lördag 26 april 2008

Det stora glappet.

Ooops.. lite väl stort glapp sen jag skrev sist. Vad har hunnit hända på de två veckor som har gått?
Tjaa, jag och Zeppolin har varit iväg på en hoppträning tex och det gick bra. Ovant att rida för instruktör när jag inte har gjort det på nio år eller något sådant. Zeppolin var pigg och stark, som alltid när det gäller hoppning. Hon älskar att hoppa. Sötklumpen...

Det funkar bra i hagen med de andra tre stona som hon går med. Det är bra!

Vi håller igång och hon jobbar (oftast) på bra när vi håller på med annat än hoppning också. Det känns så himla roligt att hon nu äntligen är mer samarbetsvillig (efter alla dessa år..) när det gäller det här med att jobba i form. Hon har insett att det inte är någon idé att hela tiden titta på molnen utan huvudet ska vara lägre än så. ;)

Jag ska åka till hästen nu, så jag har inte tid att sitta och blogga.

tisdag 15 april 2008

Regn, trots, lycka.

Det har "bara" gått tre dagar sedan sist och det är väl eventuellt dags för att uppdatera lite igen. Även om det inte har varit så värst mycket aktivitet utöver det vanliga i stallet på sistone. Det som varit är att två dagar sedan skrittade jag ut på Zeppolin eftersom det var dagen efter hoppningen och mina ben hade nog inte pallat med ett "vanligt" ridpass.. Jag hade träningsvärk kan man säga och var svag. Skitlöjligt faktiskt (haha), men sant. Igår var det tänkt att jag skulle skritta ut en sväng med Astrid i stallet och därefter skulle jag slinka in på ridbanan för ett vettigt ridpass. Det slutade med en ridtur på sisådär 6-7 minuter. Om ens det. Varför? Låt oss säga att direkt när vi skrittat ut från stallplanen så såg det vääääldigt mörkt ut på himlen. Stora tunga regnmoln som hotade med att öppna sig och släppa ner det som tyngde ner dem. Började med att gå från vindstilla till halvstorm. Sedan kom ösregnet efter ett par minuter, tur att vi inte hann in i skogen eller redan var "längst bort" i skogen bort från stallet när det där kom, för det höll i sig länge. Skitregn rent ut sagt. Skyndade tillbaka till stallet och in med hästarna. Trist, men gränsen för vad som känns okej ridväder hade passerats för länge sedan vid det laget. Zeppolin fick stå inne medan jag fixade klart med mat och vatten, hon fick en del av sin middag (klockan var halv fyra och de kommer in runt halv sex-sex) och sedan när regnet lugnat sig lite så släppte jag ut henne för att kunna lägga in resten av middagshösilaget och kraftfodret.

Igår blev jag mer eller mindre tvingad att säga att jag ska iväg på en hoppträning på torsdag. Det pratade jag med två i stallet om vad jag vet och idag träffade jag en helt annan person som i sin tur sa "hörde att du ska hoppträna på torsdag" med ett stort leende. Meeeeeeen ååååh. Och inte har jag någon anledning att avstå heller, så det blir väl till att åka på min första träning för instruktör på .. öh.. nio år? Behövs det? Svar JA. Behövs det extra mycket nu i och med kommande tävling? Hell YES. Nåja.. Vi får se hur vi tar oss dit, det löser sig tydligen enligt alla.. ;-)

