tisdag 31 december 2013

Häståret.

2013, hur har det varit när det gäller hästeriet?

Jovars. Kunde nog ha varit bättre, på så många sätt. Men det har varit helt okej, om man bortser från de där dagarna i juli då hon inte kunde äta/svälja mat av någon okänd anledning. Bortsett från det har Zeppolin mått bra, det glädjer mig.

Önskar att vi byggt upp mer muskler och fått bättre kondis (båda två), men det är som det är. Nya friska tag 2014. Avger inga löften eller sätter upp planer, för de är svåra att hålla har jag märkt. Bättre att ta det som det kommer och sträva efter att få igång motionen sådär lagom mycket så att vi båda är nöjda. Ett löfte kan jag väl förresten ge, att hoppa mer 2014 än vad vi gjort 2013. Hon älskar det och vem är jag att hindra henne från att ha roligt (hopproligt) oftare? :)

Nu lägger vi 2013 bakom oss och välkomnar 2014, må det vara ett bra år för både mig och Zeppolin. Tant fyller 23 år och jag fyller 30 år. Hej och hå vad tiden går.

söndag 10 november 2013

Bra känsla.

Idag när jag och Zeppolin gav oss iväg ut på en ridtur i skogen så tänkte jag att idag får det nog bli lite mer jobb än att bara skritta ut på långa tyglar. Sist red jag barbacka och med hackamore (långa tyglar), hon var extremt pigg (racerskrittade glatt mest hela ridturen..) och jag var trött. Idag hade jag sadel, eftersom jag dels misstänkte att hon skulle vara pigg och dels för att jag ville ha reflexländtäcket på. Smidigast med sadel då. Tog det "vanliga" tränset och så gav vi oss iväg. Kändes redan från början när vi skrittade mot skogen på vägen att hon var på mycket gott humör. Bådade gott! :)

Väl i skogen fick hon skritta på långa tyglar en stund till innan jag kortade dem för att påbörja någon form av arbete. Så fort man kortar tyglarna på henne så börjar hon gå lite snabbare, blir extra alert,  hela hon skiner upp och öronen spetsas än mer framåt. Detta för att enligt henne finns det tre anledningar till varför matte kortar tyglarna: 

  • Det är dags att trava. ROLIGT!
  • Det är dags att galoppera. ROLIGT!
  • Vi närmar oss något läskigt. INTE ROLIGT MEN MAN MÅSTE VARA PÅ SIN VAKT!
Punkt tre förstår jag dock inte riktigt, jag brukar nämligen inte korta tyglarna när vi närmar oss potentiellt läskiga saker. Just för att hon då definitivt tror att det är något att vara rädd för, men ibland är det dock läge för att korta tyglarna ändå. Hur som helst... 

.. Inse vilken besvikelse när vi inte alls skulle springa bara för att jag kortade tyglarna (bör nog tillägga att jag sällan travar/galopperar direkt efter att tyglarna kortats men hon vet ju att det oftast är på G inom en överskådlig framtid. Långa tyglar = får absolut inte göra annat än att skritta = tråkigt), kortvarig besvikelse dock eftersom hon var så pass pigg och positiv att hon istället fokuserade på det jag bad henne om.  En bra känsla infann sig nästan omgående, både hos mig och henne verkade det som. Jag blev lite förvånad över att hon var så samarbetsvillig. Hon är ju ändå.. som hon är när vi är i skogen. Skogen har alltid varit lite av en "frizon" från "seriöst arbete". Kan inte riktigt förklara det där men.. nåja. Jag brukar iallafall inte ägna en hel skogstur till att kräva saker av henne. Vilket jag gjorde idag och det gick jättebra! Det var bara vid ett tillfälle som hon försökte smita ifrån det jobbiga genom att trava några steg, bortsett från det så var hon väldigt lyhörd och svarade på små hjälper. Hon fick som "belöning" trava en del utan krav på arbete, utan hon fick springa lite som hon kände för (läs: fort) och var glad. Efteråt fick hon dock ändå avsluta med att jobbas lite igen, vi slutade på topp kan man säga.

Det var en nöjd häst och en nöjd matte som skrittade hemåt igen. Hoppade av när vi kom till grusvägen som leder hem. Det är nog hennes favoritdel av våra ridturer, när jag hoppar av och (om hon inte har hackamore) knäpper upp nosgrimman och lättar på sadelgjorden om vi har sadel..  för att sedan gräva fram två godisar ur fickan som hon får moffa i sig. Sedan traskar vi vidare hem, idag med en otroligt bra känsla i våra kroppar. 

Det är sådana här stunder/ridturer som gör det extra mycket värt att att ha häst även om det stundvis är.. rätt slitigt och framförallt dyrt att ha häst. Det är rätt trist också när det är så himla lerigt och blött ute i hagarna och en massa löv som hon halkar omkring på i skogen när man rider, men i slutändan är det SÅ värt att ha häst. Hon är trots allt min bästa vän, med allt vad det innebär.. :)

torsdag 10 oktober 2013

Skogspromenad.

Hoppsan, var visst ett tag sedan jag uppdaterade..

Idag var det dags att göra något åt Zeppolins sommarfrilla (läs: lååång man) kom jag fram till. Lika bra att passa på när sådana infall dyker upp. Jag laddade upp med mankam, sax och mankniv. Det blev visst dock bara saxen som fick arbeta, det blev inte det snyggaste som setts i manväg men det får duga för oss som inte är ute och visar upp oss bland en massa andra fancy hästar på tävlingar/träningar. :) 


Eftersom jag var "civilklädd" så var ridning inte att tänka på, jag tycker inte att jeans är så värst sköna att rida i nämligen. Jag kände dock att både jag och Zeppolin behövde röra på oss så det fick helt enkelt bli en skogspromenad. På med träns på henne och reflexväst på mig trots att det var mitt på eftermiddagen. Lyser upp oss som ekipage lite åtminstone så att andra ser oss bättre i skogen. Mötte mest hundar och dess ägare i skogen, men ändå. 

I början såg Zeppolin ut att tänka "tråååk tråååk tråååk", men sedan sken hon upp lite och traskade på med lite mer entusiasm. Speciellt när hon insåg att en matte på marken är mer förlåtande än en matte på ryggen när det gäller att ta tuggor av träd/buskar/blåbärsris här och där. Det var skönt att ta en långpromenad sådär, med bästa sällskapet. Vi var ute i en timme och skrapade väl ihop ca 4,5km totalt under promenaden. Var lagom mör i benen efteråt då jag sedan innan har lite lätt träningsvärk i dem av både ridning och annan träning, men skönt ändå. Nöjd häst, nöjd matte. :)

Hon är sannerligen min bästa vän, Zeppolin lyfter upp mig och håller mig flytande när inget annat hjälper. Må hon leva i många år till, mitt tantskrälle till häst.. 




Från dagens promenad, älskade gulltant.



 

torsdag 5 september 2013

Sadelångesten borta

Igår var det dags för sadelutprovning. Den gamla sadeln är inte bra alls för tant Z och det har jag vetat ett tag (bespara mig bannor i form av "varför har du inte bytt tidigare för då?"), därav min sadelångest till och från. Hon har aldrig blivit öm eller fått ont av den, ren tur egentligen men jag antar att det varit bra att jag i perioder ridit barbacka mycket istället för att alltid ha sadel när jag rider.

