torsdag 9 december 2010

Fettförbränning.

Igår kom jag till stallet flera timmar tidigare än jag brukar. Det var dags för hovslagaren att sko om Zeppolin. Tog in henne kvart i två och kort därefter dök hovis upp. Hon fick nya skor i bak och kunde skos om med de gamla i fram. De slits inte så mycket såhär under vintern. Jag hade köpt nya broddar också som han satte dit åt mig. Lär väl sitta som berget, förhoppningsvis slipper jag ta ur dem själv sen. ;)

Medan hästen fick "pedikyr" så mockade jag. Grishäst. Det tog evigheter. Inte för att jag skyndade mig heller, men det tog ändå ovanligt lång tid. Hon hade legat ner och bökat runt halmen rätt mycket. Efter hovis fick hon gå in i boxen en sväng och kissa. Provade nya innetäcket på henne innan jag släppte in henne också kom jag på nu. Det passade perfekt.. förutom gjordarna runt magen. De går att stänga, men det är också allt. De sitter åt som bara den och det är inte önskvärt. Måste lösa det på något sätt.. trolla dit förlängare. Det löser sig, får fundera lite på det där.

Gjorde iordning henne för en tur ut i skogen. Fettförbränningstur. Rask skritt i minst en halvtimme är en effektiv fettförbränning för hästar har jag läst på flera ställen några år sedan. Är det dessutom snö så att det blir lite tyngre så är det ännu bättre. Vi var ute i 45 minuter. Pigg och glad häst. Inte så pigg matte, men glad. Hästar är balsam för själen minst sagt.

Efter ridturen fixade jag klart i stallet och sen var det dags att ta in hästar.

Handlade efter stallet och åkte hem för att duscha och laga mat. Sen dog jag. Ungefär. Trött trött. Plus att jag hade förkylning på G. Hade ont i halsen natten till igår (började då) och sen har det bara eskalerat.

Idag har jag ont i halsen, är utmattad, snorar deluxe, har huvudvärk, hade lätt feber imorse och mår helt enkelt inte bra. Men jag är på jobbet. Förstås. Jobbar eftermiddag idag pga jobbmiddag med brukarens jobb, jag ska med på den.

Sova lockar mer..

Hästen delegerade jag bort idag, det var smart gjort måste jag säga. Hade haft noll energi till det själv idag. :(

lördag 4 december 2010

Flumhäst.

Zeppolin är bra rolig ibland. Jag skrittade ut barbacka i skogen idag. Hon var pigg, lufsade snällt på med raska steg. Tills vi såg Alfur och hans ägare en bit bort, med en sulky/vagn bakom. DET var lite läskigt. Väntade in dem och lät dem gå förbi så att jag och fnyshästen kunde gå bakom istället. Zeppolin skulle prompt gå skitnära bakom och helst förbi. Som om hon vill ha en skramlande kärra inkl häst bakom sig. Skulle inte tro det nej..

Vi höll oss bakom, fick bromsa mest hela tiden och sen frågade J om det var okej att de travade. Jag sa att det bara är att trava iväg. De drog iväg och Zeppolin blev genast odräglig. Hon kunde INTE tänka sig att skritta då när de travat iväg. Omöjligt rentav. Hon hoppade upp och ner på stället och så fort jag tog i tyglarna så ruskade hon på huvudet istället. Vi småtravade istället, även om hon helst ville springa iväg jättefort som skjuten ur en kanon istället för att trava civiliserat. Tönthäst. Vi travade och jag fick bromsa så gott det gick för att hålla henne på mattan (nåja, snöiga marken) och på så sätt garantera att jag skulle sitta kvar på henne. Gick rätt bra ett tag, hon travade plötsligt i jättefin form (!!) och var inte alls springig. Vi kunde rentav sakta av till skritt, visst - det var racerskritt, men det var skritt åtminstone. Givetvis dök Alfur upp från höger en bit bort då och Zeppolin hoppade till och kunde sen inte slappna av igen. Hon fick bråttom bråttom att gå hem, kunde nästan hålla sig till skritt hela vägen hem sen.. med inslag av travsteg här och där.

Nåja, effektiv fettförbränning det där. Att racerskritta i snö och sådär. Kan hon behöva. :)

Hon är rätt flummig ibland min tant. Och jag älskar henne för det (och allt annat).

onsdag 1 december 2010

Burr.

Alltså, jag har inget (nåja) emot vintern, men jag uppskattar inte minus 20 som temperatur. Tio minus på sin höjd vore mer lagom, men nu är det inte så nej. Varit svinkallt de senaste dagarna, speciellt om kvällarna och nätterna. Imorse var det dock också kallt, just minus 20. Nåja, det ska tydligen bli liiiite varmare till helgen. Det ser jag framemot.

I söndags red jag ut barbacka (racerskrittrunda i skogen) på min sötklump. Hade tänkt rida i måndags men ville verkligen inte ge mig ut i minus 17.. Kände inte för det ett dugg faktiskt. Igår hade jag inte tid + att det var minus 20,5 ute när jag var i stallet. Idag ska jag försöka ta mig ut på en skrittrunda igen och frysa ihjäl lite. Givetvis barbacka, enda sättet att hålla värmen någorlunda. Jag har önskat mig termoridbyxor i julklapp och kommer att få det också (eller ja, jag ska få presentkort så att jag kan köpa ett par själv i rätt storlek). Jag längtar! Skulle visserligen behöva dem nu och inte om tre veckor... men ändå.

