söndag 31 augusti 2014

Det går framåt, tror jag.

Zeppolins metacamkur (hon får dock Rheumocam, som innehåller samma verksamma ämne/ämnen) börjar närma sig slutet (två dagar kvar) och sedan får det gå någon vecka innan det är dags att kolla läget igen med nytt böjprov skulle jag tro. Longerade henne häromdagen och såg inget speciellt då ens i höger varv där hon förut markerade att hon hade ont någonstans. Hon var inte heller lika trög på att komma fram i trav som hon var då när jag upptäckte att hon trots allt var halt. Om det är pga kuren hon får nu eller om hon faktiskt är bättre återstår att se, förstås.

Provresultatet gällande PPID har kommit också, hennes prov såg bra ut - hon har alltså inte det! Skönt, för då slipper jag fundera mer på det och sparar dessutom en hel del pengar. Behandling med hjälp av medicin kostar nämligen en.. del. Tänker man då på att det är en livslång behandling så tjaa.. det blir många kronor totalt när man räknar ihop vad det skulle kosta per år. Å andra sidan, det skulle jag gladeligen hosta upp om det skulle behövas - såklart. Slukar inte medicin pengar så slukar annat hästrelaterat pengar, snart kommer det till exempel hösilage. En pall är rätt.. dyr. En bal väger ju en del och även om kilopriset skulle vara relativt lågt så blir det många kilon på en pall. Billigt och bra det här med att ha häst.. ;)

Hon är förövrigt lite piggare också. Inte lika hängig som hon varit de senaste veckorna, hon är inte pigg till 100%  men bättre är det. Hoppas såklart att det beror på att hon får sova inne om nätterna och får i sig mer näring/energi nu när de äter fler serverade måltider med mat och inte bara det alltmer sinande gräset ute i hagen. Hon var iallafall glad och framåt när vi gick en liten kort promenad idag. Hurra!

Imorgon ska jag vara i stallet vid sjusnåret för att släppa ut hästarna. From imorgon är alla hästar inne om nätterna (fem som gått ute dygnet runt fram till idag) plus att en som varit iväg under sommaren kom hem idag. Utsläppet går relativt smidigt för det mesta, många kan man ta två och två som tur är. Sopningen av stallen tar nog längre tid än utsläppet, känns som det ibland när man står och sopar och sopar...

Något annat som tål att nämnas är att jag idag kapade av hennes man. Det blev i vanlig ordning inte så snyggt alls nej, men nu är den kapad åtminstone.  Den långa sommarmanen är ett minne blott och istället har hon nu en kort frilla. Kort och kort.. Kort för att vara hennes man iallafall. Jag hatar att frisera manen, det är bland det värsta jag vet när det gäller hästeriet. Jag orkar inte tunna ur manen, så hennes man är kort och tjock och delar av den står rakt ut såhär i början innan den lägger sig tillrätta. Det är inte som att vi måste vara piffiga som tusan för att vi ska iväg och visa upp oss och behöver göra ett gott intryck på folk. Djuren i skogen och hagkompisarna skiter nog fullständigt i hur hennes man ser ut. Jag gör det iallafall, men kände att den behövde kortas ner innan den når lite väl långt ner på halsen.. ;)

lördag 23 augusti 2014

Skrutt.

Tant Z är lite skruttig för tillfället. Lite trött, moloken och ur form (kroppsformen är dock.. eh.. rund). Inte nog med det så upptäckte jag att hon inte travat rent när jag sett henne trava i hagen. Longerade henne i onsdags för att kolla om jag såg något och jodå - hälta i höger varv. Hon ville inte gärna trava, men hon gör ju som man säger så hon gjorde det ändå men såg inte speciellt glad ut. Såklart.

Frida (veterinär som har häst på samma ställe) skulle vaccinera Zeppolin och när hon ändå skulle göra det så passade jag på att be om hjälp att lokalisera det onda. Höger fram eller vänster bak. Eller både och. Kunde eventuellt vara en hovböld på G, även om ingen av oss riktigt trodde på den teorin. Skon togs av på höger fram och så kläm kläm. Våtvarmt omslag fixades på plats och så skulle det väntas ett par dagar. Igår klippte jag bort det. Hältan är kvar och hovböld är det inte.