Hur som helst så var det en hoppsadel (allround mot hopp) och fyra dressyrsadlar som passade. Först ut var hoppsadeln, en Prestige Silver Star. Sjukt skön att sitta i, jag fick fantastiskt stöd i alla gångarter och det bästa av allt - den låg bra på Zeppolin och hon var tillfreds med den. Provade sedan en jätteskön dressyrsadel, vilket hon inte haft på sig på 13-14 år eller så och det är såklart en annorlunda känsla. Både för mig och för henne. Den låg också bra på henne, men hon var lite mer spänd i galoppen i den och det kan jag förstå. Provade sen en till dressyrsadel som inte kändes lika bra och de andra två provred jag inte ens i då de efter att Zeppolin blivit riden ett tag inte låg så bra längre. På med hoppsadeln igen för att checka av att den fortfarande kändes lika bra och det gjorde den! Så.. hejdå gamla värdelösa sadel - hej nya (begagnade) toppensadel! :)

Som sagt, den gamla är värdelös och fullständigt utdömd. Vid sadelutprovning brukar de vilja se en rida med ursprungliga utrustningen för att se hur den är och hur hästen rör sig med den, men vi skippade det då det var nog att se hur sadeln låg på Zeppolin för att komma fram till att det var bäst att hoppa över den biten av utprovningen. Sååå, jag fick det bekräftat att den inte varit bra för henne.

Känner mig inte som årets matte när jag nu mer ordentligt insett HUR pass dålig den egentligen varit för henne. Den har hämmat henne från att arbeta som hon ska och att bygga vissa muskler eftersom den legat och tryckt på dem. Men som sagt.. hon har inte haft ont och har inte "lidit" av den, dock är det ju knappast någon höjdare att inte kunna använda kroppen och bygga upp den så som den behöver pga en sadel. Så.. Två gånger på ett år har jag bommat priset "årets matte". Förra hösten med hennes långvariga problem med luftvägarna (som jag på grund av orsak tolkade som dålig kondis först, tills hon började hosta i tid och otid och då insåg att kondis inte hade med saken att göra) och nu det här med sadeln..


Inget att haka upp sig på, gjort är gjort och det är nu åtgärdat. Vi kommer äntligen kunna få ut mer av våra ridturer och hon får en ärlig chans att bygga de muskler som så länge hämmats. Det bästa är att vi troligtvis aldrig kommer behöva byta sadel något mer, även om hon bygger muskler och ändrar form litegrann. Heja heja!

Kommer inte rida idag och inte imorgon då jag inte hinner mer än att fixa markservicen, men på lördag ska vi ge oss ut på en tur så får vi se hur den känns då.. :)

Måste bara köpa nya stigläder och en längre sadelgjord, men sen så är vi good to go så att säga.

tisdag 3 september 2013

Liten statusuppdatering.

Illa hur sällan jag tar mig tid att uppdatera här, det har å andra sidan inte hänt så mycket spännande på hästfronten. Sist jag skrev så var tant Z inlagd på Ultuna. Det var hon söndag - onsdag. Hon har mått bra sedan dess, förutom att hon hostade en del (igen) under en kort period men det gav med sig när jag började blötlägga hennes hö. Nu har jag dock inte blötlagt det på ett tag och hon hostar ändå inte. Väntar på att hösilaget ska levereras så att hon kan få det istället för hö, men tills dess är det hö som gäller. När hösilaget kommit så är det bara lunchen som består av hö, övriga mål hösilage. Brabra.

Just idag har jag världens träningsvärk! Red på stubbåkern igår. Ansträngde mig mer än vanligt gällande att faktiskt få henne att jobba trots att vi var på en stubbåker. Skrittade extra länge och jobbade på tills jag tyckte att hon var fokuserad nog till att börja trava. Det gick över förväntan trots att vi som sagt var på stubben och det blåste rätt friskt. Hon lyssnade bra och jobbade på även i trav. I galopp blev det givetvis mest jobbigt för mig, då hon lätt blir stark och vill springa fortare än vad jag tycker att hon ska göra. Hon lyssnar bra på rösten så hon skärper till sig utan att jag behöver kämpa arslet av mig fysiskt hela tiden, men mycket kraft går till att hålla tanten på mattan kan man säga. Inget sprattel och bockande denna gång (förra gången red jag barbacka och vid galoppfattning drog hon till med en bockserie, jag får härmed sluta säga "Zeppolin är ingen bockhäst..") och hon var rätt trött efter ridturen, det var jag också. Minst sagt. Därav träningsvärken idag..

Stubbåker i Zeppolins ögon är en stor öppen yta som ska användas till att galoppera jättefort på. Jag brukar inte ens försöka mig på att jobba henne där (i andra gångarter än skritt) då hon är så ofokuserad och det är häst åt alla håll och kanter samtidigt och allt hon kan tänka på är att få springa iväg. Därför kändes det så bra att hon gick att jobba ordentligt där igår, i åtminstone skritt och trav. Galoppen fick stå för konditionsträning även denna gång. Vilket år som helst nu kanske jag rentav lyckas jobba henne i galopp också. Viljornas kamp fortsätter.. ;) 


Idag tog vi en lugn tur i skritt barbacka i skogen. Hon fick välja väg idag, jag tänkte att hon nog skulle svänga åt höger (i mina tankar fanns bara höger och vänster) där "hemstigen" når en bredare väg i skogen. Hon valde att gå rakt fram, rakt fram är lite mer off-road även om det är stigar där. Det är lite mer "kliva över stock och sten" den vägen kan man säga och det var visst det hon var på humör för. Vi har inte gått där en enda gång i år vad jag kan minnas, omväxling förnöjer så det var ett bra val av henne. Det blev nästan 3 km totalt allt som allt, lite lagom sådär. Mina ben bar mig nästan inte när jag hoppade av. Den här träningsvärken är alltså.. ovanligt omfattande och hemsk. Imorgon får jag skatta mig lycklig om jag lyckas ta mig ur sängen. Men äh, det är det värt! :) 

På onsdag kommer en sadelutprovare för att hjälpa mig och Zeppolin att hitta en ny (begagnad) sadel till henne som passar bättre än den nuvarande sadeln. Har sadelångest ungefär varannan gång jag rider med sadel, så det är sannerligen dags. Vi får se vad vi kan hitta på och om någon av de sadlar hon tar med sig då passar eller om jakten fortsätter även efter onsdag.. En sadel ska hon hur som helst ha, äntligen fått tummen ur och bestämt det så nu ger jag mig inte förrän hon har en ny(gammal). 

Jag vet jag vet, det är väldans tjatigt det här med hur stor del av mig Zeppolin är. Jag måste dock ändå nämna att i augusti var det 16 år sedan hon klev in i mitt liv genom ett kort telefonsamtal från en person med en fråga om jag var intresserad av att hjälpa Pernilla med Zeppolin. Sedan dess har vi hängt ihop, vissa år mer och andra mindre. Dock har tanken om att sluta aldrig funnits. Hon är min ögonsten och har så varit under alla dessa år. Jag är oerhört tacksam för varje år jag får spendera med henne, varje dag jag får med henne är guld värd. Hon är 22 år nu, jag tror och hoppas att hon kommer att leva många år till och dem åren ska vi ta tillvara på så gott vi kan!

Älskade knastant, vad skulle jag göra utan henne? Min allra bästa vän.. Tänk att det en stor klok brun kärleksklump på över 600kg? Så är det. Än en gång, tål att upprepas måååånga gånger: Tusen tack till Pernilla som "gett" mig Zeppolin och som gav mig chansen att bli medryttare/hästskötare då i augusti 2007!





måndag 29 juli 2013

Älskade ögonsten.

Älskade älskade ögonsten. 