Häromdagen köpte jag halstäcket som hör till det vintertäcke Zeppolin använder. Det satt bra och verkar funka bra också. Det är bra, hon håller värmen bra med ulltäcke + vintertäcke. Dock ska jag nu till helgen köpa ett termoinnetäcke för de riktigt ruskiga vinterdagarna, plus att jag inte vill använda enbart ulltäcket så att det inte töjer ut sig för mycket då min tant gillar att ligga ner (mest om kvällarna..) och sova..

Jag hade kvällsfodringen igår (och i söndagskväll), jag är väldigt trött idag då det blev en lååång dag för min del igår som ju då avslutades med stallfixande + fodring. Direkt in i duschen hemma och så i säng. Fick inte nog med sömn och vaknade ett par gånger under natten. Typiskt.. Nåja, får försöka lägga mig tidigare ikväll.

Nu - lite nytta (haha.. eller hur.. jag ska läsa nyheter på nätet..) på jobbet.

tisdag 23 november 2010

Dvala.

Kan väl konstatera att det varit dåligt med uppdateringar här, blir så ibland. Speciellt när inget speciellt händer eller så. Hur som helst har vi vaknat upp ur dvalan så att jag kan skriva något. Med "vi" syftar jag på mig själv och till liten del hästen. ;)

Igår skrittade vi ut barbacka en halvtimme i skogen. Snöfall och mörker. Mycket reflexer på, pannlampa på och så iväg. Kom på att jag tidigare bara ridit i Björkhagen med pannlampan, men aldrig i skogen. Det var en ny upplevelse för oss båda. Hon var snäll, fnös (fnyste?) ljudligt rätt ofta medan vi gick, man vet aldrig vad det är för monster som gömmer sig bakom träden i mörkret.. :)

På grusvägen hem gick hon i racerfart. Nog för att hon brukar vara mer alert på just den sträckan (ett par hundra meter), men igår var det extremt. Racerskritt, hade vi tävlat i skritt så hade vi utan tvekan vunnit. Vi kom hem hela och rena (?) trots halkan. Broddar är bra grejer det!

Förra veckan red jag en dag. OJ så aktiva vi är. Bättring på det ska det dock bli. Under vinterhalvåret brukar vi mest hålla oss till skritt och lite trav. Mest barbacka, trevlig kroppsvärme istället för en kall sadel och kalla stigbyglar och sådant där trams. Idag blir det ingen tur tror jag, jag har läkartid 17 och det skulle isåfall bli ridning ikväll men det lockar inte. Har en vision om att rida varannan eller var tredje dag nu under vintern. Hoppas det håller i sig. :)

Nu har jag för ont i ryggen för att sitta här och skriva, ska gå och aktivera mig med annat.

måndag 8 november 2010

Tiden rusar.

En bit in i November, tiden rusar och innan man vet ordet av är det jul. Jag har hittills köpt en julklapp, har dock planerat alla övriga (förutom en) julklappar så det är "bara" att köpa sen när lönen kommit. Jag och alla andra som väntar tills lönen kommit... Hemska tanke. Brukar beställa så mycket som möjligt via internet och sen köpa det som inte "går" att beställa av olika anledningar.

Hästen får nog ingen speciellt i julklapp, hon har fått så mycket redan nu att det inte finns något hon behöver. "Något gott" blir det förstås runt varje jul. Lite extra morötter eller äpplen, sådant där som hon uppskattar. Hon uppskattar det mer än ny utrustning tex.. ;-)

Hon har fått vila nu i tre dagar. I torsdags fick min sambo skritta på henne barbacka på ridbanan. Styra runt lite på egen hand, stanna henne och så kan han numera göra volter. Han tyckte dock att hennes ryggrad skar in i häcken på honom trots schabraket. Hehe.. så går det när man har liten/tunn rumpa. Själv har jag lite .. *harkel*.. mjukare rumpa, så på mig skär det inte in lika mycket. ;-)

När han skrittat runt ett tag (15-20 min?) så red jag en liten stund också. Lösgörande i skritt bara, travade några varv och så skritt igen resten av tiden. Efter mycket om och men blev hon väldig mjuk och trevlig. Bra det!

I fredags hade jag tokbråttom hem från stallet, hade tvättid halv sex och kom hem två minuter över halv sex.. Lördag och söndag var jag bortrest, så det var bara det vanliga stalljobbet som hanns med. Idag däremot ska jag ge mig ut på en tur. Hoppas på att hinna före intaget, det skulle medföra att vi hinner iväg i liiiite dagsljus åtminstone. Annars får jag väl rida i mörker. Jag har trots allt en pannlampa som är skitbra men som jag knappt använt.. förutom ibland uppe på höskullen om jag inte har tid att vänta på att lampan i taket ska bli tillräckligt ljus (lågenergilampa). Mitt hörn är dock mörkt oavsett om lampen lyser till 100% eller inte, pannlampa är himla bra att använda däruppe då.

På söndag är det dags för massage igen. Få se om det är någon skillnad, om musklerna i vänster bak är lika tighta då som sist. Hoppas på en liten förbättring åtminstone, vi får se helt enkelt. Fram tills dess kämpar vi vidare med att aktivera höger bak lite mer och få till en mjuk och jämn sötklumpshäst.

Jag har skitont i benhinnorna (framförallt på vänster ben) idag efter en långpromenad med min vän Madelene igår. Mina skor är inte de mest perfekta att gå så långt i och det straffade sig idag.. Inte kul alls. Dååååligt!

Nu.. ska jag surfa vidare.

onsdag 3 november 2010

Övning ger färdighet.