Idag blev det åtminstone ett ridpass i form av vettigt sådant. Skrittade en sväng på grusvägen och jobbade relativt länge i skritt innan vi gick över till trav. Till och från ville hon inte alls befatta sig med något som hette arbete, men sedan lossnade det och det gick jättebra. Ja förutom vid de första galoppfattningarna. Jäkla skithäst. Någon gång då och då (kommer i perioder och brukar hålla i sig ett tag dessutom.. perioderna varierar från ett par dagar till några veckor!!) får hon för sig att hon inte ALLS ska fatta galopp. Nepp. Hon går över i någon form av slängtrav eller så saktar hon mer ner till skritt istället och är bara... trotsig i form av ignorans. DET gott folk, det är oerhört frustrerande ibland. Eller jämt. Satan vad vi har bråkat genom åren om just det där, värsta perioden var nog 5-6 år sedan. Då gick det så långt att hon fick mig att gråta (du läste rätt) av frustration över att vad jag än gjorde så tokvägrade hon att fatta galopp. Brukade i slutändan ändå leda till galopp, men knappast utan fight först. Lägg då också till att spö inte ens går att tänka på när det gäller den där damen, så sådan hjälp finns inte att tillgå. Idag var hon relativt lättövertalad om man jämnför med vissa andra dagar. Dock kan hoppdagen i lördags inte räknas, då kunde jag knappt ens tänka galopp utan att hon redan galopperade i stort sett. Haha


Hur som helst, när hon väl gav upp trotsandet (läs: testandet) så gick det hur bra som helst att galoppera. Hon jobbade på bra och vi körde relativt mycket galopparbete idag då det behövs. Få upp flåset (både hon och jag, haha). I traven efter galoppen gick hon kanon också. Kändes härligt, jag ser varje sådant här lyckat ridpass som en gigantisk seger av något slag, eftersom .. jag är som jag är och hon är som hon är.. ;)

Det var väl ungefär det här jag hade att rapportera.

På torsdag får jag Zeppolins licens och en säck kraftfoder. Det tackar jag (vi) för. :)

På återskrivande.

lördag 12 april 2008

Hopp och skutt.

Hoppade med Zeppolin idag. Hon har inte hoppat hinder på flera år. Själv har jag inte hoppat hinder sedan.. ehrm.. 2004 eller kanske kanske 2005. Då några enstaka språng. Vi måste komma igång med hoppning, blir ett par ggr i veckan nu i två veckor eftersom vi förmodligen ska tävla 26:e april. Vi är iallafall anmälda, men jag hinner ångra mig ungfär trettiotolv gånger per dag. Speciellt idag när vi hoppade. Även om det var roligt, jobbigt för kroppens alla muskler och det var som att rida på en tidsinställd bomb! Hon ÄLSKAR att hoppa och tävla. Hon har inte "fått" hoppa på flera år eftersom hon varit dräktig och så vidare. Nu får hon hoppa igen och det är myyyyycket hoppenergi som finns lagrat och hon slår ut som en vacker lycklig blomma när hon får hoppa. Laddad, taggad och pigg i varenda cell i kroppen. Jösses.. jag hade fullt sjå med att bromsa hästen medan hon i sin tur hade fullt sjå med att vara glad och stark och nämnde jag stark? "Sakta ner" fanns inte riktigt i hennes vokabulär, men det gick ändå bra. Över förväntan minst sagt!

Visserligen ramlade jag av (*fnissar lite åt hur knäpp hon är ibland*), men det är sådant man får räkna med när man sitter på en hopphäst som inte fått hoppa på länge och som har en tendens att bli "studsig" efter hindren.. Det var vid sista rundan (jag hade tänkt det så iallafall) som vi kom lite för snabbt in i kombinationen (av två hinder), vilket ledde till att vi petade ner översta bommen på första hindret och det blev ett bra språng över andra... MEN.. det är nu det kommer ett men.. hon drog igång en rodeoserie efter landningen och det fanns inte en chans för mig att sitta kvar om jag så hade kämpat mig blå. Ingen idé att försöka helt enkelt och jag landade sådär snyggt (inte..haha) i backen och fick ett litet skrapsår på ena armbågen men dte var också allt. Zeppolin befann sig tre meter bort när jag reste mig för att borsta av gruset och hoppa upp igen. Hon brukar backa undan eller gå åt sidan om jag har ramlat av (det här är fjärde gången på 10,5 år..) för att inte kliva på mig eller sådär. Först upp med nerfallna bommen och därefter upp på ryggen igen för att hoppa de tFre hindren igen för att avsluta "hoppträningen" på ett bra sätt och den rundan blev bra.

