måndag 19 oktober 2015

Tanten.

Min tant börjar verkligen bli en tant på riktigt. Det märks på alla tänkbara sätt förutom vid ridning. Vid ridning är som hon varit förut, dvs med en relativt trasig broms när man galopperar i skogen och med någon form av hög växel i som bonus. Skritten upp till skogen går långsamt. Sen går det inte långsamt längre, kan man säga. Pigg är bara förnamnet.

Gå på promenad för hand är tråkigt (varför ska en ridhäst gå i snöre undrar hon..) och lydnadsträning på ridbanan gör vi då och då någon kväll. Provade det idag före intaget av alla hästar. Brunstig häst som dessutom vet att det närmar sig intagstiden och som precis minuterna innan betett sig udda i hagen pga brunsten.. Det var väl eventuellt inte det mest genomtänkta beslutet jag tagit, att köra lydnad den tiden på dygnet alltså. Gör jag det på kvällen så gör hon som jag säger hela tiden, hon avviker inte från min sida eller från att gå bakom min rygg. Hon kommer in direkt när jag kallar på henne när jag manat iväg henne i trav eller galopp runt mig på spåret. Idag? Eh.. 60% fokus på matte eller något sådant. Övrig tid gjorde hon annat och var inte alls fokuserad. Har aldrig provat köra lydnad när de andra hästarna är kvar ute, vet nu att det är en stor distraktion. ;)

Hur som helst, tant var det ja. Hon har förändrats. Hon börjar verkligen visa ålderstecken, utöver de vita håren som tycks öka från en dag till en annan så att säga. Det ska synas att man inte är en ungdom helt enkelt och det är hon ju sannerligen inte. 24 år fyllda. Det som förändrats är att hon är tröttare när hon kommer in från hagen. Förut glufsade hon i sig all sin mat först och sen var det dags för vila/sova. Nu äter hon upp maten i krubban och sen äter hon antingen lite av hösilaget men inte allt till fördel för vila istället eller så skippar hon att ens titta på hösilaget och går direkt på vilan. Det är ingen "lätt" random vila heller utan vi snackar v i l a. Mockar jag när hon står och sover då efter intaget så är det till att mocka runt hovarna på tant, för tant orkar inte flytta på sig för att hon sover. Hon äter upp sitt hösilage någongång före kvällsmaten (som serveras mellan halv tio och tio), men som sagt inte direkt efter att ha kommit in. Så som hon gjort förut. Den här sommaren gjorde tant mycket tantigare så att säga. Pensionären i hennes göddes och det knakar hejvilt i alla leder när hon rör sig i boxen. Sådär som det kan bli när man är gammal och lite stel. Ingen ungdom längre osv.. :)

Världens bästa tant, det är hon oavsett.

Men ju äldre hon blir och ju mer jag märker att hennes "vardagsbeteende" ändras varteftersom desto mer hjärtsnörp får jag över det faktum att hon en dag faktiskt inte kommer finnas mer. Den tanken skrämmer mig mer än någon annan tanke. Jag tänker inte så ofta på det, eftersom jag vägrar tänka på det. Hon är för guds skull inte ens i närheten av att "gå och dö", så jag tänker inte slösa energi på att noja mig. Men det är klart tanken dyker upp ibland.. att åren går, att hon förändras och åldras, att jag bara har henne till låns en viss tid och sen finns hon inte mer. Inte fysiskt.

Om det bara fanns ett sätt att spara den där ljuvliga muldoften på ..

Ni som har häst vet vilken jag menar. Den där på sidan av mulen, där mulen är som lenast. Där doftar alla hästar olika och jag har hittills inte sniffat på en häst som luktat illa där. Det doftar underbart och speciellt min älskade Z då, förstås. Den doften är en trygghet. Tycker den doften är godare än doften av bebis och "alla" vet ju hur ljuvligt små spädisar doftar..

Tant må åldras, men hon mår bra. Knubbig och vit i pannan (och på andra ställen), men hon tycks njuta av livet än. Hon har det bra och trivs förträffligt i stallet, vilket hon alltid gjort. Fina fina häst.