måndag 28 februari 2011

Vi är på G.

Vi har kommit igång ordentligt nu. Nu menar jag inte att vi är i toppform eller i full gång på det sättet, men vi håller igång ridningen ordentligt. Jag rider åtminstone fyra dagar i veckan och då i alla gångarter (dock inte varje pass). Jag önskar att snön vore borta nu så att man (läs: jag och hästen som inte åker till ridhus eller så) skulle kunna variera ridningen lite mer. Bara tanken på att kunna rida på volt eller göra serpentinbågar och så vidare.. känns rätt avlägset när man tittar ut och ser snösnösnösnösnö överallt.

Nåja, tids nog försvinner snön och vi kan göra lite annat än bara rida i skogen och på snöpackade grusvägar.

Ett par dagar sedan när jag red ut i skogen (med sällskap) så red jag på Hackamore och då brukar jag sällan galoppera eftersom hon är en draupphuvudethögt-häst och det funkar inte så bra med hackamore i alla lägen då för oss. Hur som helst så gick det jättebra i alla gångarter under den ridturen! Hon drog inte, inte ens på hemvägen. Ökade traven lite emellanåt, dock utan att dra eller vägra sakta av när jag bad om det. Underbara häst!

Igår var vi relativt sams under ridturen, tills jag gjorde en galoppfattning. Då tyckte hon att jag var dum i huvudet (igen) och försökte stegra sig. Det kunde hon inte just då, men några meter efteråt så reste hon sig två gånger men den fighten vann jag och vi kunde galoppera vettigt 20-25 m precis som jag planerat. Då får man mycket beröm som tramsig sötklumpshäst och båda blir nöjda i slutändan. :)

Hur trist det än må vara för hästen så får vi nog rida på vägarna lite oftare, för där kan man åtminstone göra korta skänkelvikningar och lite andra liknande saker. Då hon är rätt svag i ena sidan då känns det inte som en höjdare att bara rida rakt fram i skogen utan möjlighet att aktivera båda sidorna ordentligt och rida "loss" henne så att säga.. Vi får se vad vi hittar på idag, tänkte att jag ska rida idag och låta henne vila imorgon. Jag försöker hålla mig till att rida max tre dagar i rad, hon går som bäst då. :)

Jag är på jobbet.

Jag vill sova.

Det kan jag inte på jobbet, förstås. Trött trött trött.

Pussa på en mjuk och varm hästmule - det skulle jag vilja göra just nu...

söndag 20 februari 2011

Burrburr.

Det var kanske inte minus 25,5 jag önskade mig när jag skulle till stallet vid sexsnåret på morgonen, men nu var det så verkligheten såg ut. Jag kom till stallet kvart över sex och tio över sju var jag klar med att ge hästarna mat, kolla vattenhinkarna och lägga på täcken (och ta av lindor på en häst). Jag är långtifrån snabb om man säger så.. Tur att jag hade utsläppet också (annars hade jag inte tagit morgonpasset) så att jag slapp känna mig stressad.

Av förklarliga skäl fick hästen vila idag. Vilket är heeelt okej eftersom jag ridit tre dagar i rad och jag verkligen inte kände för att frysa ihjäl mer än nödvändigt idag. Tror inte att Zeppolin fått ut så mycket av ridturen hon heller idag. En fin dag var det hur som helst, med sol och blå himmel.. :)

Jag red i fredags (vi var både sams och oerhört osams under ridturen, men det slutade med att vi var samt på slutet och båda var nöjda! Glad häst - glad matte) och jag red igår. Igår blev det bara en barbackaskrittsväng på vägen (stallvägen och Nåntunavägen). Jag red med hackamore och hon fick jobba i skritten, blev litelite trav också på vägen hem för att hon så gärna ville det och hon höll ett långsamt tempo som gjorde det behagligt att trava. Det gick jättebra att jobba henne och vi var båda nöjda efter turen. :)

Från gårdagens kalla ridtur:




torsdag 17 februari 2011

Månsken.

