Pausat.

Man kan inte direkt påstå att jag är en duktig uppdaterare av den här bloggen. Kan bero på att jag skriver så mycket på annat håll och oftast om hästen då också. :)

Hon fick vila två veckor här för ett tag sedan eftersom jag jobbade tider som gjorde att det blev svårt att trycka in ridturer utöver stallsysslorna under en vecka. Sen kom vi igång igen litegrann häromveckan, senast i söndags red jag och då red vi ut i skogen i över två timmar! Hon var FÖR pigg hela tiden förutom när vi skrittade bakom de två andra hästarna som var med. Men så fort hon gick först eller jämnsides med en häst så sprang hon för glatta livet. Matte (dvs jag) var slut i kroppen pga hemsk förkylning och armarna dog om och om igen eftersom jag fick bromsa så mycket för att hålla ner farten lite åtminstone. Min heffaklumpshäst är rätt pigg av sig kan man säga.. Hellre det än slö i och för sig. Vem vill ha en gammal slö höst liksom? ;)

Men nu har hon vilat i tre dagar och kommer att få vila idag också. Jag är nämligen sjuk. På bättringsvägen (äntligen!), men utmanar inte ödet med att rida. Räcker att jag sliter med övriga sysslor i stallet och blir utmattad av det. Imorgon tänkte jag att vi kunde ge oss ut på en liten ridtur dock. :)

Hon är en stadig dam fortfarande.. Magen som finns där är något som måste ridas bort, inte bantas bort. Så det är bara att hålla igång så gott det går så får vi se. Nytt år snart, nya friska tag då. Snart har jag haft henne hos mig i ett år. Herregud vad tiden går fort! Elva månader och tre dagar har jag haft henne nu. Lovely.

Hon håller mig flytande när resten av världen svämmar över och hon tar emot mig när jag faller. Bäst helt enkelt.
I alla lägen.

Tre månader.

Det har visst gått tre månader sedan jag uppdaterade den här bloggen sist.
Å andra sidan har det varit sommar och hästen har mest gått och blivit tjock på sommarbete. ;)

Nu är vi igång igen dock. Nu har hon visserligen vilat ett par dagar, men idag är det dags för ridtur igen. Hon har varit väldigt duktig under ridturerna på sistone. Jobbat på bra både i skogen och på ridbanan. Nöjd!

Tjock är hon som sagt, men det ska vi få bukt med nu när vi är igång med ridningen igen. Hon blir väl slimmad (eller ja, normalviktig för att vara en Zeppolin) lagom till nästa sommarbete kanske? Neeeejdå. Så illa är det inte. :D

Hon mår som en drottning (vilket hon gjort sen i januari) och faktum är väl att hon ÄR drottning i stallet också. Än så länge finns bara tre ston där, snart kommer ett till. Det kommer att stå i ett av de små stallen dock, inte i samma som ett av de andra stona som också står i ett litet stall. När Zeppolin är brunstig så får hon uppmärksamhet, speciellt då hon går genom stallgången förbi alla snygga (hm..) valacker. Hon är kär i varenda en i stort sett, för hallå - NÅGON måste väl vilja fixa ett föl åt henne? ;)

Blir svårt med valacker dock och hingstar ska hon hålla sig borta ifrån då hon inte ska ha fler föl. Hennes son är en snygging på 15 månader nu och hon är säkert stolt över honom. Syns att det är hennes son iallafall.. :)

Hur som helst, nu till veckan som kommer ska vi nog hoppa ett par hinder på ridbanan. Första gången sen i maj. Inget märkvärdigt alls utan bara skutta lite. Hon lär bli glad.. :)

Hey hey hey.

Jag är verkligen värdelös på att uppdatera här. Det händer å andra sidan inte sådär värst mycket spännande som kräver speciella egna blogginlägg. Nu tyckte jag dock att det var dags för någon form av uppdatering iallafall.

Zeppolin mår bra och hon är pigg när jag rider. Ibland på gränsen till FÖR pigg, hästskrälle. ;)
SÅ illa är det inte egentligen, dock är det sant att hon för det mesta är väääldigt pigg när jag rider och har blivit piggare nu de senaste veckorna. Inte nog med det, hon har blivit en helt annan häst när det gäller det här med att gå ner på tygeln när vi är ute i skogen. Faktum är att jag knappt behöver göra något utöver att korta tyglarna så börjar hon sakta men säkert söka sig till rätt form av sig själv.. Jag menar.. Zeppolin? Jag blev chockad första gången. Andra gången än mer chockad och tredje gången fånlog jag mest. Eftersom det inte bara var en engångshändelse utan hon HAR verkligen fått upp ögonen för hur det ska gå till. Såhär efter 17 år så var det dags.. ;)

Det blir mer och mer gräs i hagarna. Det är snart dags att släppa ut hästarna i sommarhagarna. Några timmar i början för att de ska vänja in sig ordentligt och sådär. På söndag ska jag kolla masken. Ta ett par bajsbollar och stoppa i en påse och skicka iväg för analys. Allt för att slippa avmaska i onödan.. :)

Idag tyckte Zeppolin att det var läge för att springa ut genom stallet och trava bort till parkeringen bakom ett av de andra två stallen och äta gräs där. Hon tröttnade på att vänta på att jag skulle komma och öppna torvbalen i hennes box (hon stod och sov minuten innan..), boxdörren stod öppen och hon gick som vanligt ut med en stor del av kroppen men sedan inget mer. Det får hon inte. Men sen.. tja.. hon gjorde väl det som många hästar drömmer om, att prova frihetens vingar och springa ut från stallet till det gröna mumsiga gräset som finns därute. *fniss*. Jag blir inte orolig när hon springer ut från stallet (det har hänt på ett par andra ställen där hon stått förut, den så väluppfostrade hästen "glömmer" plötsligt allt vad regler heter och försvinner ut innan man hinner blinka), för hon lämnar aldrig gården. Det skulle aldrig falla henne in. Finns det MAT dessutom så.. nejdu, lämna gården finns inte med i hennes planer. ;)

Nej nu får det här duga. Imorgon är det inte riddag. Jag rider varannan dag, det är sådär lagom för oss båda. Imorgon är det mockning, vattenfixande, matfixande och hästklappande som gäller bara. Vilket inte är så "bara". :)

I know.

Jag vet, jag vet - det är väldigt länge sedan jag uppdaterade sist. Har inte tänkt på att uppdatera den här bloggen helt enkelt, har inte varit motiverad (?) nog kanske. Vad vet jag.

Vad jag däremot vet är att allt är bra med Zeppolin. Verkar som om hon är brunstig nu IGEN med tanke på att hon betedde sig annorlunda igår än vad hon brukar. Hon var väldigt väldigt gnäggig när jag var ute och red och när vi kom tillbaka från ridturen och hon stod i stallet ensam i kanske 10 min och käkade middag medan hon väntade på att de andra skulle komma in också. Hon var spänd som en fiolsträng när vi red iväg, hon skrittade på piggt och när vi travade så.. wohoo.. Hon VAR pigg, men försökte inte galoppera åtminstone, för det vet hon att hon inte får om inte jag gör galoppfattning först, såklart. Det som var mest fascinerande var att hon var ovanligt snabb på att gå ner på tygeln. Underbart, såklart - även om jag undrade vad som tagit åt henne som gick ner så fort utan att jag ens gjorde annat än kortade tygeln.. ;)

Det börjar bli mer gräs i hagarna, det har varit så att hon och hennes tre hagkompisar har varit några av alla hästar som ätit upp allt de fått till lunch i form av hösilage. Men igår kunde vi konstatera att nu börjar även de sega med lunchmaten och går hellre och betar gräs (såklart, duh). Jag föreslog att vi drar ner lunchen med ett kilo from idag och det var alla andra hästägare med på också. Skönt! Så slipper det bli sådant slöseri med hösilage, de verkar inte direkt vara i stort behov av att äta det ändåså.

I slutet av maj ska de ut på bete. DET kommer Zeppolin att gilla, som nästan dagligen får beta utanför hagen då jag ska ta in eller ut henne i hagen före/efter ridtur.. eller så tar jag ut henne ändå just enbart för att hon ska få beta långt smarrigt gräs. :)

Hur som helst, hästen mår bra och jag har ännu en gång konstaterat att det är tur att hon finns i mitt liv. Jag kan inte tänka mig vad jag skulle ta mig till annars när jag sjunker som en sten. Jag vill inte ens tänka på den dagen då hon inte längre är vid liv.. mer än i mina minnen och sådär. Hemska tanke. BORT!

Nu måste jag dra vidare. Hej hopp!

Det stora glappet.

Ooops.. lite väl stort glapp sen jag skrev sist. Vad har hunnit hända på de två veckor som har gått?
Tjaa, jag och Zeppolin har varit iväg på en hoppträning tex och det gick bra. Ovant att rida för instruktör när jag inte har gjort det på nio år eller något sådant. Zeppolin var pigg och stark, som alltid när det gäller hoppning. Hon älskar att hoppa. Sötklumpen...

Det funkar bra i hagen med de andra tre stona som hon går med. Det är bra!

Vi håller igång och hon jobbar (oftast) på bra när vi håller på med annat än hoppning också. Det känns så himla roligt att hon nu äntligen är mer samarbetsvillig (efter alla dessa år..) när det gäller det här med att jobba i form. Hon har insett att det inte är någon idé att hela tiden titta på molnen utan huvudet ska vara lägre än så. ;)

Jag ska åka till hästen nu, så jag har inte tid att sitta och blogga.

Regn, trots, lycka.