Idag är jag hemma från jobbet, mådde jättedåligt imorse (dock inte illamående, som tur var) på ett sätt jag inte kan beskriva på ett vettigt sätt. Det var en blandad kompott av olika saker: magknip, yrsel deluxe, huvudvärk och var lite skakig/darrig i kroppen. Nu är det "bara" huvudvärk, lite lätt yrsel och magknipen som försvann efter en stund kom tillbaka igen. Trist! Nya friska tag imorgon.

Jag har dessutom träningsvärk. I mage, rygg och rumpa. Jag red nämligen barbacka igår också. Anledningen var att jag skulle arbeta henne mest i skritt och då jag är lite sned i höften/bäckenet så är det lika bra att göra det barbacka så att jag inte bidrar med för mycket snedhet så att säga.. Skrittade på vägen en sväng först, för skritta fram på ridbanan gör jag aldrig. Red på vanligt (jaja, tredelat - som är vanligt för henne) bett för att se om hon blivit lugnare i munnen efter tandraspningen och lite bättre tycker jag att det blivit!

Kämpade på med att få till en bra form och mjuka upp kroppen. Visst är det att kämpa i uppförsbacke ibland när det gäller henne, men med tålamod och envishet så går det till slut oftast väldigt bra. Totalt var vi ute i 45 minuter, varav bara 10 minuter var trav. Ville trava lite så att hon fick jogga lite och jobba med formen även där. Det gick (inte helt oväntat) inte lika bra, men i slutet gick hon fint korta sträckor åtminstone. Vi får ha ribban där så länge tills hon blir starkare och jämnare/stabilare.

I skritten efter traven gick hon fint och jag kände mig nöjd med passet. Det gjorde nog hon också, för efter passet väntade mat. Hon hann bara äta några tuggor hö innan vi gav oss ut på turen nämligen. ;-)

Idag får hon vila. Matte är inte i form för att rida, känns helt okej att låta henne vila idag då jag oftast rider två dagar och låter henne vila en och så rider jag igen. På sin höjd rider jag tre dagar i rad, sen vila en dag åtminstone. Har konstaterat att hon går som bäst då. Förmodligen skulle hennes magomfång minska snabbare om jag red varje dag eller nästan varje dag, men då är det till kostnad av annat så att säga. Hon jobbar fint när hon fått vila en dag här och där. :-)

Apropå fint.. Barbacka är ju himla fifigt, man känner hur de rör sig bättre och så är det varmt och skönt. Men, ett stort men, mina ben är för långa egentligen för barbackaridning om jag ska göra annat än att skritta på långa tyglar. Om jag ska jobba henne och därmed behöver använda skänklarna/benen så är det jobbigt. Blir som att skänkla halvvägs under magen.. Vilket faktiskt är lite av ett problem. Därför får jag dra upp benen lite för att komma åt henne ordentligt. Nåja, det brukar gå bra ändå - men jag är medveten varje gång jag jobbar henne barbacka att mina ben är för långa för att det ska funka till 100%. Dock gillar jag ändå barbackaturer, speciellt på vintern när det är kallt - gratis rumpvärme och benvärme liksom. ;-)

Nu ska jag gå och forma bullar.. Håller på och bakar nämligen. Mår inte bra, men någon nytta får jag väl göra känns det som. Då är baka lagom avancerat, speciellt bullar då som jag velat göra i flera veckor men inte haft tid eller orkat göra.

Regn och tråk ute. Blir roligt med intaget idag då täcken måste hängas på tork och sådär. Leriga blöta täcken är SÅ roliga att hantera! Usch och fy. Tur att vi har det där torkrummet, även om det inte funkar så bra om det är för många täcken där - men ändå. Bättre än inget alls..

tisdag 2 november 2010

Skymningstur.

Igår hade jag tur, jag fick sluta en timme tidigare (jobbet alltså) och kunde därmed åka till stallet tidigare än väntat. Kom dit före tre och mockade först som vanligt. Fixade hö och halm också, sedan in med hästen. Hon hade rullat sig, förmodligen inte alltför långt innan jag kom för en del av leran hade inte torkat helt. Sanerade det som gick att sanera och därefter gav vi oss ut på en skrittrunda i skogen. Det hade redan börjat skymma (hejdummavintertid), men det gick bra ändå. Hon snubblade två gånger, mest för att hon hade lite för bråttom där det var många rötter. För en millisekund suger det till i magen i samma sekund som hon snubblar. En reflex. Varenda eviga gång är det så. Red barbacka och med hackamore, beställde ett nytt (det jag använde) ett tag sen då det förra gick sönder under en ridtur förra året... Har inte direkt haft bråttom att beställa ett nytt. Dock går hon bra på det så ibland vill jag gärna rida på hackamore. Nackdelen är väl att man inte kan ha martingal, har man en tant som har en tendens att dra upp huvudet och studsa ibland så är det lite jobbigt emellanåt. Hon brukar dock sköta sig rätt bra ändå så det inte är ett problem.. :-)

Idag var det klarblå himmel och sol under morgonen. Såklart.
Nu har molnen invaderat himlen och bättre förväntas det inte bli då det utlovats lätt regn/regn resten av dagen med början runt två. Hejridturiregnställ. För rida ska jag. Har tänkt ta ett arbetspass i skritt bara, kanske lite lite trav men mest skritt. Aktivera det där slappa högerbenet och det känns bäst att ta sig an projektet i framförallt skritt nu till en början. Jag är ingen stjärnryttare, så det är som det är med vissa saker - det tar helt enkelt tid för mig att lyckas med en del grejer. Jag hatar stress och bråk. Var sak har sin tid. Mitt ständiga motto här i livet.