På Ultuna tas hon om hand sen igår. Är så tacksam över att hon är en så snäll och lätthanterlig häst. Klok och vis som hon alltid har varit. Det är också till stor fördel att hon varit en tävlingshäst och är van att tillfälligt stå i olika stall/boxar, har väldigt lätt för att anpassa sig till nya miljöer. :)

Väntar på att veterinären ska ringa.. någongång idag.

onsdag 3 juli 2013

22 år!

Idag fyller världens bästa Zeppolin 22 år! :)

Det har vi firat genom att hon fick komma ut från hagen och mumsa i sig betfor och müsli med en rejäl näve godis i som bonus. Det uppskattades kan jag lova. Hagkompisarna fick en varsin godis de också, är det kalas så är det. ;)

22 år är hon nu alltså, den kloka tanten. Vid ridning märks det då verkligen inte att hon är sådär "gammal", vid hantering märks det att hon är en klok dam som vet hur man uppför sig. Ja förutom ibland då, då hon plötsligt "glömmer" att jag sagt att hon ska stanna i boxen och hon går ut i gången för att flirta med lammköttet på andra sidan gången alternativt gå till fönstret (i slutet av gången) och kika ut. Skithäst, hon vet mycket väl vad hon får och inte får göra men ibland provar hon för att se om jag kanske ändrat mig angående någon regel... ;)

Jag tror stenhårt på att hon kommer att ha många födelsedagar till. Min bästa vän, grattis på dig finaste Zeppolin!

När jag gick för att ta ut henne från hagen så stannade jag vid ena grinden och ropade. Hon var med en av hagkompisarna i den andra hagen (öppet mellan deras vinterhage och sommarhage) betandes högt smaskigt gräs. När jag ropade så tittade hon upp, funderade en stund och sen kom hon med öronen framåt och raska steg till mig. Det är kärlek det, att hon går ifrån sommarbetet sådär för att komma och se vad jag vill. Idag blev hon nog extra nöjd över att hon kom för att möta upp mig, jag hade ju smaskig mat med mig i en hink. Gulle. :)

måndag 24 juni 2013

Sommar.

Det är visst mer än en och en halv månad sedan jag uppdaterade här.

Det händer inte så mycket just nu, det är sommar och fullt med diverse insekter som envisas med att bita på hästarna. Mycket broms är det - värsta av alla! Nu till helgen är det städning av stora stallet som gäller. En gång om året ska det skuras boxar (alla skurar sin förstås..) och allt högtryckstvättas efteråt, vilket i år blir på söndag. Hatar den här tiden på året, det är så fruktansvärt slitsamt att skrubba ren ett års skit och smuts! Dock blir det fint efteråt, så det är såklart värt det.. i slutändan. Men när jag står där och skrubbar med svetten rinnande mest överallt så är jag inte speciellt munter inombords och muttrar tyst fula ord för mig själv för att jag blir så trött i kroppen. Nästa vecka, när allt är klart - DÅ är jag nöjd. ;)

Att stallet städas innebär att hästen antingen får lov att gå ut på dygn eller låna en box i de små stallen. Förra året lånade Zeppolin en box, hon gillar verkligen verkligen inte att gå ute på dygn nämligen. Hon vill in och vila i stallet, inte gå ute och drälla hela nätterna. I år åker hon ut på dygn under städperioden, sen får hon gå in igen om nätterna. De har börjat vänjas in mer ordentligt på gräset i tilltänkta sommarhagen, en dag till med halvdag på mindre yta och sen blir det till att öppna upp skulle jag tro så de har tillgång till hela hagen. Det ser de nog framemot. Tantgänget.

Tja.. eh.. jaha, som sagt är det inte mycket som händer på hästfronten så det är stiltje här på bloggen. :)

torsdag 2 maj 2013

Bättre.

Träningsvärken har varit relativt snäll mot mig idag. Toppen!

Jag och Filip var till stallet en sväng, som en liten utflykt. Vi åkte först och köpa en påse banangodis och en ny Himalayasaltsten till Zeppolin och så vidare till stallet. Eftersom han var på ganska gott humör så passade jag på att fixa hennes mat (påsar + hinkar) medan han satt och grejade med en leksak i vagnen. Hängde upp saltstenen först av allt dock så det blev gjort, den som hängde där innan höll på att gå sönder och jag har ingen lust att plocka saltbitar ur bädden så.. :)

Eftersom Filip blev hungrig och därmed gnällig så var det inte läge att försöka sig på mockning och sådär utan vi nöjde oss med att fixa salstenen, maten och sedan var vi ut och tog av Zeppolin täcket då det var så fint soligt väder. Blåsigt som tusan, men varmt ändå! Fyllde på vattentunnorna i hagen och sen kunde vi bege oss hemåt och maken fick ta mockningen och vattenfixet inne. Annars tar han "allt" på torsdagar men fick liiiite avlastning idag åtminstone, han hade trots allt jobbat hela dagen.. Blir långa dagar för honom på torsdagar när han jobbar 8h och sen åker direkt till stallet innan han kommer hem.

Apropå långa dagar så blir det en lång dag för mig på söndag. Jag ska jobba då, 9-18. Längsta tiden utan Filip hittills.. Jag ska till stallet innan (då sover han ändå..) och skriva upp mig på pass, sen åka till jobbet. Direkt från jobbet åker jag till stallet och får det fixat innan jag kan åka hem. Är väl inte hemma förrän efter sju då antar jag. Puh.. Ska jobba på måndag också, men då är det bara på eftermiddagen, 12.45-17.

Imorgon har jag intaget i stallet och jag ska nog få till en ridtur innan. Ridbanan kanske? Beroende på väder och vilket humör jag är på imorgon. Annars blir det en tur i skogen, funkar det med. Vi lär bygga upp kondisen (båda två) oavsett så. Igår red jag i skogen och det blev ingen lång runda, men vi betade av alla tre gångarterna. Dock "bara" 200m galopp eller något sådant och trav innan och efter det. Hon skummade av svett under delar av schabraket/sadeln. Det var varmt igår kan man säga! Fick svampa av henne när vi kom tillbaka till stallet. Apropå gårdagens ridtur så.. eh.. kunde nästan inte rida lätt igår, än mindre stå upp i galoppen. Det var det här med träningsvärken... haha

tisdag 30 april 2013

Den kom som planerat ja.

Den där träningsvärken jag skrev om igår. Den kom kan man säga och det med besked. 

Sjuuuukt ont i bland annat låren. Skinkorna också, speciellt när jag sätter mig på toaletten och ringen därmed trycker på skinkorna och påminner om att jag trots allt har muskler där. Som gör ont. 

Får se det positivt, jag har uppenbarligen muskler både här och där och de användes framförallt igår när vi red det där passet på ridbanan. Det går inte så bra att bara "åka häst" när man rider Zeppolin utan det är till att RIDA om man vill att det ska bli någotsånär bra flyt på det hela. 

Hade tänkt rida idag. Sen började det regna och jag tappade lusten. Sen kom solen fram och jag bestämde mig för att ta den inplanerade skrittrundan i skogen trots allt. Barbacka fick det bli och vi var bara ute i ca 25 minuter. Kändes lagom. Zeppolin höll raskt tempo och var upptagen med att då och då få små kriser över omkullblåsta (?) grenar som låg över stigen här och där. Det gick dock bra att passera dem utan att stanna till, men det blev fnys och blängande både här och där kan man säga.

Har haft både intag och kvällsfodring idag. Nu är klockan fem i tolv och jag ska avsluta min uppesittarkväll nu och lägga mig. Är väldigt trött efter natten som var, en bökig och ledsen bebis som vaknade till ovanligt många gånger och var gnällig. Verkar (än så länge) bättre den här natten. Hoppas på det! 