Det har "bara" gått tre dagar sedan sist och det är väl eventuellt dags för att uppdatera lite igen. Även om det inte har varit så värst mycket aktivitet utöver det vanliga i stallet på sistone. Det som varit är att två dagar sedan skrittade jag ut på Zeppolin eftersom det var dagen efter hoppningen och mina ben hade nog inte pallat med ett "vanligt" ridpass.. Jag hade träningsvärk kan man säga och var svag. Skitlöjligt faktiskt (haha), men sant. Igår var det tänkt att jag skulle skritta ut en sväng med Astrid i stallet och därefter skulle jag slinka in på ridbanan för ett vettigt ridpass. Det slutade med en ridtur på sisådär 6-7 minuter. Om ens det. Varför? Låt oss säga att direkt när vi skrittat ut från stallplanen så såg det vääääldigt mörkt ut på himlen. Stora tunga regnmoln som hotade med att öppna sig och släppa ner det som tyngde ner dem. Började med att gå från vindstilla till halvstorm. Sedan kom ösregnet efter ett par minuter, tur att vi inte hann in i skogen eller redan var "längst bort" i skogen bort från stallet när det där kom, för det höll i sig länge. Skitregn rent ut sagt. Skyndade tillbaka till stallet och in med hästarna. Trist, men gränsen för vad som känns okej ridväder hade passerats för länge sedan vid det laget. Zeppolin fick stå inne medan jag fixade klart med mat och vatten, hon fick en del av sin middag (klockan var halv fyra och de kommer in runt halv sex-sex) och sedan när regnet lugnat sig lite så släppte jag ut henne för att kunna lägga in resten av middagshösilaget och kraftfodret.

Igår blev jag mer eller mindre tvingad att säga att jag ska iväg på en hoppträning på torsdag. Det pratade jag med två i stallet om vad jag vet och idag träffade jag en helt annan person som i sin tur sa "hörde att du ska hoppträna på torsdag" med ett stort leende. Meeeeeeen ååååh. Och inte har jag någon anledning att avstå heller, så det blir väl till att åka på min första träning för instruktör på .. öh.. nio år? Behövs det? Svar JA. Behövs det extra mycket nu i och med kommande tävling? Hell YES. Nåja.. Vi får se hur vi tar oss dit, det löser sig tydligen enligt alla.. ;-)

Idag blev det åtminstone ett ridpass i form av vettigt sådant. Skrittade en sväng på grusvägen och jobbade relativt länge i skritt innan vi gick över till trav. Till och från ville hon inte alls befatta sig med något som hette arbete, men sedan lossnade det och det gick jättebra. Ja förutom vid de första galoppfattningarna. Jäkla skithäst. Någon gång då och då (kommer i perioder och brukar hålla i sig ett tag dessutom.. perioderna varierar från ett par dagar till några veckor!!) får hon för sig att hon inte ALLS ska fatta galopp. Nepp. Hon går över i någon form av slängtrav eller så saktar hon mer ner till skritt istället och är bara... trotsig i form av ignorans. DET gott folk, det är oerhört frustrerande ibland. Eller jämt. Satan vad vi har bråkat genom åren om just det där, värsta perioden var nog 5-6 år sedan. Då gick det så långt att hon fick mig att gråta (du läste rätt) av frustration över att vad jag än gjorde så tokvägrade hon att fatta galopp. Brukade i slutändan ändå leda till galopp, men knappast utan fight först. Lägg då också till att spö inte ens går att tänka på när det gäller den där damen, så sådan hjälp finns inte att tillgå. Idag var hon relativt lättövertalad om man jämnför med vissa andra dagar. Dock kan hoppdagen i lördags inte räknas, då kunde jag knappt ens tänka galopp utan att hon redan galopperade i stort sett. Haha

Hur som helst, när hon väl gav upp trotsandet (läs: testandet) så gick det hur bra som helst att galoppera. Hon jobbade på bra och vi körde relativt mycket galopparbete idag då det behövs. Få upp flåset (både hon och jag, haha). I traven efter galoppen gick hon kanon också. Kändes härligt, jag ser varje sådant här lyckat ridpass som en gigantisk seger av något slag, eftersom .. jag är som jag är och hon är som hon är.. ;)

Det var väl ungefär det här jag hade att rapportera.

På torsdag får jag Zeppolins licens och en säck kraftfoder. Det tackar jag (vi) för. :)

På återskrivande.

Hopp och skutt.

Hoppade med Zeppolin idag. Hon har inte hoppat hinder på flera år. Själv har jag inte hoppat hinder sedan.. ehrm.. 2004 eller kanske kanske 2005. Då några enstaka språng. Vi måste komma igång med hoppning, blir ett par ggr i veckan nu i två veckor eftersom vi förmodligen ska tävla 26:e april. Vi är iallafall anmälda, men jag hinner ångra mig ungfär trettiotolv gånger per dag. Speciellt idag när vi hoppade. Även om det var roligt, jobbigt för kroppens alla muskler och det var som att rida på en tidsinställd bomb! Hon ÄLSKAR att hoppa och tävla. Hon har inte "fått" hoppa på flera år eftersom hon varit dräktig och så vidare. Nu får hon hoppa igen och det är myyyyycket hoppenergi som finns lagrat och hon slår ut som en vacker lycklig blomma när hon får hoppa. Laddad, taggad och pigg i varenda cell i kroppen. Jösses.. jag hade fullt sjå med att bromsa hästen medan hon i sin tur hade fullt sjå med att vara glad och stark och nämnde jag stark? "Sakta ner" fanns inte riktigt i hennes vokabulär, men det gick ändå bra. Över förväntan minst sagt!

Visserligen ramlade jag av (*fnissar lite åt hur knäpp hon är ibland*), men det är sådant man får räkna med när man sitter på en hopphäst som inte fått hoppa på länge och som har en tendens att bli "studsig" efter hindren.. Det var vid sista rundan (jag hade tänkt det så iallafall) som vi kom lite för snabbt in i kombinationen (av två hinder), vilket ledde till att vi petade ner översta bommen på första hindret och det blev ett bra språng över andra... MEN.. det är nu det kommer ett men.. hon drog igång en rodeoserie efter landningen och det fanns inte en chans för mig att sitta kvar om jag så hade kämpat mig blå. Ingen idé att försöka helt enkelt och jag landade sådär snyggt (inte..haha) i backen och fick ett litet skrapsår på ena armbågen men dte var också allt. Zeppolin befann sig tre meter bort när jag reste mig för att borsta av gruset och hoppa upp igen. Hon brukar backa undan eller gå åt sidan om jag har ramlat av (det här är fjärde gången på 10,5 år..) för att inte kliva på mig eller sådär. Först upp med nerfallna bommen och därefter upp på ryggen igen för att hoppa de tFre hindren igen för att avsluta "hoppträningen" på ett bra sätt och den rundan blev bra.

Nästa gång vi hoppar, vilket det inte dröjer överdrivet lång tid till så ska vi träna mer på tempoväxlingar och jobba på att hon _måste_ lära sig att även om hon är taggad och pigg så ska och bör hon lyssna när jag vill sänka tempot. Det är såklart en självklarhet och hon gör det i vanliga fall och med sin ägare som hon tävlat så himla mycket med, men hon måste lära sig att det gäller mig också trots att vi inte hoppat så mycket tillsammans. Jag tror att hon kommer att lära sig hur jag funkar i samband med hoppning och förhoppningsvis lär jag mig henne också så att säga. För trots att jag ridit henne under alla dessa år, så är det inte många gånger vi pysslat med hoppning just för att Pernilla tagit hand om den biten då de tävlat och tränat. För min del har det mest varit skogsturer, markarbete och dressyr helt enkelt och något enstaka hopp över hinder per år.. ungefär.

Jag kommer att byta träns nästa gång, jag ska ta det tränset jag hade tänkt ta idag men som jag valde att inte ta då jag kände att jag ville prova med det vanliga (rakt äppelbett och engelsk nosgrimma). Inser dock att tränset med pullargrimma och tredelat bett är att föredra då vi ska göra annat än att bara slörida. Det får det bli nästa gång helt enkelt och när vi ska rida markarbete/Dressyr på ridbanan.

Det var allt!

Lite tungt.

Det är lite tungt underlag på ridbanan just nu, men det går utmärkt att rida där ändå. Behöver inte köra några monsterpass direkt om man säger så. Idag började jag med att rida ut en sväng så att det inte bara skulle bli tråkigt ridbanepass för mig och Zeppolin. Hon var som vanligt pigg och var på vägen in i skogen ovanligt "flåsig" (inte trött utan.. bara fjanträdd för osynliga spöken) och tittig. Sen gick det hur bra som helst. Har jag nämnt att hon är lite knasig? Väl på ridbanan var hon inte så samarbetsvillig i början, men de sista tio minuterna är jag riktigt nöjd med i både trav och skritt. Hon kan om hon vill helt enkelt. Hon tyckte att det var riktigt jobbigt på slutet när kroppen sannerligen fick arbeta, men hon var verkligen duktig och hon fick mycket beröm. :)

Ett mindre roligt inslag var väl att en av de andra hästägarnas hund kom som skjuten ur en raket och sprang med/om/framför oss på ridbanan när vi galopperade. Zeppolin blev störd (inte rädd, men störd i stil med "wtf?! en hund?!") och jag också för den delen och han gav sig inte heller. Ibland är Harley skitdryg, typ när han kommer springande sådär. I övrigt är han mest en busig terrorist som är hur söt och mysig som helst. Valpig eftersom han inte fyllt ett år än, men ändå .. väluppfostrad.. Ibland. ;)

Äsch. I helgen ska jag hoppa. Ett par hinder ska byggas upp på ridbanan och så ska vi hoppa. Måste komma igång med det och få in känslan och samarbetet inför tävlingen. Natten till igår drömde jag att jag skulle tävla och i första klassen som jag startade i så blev vi uteslutna ur klassen av den anledningen att jag red fel väg. Jättekul. Inte. Hoppas det inte händer i verkligheten, vore rätt värdelöst.

Nu ska jag sova.

Go with the flow.

Det går bra med Zeppolin. I torsdags red vi mest på ridbanan, det gick förvånansvärt bra. Igår red vi först ut en kort sväng och därefter avslutade vi på ridbanan. Hon testade mig när vi skulle fatta galopp och vägrade helt enkelt fatta galopp istället saktade hon snarare ner. För ett x antal år sedan så höll hon på sådär i över en månad, varje gång jag red och skulle galoppera (förutom i skogen, där fattade hon direkt) så bara tokvägrade hon att galoppera. Jag var gråtfärdig flera ggr för att vi bråkade så mycket om det där. Igår fick jag bråka på henne men sen släppte det och hon insåg att det inte var någon idé och gjorde som jag sa istället. Det är vid sådana tillfällen jag kan tycka att det är synd att det inte går att ha ett spö i handen när hon rids. Eller jo, det GÅR att ha ett spö i handen men då kan man räkna med att antingen ligga på backen för att hon blir hysterisk eller så blir hon skitdryg (spänd) att rida och då fattar hon säkert galopp direkt men man får räkna med att det åtföljs av rodeo eller liknande. Den enda gången jag ridit henne med spö var på en ridlektion 8-9 år sedan och det var inte ens mitt val. Ridläraren gav mig ironiskt nog ett dressyrspö och det hade jag i kanske två minuter och Zeppolin trippade mest på tårna och var spänd som en fiolsträng under den tiden. Sedan direkt efter var det dags att rida upp LB:1 som vi hade på schemat den lektionen. Jättekul. Gissa hur det gick? Preciiiis. Ingen höjdare.