I övrigt fick jag sms igår om att Zeppolin låg ner på sidan helt utslagen igårkväll och sov.. och drömde. Hon smågnäggade i sömnen. Hur bedårande sött låter inte det? Ibland önskar jag verkligen att jag vore en fluga på väggen i hennes box eller nåja - allmänt närvarande duger också. ;-)

Hon brukar stöna mycket när hon ligger ner, så har det alltid varit. Smågnäggande har jag dock aldrig hört.

Nu räcker det för idag.

måndag 1 november 2010

Massageresultat och sådant.

Igår var det dags för massage för tanten. Jag åkte till stallet till halv sex (dvs en timme före massagens början) för att jag kände på mig att hon skulle vara lerig. En lerig häst kan jag inte förvänta mig få masserad, så det var bara att börja sanera dubbelsidig lerinpackning. Det tog 35 minuter att få henne tillräckligt ren. Hon njöt (såklart!) och njöt än mer sen när det var dags för själva massagen. Hon stod mest och sov, speciellt när nacken masserades, längsmed mankammen. Det har hon alltid tyckt om, hon slappnar av och halvsover när man börjar knåda lite där. Jag gör det nämligen ibland just för att jag vet hur skönt hon tycker att det är.

Hur som helst så fick jag svar på varför hon är så extremt bråkig i höger galopp. Hon använder knappt sitt högra ben! Hon avlastar det med vänster och det har gjort att vänster bakmuskulatur blivit överansträngd och tightare (dragit ihop sig en aning). Så när det är dags för galopp i höger varv så blir det lite längre steg som måste tas med vänster bak och då tar det mer eller mindre stopp och väcker obehag = bråkhäst. Jag måste med andra ord aktivera höger bakben och se till att avlasta vänster bak så muskulaturen får en chans att återhämta (?) sig till normaltillstånd. Liite spänningar i nacken, men inget allvarligt och så en punkt på vänster sida av ryggen (länden typ) och ett litet område lite till höger om ryggraden en bit bakom sadelläget ungefär. Punkten på vänster sida kan mycket väl vara en gammal grej (gammalt problem) som blivit avhjälpt någorlunda förut men det är som en muskelknut kvar som är svår att bli av med. Det kan alltså vara ett flera år gammalt problem som aldrig kommer försvinna helt, men som dock inte orsakar enorma problem - men behöver masseras lite innan ridning och sådär.

Sååå, min hemläxa är att aktivera höger bak mer. Fick tips om att sätta en boots på enbart det benet för att göra henne medveten om det benet. Helst bara under uppvärmning och sen ta av det resten av passet. Ett enkelt tips för att få henne att använda det lite mer. Före varje ridpass ska jag också massera alla områden (fick ett papper med områdena markerade) som hon har spänningar i. 10 minuter totalt ska jag lägga ner på att hjälpa till att värma upp just de där musklerna och få igång blodcirkulationen lite extra. Zeppolin lär inte klaga. ;-)
Massage nästan dagligen, det skulle jag själv mer än gärna ta emot!

Hur som helst. Tänderna blev fixade i fredags, massage igår och tid för massage igen om två veckor. Mest för att se om det bilvit någon skillnad överhuvudtaget eller om det är lika då. Nu ligger bollen hos mig (hjälp!) och med all information om var problemen sitter så borde det rent teoretiskt vara lättare att göra något åt saken. Hoppas verkligen det blir bättre nu framöver.

Dyr hästmånad det här.. alltså sen jag fick lön sist (oktober). Totalt kommer hon att ha kostat mig 2000kr mer än vanligt före nästa lön. Det är det dock värt, min ögonsten är värd varenda krona jag lägger ner på henne istället för mig själv. :-)

Idag är det en skrittdag för oss, imorgon och onsdag lättare ridning och sen är det fritt fram att rida som vanligt igen. Det blir nog bra. Blir nog mest jobb i skritt och trav tisdag och onsdag, galopp får vänta till senare i veckan.

Nåja, nu ska jag fortsätta göra "ingenting vettigt" här på jobbet.. :-)

lördag 30 oktober 2010

Lång dag.

Vet inte vad det är, men det känns alltid som om en dag på helgen blir förstörd om jag anländer hem "sent" (läs: efter 20) på kvällen. Känns nästan så oavsett vad jag gjort under dagen (dvs roliga saker eller inte roliga saker). Idag kom jag inte hem förrän fem i nio. Vi åkte hemifrån strax före ett, vi åkte till Tierp för att byta däck och dona. Hade verkligen inte planerat att vara där så pass många timmar som det slutade med att vi var där. Det var inte bara däckbyte som skulle göras utan en annan grej skulle fixas på sambons bil.

När vi äntligen kom iväg från mina föräldrar så behövde vi tanka innan vi kunde dra vidare till Elingbo för att hälsa på Zeppolins son Hop-Zan. Var där i en halvtimme (!) ungefär, han är väldigt kelig och jättesocial. Tycker att han varit så sen han var föl (ca. 3,5 år gammal nu), kelig och social alltså. En fin personlighet helt enkelt. Partisk som jag är så tycker jag förstås att han fått det från mamma Zeppolin, även om hon nu inte är världens keligaste häst på samma sätt men ändå. Samma lugna personlighet vid hantering är det hur som helst.. Iallafall det lilla jag sett/upplevt.

