söndag 27 januari 2013

Piggelin.

Zeppolin stod längst bort i hagen idag när jag skulle hämta henne för att rida. Hon brukar komma när jag ropar men idag kom hon tio meter närmare från sin ursprungsposition.. sen stannade hon och dumglodde på mig fem minuter och gick sedan tillbaka till gänget. Skithäst. ;)

Ridtur ja. Skrittade på vägen och red sedan en liten stund i en sommarhage. Laddad häst minst sagt.. som en tickande bomb modell sprängs snart. En vacker dag kommer hon att balla ur, frågan är bara när. Pigg och stark tant. Slut i kroppen innan och värre efteråt.  Puh

På bilden är hon under röda pilen och glor på mig.. bara att traska och hämta.

lördag 26 januari 2013

Slit.

Vilket slit det trots allt är att ha häst, iallafall om man inte har helinackordering eller liknande för sin häst. Vilket jag ärligt talat inte ens skulle vilja ha, jag vill göra "allt" själv. Kontrollfreak som jag är så skulle jag inte kunna slappna av om någon annan dag ut och dag in skulle mocka åt min häst och göra iordning mat osv. Nej, kan bäst själv! ;)

Hur som helst så märks det sådana här dagar att jag har hästen uppstallad i ett kollektivstall. Hade lunchfodringen idag och det innebär förstås att det ska kånkas ut höpåsar till alla hästarna i hagen (just nu 15 st), därefter ska alla tre stallen sopas. Utöver det ska jag förstås serva min egen häst med allt vad det innebär. Just idag slapp jag dra in en hösilagebal med pirran iallafall, den roliga uppgiften sparade jag till imorgon. Dels för att det fanns hösilage kvar och dels för att jag helt enkelt inte orkade efter alla andra sysslor. Drygast är det att sopa i stora stallet. Det slarvar lite väl mycket med sopning efter "nedsmutsning" om man säger så.. det är irriterande men det är lönlöst att tjata om det. Vi sopar stallen ordentligt (grundligt) en gång om dagen, alltså vid lunchfodringen när hästarna är ute. Utöver det sopar man efter sig om man kratsar hovar i gången eller skräpar ner med hö/halm/whatever. Ja, om man har en gnutta sunt förnuft alltså. Annars struntar man i att sopa så får lunchfodraren slita häcken av sig istället för slarvarna...

Idag irriterade det mig även att Zeppolin var ute med sitt blårutiga täcke. Det gick ingen nöd på henne, det är precis lika tjockt som hennes svarta täcke och solen sken denna kalla dag. Svarta täcket har dock hals. Jag vill att hon skulle ha på sig sitt svarta täcke idag för att det skulle vara så jäkla kallt under morgonen. Men trots att jag skrev det på whiteboardtavlan och strök under "svart" för att vara övertydlig om det hela så fick hon alltså på sig sitt rutiga täcke. Nämen tack då, kul att instruktioner följs.. Not. Lite som häromveckan när det var svinkallt ute (som nu..). På Zeppolins box står följande: 

Nederbörd: Svart täcke
Annars: Rutigt täcke.
Varandras reserver.


Enkelt va? Jepp. 

Fast nähä? För om det är svinkallt ute men långt ifrån nederbörd så sätter någon form av barmhärtighetsgen (?) fart i folk tydligen, för då fick hon på sig det svarta täcket ett par mornar efter varandra. Inget jag bett om. Antar att tankegången måste ha varit "det är så kallt ute, hon vill nog ha halstäcke på sig". Fin tanke, men föredrar ändå att instruktioner följs. De finns på boxen av en anledning. Och båda täckena hänger oftast där, så det är inte så att det är för jobbigt att ta fram det rätta... så att säga.

