söndag 23 november 2014

Rakt går bra.

Eftersom jag är förkyld som bara den så var jag i stallet många timmar idag, helt enkelt för att allt gick så långsamt kändes det som. Zeppolin fick äta sin lunch i boxen idag medan jag mockade, på så sätt kunde jag ge min motivation till att rida en spark i baken. Hade jag fixat all markservice för att rida efter det så hade jag troligtvis inte ridit med tanke på måendet. Nu var hon inne och hade inte rullat sig heller, med andra ord var det svagt med argument för att inte rida. Jag vill alltså rida egentligen, men när jag är sjuk så är allt fysiskt extra jobbigt och då tar det emot. Förståeligt nog.

Hur som helst så fick veterinären (som kollade henne i augusti/september pga hältan) ta en titt på henne innan jag gjorde något annat med Zeppolin. Såg bra ut när jag sprang fram och tillbaka med henne på rakt spår innan vi gick upp på ridbanan för att longera henne i trav några varv åt vardera håll. Det är höger framhov som varit/är problemet och hon visar fortfarande på lite hälta när hon travar i höger varv på böjt spår. Det förvånar mig inte, jag var beredd på att det skulle vara så. Kanske kommer det aldrig bli bättre än såhär igen, det får tiden utvisa.

Så hur blir det med ridningen framöver då?
Vi fortsätter som nu. Lallar runt i skogen och lite på ridbanan då och då som omväxling, men ska inte rida på böjt spår alls. Gott så. Får galoppera lite och se hur det känns också, just den biten frågade jag om för Zeppolins skull. Hon är så himla pigg, glad och framåt och vill så gärna galoppera när vi är ute i skogen men jag låter inte henne göra det eftersom jag inte vill att hon ska bli sämre. Nu kommer hon dock få galoppera lite lätt då och då på vettigt underlag så blir hon nöjd. Är hon nöjd så är jag nöjd. Om det är såhär ridningen kommer se ut för oss framöver så är jag mer än nöjd med det. Det kunde vara värre, det kunde vara total ridförbud eller liknande. Nu får vi fortsätta promenadrida lite och det mår vi båda bra av. Tummen upp för det!

Just idag skrittade vi bara, tog en tur barbacka i skogen och tant Z hade väldigt bråttom. Vet inte vad hennes hö (lunchen) var spetsad med men pigg var hon minst sagt. Speciellt då vi kommit ner på ängen i närheten av stallet för att gena den vägen hem. Hon var mycket mycket sugen på att springa lite, men det var inte jag. Jag var ute och åkte häst mer än red häst om man säger så, hade inga som helst planer på att skumpa omkring i trav. Speciellt inte på en stor öppen äng.. hemåt. Glöm det! Jag hade så att säga ingen lust att mumsa på ängsgräs medan hon sprang hem själv... ;)

Hon har blivit lite finare i hullet sen i somras då hon föll ur en del, syntes framförallt över ryggen och sådär. Stor mage har hon, som vanligt, men nu har hon lite mer hull upptill vid ryggen. Inte fettdepåer alltså utan "hälsosamt" hull. Har börjat ge henne hackad lucern som komplement till resten av hennes foder eftersom det är klent med proteiner i hösilaget och sådär, det har visst gjort susen. Hon får fortfarande sin älskade müsli, samma lilla mängd som förut men hon är nöjd. Fokus ligger trots allt på grovfodret, det andra kompletterar bara för dess brister. Räknat ut att det hon får i nuläget är vad hon behöver och det finns utrymme att öka grovfodret vid behov också utan att det blir knas på något sätt eller att hon tjockar på sig. För tjockare behöver hon sannerligen inte bli, men gärna ha hull på de rätta ställena. Ridningen ska/kommer göra sitt också. Förstås.

Huvudsaken är att tant mår bra och det gör hon. Gott så. Det är nog för mattehjärtat det.

måndag 17 november 2014

Men aj.

Zeppolin är pigg. Faktum är att vid ridning sprudlar det av energi i den där tjocka lätt runda kroppen. Hon har svårt för att förlika sig vid tanken att vi just nu "bara" skrittar och travar. Det här resulterar i att hon gärna vill gasa på så mycket det bara går i traven, som för att understryka hur mycket hon faktiskt KAN springa och matte kan ta och sluta bromsa nu tacksåmycket. Såatteh...