Väl i stallet (mitt alltså) fixade jag mat först och mockade sen. Zeppolin stod tvärsöver boxen men det gick bra det också, gick relativt snabbt att mocka då hon för en gångs skull valde att sova under nästan hela mockningen istället för att "kräva" gos och kli. Jag tog ut henne i gången och borstade bort lera och sådant efter att jag bytt vatten. Hon fäller en del hår på rumpan nu, beror nog mycket på att det varit varmt den senaste veckan. Brukar sätta igång fällningen lite mer emellanåt. Jag borde (?) raka henne igen då jag gjort det en gång redan, men det var innan hon satt en massa päls. Nu har hon mer päls och det vore perfekt att raka nu. Dock har jag börjat fundera på om det är lönt att göra det, då jag under vintern sällan rider så hårt (åker inte till ridhus eller liknande) att hon svettas floder som hon gjorde i början av hösten tex.. Ska fundera lite på det där.

Igår blev hon vaccinerad och fick stelkrampstjosan i samma veva. En rejäl dos lugnande och så tandkoll inkl raspning. Hade en del vassa kanter och sådär som behövde fixas till. Skönt att ha det gjort! Det tog en stund för henne att piggna till efteråt och jag stannade där tills hon var pigg nog att äta utan att riskera att sätta i halsen..

Imorgon ska hon få massage. Vore skönt om hennes problem i ridningen "bara" berodde på spänningar eller liknande i kroppen. Dock tror jag inte att det är så enkelt. Pratade med veterinären om det igår, han tyckte att om hon inte blir bättre efter massage så bör jag göra en hältutredning på henne för att se om det är något mer djupliggande problem så att säga.. Hon har trots allt blivit behandlad rätt mycket/ofta i kotorna förut så det har varit ett återkommande problem tidigare, så det skulle kunna vara troligt att det är något sådant nu också även om hon inte varit halt/känts ofräsch på det när man rider. Vi får se helt enkelt. Massage är steg ett. Sen får vi se hur vi går vidare efter det. Vi gör vad som krävs för att det ska vara så bra som möjligt för henne, förstås. Hon är min ögonsten och det gör ont i mattehjärtat när det är uppenbart att det är något som inte står helt rätt till..

Nu ska jag nog se på tv en stund. Jag kan inte vara uppe hur länge som helst idag då jag ska morgonfodra och ta ut hästarna imorgon. Är inte så värst förtjust i att ta dubbelpass sådär, men nu blev det så eftersom det var kris. Jag skulle egentligen bara ta ut hästarna men nu blir det inte bara så nej..

På återskrivande.

onsdag 27 oktober 2010

Lite glapp.

Men ÅH! Det blev inte alls någon ridtur i det fina vädret igår före intaget av hästar. Faktum är att jag och sambon ankom till stallet tjugo över fem och hästarna skulle in en halvtimme senare och jag mockar alltid innan. Tjohej. Anledningen till att vi blev så sena (och att det överhuvudtaget blev ett "vi" till stallet istället för "jag") var för att vi körde tre mil för att hämta/köpa vinterdäck till hans bil. Hejdå uteritt i dagsljus. Eftersom han var med så red jag inte efter intaget heller. Men det känns okej, hon har nu vilat tre dagar i rad (för i måndags dök annat upp som drog ut på tiden så då missade jag dagsljuset också). IDAG däremot, idag ska jag rida en sväng. Tänker mig en barbackatur, bara skritta alltså. Faktum är att jag bara tänkt skritta och trava (imorgon kanske) resten av veckan.

Imorgon är det redan torsdag, då - om underlaget tillåter, så kan vi trava lite. Fredag blir det ingen ridning alls för att hon ska vaccineras, få stelkrampsspruta och få tänderna kollade/raspade (= lugnande behövs också då det är bland det värsta hon vet, att bli fipplad i munnen alltså). Lördag blir det skritt eller vila, söndag skritt eller vila mest beroende på vädret om jag ska vara ärlig. Hon ska dessutom masseras söndagkväll. Blir en lugn vecka för hennes del den här veckan och för mattes del dyr (veterinär + massage). Det är det dock värt! :)
(Ja alltså.. inte för att jag har något val gällande veterinären, men massagen är ju frivillig - dock nödvändig i nuläget).

Måste köpa ett nytt fleecetäcke också någongång framöver. En med vettigare knäppning i fram än t-hakar och så måste täcket ha remmar att spännas under magen. Har redan spanat in ett som jag vill ha. Få se när jag ids gå och köpa det...

På lördag ska jag och sambon till Tierp för att balansera vinterdäck + sätta dem på plats.
Det här innebär att vi även ska svänga förbi och hälsa på Zeppolins son Hop-Zan! Det ska bli roligt. Var inte överdrivet länge sen vi var där och klappade lite på honom. Innan dess var det en evighet sedan jag såg honom dock. Han är jättemysig och social, jag ser så mycket av Zeppolin i honom. Både till utseende och personlighet. Han har ärvt de bra sakerna av mamma sötklumpen. :)

Klump ja, rund om magen. Det tar sin lilla tid att jobba bort den kan man säga... Men som man säger "var sak har sin tid". ;)

Nu - åter till arbete.

Angående rubriken så är det förstås ridningen jag syftar på.

måndag 25 oktober 2010

Helgens bravader.

I lördags var det dags för att ge sig iväg till ridhuset med Zeppolin. Spännande av flera olika anledningar. Jag har inte ridit i ett ridhus på sisådär sex år (om inte mer tom..). Zeppolin har inte heller flitigt varit iväg i ridhus på säkert fem år. Nåja, nu var det inte det som var mest "spännande" (läs: jobbigt) utan resan dit.

Jag har inte kört transport sen våren 2008 och det var första och enda gången hittills jag dragit släp med häst i. Var dock inte så värst nervös för just det egentligen. Jag hade utsläpp och tog ut hästarna, var klar tio i åtta med det och sopning. Zeppolin stod förstås kvar inne och jag körde fram transporten. Kan säga att det på en gång syntes på henne att hon blev fundersam och lite spänd (lucka ut mot gården så hon såg mig greja med transporten). Hon bryr sig inte ett dugg om andra kör fram transporter eller donar, för hon vet att det inte berör henne. Men nu var det ju JAG som körde fram och höll på med transporten så hon visste nog att det var något på G.