Det är onekligen härligt att rida när det är snö, fullmåne (?) och inga moln som gömmer nämnda måne. Det är som en stor lampa i mörkret! Behövs ingen pannlampa eller liknande när månen lyser upp så fint/bra. :)

Vi hade sällis av Malin och Aztor. Zeppolin var lagom pigg på bortavägen, på hemvägen skulle jag som vanligt träna på det här med att galoppera och trava i vettig fart. Mest av allt den lilla detaljen "lyssna på matte". Joellerhur. Visst bromsar hon ner till trav när jag vill det, men sen ångar hon på i trav som om det är det enda alternativet som finns. Tönthäst. Jag blir less på att behöva bromsa bromsa bromsa, ingen av oss blir glad av att jag måste dra i henne för att få henne att sakta ner till en vettig fart. Visst - hon är lite svag och löser det genom att springa, men lyssna kan man göra ändå tycker jag! Dock gick det bättre idag än sist jag red. Nu hade jag tredelat bett igen, vilket är det bästa för henne - tvådelat är inget att hänga i granen ärligt talat när det gäller henne. Trevligare för både henne och mig att ha tredelat bett vid ridning.. :)

Hur som helst, när vi lämnat den "stora" grusvägen/traktorvägen för att trava hemåt så gick det bra. Då travade hon i precis det tempo jag ville. Framåt slutet gick hon bra i övrigt också. Nöjd matte! Det är just hemåt på den där traktorvägen som hon får lite för bråttom på, sen tillbaka i skogen på mindre stig så slappnar hon av och beter sig vettigt. Jaja, vi får jobba på kommunikationen helt enkelt. Jag får bli tydligare på att visa att jag menar allvar med inbromsningarna och inte tolererar att hon springer iväg/vidare istället för att dämpa farten.

Hämtade förövrigt hennes innetäcke (som jag inte använt på henne mer än att jag provat det två gånger för att säkerställa att gjordarna runt magen verkligen var för korta..) idag, lämnade in det igår för att få gjordarna förlängda. Det blev bra! Jag har inte provat det på henne än, men gjordarna såg bra ut. Jag tänker inte lägga på henne det där täcket om det inte blir jättekallt igen som det var ett tag sen. Hon får stå utan täcke som det är nu.. hon håller sig definitivt varm om nätterna, så mycket halm som hon trycker i sig efter att ha ätit upp sitt kvällshö..

... apropå halm ja. Vi har fått en minihalmleverans för att täcka upp det mest akuta halmbehovet just nu. Tre balar i var fick vi och ingen är nog gladare än min häst. När hon kom in från hagen idag så tog hon en rejäl tugga av den nya smarriga (?) halmen direkt - detta trots att hennes hö låg i boxen också i väntan på henne! Såg henne äta av halmen flera gånger under tiden jag var i stallet.. trots att hon hade hö. Oh my oh my, något säger mig att de där tre balarna kommer gå åt snabbt. Lade in en idag eftersom det behövdes, få se hur mycket hon äter inatt. Ikväll var jag VÄLDIGT noga med att väga hennes kvällshö så det inte skulle överstiga det hon "ska" ha.. Hon kommer knappast vara hungrig inatt om man säger så...

Nu tänker jag borsta tänderna och lägga mig. Titta på tv och sen sova.

tisdag 15 februari 2011

Finn ett fel.


Finn ett fel.. Förutom täcket som åker på sniskan vareviga dag i hagen.

Hästen står i en halvmeter hög snö, 1,5m ifrån mig. Ätandes kvistar/grenar och jag har skor som räcker till fotlederna på mig.