Hur som helst, när vi red ut så red vi en väg där det finns en gren över halva vägen. Grenen är väl ca. 60-70 cm och vi har inte ens tänkt tanken på att hoppa den förut, men igår gjorde vi det. Varken Zeppolin eller jag har hoppat på flera år, så det var en upplevelse kan jag säga. Första språnget var en halvmeter över och hon studsade som bara den efteråt helt överlycklig över att få hoppa. Andra språnget över grenen var mer normalt och även efter det studsade damen glatt efteråt. Hopphäst ända ut i tåspetsarna? Oh yes. En hopphäst som inte fått hoppa på flera år, men nu är det dags att damma av kunskaperna och börja träna. Både hon och jag behöver det, mest jag på henne i och för sig. Framförallt att hoppa flera hinder i följd utan att tappa fokus. Hur ska vi annars kunna tävla? :p

Ska åka till stallet om en liten stund. Igår anlände mina nya ridbyxor via posten som jag betalade 164:- för (plus frakt) och som är som nya (använda en gång) och kostar över 600 då de köps sprillans nya på Hööks. Jag är toknöjd för de är sköna som jag vet inte vad och snygga och .. och.. alldeles underbara. ;)

Idag blir det bara en uteritt för mig och Zeppolin. Vi red ut i onsdags, ridbanan i torsdags, uteritt + ridbanan igår så det får faktiskt bli uteritt idag så håller vi piggheten och arbetsviljan på topp och inte blir uttråkade på ridbanan (gäller både henne och mig). Hon blir visserligen en rakethäst i skogen (dock inte igår när vi började trava, pigg men travade rätt samlat ändå för en gångs skull), men det går att arbeta henne ändå om man känner för det. Eller så kör vi bara kondition och lägger det ordentliga arbetet åt sidan just idag.. Vi får väl se.

Dags att göra annat, men jag bara måste lägga in en bild på Zeppolin som jag tog igår innan vi begav oss ut i skogen. Hon är så himla fin "min" häst, den finaste i mattes ögon. Min ögonsten. eh.. ja ni fattar.. ;)

Laddad & bra.

Hovis dök upp strax efter tre och slog på den där dumma böjda halvtappade skon. Det var gjort på fem minuter och jag borstade Zeppolin lite till (gjorde det innan han dök upp) innan vi gav oss ut på en ridtur i skogen. Hon var laddad och pigg i traven och det kändes som om hon skulle kunna sprängas i någon form av rodeo men det uteblev. Däremot så jobbade hon hur bra som helst i form! Jag var både stolt och imponerad av henne, älskade knashäst. Väl tillbaka i stallet så borstade jag av henne lite, lät henne dricka vatten och så fick hon gå ut i hagen utan täcke. Jag såg framför mig hur hon skulle gniiiida in lera i pälsen, men när jag tog in henne efter att ha fixat klart med allt i stallet så hade hon "bara" rullat sig på ena sidan. Borstade av henne utomhus så att det värsta försvann åtminstone. Glad för att det är torr lera ute nu..

Jag äter just en morot och nu har jag hicka. I nio fall av tio så får jag hicka när jag äter morötter. Rätt störande faktiskt, för det brukar sällan gå över i första taget om man säger så..

Nu mer slappande för min del innan jag om lite mer än två timmar åter igen ska åka till stallet för att ge hästarna kvällsmat.

No flyt - oflyt - flyt?

Okej, innan jag öppnade upp detta fönster så tänkte jag ut vad jag skulle skriva om. Jag tänkte också att jag nog lika gärna kunde ringa hovslagaren nu och chansa och hoppas på svar. Det hänger liksom ihop, rubriken syftar just på skor.

Igår var jag och tittade på när en kompis red på lektion på en ridskola. Det var intressant och jag konstaterade att just där skulle jag inte palla med att rida. På tok för många hästar i ridhuset samtidigt! Hur som helts så åkte jag direkt därifrån till stallet för att rida innan det blev mörkt. Tog ut hästen i gången, hämtade borstar, träns, skydd och hovkrats. Började borsta lite och kom sedan på att jag skulle kratsa hovarna bland det första jag gjorde. Tur var väl det, för hon har trampat på ena framskon så att den är helt böjd neråt (när man lyfter upp den). GAH! Jag som skulle rida eftersom hon vilat i tre dagar och så blev det en dag till bara för det. IDAG ska vi dock ut och rida, så enkelt är det. Det var ett himla oflyt att hon lyckats med det där just igår.. i och för sig bättre att det sker nu och inte senare. Tycker inte att hon behöver göra om samma grej igen efter detta. Tur att hovslagaren är en ängel (nästan) och lämpligt nog skulle till Märsta för att slå på en tappsko, så han kunde svänga förbi stallet och slå dit skon som den ska vara. Gratis är det dessutom, för det räknas väl som tappsko hoppas jag och dem slår han på gratis (om man har honom som hovis dvs). :)

I övrigt så går det bra med henne. Ägnat låååång tid åt att använda en gummiskrapa för att få bort vinterpäls som hon fäller för tillfället. Jösses vilka mängder hår det är, trots att det inte ser ut att vara så mycket när man tittar på henne utan att röra henne! Blir nog skönt att bli av med skiten sen när det är klart med pälsfällningen.

Kul att jag är nyduschad och ska åka till stallet om sisådär 20-30 minuter. Grejen är att jag har kvällsfodringen ikväll så idag blir det till att åka två gånger. Wohoo. Onödigt, men samtidigt nödvändigt i och med den där dumma skon som ska på plats.

Började min praktik på akademistallet idag (www.uvfk.org). Två timmar om dagen (till att börja med) ska jag mocka skit där och sådana sysslor. Idag hann jag med att leda ut ett par hästar och därefter mocka några spiltor. Hästarna står på halm, så det är samma skit som vi har i stallet. Jag ogillar halm, men man vänjer sig trots allt. Det gick bra idag och imorgon är det åtta som gäller igen. Heja heja.

Nej.. jag får väl ta och avsluta med att lägga in en bild på min rymling.

Fröken hade stått i gången i en timme och en kvart och njutit av ompyssling. Sedan gick hon motiverat in i boxen och var nöjd med det. Ja iallafall tills matte gick för att hämta vatten, då ville hon ha koll och smög ut lite i taget från boxen tills bara svansen var kvar därinne. Förmodligen för att hon ville säga "men kolla då! Svansen är kvar inne i boxen alltså är jag inte helt ute för jag vet att helt ute får jag inte vara!". Skithäst. *fnissar*

Framåt.

Började stalldagen igår med att fodra lunch. Därefter var det dags för mockning, men innan dess fyllde jag (äntligen) på med betfor eftersom jag hade varit och köpt det på vägen till stallet. 25kg räcker ett bra tag. Vägrade köpa en säck på 40kg eftersom det hade varit alldeles för tungt för mig att handskas med och sådär. Bökigt. Körde in en torvbal i stallet eftersom jag skulle fylla (äntligen, igen) på med torv i boxen efter mockningen. Halmen ligger kvar bättre och det är oftast mindre att mocka ut när man har torv under halmen. Skitbra faktiskt eftersom det är 2,5 vecka kvar tills det kommer ny halm igen. Fixa mat och vatten och sopa efter mig. Tog fram grejerna jag behövde för att rida och så hämtade jag in hästen och började göra iordning henne. :)

Igår skrittade jag en sväng på grusvägen som leder bort från stallet, därefter styrde vi in på ridbanan för ett pass i skritt och trav. Jag var helt förvånad och paff, för det gick jättebra i både skritt och trav. Hon var väldigt samarbetsvillig och duktig. Jag kände mig stolt över att vi lyckas prestera det vi gör trots att det är som det är (dvs att jag inte är världens bästa ryttare direkt..). Vi passar ihop på ett konstigt sätt hon och jag, hon har lärt sig mina halvskumma hjälper som jag ger ibland och det funkar. ;)

Idag ska jag till stallet till halv tre, så jag ska åka om en stund. Jag ska mocka, fixa mat och vatten och därefter ta in henne från hagen och greja med henne för att sedan rida. Fint väder ute idag, så det blir nog en kort sväng i skogen och avslutning på ridbanan med lite lätt arbete i skritt och trav. Så ser iallafall planen ut, men den kan förstås ändras på vägen, det vet man aldrig.

Huruvida jag ska behålla henne eller inte är en evig fråga som poppar upp mest hela tiden från alla möjliga håll. Mamma tar tex för givet att jag inte ska behålla henne, medan alla andra håller tummarna för att jag kommer att behålla henne. Var står jag i saken? Tjaa.. med den hjälp jag redan har nu och sådär så lutar det åt att hon blir min som i MIN (dock inte ägd av mig). Jag tänker bestämma mig innan mars är slut. Vilket är snart. Hilfe! Men det blir nog bra, jag ska fundera ordentligt och tänka på täcket och benskydden som snart dimper ner i en stallkompis brevlåda eftersom vi är några stycken som sambeställt från Börjes.. Ehrm.. just det. *harkel*. Köpa saker till en häst som man kanske bara har två månader till.. hur troligt låter det att hon åker hem igen..? :)

Hur som helst, dags att hoppa i stallkläderna. Zeppolin - here I come!

Trippetitipp.