... igår när jag åkte till stallet direkt från jobbet så hade jag inga stallkläder med mig/på mig. Det enda jag hade tryckt ner i min väska var ett par ridstrumpor. På mig hade jag glansiga tights modell väldigt mönstriga och ett par rosa ridstrumpor (man är ju lite av en fashionista alltså..). Bestämde mig för att rida ut i skogen en sväng. Barbacka. Som tur är så slänger jag alltid alltid på henne ett schabrak när jag rider barbacka, det räddade mig nog igår när vi var ute på den där ridturen. Nämnde jag att hon är rätt pigg? Nämnde jag glansiga tights? Jag kom på den briljanta idén att vi skulle trava runt rundan som kallas "lilla öglan". Redan när hon tog de första travstegen så kunde jag konstatera att det skulle resultera i hemsk träningsvärk dagen efter, det vill säga idag. Kan bekräfta att så är det också, såhär med facit i handen. Hon tyckte vi skulle slå hastighetsrekord i barbackatrav i skogen. Jag tyckte vi kunde ta det lite lugnt så att jag inte skulle drutta av ner i mossan. Det blev en kompromiss, lite mer till hennes fördel än min. Det var nog inte vackert på något sätt det där, jösses.. Nåja, vi kom runt och hon var så nöjd så och själv funderade jag på om jag hade alla hästar hemma egentligen (uppenbarligen inte, ute till skogs ju!).

Om jag hade träningsvärk idag när jag vaknade? OM?! Ljumskarna kändes mörbultade, sådär som de gör när man rider efter ett långt långt uppehåll. Låren ojade sig och ryggen gjorde sig påmind om att den var med i matchen igår. Aj. Får se det positivt, kroppen har fått jobba... en aning.

Imorgon ska Zeppolin kollas av veterinär såhär två månader efter klinikbesöket på Ultuna i september. Se om det är något kvar av hältan eller inte. Passar på att göra en tandkoll och vaccinera mot botulism i samma veva. Dags för det nu igen, såhär efter snart ett år sedan sist.

Bestämde mig för att rida ett pass på ridbanan idag, det fick bli där mest för att det var mörkt och en del för att jag vill känna hur hon kändes under mer kontrollerade former (läs: i vettigt tempo på något sånär jämnt underlag) såhär dagen innan koll. Hon var p i g g och till och från hade vi lite diskussioner om vilket tempo som är vettigt på en ridbana och inte. Speciellt när det dyker upp en häst till på ridbanan. Då får man kamma till sig lite faktiskt, det får man. Zeppolin kändes hur som helst "som vanligt". Gjorde någon enstaka volt för att se om det kändes konstigt på något sätt i traven, men kände inget speciellt. Hon fick jobba i framförallt skritten, slängde in några skänkelvikningar av bara farten och det kändes okej då med. Båda nöjda efter passet, en halvtimme blev det totalt och hon var nöjd över att få komma in och äta sin middag efter det.

Fina Zeppolin. Hoppas hon snart får klartecken att galoppera så att hon får sprattla av sig lite överskottsenergi. Nog för att hon säkert bränner en del vid hennes.. eh.. racertravstunder, men inget slår en pigg galopp trots allt. Hon har ett par gånger "råkat" hamna i galopp när hon snubblat till. Alla sätt att hamna i galopp lite sådär i smyg utan att matte ska märka det (jotjena) är bra sätt tycker hon. Får man inte börja galoppera av sig själv på annat sätt så .. tjaa.. då snubblar man lite och MÅSTE faktiskt galoppera som följd för att hålla balansen. Eller vad hon nu har för argument för det hela. Något åt det hållet antar jag, då det hänt mer än en gång under våra 17 år tillsammans.. ;)

Hon har flyttat till en större box då den förra boxinnehavaren (en gammal farbror) tråkigt nog åkt på äventyr på de evigt gröna ängarna. Känns fortfarande konstigt att ha lämnat box nr 8 för box nr 1. Hon har stått i samma box i mer än 6,5 år. Jag lade ner mycket (överdrivet mycket kan man tycka) tid på att fixa boxen i somras inför och efter städning med högtryckstvätt. Målade hela bakväggen istället för att kalka det mesta. Slipade åter igen en hel del plankor innan jag skurade dem och så vidare. Lyxigt med en lucka ut mot gården (en av två boxar i det stallet som har lucka ut sådär), det har varit guld värt då hon har/haft luftvägsproblem. Nu står hon i en annan box som är större, men utan lucka. Det har ett fönster dock, ut åt andra hållet. Hon har nu bara en häst bredvid sig istället för två och hon får mat först av alla två gånger om dagen (morgon och kväll). Bara det sistnämnda är värt det om man frågar henne. Hon trivs och det är huvudsaken. I början försökte hon med att då det är en ny box så gäller inte de gamla reglerna om att stanna i boxen när matte säger "stanna" och så vidare. Kan ju säga att hon nu vet att det trots allt är samma regler, trots boxbyte. Dumma matte..

Annars då?
Eh.. Ja. Jag ska gå och lägga mig nu. Min kropp ojar och ajar sig så jag orkar inte sitta uppe längre. Speciellt inte vid datorn. Ville ändå skriva en uppdatering då det var länge sedan sist.

Imorgon hoppas jag på positiva besked angående hältan, dvs att den är puts väck. Eller åtminstone så gott som borta. Allt utom "blivit sämre igen" är bra nyheter. Sämre tror jag inte att hon blivit iallafall. Det skulle ja ha känt och sett då jag longerade henne en sväng häromveckan ett par varv för att se om jag såg några spår av hältan (i höger fram ja) än.