mycket konstigt. Bestämde mig för att låta veterinären ta en titt på hennes ben nästa dag.

Tur det, för det var ju självklart (med tanke på den eviga höstlerslaskiga vintern som inte blev vinter på riktigt förrän häromveckan..) en hovböld som gömde sig i hoven och orsakade värme och ömhet. Dränera den och så på med gips. En dag fick hon ha boxvila pga äckliga blöta leriga hagar, sedan fick hon gå i sjukhage sex dagar. Först i en liten och sen i den stora när snön kom. Omgipsning tre gånger, sedan kom hovslagaren på tisdagen (8 dagar efter upptäckten av bölden) som planerat sen förra skoningen och trollade dit en sula mellan hov och sko. Peppar peppar så verkar hon vara bra nu, men jag avvaktar lite med att rida. Skritta kan jag ju göra, men det får vänta några dagar till.

Igår gav vi oss ut på en månskenspromenad på kvällen. Stjärnklart, svinkallt och fullmåne som lyste upp så mycket att jag inte behövde använda pannlampan mer än i skogen. Vi tog en genväg över en äng när vi skulle upp i skogen och herregud vad det var jobbigt att gå i snön med en pigg häst. Jag flåsade som om jag aldrig ens tänkt tanken på motion. Det blev bättre efter halva promenaden, i skogen var det lika mycket snö och kallt var det som sagt (tio minus) men det kändes lättare trots det. Zeppolin verkade nöjd över promenaden och jag också, även om det lär dröja innan jag går den där rundan till fots igen. 2,81km blev det på 28 minuter. Zeppolin ställde sig och sov efter att ha druckit vatten efter turen, själv hasade jag omkring och fixade det sista innan jag åkte hem rätt mör i kroppen och knoppen.

Vi får ta en kortare promenad nästa gång..

Såå.. vi har betat av två sjukdomsgrejer inom två veckor in på året. Nu kan det bara bli bättre va?
Vi säger så. Jag och tant ska ha ett fantastiskt år tillsammans, det är jag övertygad om.

Inte så svårt att ha fantastiska år med henne, år efter år. Min allra bästa vän, det är hon det.