Min Drottning och jag begav oss ut på en skogstur med Anki och Gold som sällskap. Gold är en unghäst som dessutom vilade igår, han hade nerverna utanför skinnet mest hela tiden och trippade fram på tårna här och där för det var så mycket spännande och skrämmande saker ute i naturen. Zeppolin blir ibland en tönt när andra hästar är med, saker hon knappast skulle bli "rädd" för i vanliga fall flåsar hon över eftersom den andra hästen reagerar på vad-det-nu-är. Bra gick det iallafall, skönt att komma ut. Nu får vi (jag) skärpa oss och komma igen när det gäller motionering. Nu börjar det bli varmare igen efter den snöiga och iskalla påsken. Ge mig VÅR!

Igår tänkte jag att jag idag inte skulle ha in någon halm eftersom torv skulle anlända idag. Idag hade jag in halm, tänkte inte ens på att torven kanske hade kommit. Det fick jag reda på sisådär en minut efter att ha haft in halm. Hade jag använt ögonen (och för all del kommit IHÅG att torven kom idag) och tittat ut genom fönstret i närheten av Zeppolins box så hade jag sett torvlasset utanför. Suck. Nåja, jag har åtminstone kört in mina sex balar till foderladan. Det var tungt. Värst var det att lyfta dem från backen till pallarna jag har mitt foder på. Första gick bra, resterande fem gick skapligt trögt. Armarna ville inte riktigt vara med, de blev trötta...

Imorgon får det bli bra väder tycker jag, jag ska köpa betfor imorgon också för den delen. Det är dags. Det har varit slut ett tag (ingen större katastrof) och nu har jag fått pengar så att jag kan köpa nytt. Wohoo liksom.

Rent allmänt så är det här en bekostad hästmånad.. Utöver stallhyra och hösilage så är det halva hovisavgiften, torven och om tre veckor (ungefär) kommer det halm igen och det kostar också. Puh. Jag som var glad för att jag den här månaden kommer att ha någon krona extra att röra mig med är nu mer tacksam över det faktumet än "glad". Det betyder att jag kan betala bort alla mina räkningar och kanske kanske kanske ha lite pengar över. Med lite tur. Jättekul är det när alla kostnader kommer samtidigt.. i en klump under en månad. Det är bättre när det är utspritt, men ibland blir det inte som man önskar nej.

Äsch, hur som helst, jag ska ta och se om internetbanken funkar igen så att jag kan betala de där räkningarna jag nämnde. Sedan ska jag spöa en vän i Alfapet. Det gjorde jag senast i fredags, med mer än 100 poäng. Moahaha

Two.

Hon och jag tog en månskenspromenad på onsdagskvällen. Strax efter halv nio begav vi oss ut i minusgraderna och månen sken som en lampa på oss och vägen, så det var faktiskt underbart. Vi var visserligen bara ute och promenerade 10-15 minuter men det räckte. Båda behövde röra på sig. Efter promenaden var hon socialaste hästen i Sverige. Skulle buffas och lukta på mig och vara nära mig med huvudet hela tiden, hade inget godis att ge henne heller så det var inte därför. Hon är oftast sådär om kvällarna efter klockan sex. Hon är så söt.

Idag gick vi också en promenad. Den blev kortare och hon fick äta lite gräs (det lilla hon hittade..), vilket inte direkt var mer än några tuvor här och där. Matvraket strikes again kan man säga. Inne i stallet väntade middagen och allt var fixat då jag direkt från hagen gick ut på den där promenaden.

Imorgon (fredag) hinner jag tyvärr inte rida, jag har utsläppet med början mellan halv åtta och åtta. Efter det ska jag sopa stallen och sedan fixa allt som har med min häst att göra. Mocka, fixa vatten, mat och sådär. Därefter bär det av hem för en snabbdusch och därefter får jag finbesök i form av Hanna med familj. Inte träffat henne på över två år, vilket innebär att jag heller inte träffat min guddotter under dessa år. Hon har hunnit få en lillebror (förra året) och honom har jag av förklarliga skäl heller inte träffat så det blir spännande!

Zeppolin ser okej ut i kroppen, börjar bli bättre. Känns toppen. Hon mår bra, jag mår bra när jag ser det och det känns bra att vi tillsammans tar oss framåt när det gäller saker och ting.

Äsch.. tjugo över två och jag ska upp ur sängen senast halv åtta, helst tidigare. Hatar när jag inte kan sova.. Ska dock försöka nu ändå. Kanske tvärslocknar med lite tur.

*visslar skamset*

Efter att snabbt ha kollat upp när jag uppdatera den här bloggen sist så skämdes jag. Femton dagar sedan. Jösses. Jag har å andra sidan inte varit överdrivet aktiv med att uppdatera bloggar på annat håll heller, men det är en rätt värdelös ursäkt.

Hur som helst så går det bra med Zeppolin. Hon och Allison är bästa vänner och det går dessutom utmärkt att ha dem två ihop med två andra hästar som "flyttat in" i deras hage. De två är ett team och så är de andra två ett team. Skimlarna vs brunisarna. Skämt åsido, men de är uppdelade just så, ironiskt nog.

Zeppolin har fått nya skor (i fredags) och hovslagaren var väldigt bra. Jag är nöjd. En ren chansning som visade sig bli en fullträff. Honom ska jag ta nästa gång hon ska skos också. Lika bra att hålla sig till en bra när man väl hittat en bra så att säga.

Igår red jag ut barbacka i skogen i mörkret med Ylva och Classe som sällskap. Ylva hade pannlampa. Det behövdes kan man väl kanske säga i och med att man inte såg så mycket överallt. Zeppolin är inte mycket för att fjompa sig i mörkret som tur är, så det gick utmärkt att både skritta och trava lite. Hon var lugn och snäll.

Idag däremot, idag var det fart i henne när vi red ut i skogen. Ingen lång sväng, men vi hann både skritta och trava. Någon måste ha hällt turbobränsle i hennes mat för fasen, för hon var laddad ut till tåspetsarna men gjorde inget annat än att dra upp huvudet och öka traven lite mer än vad jag önskade så jag hade fullt upp med att bromsa. Hästskrälle. Kul att hon är så pigg och glad förstås, vore trist med en trög häst som inte tycker att det är så värst spännande eller roligt att vara ute i skogen. Nåja, när vi powerskrittat hela grusvägen hem sen så var hon nöjd över att få äta sin middag och själv tog jag äntligen tag i att smörja tränset. Har bara sneglat på det i två veckor och tänkt "Imorgon måste jag smörja tränset.. det är smutsigt". Joråsåatt.. idag blev det av. Smörjde förbygeln och mina stövlar också. Det behövdes. Egentligen behövs nya stövlar, men det är inget jag kan prioritera just här och nu.

Flera gånger på sistone har jag struntat i att åka till stallet på eftermiddagen för att istället åka dit runt klockan sex istället eller sådär. Varför? Jag får mer tid med henne då. Hon är inne i boxen när jag mockar, hon finns i närheten hela tiden när jag fixar vatten och allt annat. Det är hon ju inte om hon står ute i hagen tills jag är klar med alla sysslor i stallet och sedan "Bara" har henne kvar att ta hand om. Dessutom är hon väldigt social efter att ha ätit sin middag. Hon vill kela, bli kliad, bli pussad, prata med mig och buffa på mig mest hela tiden då. Det gör mig alldeles varm i hjärtat. Älskade häst. Djur kan man verkligen älska tills man nästan går sönder och veta att det är ömsesidigt. Ovillkorlig kärlek. Kravlös kärlek. Tänk om det kunde vara så bra med övriga saker också?

Nåja.. Nu har jag iallafall uppdaterat lite åtminstone. Det flyter på helt enkelt med henne och vi siktar på att komma igång mer ordentligt igen nu efter att ha haft ett kort uppehåll (vila) igen. Synd bara att vintern fick för sig att komma nu helt plötsligt såhär lagom till påsk. Skitväder. Vår var det ju? Ge mig vår!

We are alive!

Jodå, både hästen och jag lever. Att jag inte har uppdaterat bloggen beror helt kort och gott på att inget spännande har hänt eftersom hon har vilat en vecka. Två dagar sedan åkte jag till stallet till klockan tre eftersom Zeppolin skulle släppas ihop med ett sto i hagen bredvid. Hur gick det då tro? Skitbra! Lite pip och Zeppolin sparkade bakut mot Allison (som dock gick undan redan innan Zeppolin lyfte baken) och sedan var de polare precis som de varit över staketet i 1,5 månad. Zeppolin viftade med frambenen vid något tillfälle på ett lustigt sätt som jag aldrig sett henne göra förut, alltså mot Allison när hon kom för nära. Hur som helst så är de kompisar, de gick en meter ifrån varandra efter en stund.

Hur var det igår när jag kom till stallet då de spenderat hela dagen ihop? De stod tätt tätt tätt ihop och tittade på mig när jag parkerade bilen. Zeppolin stod med huvudet och främre delen av kroppen tätt intill Allisons rumpa. Hur söta som helst! Bästisar på kort tid kan man lugnt säga. Blir "spännande" att se hur de reagerar när Vanilla ska in i hagen med dem. Just nu går Vanilla i hagen Zeppolin gått i sedan hon kom till mig. Detta för att alla tre ska ha en chans att stifta bekantskap med varandra över staketet innan alla släpps ihop. Både Zeppolin och Vanilla är ranghöga och har alltid bestämt i hagen. Få se vem av dem som tar kommandot sen, jag skulle gissa på att det blir Zeppolin, men det vet man aldrig. Hon kanske viker undan för första gången sen jag lärde känna henne? Who knows, de löser det där själva när tiden är inne. Nu trivs Zeppolin iallafall med att ha en hagkompis! :)


Men ursäkta? Det här har definitivt inget med hästar att göra, men var fasen är inställningen där man kan byta utseende på texten?! Den är borta, varför har de tagit bort den funktionen? Suck. Jag vill ha trebuchet som alltid och inte den här stilen.. blä.

Oj, dags att gå till tvättstugan. Återkommer.

Då var nästa omgång med tvätt islängt, en maskin med lakan/örngott/handdukar och en maskin med diverse kläder, bland annat stallkläder då de behövde tvättas. Lär bli intressant att dra på sig ridbyxorna senare idag.

Igår hade jag bestämt mig för att rida om det så skulle varit orkanvindar och snöstorm eller annat lika drygt.