Imorgon har jag intag igen. Få se om kroppen pallar med en ridtur imorgon. Gör den det (dvs, om jag kommer upp ur sängen och kan stå på benen utan att de vill vika sig. ;p) så blir det en sväng ut i skogen imorgon igen. Då har jag isåfall ridit fyra dagar i rad. Torsdag blir det vila eftersom det inte är jag som servar henne då utan det är maken som gör det på torsdagar. Hur som helst.. bara det faktum att jag ridit tre dagar i rad är ett smärre mirakel. Minns inte när det hände sist. Vi är på gång! Blir lite mer motiverad att ta mig ut på ridturer när det inte ligger ett tjockt snö-och istäcke överallt. Älskar våren! Bästa årstiden, utan tvekan. Lagom varmt och innan alla äckliga insekter vaknar till så är det ljuvligt att vara i stallet och rida i skogen osv. Sen kommer sommaren och jag räknar ner dagarna till hösten då insekterna dör och försvinner ett tag igen... 

Nu - sova!

måndag 29 april 2013

Dagboksnoteringar från 1998.

Tog med en gammal dagbok hit från barndomshemmet häromveckan. Har skrivit i den under många år när jag var "liten". Bland annat under 1998. Jag har skrivit en del om Zeppolin där. Bland annat om när jag ramlade av henne första gången, det var visst samma dag jag slutade sjuan. Det var ett tag sedan det! :)

Hur som helst finns bland annat detta att läsa, en oktoberdag 1998:
"Jag red på Zeppolin idag. Det gick bra tills vi skulle över vägen och gå förbi två upp-och nervända badkar. Då blev hon dum. Studsa och fjanta mitt i vägen. Sen stegrade hon ett antal gånger. Backade också ut på vägen, på cykelvägen också. Tur att det inte kom nån bil. Alltså helt trafiktomt. Men jag älskar Zeppolin ändå. Jag skulle gärna vilja äga Zeppolin. Men som det är nu så är hon den enda. Jag vill inte ha någon annan häst! Aldrig!".

Tjaa.. Zeppolin i ett nötskal, om hon bråkar så gör hon det genom att backa och stegra sig. Och äga Zeppolin, hon är den enda hästen jag vill ha..Så sant så! Jag äger henne inte, ska man vara petnoga så har jag henne "bara" på foder, men hon är min. Även om pappret säger något annat. Min bästa vän, det var hon redan då och det är hon fortfarande.

Inget fel på självförtroendet/egot på den tiden (1998) iallafall..
"Jag älskar henne (Zeppolin). Ärligt talat så tror jag att hon gillar mig ett snäpp mer än Pernilla. Vad jag tror iallafall." <-- a="" att="" b="" ben="" d="" de="" dock="" fallet...="" fler="" gna="" h="" href="http://pernilladannberg.blogspot.com" jag="" lla="" med="" n="" nog="" nu="" och="" om="" p="" r="" s="" skulle="" sorry="" st="" target="_blank" vilja="">Pernilla
. ;)
Annan random info från min gamla dagbok är att 30/1-98 var jag till Enköpings ridklubb och såg bland annat hästen Milton (!). John Whitaker och Geoff Billington också för den delen. Minns att det var en rejäl snöstorm den dagen och resan var på väg att ställas in. Dock bestämdes det att vi skulle åka ändå, det tog extra lång tid att köra dit och hem då det knappt gick att se var på vägen bilen befann sig..  Åkte dit med Pernilla och några till. Ett minne för livet att ha sett Milton live på nära håll.. :)

Träningsvärk på G.

Igår red jag ut i skogen på Zeppolin. Tänkte skritta och trava lite, ha det bra i det fina vädret helt enkelt. Jag tänkte mig en relativt lugn och stillsam tur. Zeppolin tänkte mer "fullt ös medvetslös!". Det blev någon form av kompromiss, vi höll oss åtminstone till de planerade gångarterna. Man kan väl snabbt konstatera att enda gången Zeppolin länger på travstegen är när hon JÄTTEGÄRNA vill galoppera men inte får, då ökar hon traven så mycket hon bara kan och det ger låånga travsteg. Vilket känns annorlunda mot hennes annars så markbundna trav. Knashäst. Bromsen verkade vara lite rostig och ur funktion igår, så vi fick kämpa lite för att få den att funka. Eller vi och vi.. jag kämpade för att få den att funka, Zeppolin motarbetade mig. Till slut lydde hon mig så som hon skulle och bromsen funkade därmed utmärkt, trots sprattel och spring i benen på Den Flygande Köttbullen! ;) 

Idag skrittade jag fram henne på vägen och en sväng i björkhagen innan vi gav oss på ett pass på ridbanan. Traven under uppvärmningen var då inte mycket att hurra över, kändes mest jobbigt. Mest pga mjölkfyllda bröst på ryttaren, det är inte så skönt när de rör sig då om man säger så. Det var bara att bita ihop och rida på ändå, planen var att galoppera lite igen (igen som i att vi galopperade häromveckan, första planerade galoppen sen förlossningen i höstas) och sen jobba lite på den allmänna formen. Galoppen gick bra, hästen flåsade och ryttaren kände att träningsvärken från igår byggdes på än mer med ny värk. Hon ville väldigt gärna springa iväg, blir så när det är jobbigt för henne. Dock var det relativt kontrollerat och lagom ändå, trots att hon ökade farten mer än nödvändigt några gånger. Efter galoppen blev det arbete i trav och skritt och det gick över förväntan. Hon kan minsann om hon vill! (och är ordentligt uppvärmd, vilket involverar galopp...)

Efter ridpasset var både hästen och jag trötta kan man lugnt säga. Hon fick gå in och äta sin middag, själv borstade jag av henne med spaghettiarmar som inte riktigt ville vara med om någon hästborstning utan de ville hellre bara hänga längsmed sidorna som två döda sladdriga maskar. 


Om jag tror att jag kommer att ha träningsvärk imorgon? Jepp.

Om jag tänkt rida imorgon igen? Jepp.


Men det får allt bli en tur i skogen då... skritt på långa tyglar.




söndag 17 mars 2013

söndag 10 mars 2013

Bock.

Ute på tur i skogen på Den Flygande Köttbullen Zeppolin. 
Ungefär såhär var det vid ett tillfälle där i skogen då vi inte riktigt var synkade.

Jag: "Åh vad mysigt det är, klart vi ska trava lite mer nu när underlaget ser bra ut" *ber om trav*
Zeppolin: "WOHOO TRAVA FORT" *travar iväg i full fart*
Jag: "Det går lite väl fort nu va?"
Zeppolin: "Det går inte fort nog!" 
Jag: "Hm, så länge båda är nöjda och glada så kan vi väl trava såhär fort.."
Zeppolin: *"Råkar" börja galoppera helt plötsligt*
Jag: "Ehhh?!"
Zeppolin: *Gör luftsprång med framdelen och bockar därefter*
Jag: "Hallåå?! *hamnar framför sadeln och tappar balansen*
Zeppolin: *hamnar ute i djupsnön där det tar stopp*
Jag: *Får tillbaka balansen, rätar upp mig och styr tillbaka bustant till stigen*
Zeppolin: "Springa meeeer!" *ruskar på huvudet*
Jag: "Vad var det där?! Puckohäst." *ger klartecken till mer spring - dock noga med att hålla tant Z i trav*
Zeppolin: *kommer fram i trav innan matte ens hinner tänka trav* 
Jag: "Nu skrittar vi, trött i kroppen.."
Zeppolin: "Okejdå.." *skrittar fort*

Måste säga att för att vara en häst som inte bockar vid ridning så.. eh.. bockade hon duktigt. Jag sitter inte kvar på hästar som bockar, jag är inte van vid bockningar. Jag var säker på att jag skulle flyga av och landa i snön och se henne springa hem utan mig. Hon har iofs aldrig sprungit ifrån mig de få gånger jag ramlat av i skogen, men ändå. Hon bockade. Tant BOCKADE! Jösses. Kan hon inte bara hålla sig till luftsprång där framdelen lättar, luftgaloppsprång, studsande och sådant där som jag är van vid och kan hantera? Knäpphäst. Finns en anledning till att jag helst väntar med galopp tills vi kan galoppera inom inhägnat område (läs: ridbanan). Hagarna vi kan/får rida i är bara att glömma, för stora öppna ytor. Har fullt sjå att hålla ordning på henne i trav när jag rider där. Galopp vore en lite väl stor utmaning såhär i början av.. ehrm.... galopplaneringen. 