Äh vad jag gnäller. Men skönt att skriva av sig. Är ingen idé att ta upp sådana här saker heller, för då är det mest "oj förlåt" och så händer det igen någongång. I slutändan så funkar det för det mesta som det ska och instruktioner följs. Huvudsaken är dock att Zeppolin har det så bra som möjligt och det har hon ju.. trots allt. :)

( Men när jag ändå är igång och gnäller.. Om man ser att det fryser fast en massa skräp i form av hö och andra matrester i spolspiltan nu när det är så himla kallt, kan man inte då ta och sopa upp efter sig på en gång INNAN det fryser fast och sen sitter där tills det blir varmare/tinar och någon annan tar sig an det hela? Nope. Det kan man faktiskt inte. Man låter skräpet ligga kvar så det kan frysa fast och se allmänt skräpigt ut dag ut och dag in istället, så att någon jobbig hyresgäst kan gnälla om det i sin blogg sen.. ;p )

Nu till något positivare!

Var ute på en ridtur häromdagen, med sällskap av en unghäst. Hon (unghästen) är rätt rolig. Hennes sätt att hantera eventuella skrämmande saker är att trava mot dem. Inget i stil med "stanna, blåsa upp sig, avvakta, kanske backa undan lite för att sedan gå fram till det läskiga". Nänä, det är full fart framåt! Attack är bästa försvaret eller något sådant. ;)
Hon är lite överallt och ingenstans samtidigt. Zeppolin är lite sådär måttligt impad av det och klok som hon är så stannar hon upp, backar undan lite eller går åt sidan när det är lite väl flängigt från unghästhållet. Håller sig undan helt enkelt. Skönt att ha en sådan häst måste jag säga. Sen att hon kanske inte föregår med gott exempel på "hemstigen" i form av att skritta hemåt lugnt utan istället kör med racerskritt med inslag av travsteg när matte inte är uppmärksam.. det är svinn man får ta. ;)

På det stora hela var det en trevlig tur på 35 minuter. Zeppolin tyckte det var lite orättvist att den andra hästen fick (eller ja.. fick och fick..) trava och inte hon. Den andra var oftast först och vi skrittade bakom på långa tyglar trots att hon då och då travade iväg så vi hamnade på efterkälken. Zeppolin vet att hon inte får trava när vi har långa tyglar, så då och då vände hon blicken bakåt för att titta på mig när den andra hästen travade iväg.. "snälla matte..?". Det blev det dock inget av. Dumma matte. ;) 


Roligast var ändå när unghästen tog en liten omväg in en bit i skogen istället för att gå på stigen som vi gjorde och sen plötsligt fick bråttom tillbaka till stigen och tog fart och galopperade ut på stigen och avslutade med bock och sprall. Såg sjukt roligt ut och jag var än en gång nöjd över att sitta på en häst som inte bockar och far omkring (ehrm.. näjustdetaldrig..) på det viset. Påminn mig gärna om det när jag eventuellt ligger på backen första gången vi ska galoppera, Zeppolin och jag såhär efter flera månader utan uppsutten galopp... Vet ju hur det gick då för fem (!) år sedan när jag hade satt igång Zeppolin efter att hon varit dräktig och därefter gått med föl (Hop-Zan) ett år. Ingen uppsutten galopp på 13 månader så jag tog det säkra före det osäkra och galopperade på ridbanan första gången. Klokt val för jag flög av. Pigg häst!

Apropå det så är det som sagt FEM år sedan hon flyttade till mig i Uppsala. Januari 2008 kom hon, dräktig. Två veckor efteråt var hon inte det längre och hon stannade för gott istället för några månader som planen var först då hon kom. Fem år.. Det är sjukt vad tiden går fort ibland. Fem år är en tredjedel av våra år tillsammans. Första tio som medryttare/skötare/whatever och sen som fodervärd. Hos mig stannar hon till sista andetaget. Skulle Pernilla få för sig att ta tillbaka henne av någon outgrundlig anledning så skulle jag bli smått galen. För det kan hon fetglömma. Hon är min nu. Även om det i alla papper står annat. My preciousssss...... ;)