Det var varken snöstorm eller orkanvindar, däremot var det mörkt. Mycket mörkt. Jag skulle rida på ridbanan eftersom det dels var mörkt och dels så kändes det som att ett pass på ridbanan behövdes (bara skritt och trav dock). Anki kom in från sitt pass på ridbanan och informerade om att strålkastaren som lyser upp ridbanan har gett upp. Hurra! Jag ignorerade det hela, drog på reflexer och skrittade en sväng på vägen som alltid innan pass på ridbanan.

Red in på ridbanan och visst var det mörkt, men det gick ändå att rida där. Så länge man har en häst som inte ser spöken överallt bara för att det råkar vara mörkt så går det bra. Dessutom sitter det en lampa vid hösilaget vid ena kortsidan av stallet som är mot ridbanan och den lampan går igång när man passerar den, så just den halvan av ridbanan såg man lite mer på så att säga. Zeppolin gick hur som helst bra, bäst i skritt men det gick bra till och från i traven också. Ska väl börja någonstans antar jag. Huvudsaken är att hon jobbar med de muskler som behöver byggas upp och bli starkare igen, som på den gamla goda tiden. Jag var nöjd efter passet iallafall. Hon var nöjd med att strax före sju få äta upp resten av sin middag som jag så snällt portionerat upp åt henne på två delar. Hon fick hälften innan ridturen för att jag vet att hon är hungrig när hon kommer in (de har ju mat inne hos sig då de kommer in från hagarna) och för att jag inte kände för att rida henne på tom mage så att säga. Hon var lerig som bara den och det tog tid att få henne någorlunda dammfri innan ridturen. Hon tyckte nog dock att det var hur skönt som helst att matte stod och borstade i en halv evighet med tre olika borstar. :p

Idag är det strålande solsken, jag ska rida i eftermiddag. Få se om det blir en kort sväng i skogen och sedan avslutning på ridbanan eller om jag helt håller mig till skogen idag. Det visar sig när jag kommer till stallet och bland annat ser hur ridbanan ser ut (om den är frusen eller ej) efter minusgrader inatt. Känner på mig att skithästen rullat sig idag också, nu när hon går i en hage som är två eller tre gånger som stor än den förra = massor med plats att rulla på sig. Jag är evigt tacksam för att hon aldrig blir "spacklad" med lera dock, sådär så att det är som stora lerkakor på halsen och så vidare.

Avslutar med två bilder. Ett där Zeppolin har sitt nya regntäcke (jag slängde på henne det när det var tokvarmt ute en dag häromveckan, bytte bort det varma täcket just den dagen bara.. hon tyckte nog att det var skönt!) och så ett suddigt där hon och Allison står och tittar på mig som parkerar bilen. :)

Gone with the wind.

Idag blåste det mycket när jag var i stallet. Jag mockade, fixade mat, bar vatten och därefter hämtade jag in hästen. Borstade och hade mig innan jag slängde på lite utrustning (nope, ingen martingal/förbygel idag) för att kunna rida iväg. Hoppade upp på henne och hoppade ner efter cirka fem sekunder eftersom jag insåg att jag hade gympadojor på mig fortfarande. Hade helt enkelt glömt att byta till ridstövlar, smart? Inte direkt. Tur dock att jag kom på det direkt när jag hoppade upp och inte efter ett tag, typ ute i skogen eller så.

Det gick bra att rida. Hon var sådär lagom pigg när vi travade i skogen och på gott humör. Dock drygare än vanligt att jobba med på ridbanan en stund sedan. Hade inte tänkt galoppera, men jag kände att det behövdes för att hon skulle bli mer samarbetsvillig när det gällde formen. Galopp är som magi när det gäller henne (för det mesta), är det (för) kämpigt att jobba ner henne i form så räcker det att galoppera ett par varv för att hon plötsligt ska vara mer samarbetsvillig. Ibland kan det räcka med ett varv åt vardera håll och så är det bra sedan, ungefär så. Hur som helst så gick hon bra en stund i traven efter galoppen, men bäst gick hon ändå i skritten innan avskrittningen på långa tyglar.

Hur som helst, det gick bra i stallet idag. Som de flesta andra dagarna.

Imorgon har jag utsläppet, det blir till att kliva upp tidigt med andra ord. Heja heja.

Hoppas det blåser mindre imorgon, just nu låter det som halvstorm ute.

Klätterapor.

Som sagt, tre dagar går det visst mellan gångerna jag uppdaterar. Det är i och för sig snarare två dagar och så skriver jag på den tredje dagen. Det har inte hänt mycket de senaste dagarna, som vanligt. Men eftersom jag envisas med att skriva blogg om vad jag gör och inte gör i stallet och med hästen, så skriver jag ner saker ändå - för min egen skull. Det känns bra att ha koll på vad jag har gjort och inte.

I måndags hade jag utsläppet, vilket innebar att jag kom till stallet strax efter halv åtta för att släppa ut alla hästar inklusive min eftersom jag tänkte att jag skulle mocka, fixa maten och allt innan jag red. Det slutade dock med att jag fixade allt jag skulle och därefter gick ut i hagen för att klappa på Zeppolin och prata lite med henne innan jag åkte hem med en vilodag i tankarna. Min kropp ville inte vara med om någon ridtur efter att ha släppt ut hästarna, sopat stallen, kånkat vatten, mockat, fixat med maten och sist men inte minst - krattat spåret på ridbanan för att undvika vallar då den skulle sladdas senare under dagen (av en annan). Puh.

Igår donade och fixade jag i stallet tills jag var klar med allt förutom ridning. Hämtade in hästen och så gav vi oss ut på en tur med början kvart i fem. Jag skrittade ut i skogen och travade runt en lagom lång uppvärmningsögla och skritt på grusvägen hem, därefter in på ridbanan för att avsluta ridpasset där. Hon ville inte riktigt som jag ville ett tag, blev några varv i galopp och därefter gick hon bra. Blev jobbigt på slutet att jobba i form tyckte hon, vilket hon markerar tydligt med huvudet (dra ner det, skaka på det..), men bortsett från de småbråken som uppkommer då hon gör det lite för ofta så gick det förvånansvärt bra. Jag är så imponerad, hon har aldrig varit så "lätt" (vilket hon knappast är nu heller, men ändå) att jobba med som nu. Få se hur länge det håller i sig. ;)

Idag när jag åkte till stallet så var det strålande solsken och klarblå himmel. Jag blev dock lite fundersam när jag plötsligt såg molnen bokstavligt talat invadera himlen. Ett tjockt vitt täcke lade sig över den blåa himlen och det fanns ingen glipa någonstans alls där solen hade kunnat försöka tränga igenom med sina solstrålar. Inte nog med ett tjockt vitt täcke på himlen, dimman drog in som en raket överallt och spred sig mer eller mindre effektivt. Solskensridtur var med andra ord inte längre ett faktum, utan snarare en dimtråkväderridtur.

Alla hästar fick lunch ute i hagarna förutom Zeppolin. Det syntes på henne när jag gick ut för att hämta henne att hon var lite förvirrad och rätt "man hallå!! JAG ÄR OCKSÅ HUNGRIG!"-aktig. Stod spänt och väntade på mig, men inte hade jag mat med mig till henne inte, däremot hade jag lagt in hälften av lunchen i boxen så att hon fick äta det åtminstone innan vi gav oss ut på en tur. Borstade och hade mig, hade på henne all utrustning, på med min ridhjälm och så iväg. Vad stod på schemat idag? Klättring och såklart skogstur i övrigt efter det. Hon tyckte att det var jättejobbigt att ta sig upp för den där jäkla backen. Hon flåsar/andas mycket ljudligt hela vägen upp. Dels för att det är väldigt jobbigt och dels för att det samtidigt är spännande att titta på saker runtomkring som man måste flåsa lite över som häst. Hon får mycket beröm både under och efter klättringen. Bra träning det där, en gång i veckan klättrar vi och det ska vi fortsätta med.

Vi travade mycket under ridturen och hör och häpna - vi galopperade till och med idag. Hon är nämligen en rätt sansad (samlad) häst efter klättring (den är som sagt väääldigt jobbig..), hon var lugn och fin och helt enkelt trevlig att rida. Jobbade bra i form i traven och skritten efter att ha galopperat. Jag är nöjd!

Hon var en pigg och glad häst idag, en nöjd häst också när jag tog med lunchpåsen när vi skulle ut i hagen. En nöjd och halvhungrig (alltid hungrig iofs..) häst högg in på hösilaget som om hon inte sett mat förut. :)

Mockning och alla andra sysslor tog jag hand om efter att ha släppt ut henne. Det gick relativt fort. Hann till och med lite kattgos innan jag åkte hem. Inte så svårt att hinna med i och för sig eftersom Dixie (ena stallkatten) i stort sett flyttat in på mina grejer i sadelkammaren eftersom mina saker står intill elementet.

15, 16, 17.

15, 16, 17 - datumen jag ska skriva om. Blir visst så allt som oftast nu, tre dagar per inlägg. :)

I fredags var det mycket konstigt väder, det var strålande solsken och riktigt vårväder. Jag red dock inte, men jag gjorde såklart allt annat som står på min lista över saker att göra i stallet varje dag. Jag satt lutad mot stallväggen i solen med en katt i knät. Det blåste lite, men det var varmt att sitta där och njuta av solen.

En timme senare åkte jag hem, när jag satte mig i bilen så började det toksnöa (!?). Det var så några kilometer, sedan relativt fint och solen visade sig lite bakom molnen. Sedan när jag skulle kliva ur bilen hemma så hade toksnöandet förflyttat sig dit och sådär höll det på resten av dagen/kvällen sen. Fem centimeter snö kom det allt som allt har jag för mig och detta på en väldigt kort tid. Februarivädret är underbart.. eller inte.