Under de här 15,5 åren jag ridit Zeppolin så tror jag att det räcker att använda ena handens fingrar till att räkna antalet tillfällen hon bockat under ridning. Hon är ju mer den där stegrande typen.. okej, rätt så mycket mer den stegrande typen. Studs och stegring. Stegring när hon bråkar, studs och luftsprång när hon är glad och pigg. Bockning brukar hon ägna sig åt vid longering och när hon springer lös på ridbanan.

Skönt att veta att min 22-åring har en mental ålder på 6-7 år eller så. Inget fel på energin och livslusten där inte. ;)


lördag 23 februari 2013

Skogsritt i skritt.

Imorse hade jag utsläppet i stallet. Ut med hästarna i hagen och så en ridtur efter det innan Zeppolin fick joina sina kompisar i hagen. Planen var en skogsritt i skritt. Min plan brukar se ut så för det mesta, Zeppolins brukar se lite annorlunda ut. Det brukar vara lite mer åt "mest skritt, men jag måste smyga in lite trav då och då ifall jag:
 1) Snubblar över mina egna fötter och därför måste trava några många steg efteråt. 
 2) Känner att matte eventuellt kanske kom åt lite svagt med en skänkel eller två. TRAV!
 3) Blir rädd för något. Fattar väl alla att man då måste trava iväg från faran.
 4) Matte råkar ta lite i tyglarna, alla vet att det är en uppladdning inför .. just det - TRAV!
 5) Känner för det. Spritter det i kroppen så måste man åtminstone få trava lite.
 6) Har lite bråttom hem, för när man kommer hem och matte sitter av så får man godis. Alltså travar  man lite på hemvägen för att snabbare nå fram till slutmålet (godis)."

Det är lite så vi jobbar. Lite olika planer för ridturerna alltså.

Men, ett jättestort MEN.. Idag skrittade tant Z hela (!) ridturen! Okej att det var lite racerskritt på hemvägen (se punkt 6 i listan ovan för en av de bidragande orsakerna), men hon höll sig på mattan (snötäcket) hela ridturen. Pigg häst, men försökte inte smyga in andra gångarter. Jepp - med tanke på den energi hon har i kroppen under våra ridturer så kräver den här "skrittade hela skritt-turen"-grejen ett eget inlägg. ;)







fredag 15 februari 2013

Tick-tack-tick-tack.

Den där hästen alltså.. Energin och livsglädjen är det då inte brist på i den tantkroppen om man säger så. Bestämde mig häromdagen för att rida en sväng trots att jag kände på mig att det skulle leda till jobbiga styltor i hovarna och sådär. Det gjorde det också, men hur som helst så skrittade vi till en sommarhage och skrittade runt lite där. Det var tillräckligt avancerat för en häst som man nästan kan höra ticka som en tidsinställd bomb av energi och spring i benen. Något spring blev det då verkligen inte då jag fokuserade på att hålla henne på mattan i skritt, var jobbigt nog. ;)

När vi kom upp på vägen efter turen i hagen så hoppade jag av direkt då jag inte ville sitta uppepå den lilla biten tillbaka till stallet, hon hade rejäla styltor i fram och gick mer på tårna än på hela hoven så att säga. Inte kul. Blev en kort ridtur, men vi var åtminstone ute och rörde på oss. Heja heja! 


Idag hade jag intaget i stallet, smidigt gick det och skönt att det inte var någon nederbörd. Drygt att  hänga upp täcken på tork. Vintertäcken är så tunga i sig och blöta är de ännu tyngre, förstås. Det var det här med att det är slitsamt att ha häst. Men det är det verkligen värt, såklart! Speciellt min ögonsten.. :)

Om fem månader blir tant 22 år. På pappret alltså. Ofta är hon en lugn och klok häst, väluppfostrad och snäll. Gör inte så mycket väsen av sig varken inne i stallet eller ute i hagen. Helt enkelt toppen vid all hantering. Under ridturer däremot.. eh.. då är hon inte riktigt 22 mentalt nej. Hon är snäll och om vi har andra hästar med så kan hon ofta vara ett bra "stöd" vid behov men utöver det så.. tja.. eh... mer som en sjuåring eller så. Äldre än så blir hon nog aldrig mentalt! Kul med pigg och glad häst, förstås. Även om matte blir lite trött i kroppen ibland pga sprattelhäst. ;)

Nog med svammel. Ska äta lite godis och bara slösurfa lite innan jag lägger mig.






lördag 9 februari 2013

Skithäst/skitig häst. Same same.

Imorse hade jag utsläppet. Det skulle släpas och släppas ut hästar med andra ord. Inte så roligt väder med vind och snöyra, men det gick rätt smidigt ändå. Zeppolin fick stanna inne efter att alla (förutom två andra hästar som inväntade ägare/medryttare i stallet för ridturer..) gått ut. Hon behövde en rejäl borstning kan man lugnt säga. Hela magen och rumpan på vänster sida av kroppen hade intorkat kiss/bajs/torv/whatever. Charmigt, verkligen. Hon ligger ju ner varje kväll/natt så det är inte så konstigt att hon blir skitig såklart, men nu var det ovanligt mycket. Brukar "bara" vara lite på rumpan men nu måste hon ha lyckats pricka in en smutsig del av boxen. Blä.

Kan lugnt säga att jag längtar tills det blir vår och varmare ut så att jag kan ge henne ett ordentligt grundligt vårbad! Jag kan borsta tills armarna trillar av, hon kommer ändå lukta "mystiskt" i pälsen pga all ingrodd skit hon ligger i inne i boxen. Nåja.. Det är som det är. Hon hade verkligen inget emot att bli borstad en längre stund innan jag slängde på täcket och tog ut henne i hagen till sina kompisar. :)

Jag är inte nöjd med hur hennes box är just nu strömässigt. I vanliga fall har hon torvbädd, men just nu är det torv och halm blandat. Dels för att jag torven varit frusen och det går åt så mycket torv den här hösten/vintern och då hinner inte balarna tina innan det måste fyllas på och dels för att jag nu bara har en bal torv kvar och fick helt enkelt bita ihop och ha in halm. Jag vill helst inte ha halm då jag inte vill att hon ska få tillbaka sin hosta, men det verkar gå bra. Jag öppnar hennes lucka ut när jag ströar med halm och givetvis har jag inte in någon halm när hon står inne. Som jag nämnde så har det gått åt mycket torv den här hösten och vintern, ovanligt mycket. Inte så.. kul för plånboken nej. Zeppolin är förstås glad över att ha halm att pilla med/äta på nätterna när maten är slut. Ekonomin tillåter inte torvinköp just nu så.. tjohej. Halm it is. Inte kul att mocka i halm och inte ligger det kvar lika bra som torv heller. Torv funkar bäst för tant Z som är en mästare på att dra bak allt strö i boxen.