Tog ut henne i gången för att borsta och göra iordning henne. Hon var spänd och tittade ut mot transporten flera gånger. Min sambo konstaterade att hennes nos var kall (den är annars alltid varm och go..). Hon ville inte riktigt stå still med bakbenen när jag lindade dem och sen när jag sadlat och lagt på täcke så stod hon och skakade. Inte litegrann utan mycket. Så spänd var hon inför det faktum att det var dags att åka transport. Aldrig varit med om detta tidigare när det gäller henne, tror att hon hade förra årets resa* till hästkliniken i minnet. Lasta var inget problem, hon gick rätt in som vanligt och stod still under hela resan (15 km). När vi kom fram så skakade hon fortfarande och var genomsvettig.

När vi kom in i ridhuset så gick jag runt med henne en stund, ridhuset var inget problem (läs: inte läskigt) och hon var lugn därinne. Skrittade fram extra länge och började sen rida ordentligt. Hon gick jättebra i traven före galoppen, galoppen var sådär och värst var det i höger varv. Hon blev löddrig på halsen där förbygeln låg emot halsen och var med andra ord rätt svettig. När vi ridit färdigt så tog jag av alla grejer och bytte till grimma och gick runt med henne en lång stund. Hon fick till och med rulla sig, vilket hon ÄLSKAR. Rulla sig i ridhus alltså.. ;-)
Borstade av och lade på täcket och gick ut till transporten för att sätta på transportskydd i fram och linda bakbenen. Hon stod still och spanade på hästarna i hagen som fanns intill. Inget skakande, inget svettande och inte spänd. Gick rätt in i transporten och stod still hela resan hem förutom att hon trampade till en gång så det kändes men det var också allt. När vi kom hem så var hon torr, lugn och skakade inte. Lyckad hemresa med andra ord! Det var bara resan dit hon var så stressad inför, stackaren.

* Förra årets resa (återbesöket, första resan dit var utan "problem") till hästkliniken ledde till att hon, när vi kom fram och skulle lasta ur, stod och skakade och skakade i en minut efteråt. Hon fick åka smalt då nämligen, vilket hon inte ska egentligen men det blev så ändå (hjärnsläpp hos matte..). Snacka om att det gjorde ont i mattehjärtat när jag insåg att det förmodligen var pga det som hon skakade sådär. När vi skulle åka hem så fick hon åka brett, men skakade lite ändå när vi kom hem till stallet - dock slappnade hon av inom en halv minut efter att vi kommit hem. Nu i lördags fick hon givetvis åka brett, men som sagt - tror att hon hade den resan i minnet + att hon blev spänd för att hon inte åkt på länge och inte visste var vi skulle.. (inte för att de brukar veta i vanliga fall heller, men ändå..).


Hur som helst, efter att jag fixat klart med Zeppolin så att hon kunde gå ut i hagen så var det dags att mocka och greja. Allt som allt blev det fem timmar i stallet, hade nog tagit ännu längre tid om inte sambon varit med! Guld värt att han följde med till stallet och ridhuset.

Igår red jag inte, jag åkte dit direkt från Falun (kom till stallet runt halv ett) för att skriva upp mig på pass i pärmen och åkte sedan hem. Åkte tillbaka runt fem för att mocka, fixa mat och vatten. Blött täcke hängdes upp och sen åkte jag hem efter att ha pussat lite på henne. :)

Jag har avanmält mig ifrån Pay & Jumpen och jag ska ringa en hästmassör. Vill att hon ska bli genomgången/masserad så jag vet var (för jo, är rätt säker på det) hon har spänningar eller eventuella låsningar. Som det är nu så är det mer bråk/trams i höger galopp än vad som är okej. Alltså - jag vet när hon bråkar/går emot mig för att hon inte orkar (svag när det gäller att galoppera i höger varv) och när det är för att något inte är helt 100% okej någonstans i kroppen. Hon känns lite ojämn liksom.. Faktum är att jag ska ta och ringa nu på en gång.

Veterinären ska jag ringa också, men det är för vaccination, stelkrampsspruta och tandkoll!

Idag ska jag rida ut. Fint väder och det gäller att passa på medan man kan. :)

torsdag 21 oktober 2010

Sol ute, sol inne?

Solen skiner och det är runt noll grader ute skulle jag tro. Kanske +1 eller +2. Perfekt ridväder. Vi får väl hoppas att vädret håller i sig hela dagen, för i eftermiddag har jag tänkt hoppa lite med min sötklump. Jag ska ha med mig sambon som hjälp (utifall hästen slarvar och petar ner en bom, hon är inte den som river i onödan - men det händer att hon petar i bommar när det är "för lågt" enligt henne..) och det blir nog bra det där. Hästen lär bli glad och lycklig över att få skutta lite. Jag blir väl inte direkt olycklig heller, jag behöver bland annat träna på att hoppa i höger varv. Skitfånigt, men jag har alltid tyckt att det är jobbigare att hoppa hinder i höger varv. Förmodligen för att jag favoriserar vänster varv av någon anledning. Dock tvingar jag mig själv att rida mycket i höger varv (lite mer än vänster iallafall) för att Zeppolin också favoriserar vänster varv och tycker att höger varv är jobbigare när det kommer till galopp tex. Träna träna träna helt enkelt!