Igår hade jag kvällsfodringen, jag åkte därmed till stallet sådär lagom till sju för att hinna ta hand om min häst och därefter ge alla hästar mat. När jag kom så visade Zeppolin ännu en gång att hon tyckte att jag var sen. Hon har betett sig precis likadant de andra två gångerna jag kommit till stallet efter klockan sex istället för under dagen/eftermiddagen. Hon är väldigt PÅ och ska buffas och gosa och är halvvägs ut genom boxen mest hela tiden och följer varenda steg jag tar med blicken fastetsad på mig och öronen framåt. Hon har mer bråttom än vanligt att komma ut ur boxen när jag satt grimman på plats för att gå ut i gången och pyssla. Väl ute i gången brukar hon i vanliga fall bara.. vila. Ställer sig och vilar med ett bakben och sluter ögonen, men när jag kommer dit sådär sent så är hon mer alert. Hon skrapade till och med med hoven ett par gånger när jag försvann in i sadelkammaren för att hämta borstarna. Hon skrapar ALDRIG i gången om det inte är så att jag börjat klia henne och hamnar lite fel, då upplyser hon genom en skrapning eller två att jag hamnat lite på fel ställe och får känna mig fram till rätt ställe. Men det är liksom en annan sorts skrapning, det här är mer.. otålighet. När jag väl börjar borsta och dona så somnar hon i stort sett och är samma gamla vanliga slöskrutt.. :)

Borstade henne länge och väl innan jag hade på skydd, sadel, träns, reflexer och faktiskt graman för första gången sen hösten/vintern 2006. Anledningen var ridbanan, anledningen var att den gången hjälpa henne lite mer på traven att hitta rätt form. Skrittade ut en sväng först innan jag red in på ridbanan och påbörjade arbetet. Gramanen hängde mest slappt hela tiden, jag kortade den när jag kortade tyglarna (duh, såklart), men det var knappt så att den användes till det jag skulle använda den till. Räckte med att den fanns där, för hon arbetade på bra i skritt och trav. Det går framåt för oss!

Fast idag tog hon verkligen ett jättekliv framåt i utvecklingen när det gäller arbete ute i skogen. Hade förbygel med martingal på för att slippa ett hästhuvud bland molnen vid trav. Vet inte om den hade behövts (jag har den dock på ändå nuförtiden, den gör nytta ofta) egentligen idag, för hon letade sig självmant ner i form vid ett flertal tillfällen när vi travade. Det har hon "bara" gjort i skritt förut i skogen, i trav brukar det dröja ett tag innan hon kommer på att arbete i form is the shit. Hon var pigg, men hon ökade inte i traven så mycket som hon brukar. Hon försökte med andra ord inte springa fortare och fortare, vilket hon gäääärna gör i vanliga fall. Nog för att det blev fartfylld trav när vi travade på en ängskant (öppen yta = SPRINGA! YAY! KUL! enligt henne), men inne på stigarna i skogen så var det lagom tempo, långt ifrån "slött" men inte heller tokspringande. :)

Avslutade ridturen med att rida in på ridbanan för att galoppera några varv. Tre varv i vänster galopp, inte i form - men hon hade huvudet lägre än hon brukar när det vankas galopp (de första varven..) på ridbanan eller någon annanstans. Efter de tre varven så red vi snett igenom så att hon fick byta till höger galopp och galoppera tre varv i höger varv också. Hon var jätteduktig och gjorde som vanligt ett fint byte. Snarare mer regel än undantag att hon byter galopp när man vänder snett igenom i galopp, är väl mer en utmaning att få henne att hålla sig till samma galopp som när man red innan.. Det brukar dock gå bra, men då byter hon när man kommer ut på spåret istället. Det går dock att rida henne i förvänd galopp, hon är inte en omöjlig häst..:)

Travade av och skrittade av innan vi gick in i stallet för att göra oss klara för middag (för hennes del) och mockning (för min del). Innan hon fick komma in i boxen så provade vi dock de två täcken jag hämtade ut från ica innan jag åkte vidare till stallet idag. Ett stalltäcke modell tunnare än tunnast och så ett ofodrat regntäcke för de där dagarna då det är varmt, men regnigt. Båda täckena satt skitbra, vad mer kan man begära liksom? :)

Hemma strax efter sex. Tio minuter efter ankomsten till hemmet var maten klar, service? Oh yes. :D

Foto taget i fredags, det vill säga då vädret var fantastiskt tills klockan blev runt halv fyra, fyra då det ballade ur totalt och började snöa..

<3

Fint att jag trots allt har en blogg som handlar om den jag älskar mest av allt, Zeppolin. En häst. Oförståeligt att det kan vara så vet jag att en del tycker, men det bryr jag mig inte om. Mitt hjärta har en extra stor plats för henne, det kan jag inte ens försöka förneka eller ignorera. Det bara är så och det lär fortsätta vara så. Har det varit på det sättet i 10,5 år .. så kommer det nog inte att ändras i första taget.. <3

Det har gått flera dagar sedan jag skrev sist. Mycket har det berott på att jag inte har haft lust att skriva och så har det berott på att det inte har hänt så mycket sedan sist.

Dagen efter klättringen så var vi på en promenad bara direkt från hagen. En sväng upp till vägen och tillbaka, in på ridbanan och sprang ett varv (jag höll på att avlida av andnöd.. dålig kondis? Jotackjagvetdet) och därefter in i stallet där hon fick äran att bli borstad en lång stund innan hon fick komma in i boxen och äta sin middag. Var klar med alla stallsysslor innan jag hämtade in henne, brukar oftast vara så.

Igår var det jättefint väder, dock inte inom mig. Jag hade ingen som helst motivation till att rida, jag hade tänkt låta henne vila - men så blev det inte. Jag gick nämligen ut i hagen för att se att hon mådde bra och sådär innan jag åkte hem efter att jag var klar i stallet. Hon brukar inte vara överdrivet social av sig i hagen sådär tidigt på dagen (runt två) och speciellt inte vid fint väder. Denna gång stod hon och väntade på mig och kom och mötte mig när jag kom till hagen (gick in via ridbanan, långt ifrån in-och utgången till hagen). Öronen framåt hela tiden och var överdrivet social. Det var som om hon kände på sig att det inte var en "glad" dag för matte, för hon nosade på mig och undersökte noga att jag inte hade godis gömt någonstans. Jag klappade på henne och hon tittade nyfiket på vad jag höll på med (när jag kände på benen) och var allmänt.. mysig. Jag frågade om vi skulle ta en liten ridtur ändå trots att jag inte hade tänkt det och när hon fortsatte att titta på mig med öronen spetsade framåt så var det inte med tunga steg jag gick in i stallet för att hämta grimman. Tog in henne från hagen och nu kommer alla att chockas hårt - jag borstade inte. Hon var ren sedan dagen innan, inte ens dammig. Inget fast i svansen och var i allmänt bra skick. På med en polypad på ryggen med en täckesgjord runt för att hålla den på plats, på med ridhjälm och vantar och till sist på med tränset. Därefter begav vi oss ut på en skrittrunda i skogen i det finafina vädret. Hon var på gott humör och skrittade på piggt istället för att slölunka, vilket hon i och för sig oftast ändå bara gör på grusvägen som leder till alla skogsstigar. Hon var nöjd med ridturen och det var jag också, tur att hon "övertalade" mig att ge mig ut på en tur.

Det var en himla tur att vi var ute igår, för idag blev det inget ridande för min del. Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag åkte till stallet (i och för sig tankade jag innan och lite annat, men ändå), men när jag var klar med mockning, intag av min häst (påbörjade borstning) och intag av hösilage (som INTE gick smidigt, kärran med över hundra kilo hösilage tippade utanför stallet så att jag fick lasta på allt en gång till och dessutom sopa och kratta en halv evighet efteråt för att få bort/upp allt..) så var klockan plötsligt tio i fem och jag hann inte göra så mycket mer än att fylla på hösilagepåsarna. Därefter kom Danne för att hjälpa till med intaget, det var nämligen jag och hans sambo som skulle ha det bara det att hon var iväg och tränade så att han tog det istället för henne. Det gick relativt fort att fixa, men klockan tickade på och jag borstade av Zeppolin lera, men hon har lite lera kvar i manen och luggen just nu. Det ger mig lätt ångest, jag som inte ens kan rida iväg på en häst som är synbart dammig eller som har lite lera i manen eller svansen.. Jag hann helt enkelt inte borsta så mycket som det hade behövts idag. Hon är åtminstone inte lerig längre, hon är "bara" dammig (gah..). Detta visar väl bara att även jag är mänsklig ibland när det gäller borstning och sådant där och inte "helt hopplös" som en i stallet envisas med att säga om mina låååånga bort-och ryktstunder... :)

Imorgon har jag lunchfodringen. Det betyder att jag blir klar tidigt i stallet imorgon. Det är bra det. Imorgon ska jag rida också, eftersom jag inte hann med det idag (fattar inte var tiden tog vägen idag!) och det var ändå så jäkla blåsigt och jäkligt ute så att det inte hade känts ett dugg kul eller motiverande att försöka rida vettigt. De inplastade hösilagebalarna var livsfarliga för många hästar idag.. all lösplast fladdrade utav helvete i vinden och det kom givetvis en stark vindpust just när vi skulle gå förbi där med Prinsen och Alfur varpå Prinsen som jag ledde flippade ur totalt för att han blev så rädd. Jag gjorde illa mitt högra lillfinger. Jag har förmodligen stukat det fingret upptill. Alltså leden längst ut mot fingertoppen. Mycket obehaglig smärta och det är inte överdrivet roligt heller. Nåja, det går över. Jag förstår att hästarna var hispiga när de skulle passera all den där oberäkneliga fladdrande plasten. Usch ja.

Jag har ont i ryggen, ont i nacken, och i fingret nu då. Värst är ryggen och nacken. Jag brukar inte klaga över sådant, men det vägrar gå bort. Det känns inte så.. kul. Men men, det blir väl bättre så småningom. Får flirta till mig lite massage av min pojkvän i helgen, för såhär kan jag ärligt talat inte gå omkring och känna det i ryggen och nacken i all evighet. Värsta jag varit med om på länge. Blä.

Över och ut.

Tre.

Tre dagar utan att uppdatera. Egentligen är det bara två eftersom det nu på tredje dagen kommer en uppdatering, saksamma - huvudsaken är att jag uppdaterar överhuvudtaget. Det är inte bara det här som får mig att skriva tre som rubrik, återkommer till det senare i inlägget.