Man skulle kunna säga att jag efter flera minuter ("Kom nu Zeppolin" osv hjälper inte i detta läget nej) gick upp bakom henne i spåren och smackade. Hon gick upp på den upptrampade stigen som finns till och från hagen, men nöjde sig inte med det utan gick vidare till ridbanan.. Som också har mycket snö = matte kan inte gå efter (för nej, frös om fötterna så det räckte redan utan extra snö i skorna). Hon lunkade sedan iväg i djupsnön mellan hagarna istället för att gå åt det hållet där jag var. Detta i sig är fascinerande eftersom hon inte gillar att gå i djupsnö - hon kunde knappt ta sig fram ens, men framåt/bortåt skulle hon ändå tydligen. :p

Därborta mellan hagarna fanns dessutom något ätbart plus att hagkompisen följde med längs staketet så hon hade sällskap där hon stannade och åt. Jag hämtade till slut en hink med lite mat i, skramlade med den och hon noterade detta men fortsatte att äta det hon hittat (torra växter). Dock känner jag min häst väldigt väl efter alla dessa år så jag bjöd helt enkelt Aztor (som stod bakom mig med sin matte) på maten i hinken och då DÅ reagerade Zeppolin.

"VA?! Nä nu jäv... han äter MIN MAT!!" och så började hon gå mot oss. Stannade till och då räckte jag hinken till Aztor igen varpå hon blev ännu mer upprörd ("SERIÖST MATTE!! HAN ÄTER MIN MAT!!!!") över att jag gav mat till en annan häst så hon kämpade sig fram i snön och fattade till slut galopp för att ta sig fram lättare/fortare. Haha.. Hon fick äta det som var kvar och så kunde vi gå in. Slutet gott, allting gott. ;)

Tur att hon gillar mat och tur att jag vet vad som triggar igång avundsjukan i henne. ;)

onsdag 9 februari 2011

Buhuu..

Självklart är det roligt att resa, vi ska till Ungern torsdag till söndag, men jag får alltid lite ångest över att lämna Zeppolin. En dag eller två är en sak, men nu är det fyra dagar som jag inte kan vara i stallet själv och andra får hoppa in (guld värt!) och hjälpa mig med henne. Markservicen alltså - i form av mocka, fixa mat och vatten.

Nåja, hon överlever nog den här gången också. Hon är inte svår att ha att göra med och är inte svårskött heller.. :)

Separationsångest deluxe är det hur som helst, speciellt när hon är jättesocial och gosig precis innan jag ska gå. Då fastnar jag och vill inte alls gå därifrån. Hm. Väx upp Heidi! Hon klarar sig!

... men kommer sakna henne och katterna. Ändå.


söndag 6 februari 2011

Het.

Jag är helt slut i armarna och benen idag. Dels för att jag har ont i vaderna sedan i torsdags, dels för att jag har träningsvärk sen gårdagens ridtur dessutom - mest av allt är det dock för att dagens ridtur sög musten ur mig fullständigt!

Åkte till stallet så att jag skulle kunna rida iväg senast 11 och komm
a tillbaka lagom till lunchen. Klarblå himmel och sol, helt underbart ridväder med andra ord. Zeppolin slapp ländtäcke idag eftersom det var plusgrader och vindstilla. Vi skulle rida samma väg som igår, mest för att helt enkelt kunna trava och galoppera ordentligt. Vi (hästen) behöver det. :)

Hon var pigg på vägen upp till skogen, gick ovanligt raskt. Brukar gå lite småsegt upp till skogen annars, vem vill lämna hemmets trygga vrå hur som helst? Speciellt då matklockan i kroppen sagt att det snart var dags för mat dessutom. Hon brukar vara segast runt lunch och intag nämligen, hon vet mer än väl att det är mat på G och då ska man inte ut och rida. Dumma matte som inte fattat det! ;)

Nåja, väl i skogen märkte jag att tant hade energi. Mer än vanligt alltså. Här trodde jag att hon kanske skulle känna av gårdagens galopperande och sådär, vara lite mindre pigg. Man skulle kunna säga att jag hade väldigt fel. As in väldigt väldigt fel. Travade och det gick ju bra, sprang inte fort men var helt klart pigg. När vi kom till kalhygget för att rida på vägen där så.. blev hon lite piggare. Vi hade lite olika åsikter om farten vi skulle hålla i trav, vi körde någon form av kompromiss och det funkade bra. :)