Nästa gång vi hoppar, vilket det inte dröjer överdrivet lång tid till så ska vi träna mer på tempoväxlingar och jobba på att hon _måste_ lära sig att även om hon är taggad och pigg så ska och bör hon lyssna när jag vill sänka tempot. Det är såklart en självklarhet och hon gör det i vanliga fall och med sin ägare som hon tävlat så himla mycket med, men hon måste lära sig att det gäller mig också trots att vi inte hoppat så mycket tillsammans. Jag tror att hon kommer att lära sig hur jag funkar i samband med hoppning och förhoppningsvis lär jag mig henne också så att säga. För trots att jag ridit henne under alla dessa år, så är det inte många gånger vi pysslat med hoppning just för att Pernilla tagit hand om den biten då de tävlat och tränat. För min del har det mest varit skogsturer, markarbete och dressyr helt enkelt och något enstaka hopp över hinder per år.. ungefär.

Jag kommer att byta träns nästa gång, jag ska ta det tränset jag hade tänkt ta idag men som jag valde att inte ta då jag kände att jag ville prova med det vanliga (rakt äppelbett och engelsk nosgrimma). Inser dock att tränset med pullargrimma och tredelat bett är att föredra då vi ska göra annat än att bara slörida. Det får det bli nästa gång helt enkelt och när vi ska rida markarbete/Dressyr på ridbanan.

Det var allt!

torsdag 10 april 2008

Lite tungt.

Det är lite tungt underlag på ridbanan just nu, men det går utmärkt att rida där ändå. Behöver inte köra några monsterpass direkt om man säger så. Idag började jag med att rida ut en sväng så att det inte bara skulle bli tråkigt ridbanepass för mig och Zeppolin. Hon var som vanligt pigg och var på vägen in i skogen ovanligt "flåsig" (inte trött utan.. bara fjanträdd för osynliga spöken) och tittig. Sen gick det hur bra som helst. Har jag nämnt att hon är lite knasig? Väl på ridbanan var hon inte så samarbetsvillig i början, men de sista tio minuterna är jag riktigt nöjd med i både trav och skritt. Hon kan om hon vill helt enkelt. Hon tyckte att det var riktigt jobbigt på slutet när kroppen sannerligen fick arbeta, men hon var verkligen duktig och hon fick mycket beröm. :)

Ett mindre roligt inslag var väl att en av de andra hästägarnas hund kom som skjuten ur en raket och sprang med/om/framför oss på ridbanan när vi galopperade. Zeppolin blev störd (inte rädd, men störd i stil med "wtf?! en hund?!") och jag också för den delen och han gav sig inte heller. Ibland är Harley skitdryg, typ när han kommer springande sådär. I övrigt är han mest en busig terrorist som är hur söt och mysig som helst. Valpig eftersom han inte fyllt ett år än, men ändå .. väluppfostrad.. Ibland. ;)

Äsch. I helgen ska jag hoppa. Ett par hinder ska byggas upp på ridbanan och så ska vi hoppa. Måste komma igång med det och få in känslan och samarbetet inför tävlingen. Natten till igår drömde jag att jag skulle tävla och i första klassen som jag startade i så blev vi uteslutna ur klassen av den anledningen att jag red fel väg. Jättekul. Inte. Hoppas det inte händer i verkligheten, vore rätt värdelöst.

Nu ska jag sova.

lördag 5 april 2008

Go with the flow.