Imorgon får hon förmodligen vila, lördag och söndag ska jag rida och någon dag (måndag eller tisdag) ska vi bara skritta ut en sväng och övriga dagar rida "som vanligt". Torsdag är det dags för den där Pay & Jumpen. Ja jösses.. inte tänka på det nu. Jag blir nervös av bara tanken. Jag blir alltid nervös vid hopptävlingar/banhoppning. Det blev jag alltid när jag var yngre och var med på klubbtävlingar också. Det brukade dock släppa direkt när jag kom in på själva banan. Då var jag bara fokuserad på att göra en bra runda. En bra runda = inte automatiskt felfri, men med bra ridvägar och lydig häst. Inget tramsande och flamsande. Har dock aldrig rivit ett hinder på tävling.. Däremot vägrat ut mig X antal gånger på en häst som vissa dagar inte ville hoppa alls och satte sig på tvären och andra gånger var han helt tokglad och det gick hur bra som helst. Det var alltid antingen eller. Bli uteslutna från klassen eller göra en felfri runda. Lukas, han var en rolig häst han. Han lever än, men har inte träffat honom på jättemånga år nu! (9-10 år..).

Igår skrittade jag ut på sötklumpen som hade nerverna lite utanför skinnet. Lättskrämd och flåsig här och där över "farliga" saker. Hon hade väldigt bråttom, så det blev en racerskrittrunda på 35 minuter. Det är bra det, bränner fett väldigt bra! Att skritta i rask takt alltså i minst en halvtimme. Fett behöver brännas på henne ja, magen är lite väl omfångsrik..

Hur som helst. Skulle bara skriva en liten uppdatering.. Nu ska jag roa mig med annat en stund här på jobbet.

tisdag 19 oktober 2010

Rusk.

Vad är grejen med regn hela dagen? Det resulterade i att Zeppolins täcke blev blött igenom på vissa ställen och dessutom samlade vatten inuti (!) sig så det skvalpade. Blä för konstant regn. :-(

I och med att täcket blivit genomblött så var det förstås en blöt häst under. Inte helt genomblöt som tur var, men var ändå tvungen att vänta en stund innan jag kunde ta ut henne på en ridtur. Hon fick hälften av intagshöet och jag donade med vattenhinkar och höpåfyllning medan hon torkade litegrann. Drog på mig regnställ och så gav vi oss ut i skymningen. Just då var det nästan uppehåll, lite lätt duggregn bara. Innan såg det väldigt dystert ut, det regnade väldigt mycket då jag mockade och jag hoppades på uppehåll senare och önskan blev ju nästan uppfylld.

Skrittade till björkhagen och gick ett varv där. Sen tillbaka ner mot stallet för att rida ett pass på ridbanan. Jag kände mig lite ofokuserad. Red dessutom med graman istället för det jag brukar. Nuförtiden rider jag så sällan med graman så den är mest ivägen känns det som. Dock "måste" jag ha något som en backup när jag rider och hon får för sig saker i stil med att dra upp huvudet eller tramsa i galopp eller liknande. Gramanen hängde mest löst och det gick inte helt bra förrän efter galoppen. Själva galoppen var lite tramsig emellanåt (studsade upp och ner några gånger, så som hon brukar göra innan hon saktar in helt för att stregra sig men det gjorde hon inte idag - stegrade alltså), men jag tycker ändå att det gick bra. Kunde göra galoppfattning från skritt ett par gånger relativt bra. Mycket beröm får hon när hon gör något så "enkelt" som att göra en galoppfattning utan trams. Var inget fel på bromsen idag heller, sist funkade bromsen lite sådär och hon ville mest bara rusa i galoppen. Idag hade hon visserligen tempo, men inget tokrusande. Hon kan om hon vill och orkar helt enkelt.. :-)

Apropå kan och vill. I ett svagt ögonblick anmälde jag mig och hästen till en Pay & Jump. 80 cm, det känns lite lagom då 70 är för lågt (hon lyfter inte på benen ordentligt då för att hon tycker att det är för lågt) och 90 för högt för töntmatte. Det är några detaljer som är värda att nämnas här i samband med detta:
# Jag har inte hoppat bana sen april/maj 2008. Innan dess var det 8-9 år sedan..
# Vi har hoppat vid ett tillfälle (på ridbanan, stockar i skogen räknas inte) efter sommaren. Travhoppade ett kryss (50 cm högt ungefär) fyra gånger den gången.
# Pay & Jumpen är nästa torsdag. Jag räknar med att klämma in två små hopp-pass innan dess för att checka att bromsen funkar någorlunda i samband med hoppning och att hon är tillräckligt svängbar även i galopp*.
# Jag har dragit hästtransport med häst i en gång förut. Våren 2008. Tur och retur till hoppträning. Vi ska provåka en gång innan vi ska iväg på det där nästa vecka. Jag vill friska upp minnet om hur det känns att dra transport + att hästen inte åkt på ett år heller så det känns bäst att provåka en gång innan. Hon är dock en van åkare, så det är inga problem SÅ. Det är för min skull jag vill provköra innan...
# Hästen ÄLSKAR att hoppa. Vi pratar alltså om en häst som varit fullfjädrad hopphäst upp till 1,45 med goda resultat. En häst som inte "fått" hoppa/tävla på flera år pga dräktighet och föl och töntig matte som inte kommit iväg på hoppning. Det kommer minst sagt bli intressant att se hur hon är. Lägg då till att jag alltid är jättenervös när jag ska tävla (inte tävlat sen 1998..) och det påverkar förstås henne. WOHOOOOO! Säger jag bara.