Misstänker iofs att Zeppolin inte heller skulle bli så värst glad om hon skulle tvingas flytta. Hon trivs så himla bra där hon står nu och det slog mig idag att fem år är det längsta hon stått uppstallad på ett och samma ställe (utan avbrott) under dessa 15 år som jag känt henne. Iallafall vad jag kan minnas.. Kunde komma på sex olika stall hon stått i, någon vecka till några år - varav två av stallen varit "hemmastall" (alltså ägarens egna gård/stall). Skulle tro att av alla ställen så är det här det bästa. Stora hagar, bra hagkompisar, trevliga ridvägar, trevligt stall (box med lucka ut mot gården!) och en matte som avgudar henne. Bättre kan det väl inte bli. Säger matten sådär lagom självgod inombords... ;) 


Oj. Råkade bli rätt långt inlägg.. Eh. Dags att sova tror jag! 

Ej bild från denna vinter, men en av mina favoritbilder på vackraste tanten i världen!


söndag 13 januari 2013

Överlycklig.

Tog mig ut på ridtur i skogen på Zeppolin idag. Garderade mig med martingal, lika bra att ligga steget före så att säga. Det var fint väder, kallt men solen sken. Det blev till och med så att vi travade ett par hundra meter på en väg och lyckligare häst än Zeppolin där och då går nog inte att hitta. Det går ju inte att göra annat än att le när hon susar fram med glädje ända ut i hovspetsarna. <3 nbsp="nbsp" span="span">

Hemåt skrittade vi bara, hon hade lite bråttom och tog varje chans hon kunde till att blanda in några travsteg här och där. Bland annat pga någon smäll långt bort, snö som föll ner från någon gren, snubblande över sina egna ben pga racerskritt, påhittade spöken och att jag råkade komma åt med ena skänkeln när jag drog fötterna ur stigbyglarna.. osv. ;)

Vi var ute i 45 minuter. Få se när vi kommer ut på tur igen, kanske imorgon om jag orkar. Har hand om en extra häst imorgon och ska hämta in en hösilagebal och så vidare. Krafterna tar snabbt slut ibland när det är något extra sådär. Är ju inte riktigt i toppform än om man säger så.

Nu ska jag borsta tänderna och ta tag i nattningen av den lilla herrn. Det brukar ta ett par timmar nuförtiden, det ska vrålas och bökas och stökas en evighet nämligen. Idag finns risk för övertrötthet dessutom, så det blir spännande.. Dock tar jag mig an uppgiften med optimistiska tankar. Kanske kanske är ikväll kvällen han inte kommer vråla till och från fram till elva.. 





Zeppolin efter att jag släppt ut henne i hagen efter ridturen. Nöjd häst och lunchen var på G kort därefter dessutom. Win-win så att säga! :)

lördag 12 januari 2013

Full fart.

Den där hästen alltså, pigg är hon kan man säga. Fått till två ridturer den här veckan och planerar att rida imorgon. Sist hade hon så bråttom i skogen att hon snubblade emellanåt, vilket leder till några travsteg efter snubblet och sen är det svårt att få henne att skritta normalt efteråt. Hon försöker istället att trava jääättelångsamt, men så funkar det liksom inte. Att trava i skrittfart är inte samma sak som att skritta, sorry tant Z. ;) 

Konstaterade sist att det är nog läge att ta på martingal även om vi bara skrittar. Hon flänger med huvudet när hon är pigg och jag tar i tyglarna när hon dansar runt på vägen. Nämnde jag att hon är lite pigg? ;)