Lördag:
Zeppolin fick en vilodag, därav uteblivet bloggande den dagen. Jag gjorde något så spännande som att åka till stallet och fixa allt som skulle fixas i stallet innan hästen togs in. Hon hade rullat sig dagen till ära och jag borstade henne så ren som det bara gick att borsta henne innan jag släppte in henne i boxen för middagsintag. Därefter åkte jag hem. Hon var lika söt och go som alla andra dagar. Spännande va? :)


Söndag:
Den här dagen var mer spännande dock kan man väl kanske uttrycka det som. Jag donade med allt i stallet för att sedan bara ta in henne för att borstas och kanske ridas. Hade inte bestämt mig för om jag skulle rida eller inte eftersom det skvätte från himlen på vägen till stallet. Zeppolins halvotåliga (en del andra hästar serverades nämligen middag) uppsyn i stallgången fick mig att bestämma mig för att ridning skulle stå på schemat. På med grejer, ett par reflexer och skritta en sväng i skymningen/mörkret på vägen innan vi gled in på ridbanan för lite arbete. Skrittade och travade. Kände efter och bestämde mig för att prova galoppera ett par varv åt vardera håll. Sagt och gjort, vänster galopp var först ut. Nämnas bör att hon:
1. Vilat dagen innan = samlat energi.
2. Inte blivit galopperad på sen december 2006, då jag red henne sist jag hade hand om henne.
3. Varit pigg på sistone då jag ridit, oavsett om det varit på ridbana eller uteritter.
4. Heter Zeppolin och är lite knäpp. ;)

Det gick bra ett varv, lite väl laddad och snabb i galoppen kanske - i övrigt kändes det okej. Dock kände jag på mig att något var på G, på hennes kroppspråk när hon galopperade och självklart saktade hon in lite samtidigt som hon sparkade bakut och studsade till några gånger. Jag konstaterade rätt snabbt att det var kört och trillade av, med tyglarna i handen fortfarande när jag landade snyggt (faktiskt, gjorde inte ett dugg ont eller sådär) på backen intill hennes framben. Hon flyttade på sig ett par steg för att inte kliva på mig, jag behövde snyta mig och därefter hoppade jag upp igen. Om jag gjorde illa mig? Tjaa.. slog i högra delen av venusberget i framvalvet innan jag trillade av. Det var allt annat än skönt och jag insåg hur lyckligt lottade vi tjejer är som inte har några pungkulor. ;)

Efter det där så travade vi lite innan vi galopperade igen åt båda hållen. I höger varv saktade hon in lite och studsade/gjorde luftsprång med frambenen (inget ovanligt när hon är pigg) vid två tillfällen men det hör till vanligheterna när man tex travar i skogen så det är inget man flyger av hästen för. Hon var som sagt väldigt laddad och pigg. Knäpphäst fick hon heta resten av kvällen då jag fnissande berättade om avramlingen för andra. Jag tyckte nämligen bara att det var komiskt, ett friskhetstecken från hennes håll att bli så glad/pigg vid första galoppen efter uppehåll. Var en aning svårt att få henne trava "normalt" (läs: lagom snabbt) efter galoppen, men det funkade till slut. Hon jobbade bra de sista minuterna i form och när jag hoppade av för att skritta av henne för hand så ringde jag och pratade in på Pernillas telefonsvarare för att rapportera.

Varför gjorde jag det? För att detta är tredje gången på 10,5 år som jag ramlat av Zeppolin! Det hör med andra ord inte till vanligheterna. Har varit på väg att ramla av mååånga gånger eftersom hon varit studsig och tramsig och sådär, men jag har alltid haft tur (balans) nog att sitta kvar, i situationer som i efterhand känts som självklara avramlingstillfällen egentligen. Kul att känna att hon är så pigg och glad och jag kan gott behöva trilla av lite. Har inte ramlat av en häst på 6-7 år nu så det är bara bra om jag gör det ibland så att jag inte inbillar mig att jag sitter kvar oavsett vad. ;)

Efter ridturen var hon nöjd med att äntligen äntligen få komma in och äta sin middag. Sisådär en halvtimme senare än de andra, en katastrof i hennes ögon. MAT! Ja, hon är lite av ett matvrak. :)


Idag:
Eftersom jag hade utsläpp av hästarna idag så var jag i stallet klockan åtta. Zeppolin tyckte nog att jag var dum som släppte ut alla andra hästar förutom henne och boxgrannen som har boxvila pga en sjukt jobbig hovböld som satt på ett dumt ställe. När jag väl tog ut henne ur boxen vid nio så tyckte hon nog att jag var konstig som stannade i stallgången och tog av henne täcket som hon har på sig ute. Hon började nog inse varför hon inte släpptes ut när de andra gjorde det - ridtur! Jag borstade av en redan ren häst och redde ut svansen (läs: plockade bort halmstrån) och sedan var det bara att slänga på lite utrustning. Förbygel med martingal för att vi skulle bege oss ut på en tur i skogen innan vi skule avsluta med ett par varv i galopp på ridbanan. Under ridturen i det underbara solskenet (riktigt vårväder, speciellt då det inte finns snö kvar) hann vi med följande:
- Skritta en hel del, eftersom hon dels ska skrittas 15-20 minuter innan hon travas och dels för att vi helt enkelt inte hade anledning att trava mer än vi redan gjorde/gjort på ridturen (vilket var mer än tidigare ridturer, inslag av trav alltså).
- Klättra uppför en lååååång brant backe (det är en stig som verkligen stiger brant uppåt, men inte "för" brant) i skritt vilket hon tyckte var jättejobbigt! Vid något tillfälle övervägde jag att hoppa av och gå bredvid upp istället (så hade jag dött på kuppen också..) eftersom hon verkligen kämpade för att ta sig uppåt med muskler hon knappt använt det senaste året. Några meter travade hon och det var helt okej, herregud - jag är imponerad av att hon inte stannade mitt i backen för att säga "nej matte det här går inte längre..". Duktiga duktiga häst, vi ska klättra uppför den där backen en gång i veckan hädanefter. Den stigen leder till gamla Stockholmsvägen som man ska rida över för att komma till de "vanliga" stigarna i skogen som vi brukar rida på.
- Bli rädda för en skogsmaskin som brummade intill stigen när vi travade på väg hemåt. Hålla på och böka sådär i skogen när man är ute på en lugn (nåja) ridtur på en pigg travande häst.
- Galoppera två varv i höger varv och två varv i vänster varv på ridbanan utan att studsa ett dugg. :)
- Sänka sig till en fin form i slutet av traven efter galoppen och jobba på bra i skritten innan jag hoppade av för att leda henne istället för att skritta av henne uppepå ryggen.

Hon var trött efter ridturen. Första gången hittills som hon visat några som helst tecken på att faktiskt vara trött efter en ridtur. Hon har visat tecken på att vissa saker är jobbiga när vi jobbar/rider, men inte trötthet av själva arbetet och sådär. Klättringen satte nog sina spår kan jag tänka mig och allt travande i skogen. Hon fick upp ett bra lagom flås i skogen. Både hon och jag behöver bättra på kondisen kan man säga.. :)

En duktig underbar häst, det är vad jag har hos mig. Hon fick komma ut i hagen och det firade hon genom att gå tre meter in i hagen och rulla sig lite halvlerig och göra så att täcket hamnade på sniskan. Den där rullningen var helt klart efterlängtad, det syntes.

In i stallet, undan med grejerna, mocka, fylla på vattenhinkar, fylla på mathinkar & påsar, lägga in hennes middag, kela jättelänge med stallkatten Dixie i solskenet (och Sudden en liten stund, även om Dixie fräste åt honom när han kom fram till mitt knä där hon låg..) och därefter byta från stövlar till skor och så blev det hemfärd halv ett ungefär. Puh.

Det var allt. Imorgon blir det en mellandag, en lugn ridtur utan alltför jobbiga inslag (typ klättring och sådant där som suger kraften ur bådas kroppar) är inplanerad. På onsdag har jag utsläpp igen. Jag längtar redan (inte). Trots att det går rätt fort att släppa ut alla hästar och sopa stallen.

Plötsligt händer det.

Hoppsan, en dag som hoppades över igen. Så kan det gå, det är visserligen inget tvång på att skriva varje dag - men jag försöker uppdatera varje dag ändå. Ibland blir det glapp dock, men äsch - då skriver jag bara om två dagar eller fler i ett och samma inlägg. Som idag. ;)

Hände väl inget speciellt under gårdagen, var nog mest därför jag inte kände mig manad att uppdatera när jag kom hem från stallet. Efter två dagar på ridbanan så gav vi oss ut på en ridtur i skogen igår. Det uppskattades av fröken Zeppolin som vid ett tillfälle studsade av pigghet och glädje några meter innan vi travade vidare som vanligt igen. Jag hade dragit på henne en förbygel med martingal också, för att hon inte ska kunna dra upp huvudet till molnen när jag vill bromsa in henne när det börjar gå lite väl fort i traven. Det var läskiga saker i skogen också, iallafall på ett ställe - det stod en BIL där. Ja, ooooj så farligt. Vita Volvobilar ska man akta sig för. *fnissar*

Skämt åsido, hon var lite misstänksam mot bilen som stod parkerad i skogen, men gjorde inget "dumt" utan markerade mest bara att den var läskig och så var det inget mer med det. Idag stod samma bil på nästan samma ställe och denna gång var det inte bilen som var läskig utan släpkärran med en konstig makapär (som inte ens jag listade ut vad det var för något..) på. Hon tittade bakåt uppåt på mig flera gånger när hon "frustade" och blåste ut luft för att informera mig om att hon tyckte saken var läskig. Jag satt där, oberörd och sa till henne att den inte är farlig och att det är okej att vara rädd för den. Hon tittade på mig med blickar som sa "men matte.. den är läskigf.. eller?". Vi gick sakta förbi den och det gick utmärkt utan att jag behövde hjälpa till med fart framåt. Hon smög sig tveksamt förbi den och så in på stigen hem.