Det går bra med Zeppolin. I torsdags red vi mest på ridbanan, det gick förvånansvärt bra. Igår red vi först ut en kort sväng och därefter avslutade vi på ridbanan. Hon testade mig när vi skulle fatta galopp och vägrade helt enkelt fatta galopp istället saktade hon snarare ner. För ett x antal år sedan så höll hon på sådär i över en månad, varje gång jag red och skulle galoppera (förutom i skogen, där fattade hon direkt) så bara tokvägrade hon att galoppera. Jag var gråtfärdig flera ggr för att vi bråkade så mycket om det där. Igår fick jag bråka på henne men sen släppte det och hon insåg att det inte var någon idé och gjorde som jag sa istället. Det är vid sådana tillfällen jag kan tycka att det är synd att det inte går att ha ett spö i handen när hon rids. Eller jo, det GÅR att ha ett spö i handen men då kan man räkna med att antingen ligga på backen för att hon blir hysterisk eller så blir hon skitdryg (spänd) att rida och då fattar hon säkert galopp direkt men man får räkna med att det åtföljs av rodeo eller liknande. Den enda gången jag ridit henne med spö var på en ridlektion 8-9 år sedan och det var inte ens mitt val. Ridläraren gav mig ironiskt nog ett dressyrspö och det hade jag i kanske två minuter och Zeppolin trippade mest på tårna och var spänd som en fiolsträng under den tiden. Sedan direkt efter var det dags att rida upp LB:1 som vi hade på schemat den lektionen. Jättekul. Gissa hur det gick? Preciiiis. Ingen höjdare.

Hur som helst, när vi red ut så red vi en väg där det finns en gren över halva vägen. Grenen är väl ca. 60-70 cm och vi har inte ens tänkt tanken på att hoppa den förut, men igår gjorde vi det. Varken Zeppolin eller jag har hoppat på flera år, så det var en upplevelse kan jag säga. Första språnget var en halvmeter över och hon studsade som bara den efteråt helt överlycklig över att få hoppa. Andra språnget över grenen var mer normalt och även efter det studsade damen glatt efteråt. Hopphäst ända ut i tåspetsarna? Oh yes. En hopphäst som inte fått hoppa på flera år, men nu är det dags att damma av kunskaperna och börja träna. Både hon och jag behöver det, mest jag på henne i och för sig. Framförallt att hoppa flera hinder i följd utan att tappa fokus. Hur ska vi annars kunna tävla? :p

Ska åka till stallet om en liten stund. Igår anlände mina nya ridbyxor via posten som jag betalade 164:- för (plus frakt) och som är som nya (använda en gång) och kostar över 600 då de köps sprillans nya på Hööks. Jag är toknöjd för de är sköna som jag vet inte vad och snygga och .. och.. alldeles underbara. ;)

Idag blir det bara en uteritt för mig och Zeppolin. Vi red ut i onsdags, ridbanan i torsdags, uteritt + ridbanan igår så det får faktiskt bli uteritt idag så håller vi piggheten och arbetsviljan på topp och inte blir uttråkade på ridbanan (gäller både henne och mig). Hon blir visserligen en rakethäst i skogen (dock inte igår när vi började trava, pigg men travade rätt samlat ändå för en gångs skull), men det går att arbeta henne ändå om man känner för det. Eller så kör vi bara kondition och lägger det ordentliga arbetet åt sidan just idag.. Vi får väl se.

Dags att göra annat, men jag bara måste lägga in en bild på Zeppolin som jag tog igår innan vi begav oss ut i skogen. Hon är så himla fin "min" häst, den finaste i mattes ögon. Min ögonsten. eh.. ja ni fattar.. ;)

onsdag 2 april 2008

Laddad & bra.

Hovis dök upp strax efter tre och slog på den där dumma böjda halvtappade skon. Det var gjort på fem minuter och jag borstade Zeppolin lite till (gjorde det innan han dök upp) innan vi gav oss ut på en ridtur i skogen. Hon var laddad och pigg i traven och det kändes som om hon skulle kunna sprängas i någon form av rodeo men det uteblev. Däremot så jobbade hon hur bra som helst i form! Jag var både stolt och imponerad av henne, älskade knashäst. Väl tillbaka i stallet så borstade jag av henne lite, lät henne dricka vatten och så fick hon gå ut i hagen utan täcke. Jag såg framför mig hur hon skulle gniiiida in lera i pälsen, men när jag tog in henne efter att ha fixat klart med allt i stallet så hade hon "bara" rullat sig på ena sidan. Borstade av henne utomhus så att det värsta försvann åtminstone. Glad för att det är torr lera ute nu..