Men som jag alltid sagt, hellre en pigg häst än en slö häst! Man blir glad av att rida henne helt enkelt. Även om jag under veckans ridturer fått skälla lite på henne ibland för att hon inte uppfört sig riktigt som hon ska, det var det här med överskottsenergi som sagt. Nåja, planen är att fortsätta att mest skritta ett par veckor framåt så att vi båda kommer igång lite och sen avancera. Blir några travsteg här och där redan nu, men det är mest ofrivilligt (eh, från MITT håll alltså!). Å andra sidan jobbar hon "ordentligt" med kroppen när hon smygtravar sådär. Som om jag ska låta henne hållas om hon kröker på nacken och tar i med rygg och rumpa när hon travar när jag inte bett om det... Knäpphäst som sagt. ;) 

Just idag tyckte hon att jag skulle ta bort det där äckliga ur hennes krubba och ge henne vanlig intagsmat istället. "Var är min vanliga müsli?!" Försökte smöra för en annan utanför boxen till och med, då matte uppenbarligen inte serverade något annat än det där äckliga. Vad det där äckliga i krubban var? Hennes vanliga älskade müsli.. men med nersmulad jäst. Jäst är ÄCKLIGT! Stackaren var störd av att inte kunna moffa i sig sin intagsmat som hon brukar. Hon åt av sitt hösilage och gick till krubban då och då, som för att kolla om det kanske bytts ut sedan hon kollade sist. Gissar att det var samma grej igår då hon också fick jäst i sin intagsmat, men krubban var tom idag när jag kom dit så äter det gör hon till slut ändå. Om än motvilligt. Jästen får hon några dagar nu för att se om det hjälper hennes mage att komma i bättre balans igen, hon har varit lite dålig i magen till och från på sistone. Gissar att det äts en massa skumt (läs: fruset gräs och annat) i hagen i brist på annat och att det ställer till det lite. Vi får se om det blir någon skillnad. :) 

Imorgon kommer två hästar släppas tillbaka in till Zeppolin och Escada efter att ha gått separat ett tag (de andra har gått i mindre hage). Det går nog bra, de har ju alla fyra gått tillsammans förut och det är lite PRO-varning över den där hagen. De tar det mesta med ro helt enkelt. Zeppolin är fortfarande äldst i hagen (och stallet..) med sina 22 år som hon blir nu i sommar. Övriga hagkompisar är 13, 17 och 18. Finns ett halvsyskon (!) till Zeppolin i stallet, ett sto efter Rastell. Hon är 21 år i år. Random info sådär..

Så. Det här får duga för idag.

söndag 6 januari 2013

Nytt hästår.

2012 är över och 2013 är här. Det innebär ett nytt hästår med nya friska tag. Ett år utan foglossning, stor mage och annat sådant som sätter käppar i hjulet för ridningen. I år ser jag framemot två saker: Att rida mer igen och att se min son växa/utvecklas. 

Sist jag red så märktes det inte att tant Zeppolin i år går in på sitt tjugoandra (22!) år i livet. Mötte en annan från stallet på vägen (kom med bil) och hon sa efteråt att hon först inte såg att det var Zeppolin och jag som kom skrittande på vägen - eftersom Zeppolin inte riktigt höll sig i skinnet som hon annars brukar vid skritt på vägen. ;) 

Överskottsenergi, ridning preciiis före intag (hallå dumma matte - alla vet att intag innebär att man får gå in i boxen och ÄTA. Då ska man INTE ut och rida!) och skymning. Fattar inte att jag ens övervägde att rida barbacka, tog sadeln "utifall att". Tur det, för jag hade ärligt talat inte suttit kvar om jag ridit barbacka. Inte med den mängden sprattel och trams som hon hade i kroppen och då red jag ändå bara sisådär 1,5km totalt för att röra lite på oss bara (och för att det kändes nog just den dagen). Detta ledde bland annat till ett broddtramp på höger bak. Skyll dig själv tottolainen, gå normalt så undviker man skador! Fick som tur var hjälp/råd om hur jag skulle linda, det var precis vid kronranden och sådär. Hon hade inte ont och har inte haft besvär av det varken då eller efteråt, men ändå - så onödig skada. Förstår dock att hon kände att det spritte i kroppen lite mer än vanligt, när vi äntligen kom ut igen liksom.