Imorgon har jag lunchfodringen. Kan inte påstå att jag ser framemot det. Det blir lite.. mycket egentligen. Har inte alltid orken till att släpa ut mat till alla hagar, sopa alla tre stallen och göra allt som ska göras med min egen häst. Kroppen är fortfarande inte helt återställd orkmässigt så att säga.. Men det är bara att göra det, det var ett av få pass som var lediga denna vecka som jag kunde så det är till att gilla läget helt enkelt. Det ÄR slitsamt att ha häst, men det är sannerligen värt det. Både orkmässigt, tidsmässigt och pengamässigt. Det jag får tillbaka från Zeppolin är ovärderligt och jag njuter av det så länge jag kan. Hon är 22 år och hur jag än vägrar tänka tanken på att hon en dag kommer att försvinna så är det ett faktum om x antal år och då vill jag känna att jag tagit tillvara på all tid med henne på bästa möjliga sätt! Min bästa vän..


Nog med gnäll och negativa tankar. Nu ska jag fundera på om jag ska bädda ner mig. Jag är inte van att behöva kliva upp för dagen redan vid sju.. Bebis och jag brukar kliva upp för dagen vid halv tio-tio nämligen.. :)

lördag 2 februari 2013

Isigt värre.

Tokfint väder ute idag. Kyligt men solen strålade som aldrig förr. Perfekt ridväder! Ja om man bortser från att all mark har en tjock isbeläggning på sig som man riskerar att halka och slå sig halvt fördärvad på. Jag valde ändå att ta in Zeppolin från hagen och ta en liten tur före lunch. Stackars tant trodde vi skulle ut och åka någonstans då jag tog in henne lagom till att en annan i stallet öppnade luckan på sin trailer preciiis utanför stallet. Då var Zeppolin i sin box. Väl ute i gången så såg hon att de höll på med trailern utanför precis när jag satte fast henne där. Det måste ju innebära att vi ska ut och åka. Transport precis utanför stalldörren och bli uppbunden i gången mitt på blanka dagen! Hon slappnade inte av helt förrän all utrustning (läs: skydd, täcke, träns) var på och vi gav oss ut för att halka en stund. Hon hann bajsa två gånger på den tiden hon var i stallet. Hon brukar sällan göra det ens en gång när jag grejar med henne i gången innan eller efter ridtur eller vid random pyssel. Som sagt, hon trodde något var på G. Knäpptant. :)

 Ridturen då? Jorå. En hel kvarts skrittande fick vi ihop på den isbelagda grusvägen. Tjock is och inte så mycket väggren att gå på istället. Här och där kunde hon gå ut i snön på sidorna istället, men mest fick hon snällt ta sig fram på isen. Tur att broddar finns! Hon har dock bara två brodd per hov, det brukar liksom vara tillräckligt men med den elaka isen som just nu är överallt så känns det ibland inte tillräckligt. Tänker dock ändå inte skaffa fyrbroddsskor vid nästa skoning (slutet av februari). Känns inte värt det, räknar kallt med att vintern inte blir alltför lång. Räknar med att om två skoningar kan bakskorna dras av inför sommarsäsongen dessutom. Är mycket tacksam över att hon har så himla bra hovkvalitet!

Nåja, vi kom hur som helst ut en sväng och det får vi vara glada för antar jag. Bättre än inget! Men hela den här isgrejen.. lägg av. Det är inte kul längre. Tina bort helt eller bli snötäckt istället!

söndag 27 januari 2013

Piggelin.

Zeppolin stod längst bort i hagen idag när jag skulle hämta henne för att rida. Hon brukar komma när jag ropar men idag kom hon tio meter närmare från sin ursprungsposition.. sen stannade hon och dumglodde på mig fem minuter och gick sedan tillbaka till gänget. Skithäst. ;)

Ridtur ja. Skrittade på vägen och red sedan en liten stund i en sommarhage. Laddad häst minst sagt.. som en tickande bomb modell sprängs snart. En vacker dag kommer hon att balla ur, frågan är bara när. Pigg och stark tant. Slut i kroppen innan och värre efteråt.  Puh

På bilden är hon under röda pilen och glor på mig.. bara att traska och hämta.

lördag 26 januari 2013

Slit.

Vilket slit det trots allt är att ha häst, iallafall om man inte har helinackordering eller liknande för sin häst. Vilket jag ärligt talat inte ens skulle vilja ha, jag vill göra "allt" själv. Kontrollfreak som jag är så skulle jag inte kunna slappna av om någon annan dag ut och dag in skulle mocka åt min häst och göra iordning mat osv. Nej, kan bäst själv! ;)

Hur som helst så märks det sådana här dagar att jag har hästen uppstallad i ett kollektivstall. Hade lunchfodringen idag och det innebär förstås att det ska kånkas ut höpåsar till alla hästarna i hagen (just nu 15 st), därefter ska alla tre stallen sopas. Utöver det ska jag förstås serva min egen häst med allt vad det innebär. Just idag slapp jag dra in en hösilagebal med pirran iallafall, den roliga uppgiften sparade jag till imorgon. Dels för att det fanns hösilage kvar och dels för att jag helt enkelt inte orkade efter alla andra sysslor. Drygast är det att sopa i stora stallet. Det slarvar lite väl mycket med sopning efter "nedsmutsning" om man säger så.. det är irriterande men det är lönlöst att tjata om det. Vi sopar stallen ordentligt (grundligt) en gång om dagen, alltså vid lunchfodringen när hästarna är ute. Utöver det sopar man efter sig om man kratsar hovar i gången eller skräpar ner med hö/halm/whatever. Ja, om man har en gnutta sunt förnuft alltså. Annars struntar man i att sopa så får lunchfodraren slita häcken av sig istället för slarvarna...

Idag irriterade det mig även att Zeppolin var ute med sitt blårutiga täcke. Det gick ingen nöd på henne, det är precis lika tjockt som hennes svarta täcke och solen sken denna kalla dag. Svarta täcket har dock hals. Jag vill att hon skulle ha på sig sitt svarta täcke idag för att det skulle vara så jäkla kallt under morgonen. Men trots att jag skrev det på whiteboardtavlan och strök under "svart" för att vara övertydlig om det hela så fick hon alltså på sig sitt rutiga täcke. Nämen tack då, kul att instruktioner följs.. Not. Lite som häromveckan när det var svinkallt ute (som nu..). På Zeppolins box står följande: 

Nederbörd: Svart täcke
Annars: Rutigt täcke.
Varandras reserver.


Enkelt va? Jepp. 

Fast nähä? För om det är svinkallt ute men långt ifrån nederbörd så sätter någon form av barmhärtighetsgen (?) fart i folk tydligen, för då fick hon på sig det svarta täcket ett par mornar efter varandra. Inget jag bett om. Antar att tankegången måste ha varit "det är så kallt ute, hon vill nog ha halstäcke på sig". Fin tanke, men föredrar ändå att instruktioner följs. De finns på boxen av en anledning. Och båda täckena hänger oftast där, så det är inte så att det är för jobbigt att ta fram det rätta... så att säga.