Idag fick det därför bli böjprov och det gav resultat, även om vi inte vet vad det är som orsakar det onda. Hon reagerade på lågt böjprov på höger fram och hon reagerade på båda bakbenen men mest på vänster bak (högt). Det tyckte hon inte om och var besvärad av att böjas i det benet. Så något är det någonstans. Oklart vad dock.. Det blir nu en metacamkur så får vi se om hon blir bättre eller om det inte gör så stor skillnad. Hoppas det går över, gärna relativt snart och utan problem. Kanske halkat i hagen eller sådär.. Hon är inte varm eller svullen heller. Hur som helst så är det såhär det är just nu.

Trist att hon är ur form nu när det är lagom temperatur för ridning och motionering överlag ute. Hoppas såklart att vi snart är igång igen, även om höstens planerade pay and jump plötsligt känns väldigt väldigt avlägsen som det är nu. Kanske inte blir av. Kanske blir av. Beror på hur det här ter sig framöver, den här lilla hältan som dykt upp.

Hon är trött och inte riktigt sig själv, jag hoppas innerligt att det "bara" är beteströtthet och att hon efter ytterligare några nätter inne och mer mat (hö på morgonen också, inte bara på kvällen) blir piggare. Frida kommer dock att ta ett blodprov på henne framöver för att se om hon har PPID (Pituitary Pars Intermedia Dysfunction, även kallad Cushings). Det skulle förklara tröttheten och lite annat, om det inte blir någon förändring på den fronten "av sig själv" snart. Drabbar främst äldre hästar och ja, Zeppolin är trots allt 23 år nu.

Hältan är det minsta bekymret egentligen. Att se henne trött och inte riktigt vara som hon brukar gör ondare i mattehjärtat. Det påminner mig om att hon trots allt börjar bli lite till åren och att med åren kommer krämporna krypandes vare sig man vill eller ej. Hon är ingen ungdom, även om hon ibland beter sig som en när man rider. Nädu skrutthäst, nu tar du och blir dig själv igen så mattehjärtat slipper ha konstant hjärtsnörp!

lördag 16 augusti 2014

Sommaren kom och.. gick?

Det var värst vad det har varit långt uppehåll i skrivandet i den här bloggen. Dags att uppdatera lite, det får nog bli i listform:

- Zeppolin har gått ute dygnet runt i två månader och varit sommarhäst. Längtar in sedan länge och till veckan är det dags att ta in henne om nätterna. Om det kommer snarkas i box 8 i stallet? OM?! Mycket, högt och varje kväll/natt!
- Hon har (peppar peppar) klarat sig från att få någon form av hemsk reaktion/infektion/whatever i något bromsbett i år. Första sommaren på länge som hon inte haft vidriga bromsbett som ballat ur och behövt pysslas om dagligen.
- Vi har sannerligen haft en lågintensiv sommar på ridfronten, men nu är vi på G igen.
- Målet vi har för i år kvarstår att uppnå: Det vill säga att starta i en pay and jump innan året är slut.

Något jag måste skriva ett litet stycke om separat istället för i punktform är att i år, nu i augusti, så har jag och Zeppolin hängt ihop i 17 år. S j u t t o n år!  Förstår inte var tiden tagit vägen egentligen, hur ung hon var och hur ung jag var när jag började som skötare/medryttare. Av dessa sjutton år har hon varit min (jaja, på pappret är hon inte min) på heltid sex och ett halvt år. 6,5 år känns också som en halv evighet. Alla år har varit roliga, men givetvis haft sina bättre och sämre perioder. Vi har inte alltid varit sams under ridturer, vi har haft skilda meningar om hur man uppför sig och det har funnits stunder då jag suckat över hur himla dyrt det är att ha häst. Trots allt det så har jag inte för en sekund ångrat att jag tog henne till Uppsala för att ha henne på heltid som min. Inte alls. Hon är min bästa vän, hon är värd varenda spenderad krona även om det vissa månader blir vääääldigt kostsamma när det gäller hästrelaterade saker (mat, hovslagare, strö, veterinärbesök osv). Det är värd allt det. Värd all tid jag spenderar i stallet, med allt vad det innebär. Zeppolin är min ögonsten. Verkligen.

Sjutton år har vi känt varandra. Hon överraskar mig till och från fortfarande. Tant må vara gammal (23) på pappret, men i sinnet är hon sannerligen inte det. Jag tror att vi kommer få ett gäng år till tillsammans. Jag hoppas på många till. Så länge hon mår bra. Det är det viktigaste. Allt är på hennes villkor. Men jag tror det finns krut i den där tanten bra många år till. ;)

Den här bilden har jag faktiskt som bakgrund i min mobil, älskar den! :p