Bävar inför årets första galopp. Hade kämpigt nog med skritt och så trav (lugnast så) 100m i en hage på hemvägen. Trav med höga benlyft i snön, krök på nacken och upp med ryggen så det kändes som om jag satt fjäderlätt längst upp på en boll) - tog jag i tyglarna för att bromsa lite mer så viftade hon på huvudet och övervägde mer avancerat sprattel. Livslusten är det inget fel på när det gäller henne nej. ;)


Min plan är att rida imorgon. Hade tänkt rida idag men var iväg på eftermiddagen och det drog ut på tiden så solen han gå ner innan jag kom iväg till stallet tyvärr. Hon verkade inte ledsen över det - hon fick ju gå in i boxen och äta sin middag utan att tramsa runt med matte på ryggen innan middagen. Alla vet att det är värst att rida preciiis innan middagen, för då är man som häst faktiskt väldigt hungrig för att det var en halv evighet (några timmar) sen lunch.. Stackars hästen liksom. Blicken.. BLICKEN som jag får av henne när jag inte går till höger i stallet (där hennes box finns) utan svänger vänster till spolspiltan eller dylikt på seneftermiddagen när intagstiden närmar sig.. den går inte av för hackor. Hon stannar oftast till, tittar åt boxhållet, ger mig en blick som inte går att beskriva med ord och visar därmed mycket tydligt vad hon tycker om att vi inte går direkt till boxen och så följer hon mig dit vi ska. Söthästen.. :) 

Hade mycket konstiga drömmar här för några nätter sedan om Zeppolin, ägaren, stallet, vargar och lite annat. Pernilla kom på besök (det var flera år sedan hon var på besök sist) och i skogarna runt stallet fanns det visst vargar som några närboende bönder skulle jaga rätt på och döda för att de rev deras boskapsdjur (eh?). Hur som helst så sa Pernilla att Zeppolin är tjock och borde banta, hon longerade även Zeppolin på stallplan med gramantyglar på bara - vilket fick Zeppolin att balla ur totalt av panik. Lugnade ner sig kort efteråt då jag borstade medan Pernilla, hennes sambo och hennes mamma fikade intill. Min man hade köpt en bal spån och hade lagt in den i boxen under tiden jag var ute. Visste inte om det utan blev chockad när jag kom in med Zeppolin och fick lätt panik över att det var spån där. Spån dammar på annat sätt än torv och nu när Zeppolins luftvägar mått bra en längre tid (peppar peppar) så vill jag knappast chansa och ha in spån. Förtvivlad blandade jag spånet så gott det gick med torven och släppte in Zeppolin som givetvis hostade några gånger. Puckodröm. Tur att inget av det där stämde i verkligheten när jag väl kom till stallet dagen efter... Ja förutom att hon är tjock då och att Pernilla definitivt skulle påpeka just det om hon hälsade på. ;) 

Och ja - det är också något jag tänkte göra något åt på allvar detta år när vi kan rida/motionera mer tillsammans. Bort med fett - in med muskler! Kraftfoder får hon knappt, det är mest müsliskrammel i krubban morgon + intag och så ett par nävar betfor på kvällen. Grovfodret vill jag inte dra ner på när det är kallt ute, plus att hon står på torv och den här vintern inte fått någon halm som tilltugg på nätterna pga luftvägsproblemen så är det knappast aktuellt att minska ner på maten. Något ska hon ha att göra helt enkelt. Hon får mindre käk till middagen så att hon kan få mer på kvällen så maten räcker längre. Huvudsaken är att hon mår bra och den här vintern har hon dessutom inte haft innetäcke på sig en enda natt. Hon har längre vinterpäls denna vinter än vad hon haft på ett par år. Bra totto - vettig vinterpäls is the shit så slipper man täcke inomhus och kan lufta pälsen. ;) 

Nej nu ska jag sova. Alla andra i hushållet sover redan..