Äh vad jag gnäller. Men skönt att skriva av sig. Är ingen idé att ta upp sådana här saker heller, för då är det mest "oj förlåt" och så händer det igen någongång. I slutändan så funkar det för det mesta som det ska och instruktioner följs. Huvudsaken är dock att Zeppolin har det så bra som möjligt och det har hon ju.. trots allt. :)

( Men när jag ändå är igång och gnäller.. Om man ser att det fryser fast en massa skräp i form av hö och andra matrester i spolspiltan nu när det är så himla kallt, kan man inte då ta och sopa upp efter sig på en gång INNAN det fryser fast och sen sitter där tills det blir varmare/tinar och någon annan tar sig an det hela? Nope. Det kan man faktiskt inte. Man låter skräpet ligga kvar så det kan frysa fast och se allmänt skräpigt ut dag ut och dag in istället, så att någon jobbig hyresgäst kan gnälla om det i sin blogg sen.. ;p )

Nu till något positivare!

Var ute på en ridtur häromdagen, med sällskap av en unghäst. Hon (unghästen) är rätt rolig. Hennes sätt att hantera eventuella skrämmande saker är att trava mot dem. Inget i stil med "stanna, blåsa upp sig, avvakta, kanske backa undan lite för att sedan gå fram till det läskiga". Nänä, det är full fart framåt! Attack är bästa försvaret eller något sådant. ;)
Hon är lite överallt och ingenstans samtidigt. Zeppolin är lite sådär måttligt impad av det och klok som hon är så stannar hon upp, backar undan lite eller går åt sidan när det är lite väl flängigt från unghästhållet. Håller sig undan helt enkelt. Skönt att ha en sådan häst måste jag säga. Sen att hon kanske inte föregår med gott exempel på "hemstigen" i form av att skritta hemåt lugnt utan istället kör med racerskritt med inslag av travsteg när matte inte är uppmärksam.. det är svinn man får ta. ;)

På det stora hela var det en trevlig tur på 35 minuter. Zeppolin tyckte det var lite orättvist att den andra hästen fick (eller ja.. fick och fick..) trava och inte hon. Den andra var oftast först och vi skrittade bakom på långa tyglar trots att hon då och då travade iväg så vi hamnade på efterkälken. Zeppolin vet att hon inte får trava när vi har långa tyglar, så då och då vände hon blicken bakåt för att titta på mig när den andra hästen travade iväg.. "snälla matte..?". Det blev det dock inget av. Dumma matte. ;) 


Roligast var ändå när unghästen tog en liten omväg in en bit i skogen istället för att gå på stigen som vi gjorde och sen plötsligt fick bråttom tillbaka till stigen och tog fart och galopperade ut på stigen och avslutade med bock och sprall. Såg sjukt roligt ut och jag var än en gång nöjd över att sitta på en häst som inte bockar och far omkring (ehrm.. näjustdetaldrig..) på det viset. Påminn mig gärna om det när jag eventuellt ligger på backen första gången vi ska galoppera, Zeppolin och jag såhär efter flera månader utan uppsutten galopp... Vet ju hur det gick då för fem (!) år sedan när jag hade satt igång Zeppolin efter att hon varit dräktig och därefter gått med föl (Hop-Zan) ett år. Ingen uppsutten galopp på 13 månader så jag tog det säkra före det osäkra och galopperade på ridbanan första gången. Klokt val för jag flög av. Pigg häst!

Apropå det så är det som sagt FEM år sedan hon flyttade till mig i Uppsala. Januari 2008 kom hon, dräktig. Två veckor efteråt var hon inte det längre och hon stannade för gott istället för några månader som planen var först då hon kom. Fem år.. Det är sjukt vad tiden går fort ibland. Fem år är en tredjedel av våra år tillsammans. Första tio som medryttare/skötare/whatever och sen som fodervärd. Hos mig stannar hon till sista andetaget. Skulle Pernilla få för sig att ta tillbaka henne av någon outgrundlig anledning så skulle jag bli smått galen. För det kan hon fetglömma. Hon är min nu. Även om det i alla papper står annat. My preciousssss...... ;)

Misstänker iofs att Zeppolin inte heller skulle bli så värst glad om hon skulle tvingas flytta. Hon trivs så himla bra där hon står nu och det slog mig idag att fem år är det längsta hon stått uppstallad på ett och samma ställe (utan avbrott) under dessa 15 år som jag känt henne. Iallafall vad jag kan minnas.. Kunde komma på sex olika stall hon stått i, någon vecka till några år - varav två av stallen varit "hemmastall" (alltså ägarens egna gård/stall). Skulle tro att av alla ställen så är det här det bästa. Stora hagar, bra hagkompisar, trevliga ridvägar, trevligt stall (box med lucka ut mot gården!) och en matte som avgudar henne. Bättre kan det väl inte bli. Säger matten sådär lagom självgod inombords... ;) 


Oj. Råkade bli rätt långt inlägg.. Eh. Dags att sova tror jag! 

Ej bild från denna vinter, men en av mina favoritbilder på vackraste tanten i världen!


söndag 13 januari 2013

Överlycklig.

Tog mig ut på ridtur i skogen på Zeppolin idag. Garderade mig med martingal, lika bra att ligga steget före så att säga. Det var fint väder, kallt men solen sken. Det blev till och med så att vi travade ett par hundra meter på en väg och lyckligare häst än Zeppolin där och då går nog inte att hitta. Det går ju inte att göra annat än att le när hon susar fram med glädje ända ut i hovspetsarna. <3 nbsp="nbsp" span="span">

Hemåt skrittade vi bara, hon hade lite bråttom och tog varje chans hon kunde till att blanda in några travsteg här och där. Bland annat pga någon smäll långt bort, snö som föll ner från någon gren, snubblande över sina egna ben pga racerskritt, påhittade spöken och att jag råkade komma åt med ena skänkeln när jag drog fötterna ur stigbyglarna.. osv. ;)

Vi var ute i 45 minuter. Få se när vi kommer ut på tur igen, kanske imorgon om jag orkar. Har hand om en extra häst imorgon och ska hämta in en hösilagebal och så vidare. Krafterna tar snabbt slut ibland när det är något extra sådär. Är ju inte riktigt i toppform än om man säger så.

Nu ska jag borsta tänderna och ta tag i nattningen av den lilla herrn. Det brukar ta ett par timmar nuförtiden, det ska vrålas och bökas och stökas en evighet nämligen. Idag finns risk för övertrötthet dessutom, så det blir spännande.. Dock tar jag mig an uppgiften med optimistiska tankar. Kanske kanske är ikväll kvällen han inte kommer vråla till och från fram till elva.. 





Zeppolin efter att jag släppt ut henne i hagen efter ridturen. Nöjd häst och lunchen var på G kort därefter dessutom. Win-win så att säga! :)

lördag 12 januari 2013

Full fart.

Den där hästen alltså, pigg är hon kan man säga. Fått till två ridturer den här veckan och planerar att rida imorgon. Sist hade hon så bråttom i skogen att hon snubblade emellanåt, vilket leder till några travsteg efter snubblet och sen är det svårt att få henne att skritta normalt efteråt. Hon försöker istället att trava jääättelångsamt, men så funkar det liksom inte. Att trava i skrittfart är inte samma sak som att skritta, sorry tant Z. ;) 

Konstaterade sist att det är nog läge att ta på martingal även om vi bara skrittar. Hon flänger med huvudet när hon är pigg och jag tar i tyglarna när hon dansar runt på vägen. Nämnde jag att hon är lite pigg? ;)

Men som jag alltid sagt, hellre en pigg häst än en slö häst! Man blir glad av att rida henne helt enkelt. Även om jag under veckans ridturer fått skälla lite på henne ibland för att hon inte uppfört sig riktigt som hon ska, det var det här med överskottsenergi som sagt. Nåja, planen är att fortsätta att mest skritta ett par veckor framåt så att vi båda kommer igång lite och sen avancera. Blir några travsteg här och där redan nu, men det är mest ofrivilligt (eh, från MITT håll alltså!). Å andra sidan jobbar hon "ordentligt" med kroppen när hon smygtravar sådär. Som om jag ska låta henne hållas om hon kröker på nacken och tar i med rygg och rumpa när hon travar när jag inte bett om det... Knäpphäst som sagt. ;) 