Sen .. ja sen ja. Det var dags att galoppera och herregud. H e r r e g u d. Hon skulle minsann springa fort och inte tönta sig i normal fart, det är väl inte roligt heller? Borde jag väl fatta och sluta bromsa. Hon ville springa fort och det vill inte jag att hon skulle göra nej. Bromsen var rostig idag så det gick sådär att bromsa. Hon skulle absolut inte sakta ner om hon inte absolut var tvungen, det såg nog rätt.. ofint ut när jag försökte få henne att lugna sig och sluta vara så springig. Höga händer, låga händer, varierande höjd och gud vet vad. Satte mig ner ordentligt i sadeln för att få mer kraft bakom inbromsningarna men vad hjälper det när hästen bestämt sig för att galopp är JÄTTEROLIGT och det ska gå JÄTTEFORT! Jag "Vann" förstås i slutändan, hon blev helt genomsvettig och skummade på halsen av förbygeln som låg emot där. Var tom fuktig på rumpan märkte jag då jag skulle klappa henne när vi galopperat färdigt (totalt 500m under ridturen eller något) och inte ville klappa på den blöta halsen. Hej svetthäst liksom. Hade hon inte varit så himla het (pigg är en underdrift) så hade hon blivit lite mindre svettig, men nåja - nu blev det svettindräkt häst..

Hon skenar alltså inte, det har hon aldrig gjort - däremot kan hon bli riktigt stark ibland. Som idag. Jag hade ett annat bett än jag brukar dessutom, det hjälpte då inte. Jag ska byta igen till ett annat tredelat så får vi se hur hon går på det. Hon gick bra i traven (när hon lugnat sig och insett att vi inte skulle galoppera mer) och jättebra i skritten. Duktig duktig häst! :)

Såhär svettig var hon när vi skrittade hem..


Och det är dagar som denna jag ångrar att jag inte klippte henne i vintras (inte bara i oktober), då skulle hon torka fortare och/eller inte bli såhär svettig. Nu känns det som om det är lite sent att klippa henne när jag inte klippt henne i övrigt under vintern. Men jag vet inte. Just idag hade det varit skönt om hon varit klippt.

Hemma i stallet så svampade jag av henne i spolspiltan och sen fick hon helt enkelt gå in i boxen för att äta sin lunch medan hon torkade. Hagkompisen hade redan fått lunch i hagen så det var lika bra att Zeppolin fick äta sin ifred inne. Hade ingen lust att lägga på ett täcke på en blöt/fuktig häst. När hon nästan torkat helt överallt så borstade jag henne ordenligt och slängde sedan på ett fleecefodrat regntäcke. Varmt som det är idag så hade det täcket hon hade innan varit för varmt. Har ändrat hennes täckesrutiner from idag. Är det plusgrader
och sol så får hon ha på sig det jag lade på henne idag, är det minusgrader får hon ha på sig termotäcket och om det är många minusgrader eller nederbörd så får hon halstäcket på också. Det snöar/regnar in vid bogen annars om hon är utan halstäcke.. inte så trevligt för henne. Då får man stå ut med att manen nöts av istället. Det är lindrigare än att bli blöt innanför täcket och det börjar dessutom klia där sen..


Tog några bilder på henne och hagkompisen innan jag åkte hem. Slängde ut en extra tuss hö (1 kg totalt) till dem då Zeppolin inte åt full ranson hö vid lunch då jag tog ut henne innan hon ätit upp. Det som fanns kvar i påsen fick hon och Escada dela på nämligen.. Här är en bild hur som helst:



tisdag 1 februari 2011

Pyssel.

Igår fick Zeppolin vilodag, dock pysslade jag lite med henne i gången. Klippte två centimeter av svansen och klippte håret bakom öronen (början av manen..).

Övriga manen tar jag tag i en annan gång. Den ser förövrigt hemsk ut just nu efter att hon haft halstäcke. Snyggt va?


Som sagt... En tredjedel är borta, det närmast manken är alltid tunt och så resten är både långt och tjockt. ;)

Hon är lite skeptisk mot att bli fotad i stallet, men lyckades ta några bilder. Kan slänga in två av dem. Sen ids jag inte skriva mer. För jag är trött trött trött trött trött. Nämnde jag trött? *gäsp*