Puh. Att vi ska iväg på det där gör också att jag måste rida nästan varje dag (kommer dock låta henne vila en dag och ta det lugnt i form av skritt-tur någon dag före eventet. Dock inte dagen före. Det vore att utmana ödet!) för att hon dels inte ska vara mer överladdad än vad som är hanterbart och dels för att vi helt enkelt behöver hålla igång och galoppera mer och sådär. Och hoppa småskutt en dag eller två. Jaja, det blir nog bra det där.

I början av november måste jag vaccinera, ge stelkrampsspruta och kolla tänderna på Zeppolin. Dags för det nu igen. Hejdå pengar. ;-)

Nu har jag svamlat nog. Jag ska ta och gosa lite med katten som precis lade sig tillrätta i mitt knä och sedan lägga mig.


söndag 17 oktober 2010

Long time no see.

Man skulle kunna säga att nästan två år är en ganska lång tid. Det är alltså tiden som passerat sedan jag skrev här sist. Hoppsan? ;-)

Zeppolin mår bra, lite allmänt tjock men det försöker vi få bukt med. Mer motion och lagom mycket mat. Just idag har hon fått vila då jag var i stallet klockan sex och efter en inte alltför bra natt (sömnen var inte bra nej) så kändes det inte läge för att rida. Igår red vi ett pass på ridbanan, med skrittuppvärmning på grusvägen och björkhagen. I björkhagen skulle hon kunna gå runt hur länge som helst, så har det varit de senaste två gångerna vi varit där och skrittat. När jag styr lite diskret mot utgången så går vi åt det hållet en stund men sen svänger hon av åt ett helt annat håll halvvägs med öronen framåt och bara.. traskar runt. Vilket är helt okej, ju längre framskrittning desto bättre. Vill hon lalla runt där några extra minuter så är jag inte den som säger nej helt enkelt. :-)

Tanten är inte stark nog i galoppen än, vilket leder till att framförallt galopp i höger varv (vilket hon tycker är jobbigast) är en kamp. När det gäller farten alltså. Hon vill såklart bara springa fort för det är minst jobbigt för henne, medan jag tycker att hon ska galoppera i normal fart så hon bygger upp styrkan i galoppen istället. Man kan säga att det är lite kämpigt, men det går framåt! Vilket ju är huvudsaken. En dag i taget. Under sommaren och direkt efter sommaren stod jag upp i galoppen varje gång vi skulle galoppera, för då var det viktigare att vi galopperade överhuvudtaget och byggde upp lite kondis än att jag skulle kräva en massa. Nu däremot sitter jag alltid ner, vilket är allt annat än vackert att se på. Speciellt då hon vill springa fort, men ärligt talat bryr jag mig inte om hur det ser ut så länge det funkar. Jag måste sitta ner för att kunna komma åt henne och reglera farten bättre. Hur som helst, när vi väl galopperat och ska trava bara resten av tiden så går hon oftast jättefint och jag blir alldeles varm inombords.

Varför? Helt enkelt för att vi hängt ihop i över 13 år nu och det har varit allt annat än lätt att arbeta den där hästen under åren. Rida utan graman var inte att tänka på, för hon smet bara undan arbetet jämt. Hon börjar alla ridpass med att gå med huvudet bland molnen. Det är hennes reaktion på det mesta, dra upp huvudet. Nuförtiden är hon som en helt annan häst. Hon söker sig ner av sig själv utan vägledning emellanåt, jag brukar vänta ut henne för det är då det går som bäst. När hon själv får bestämma när hon är redo för att gå i form. Jag kortar bara tyglarna och skrittar runt på volter och liknande, tills hon kommer på att det här med att ha huvudet högt inte är en höjdare (haha..) trots allt. Älskade älskade sötklump. <3

Jag ser henne som min bästa vän. Få har funnits troget vid min sida så som hon. När jag hade min depression (under flera år) så höll hon mig flytande. Tanken på att hon existerade var nog för att få det att ljusna lite inombords. Hon får en på gott humör (förutom stunder då hon driver mig till vansinne med trams under någon ridtur då och då) oavsett hur dåligt/deppigt humöret varit innan. Hon visar tydligt hur mycket hon faktiskt tycker om mig och det är minst sagt ömsesidigt. Finns ingen bättre häst (i mitt liv, andra har nog åsikter om det gällande deras liv..) och jag grämer mig för den dagen hon inte finns mer i fysisk form utan enbart som oändligt med minnen inom mig. Det där brukar jag dock inte tänka på. Hon är 19 år, mår som en prinsessa och av åldern märks det då inget vare sig vid ridning eller i övrigt. Skulle vara svanken hon har efter att ha fått föl och sådär, men det är också allt. Krämpor har hon inga (som hon visar iallafall) och är en av de friskaste hästarna i stallet (peppar peppar!). Hon lever nog många år till, det är jag övertygad om. :)

Hur som helst.. kände för att sparka igång den här bloggen lite, den har fått vila och mogna till sig lite under ett par år. Jag har inte tänkt uppdatera den alltför flitigt, men nog kan jag väl lyckas prestera ett par inlägg i månaden åtminstone? Jodå, sätter jag ribban så lågt så känner jag ingen press och då går det bättre. Det är det här med att ta sig tid att skriva som ställer till det. Ord finns det gott om, jag har alltid haft en släng av orddiarré och har ett stort skrivbehov. Vi får se hur det går, vill gärna skriva ner lite om hur det går och sådär för att det är roligt att ha kvar "sen". Nu blir det bara någon rad i statusuppdateringar på facebook och en (!) rad i min kalender om ridturerna jag gör. I stil med "Uteritt, 50 min. Pigg!"...

Nu ska jag lägga mig i sängen och se på tv. Nog med svammel för idag.