Just idag tyckte hon att jag skulle ta bort det där äckliga ur hennes krubba och ge henne vanlig intagsmat istället. "Var är min vanliga müsli?!" Försökte smöra för en annan utanför boxen till och med, då matte uppenbarligen inte serverade något annat än det där äckliga. Vad det där äckliga i krubban var? Hennes vanliga älskade müsli.. men med nersmulad jäst. Jäst är ÄCKLIGT! Stackaren var störd av att inte kunna moffa i sig sin intagsmat som hon brukar. Hon åt av sitt hösilage och gick till krubban då och då, som för att kolla om det kanske bytts ut sedan hon kollade sist. Gissar att det var samma grej igår då hon också fick jäst i sin intagsmat, men krubban var tom idag när jag kom dit så äter det gör hon till slut ändå. Om än motvilligt. Jästen får hon några dagar nu för att se om det hjälper hennes mage att komma i bättre balans igen, hon har varit lite dålig i magen till och från på sistone. Gissar att det äts en massa skumt (läs: fruset gräs och annat) i hagen i brist på annat och att det ställer till det lite. Vi får se om det blir någon skillnad. :) 

Imorgon kommer två hästar släppas tillbaka in till Zeppolin och Escada efter att ha gått separat ett tag (de andra har gått i mindre hage). Det går nog bra, de har ju alla fyra gått tillsammans förut och det är lite PRO-varning över den där hagen. De tar det mesta med ro helt enkelt. Zeppolin är fortfarande äldst i hagen (och stallet..) med sina 22 år som hon blir nu i sommar. Övriga hagkompisar är 13, 17 och 18. Finns ett halvsyskon (!) till Zeppolin i stallet, ett sto efter Rastell. Hon är 21 år i år. Random info sådär..

Så. Det här får duga för idag.

söndag 6 januari 2013

Nytt hästår.

2012 är över och 2013 är här. Det innebär ett nytt hästår med nya friska tag. Ett år utan foglossning, stor mage och annat sådant som sätter käppar i hjulet för ridningen. I år ser jag framemot två saker: Att rida mer igen och att se min son växa/utvecklas. 

Sist jag red så märktes det inte att tant Zeppolin i år går in på sitt tjugoandra (22!) år i livet. Mötte en annan från stallet på vägen (kom med bil) och hon sa efteråt att hon först inte såg att det var Zeppolin och jag som kom skrittande på vägen - eftersom Zeppolin inte riktigt höll sig i skinnet som hon annars brukar vid skritt på vägen. ;) 

Överskottsenergi, ridning preciiis före intag (hallå dumma matte - alla vet att intag innebär att man får gå in i boxen och ÄTA. Då ska man INTE ut och rida!) och skymning. Fattar inte att jag ens övervägde att rida barbacka, tog sadeln "utifall att". Tur det, för jag hade ärligt talat inte suttit kvar om jag ridit barbacka. Inte med den mängden sprattel och trams som hon hade i kroppen och då red jag ändå bara sisådär 1,5km totalt för att röra lite på oss bara (och för att det kändes nog just den dagen). Detta ledde bland annat till ett broddtramp på höger bak. Skyll dig själv tottolainen, gå normalt så undviker man skador! Fick som tur var hjälp/råd om hur jag skulle linda, det var precis vid kronranden och sådär. Hon hade inte ont och har inte haft besvär av det varken då eller efteråt, men ändå - så onödig skada. Förstår dock att hon kände att det spritte i kroppen lite mer än vanligt, när vi äntligen kom ut igen liksom.

Bävar inför årets första galopp. Hade kämpigt nog med skritt och så trav (lugnast så) 100m i en hage på hemvägen. Trav med höga benlyft i snön, krök på nacken och upp med ryggen så det kändes som om jag satt fjäderlätt längst upp på en boll) - tog jag i tyglarna för att bromsa lite mer så viftade hon på huvudet och övervägde mer avancerat sprattel. Livslusten är det inget fel på när det gäller henne nej. ;)


Min plan är att rida imorgon. Hade tänkt rida idag men var iväg på eftermiddagen och det drog ut på tiden så solen han gå ner innan jag kom iväg till stallet tyvärr. Hon verkade inte ledsen över det - hon fick ju gå in i boxen och äta sin middag utan att tramsa runt med matte på ryggen innan middagen. Alla vet att det är värst att rida preciiis innan middagen, för då är man som häst faktiskt väldigt hungrig för att det var en halv evighet (några timmar) sen lunch.. Stackars hästen liksom. Blicken.. BLICKEN som jag får av henne när jag inte går till höger i stallet (där hennes box finns) utan svänger vänster till spolspiltan eller dylikt på seneftermiddagen när intagstiden närmar sig.. den går inte av för hackor. Hon stannar oftast till, tittar åt boxhållet, ger mig en blick som inte går att beskriva med ord och visar därmed mycket tydligt vad hon tycker om att vi inte går direkt till boxen och så följer hon mig dit vi ska. Söthästen.. :) 

Hade mycket konstiga drömmar här för några nätter sedan om Zeppolin, ägaren, stallet, vargar och lite annat. Pernilla kom på besök (det var flera år sedan hon var på besök sist) och i skogarna runt stallet fanns det visst vargar som några närboende bönder skulle jaga rätt på och döda för att de rev deras boskapsdjur (eh?). Hur som helst så sa Pernilla att Zeppolin är tjock och borde banta, hon longerade även Zeppolin på stallplan med gramantyglar på bara - vilket fick Zeppolin att balla ur totalt av panik. Lugnade ner sig kort efteråt då jag borstade medan Pernilla, hennes sambo och hennes mamma fikade intill. Min man hade köpt en bal spån och hade lagt in den i boxen under tiden jag var ute. Visste inte om det utan blev chockad när jag kom in med Zeppolin och fick lätt panik över att det var spån där. Spån dammar på annat sätt än torv och nu när Zeppolins luftvägar mått bra en längre tid (peppar peppar) så vill jag knappast chansa och ha in spån. Förtvivlad blandade jag spånet så gott det gick med torven och släppte in Zeppolin som givetvis hostade några gånger. Puckodröm. Tur att inget av det där stämde i verkligheten när jag väl kom till stallet dagen efter... Ja förutom att hon är tjock då och att Pernilla definitivt skulle påpeka just det om hon hälsade på. ;) 

Och ja - det är också något jag tänkte göra något åt på allvar detta år när vi kan rida/motionera mer tillsammans. Bort med fett - in med muskler! Kraftfoder får hon knappt, det är mest müsliskrammel i krubban morgon + intag och så ett par nävar betfor på kvällen. Grovfodret vill jag inte dra ner på när det är kallt ute, plus att hon står på torv och den här vintern inte fått någon halm som tilltugg på nätterna pga luftvägsproblemen så är det knappast aktuellt att minska ner på maten. Något ska hon ha att göra helt enkelt. Hon får mindre käk till middagen så att hon kan få mer på kvällen så maten räcker längre. Huvudsaken är att hon mår bra och den här vintern har hon dessutom inte haft innetäcke på sig en enda natt. Hon har längre vinterpäls denna vinter än vad hon haft på ett par år. Bra totto - vettig vinterpäls is the shit så slipper man täcke inomhus och kan lufta pälsen. ;) 

Nej nu ska jag sova. Alla andra i hushållet sover redan..