Jag äter just en morot och nu har jag hicka. I nio fall av tio så får jag hicka när jag äter morötter. Rätt störande faktiskt, för det brukar sällan gå över i första taget om man säger så..

Nu mer slappande för min del innan jag om lite mer än två timmar åter igen ska åka till stallet för att ge hästarna kvällsmat.

No flyt - oflyt - flyt?

Okej, innan jag öppnade upp detta fönster så tänkte jag ut vad jag skulle skriva om. Jag tänkte också att jag nog lika gärna kunde ringa hovslagaren nu och chansa och hoppas på svar. Det hänger liksom ihop, rubriken syftar just på skor.
Igår var jag och tittade på när en kompis red på lektion på en ridskola. Det var intressant och jag konstaterade att just där skulle jag inte palla med att rida. På tok för många hästar i ridhuset samtidigt! Hur som helts så åkte jag direkt därifrån till stallet för att rida innan det blev mörkt. Tog ut hästen i gången, hämtade borstar, träns, skydd och hovkrats. Började borsta lite och kom sedan på att jag skulle kratsa hovarna bland det första jag gjorde. Tur var väl det, för hon har trampat på ena framskon så att den är helt böjd neråt (när man lyfter upp den). GAH! Jag som skulle rida eftersom hon vilat i tre dagar och så blev det en dag till bara för det. IDAG ska vi dock ut och rida, så enkelt är det. Det var ett himla oflyt att hon lyckats med det där just igår.. i och för sig bättre att det sker nu och inte senare. Tycker inte att hon behöver göra om samma grej igen efter detta. Tur att hovslagaren är en ängel (nästan) och lämpligt nog skulle till Märsta för att slå på en tappsko, så han kunde svänga förbi stallet och slå dit skon som den ska vara. Gratis är det dessutom, för det räknas väl som tappsko hoppas jag och dem slår han på gratis (om man har honom som hovis dvs). :)

I övrigt så går det bra med henne. Ägnat låååång tid åt att använda en gummiskrapa för att få bort vinterpäls som hon fäller för tillfället. Jösses vilka mängder hår det är, trots att det inte ser ut att vara så mycket när man tittar på henne utan att röra henne! Blir nog skönt att bli av med skiten sen när det är klart med pälsfällningen.

Kul att jag är nyduschad och ska åka till stallet om sisådär 20-30 minuter. Grejen är att jag har kvällsfodringen ikväll så idag blir det till att åka två gånger. Wohoo. Onödigt, men samtidigt nödvändigt i och med den där dumma skon som ska på plats.

Började min praktik på akademistallet idag (www.uvfk.org). Två timmar om dagen (till att börja med) ska jag mocka skit där och sådana sysslor. Idag hann jag med att leda ut ett par hästar och därefter mocka några spiltor. Hästarna står på halm, så det är samma skit som vi har i stallet. Jag ogillar halm, men man vänjer sig trots allt. Det gick bra idag och imorgon är det åtta som gäller igen. Heja heja.

Nej.. jag får väl ta och avsluta med att lägga in en bild på min rymling.

Fröken hade stått i gången i en timme och en kvart och njutit av ompyssling. Sedan gick hon motiverat in i boxen och var nöjd med det. Ja iallafall tills matte gick för att hämta vatten, då ville hon ha koll och smög ut lite i taget från boxen tills bara svansen var kvar därinne. Förmodligen för att hon ville säga "men kolla då! Svansen är kvar inne i boxen alltså är jag inte helt ute för jag vet att helt ute får jag inte vara!". Skithäst. *fnissar*