Vi red en väg som jag tycker ser längre ut än vad den faktiskt är eller så var det bara det att vi idag inte bara skrittade runt hela svängen utan faktiskt travade en hel del på hemvägen.. :)

Eftersom svängen i skogen kändes kort så skrittade vi in på ridbanan och arbetade lite i skritt. Det var då det hände, det som jag inte trodde var möjligt på den där hästen. Zeppolin.. De som känner oss vet vad jag menar. Hon är inte hästen som går i form hur som helst, det har jag skrivit i tidigare bloggar. Att det tar en stund men att hon till slut kommer ner i form och jobbar bra. Men idag.. idag var det något utöver det vanliga. Aldrig aldrig har jag upplevt det på den här hästen. Underbara köttbullshäst! Hon gick ner i form relativt snart efter entrén på ridbanan. Inte bara det, hästen försvann ur händerna på mig. Say what?! Zeppolin, gå i form med sådan lätthet att det kändes som om jag inte höll i tyglarna ens. Inget fuskande, utan hon gick precis så som hon ska göra.. och.. ännu bättre. Jag satt där i chock och berömde henne och red i åttvolter och liknande utan att hon drog upp huvudet eller för all del drog ner huvudet framåt neråt för att få längre tyglar och därmed slippa jobba för att det börjar bli jobbigt eller så.. Nej.. Hon gick perfekt - för att vara en Zeppolin som INTE gör såhär i vanliga fall. Jösses.. Hon slutar verkligen inte att förvåna mig, hade väl i och för sig väntat mig att det här kanske skulle hända någongång men redan nu? Nej, trodde vi hade en bit kvar till det. Ja herregud.. jag är nog i chock än. Älskade häst.. :)

Allt förutom mathinkarna var fixade innan jag ens tog in hästen från hagen. Fixade dem efter att ha borstat av henne efter ridturen. Därefter fyllde jag på med lite vatten i ena vattenhinken och därefter åkte jag hem.

Jag är hemma hos mig i helgen, vet inte när jag åker till stallet imorgon. Om det är dåligt väder någon av dagarna i helgen så ska Zeppolin få en vilodag. Det lär visa sig, har för mig att vädret inte skulle vara alltför roligt i helgen.

Har jag förresten nämnt att Zeppolin är världens bästa häst? Iallafall i mina ögon.. att hon idag gick sådär på ridbanan gör inte direkt saken.. sämre om man säger så.. :)

Envis köttbulle.

Hur spännande är det att rida i duggregn och mörker? Inte så värst nej, men det var bara att ge sig ut i snålblåsten (nåja, duggregnet) och motionera hästen. Ska hon sättas igång, så passar det sig inte med vila efter två dagar. Vila blir det någon dag när det är värre väder. Smart va? ;)

Kom till stallet kvart i sex. Zeppolin stod och käkade sin middag och jag passade på att mocka. Det går utmärkt att mocka trots att hon står i boxen, det gör jag rätt ofta. Det är bäst när hon äter, för då envisas hon inte med att stå och vila vid boxväggen mellan henne och Uno. För just där brukar jag mocka sist för det mesta och givetvis ska hon ställa sig och vila just DÄR så att jag ibland får be henne lyfta på hovarna så att jag kan dra undan halmen under fötterna på henne. Haha. För flyttar man på henne så tar det inte lång tid förrän hon ställer sig där igen och vilar, det är liksom vilostället. :)

Efter mockningen fixade jag allt annat, fyllde på tomma mathinkar och påsar alltså. Därefter ut med hästen på stallgången för att borsta och dona. Jag pysslade i en timme innan vi kom ut på ridturen. Gick åt mer än fem minuter åt att greja med tränset tror jag, eftersom jag idag valde att ta på henne Prestigetränset som ser lite speciellt ut och som jag tydligen lyckats tjabbla till lite när jag satte dit bettet innan tränsningen.

Skrittade en sväng på grusvägen innan vi skrittade in på ridbanan för att påbörja mer seriöst arbete. Visserligen fortfarande i skritt, men inte mindre seriöst för det. Det var lite mer kamp mellan oss idag innan vi till slut hittade en balans som gjorde att hon gav med sig och jag kunde ge henne mer beröm igen. Hon gick på sätt och vis bättre idag än igår - om man bortser från att hon viftade mer på huvudet idag (jobbigt att jobba.. man kan smita undan lite med jämna mellanrum genom att skaka på huvudet och ha sig..), men när hon väl arbetade som hon skulle så gick hon jättebra. Till och med en del i trav också, även om hon viftade/skakade friskt på huvudet då också till och från. Vet inte om hon var missnöjd med tränsvalet eller om hon helt enkelt bara tyckte att det var jobbigt att jobba idag igen. Förmodligen det sistnämnda då inget med tränset var fel och bettet är inget ovanligt heller. Hon kan bli sådär när det är jobbigt med det arbete vi håller på med. Jag förstår henne, jag hade lust att amputera benen vid något tillfälle och när jag mockade så var jag beredd att hämta balsnöreskniven och amputera bort högerarmen. Jag kallar det "mockarm" för det gör mest ont när jag mockar.. i överarmen.

Eh.. nu kom jag av mig. Var var jag..? Jo, det gick bra idag. Hon tuggade på bettet och gick i en form som passar henne bra, inte överdrivet låg och det känns hur hon arbetar med ryggen. Imorgon ska vi inte rida på ridbanan. Imorgon ska vi ut i skogen. Bara för det så är det väl skitväder. Jag lär sätta på henne förbygeln med martingal (visste väl att den skulle komma till användning på något sätt och inte bara skickas med till Uppsala för att smörjas.. vilket var Pernillas argument för att slänga med den i packningen.. hehe) så att hon inte drar upp huvudet för mycket när vi travar. Hon blir LITE för glad i skogen ibland och drar gäääärna upp huvudet extra mycket så att det är svårare att bromsa in henne. Hon gör inget dumt, hon blir bara så pigg och vill springa (läs: trava) fort fort fort och det vill inte jag (jämt) eftersom det inte alltid passar sig att swoscha fram i skogen i 190km/h. ;)

Borstade och kliade henne en stund i stallgången innan hon fick komma in i boxen igen, som jag hade ströat med lite mer halm. Jag som inte hade tänkt slänga in en hel bal idag fick gå upp på höskullen och hämta ner andra halvan av balen jag öppnade för att ströa boxen med direkt efter mockningen... Tur att det snart kommer torv, det ska ligga under halmen. Då ligger halmen kvar bättre. Nog för att hon äter en hel del halm (köttbulle.. envis sådan, därav rubriken och att hon var envis under ridturen och magen såg ut som en köttbulle i skuggan av ljuset från strålkastaren som lyser upp ridbanan.. haha) eftersom halm är smaskens, men mycket mockas ut varje dag. Eller inte varje dag, vissa dagar är det mindre andra mer. Idag var en "mer"-dag medan det var mindre igår.


Måste nämna att min hunk var med och kvällsfodrade igår. Han bad mig nämna det i bloggen. Han är lite hästrädd och har stor respekt för hästar (det ska man såklart ha..), han har dock blivit polare med en häst i stallet. Han kunde dock inte hälsa på den hästen så mycket eftersom ägaren var där och grejade med honom efter en hoppträning de just hade kommit tillbaka ifrån. Synd för min hunk som åkte med mest för att klappa lite på den hästen och för att hjälpa till litegrann. Hanns med en del kel med stallkatten Sudden också.

Sudden.. ja han har då inte alltid respekt för hästar om man säger så. Idag när jag borstade Zeppolin så kom han och lade sig mellan mina ben och Zeppolins högra framhov. Där låg han och myste och hade det hur bra som helst, jag kliade på honom lite då och då. Knäppkatt. Senare kom han och hoppade upp i mitt knä och lade sig när jag var upptagen med att borsta ren Zeppolins framben. Tungt efter ett tag att stå på huk med en fet katt i knät? Jotack.

Men han är söt.

Sova kanske och kolla vad det kan tänkas vara för väder imorgon på dagen.

Uppdrag: Bygga upp rygg.

Det är inte det att Zeppolin inte har en rygg, men den hon har behöver musklas upp rejält. De byggs inte upp av sig själva och definitivt inte av att gå och göra ingenting i över ett år. ;)

Idag påbörjade jag uppdraget, det är ett projekt som kommer att sträcka sig från och med idag till och med.. Tjaa, det är väl ett projekt som först ska ge gott resultat och därefter ska det underhållas också så att man inte behöver börja om på ruta ett igen.

Fixade mat, mockning och kattkel innan Pernilla dök upp. Jag fixade vattenhinkarna och hämtade därefter in Zeppolin från hagen eftersom jag skulle rida efter att Pernilla åkt hem. Självklart skulle Pernilla titta och pussa lite på Zeppolin också, pussdelen var det väl mest Pernilla som var intresserad av - Zeppolin är inte en mulpussälskare direkt (bara ibland). Hon hade grimma på sig så hon hade inte så mycket att välja på än att stå ut med pussandet en liten stund. De ses ju aldrig numera, nu när Zeppolin är med mig. ;p

Med gårdagens styltor i minnet så gav jag mig inte ut i skogen. Skrittade fram och tillbaka på vägen innan jag red in på ridbanan för lite mer skritt och arbete. Det tar lite extra lång tid att få med Zeppolin på noterna om att gå i form och arbeta med hela kroppen och framförallt ryggen (även om det är så att när hon väl sänker "ner" sig i form så kommer ryggen automatiskt med, vilket inte är självklart på alla hästar - en del hästar fuskar genom att bara böja halsen och hoppas på att ryttaren inte märker att de inte har ryggen/baken/whatever med sig också..), men det är helt klart värt det. Känslan jag får inom mig, när jag känner och ser att hon tar ner huvudet från molnen (där hon annars gärna håller huvudet tyvärr, alltid varit så) och tuggar på bettet och verkligen jobbar trots att man inte hjälpt till med tex graman, är underbar. Alla som känner Zeppolin och sett henne bli riden under alla dessa år vet att hon inte är en häst som gärna tar ner huvudet i första taget om det är så att hon är utan hjälptyglar eller liknande som gör att hon snabbare hittar rätt form. Det har tydligen tagit henne alla dessa år, året då hon fyller 17 (visserligen var det någorlunda likadant då jag hade henne hösten 2006 också, när hon var 15), att inse att det faktiskt funkar att gå i form utan hjälptyglar och att det är helt okej dessutom. Matte på ryggen blir nöjd och berömmer, hon jobbar på ännu bättre och går bra för att vara en Zeppolin.

Faktum är, att under alla dessa år (10,5), har jag aldrig fått henne att gå så bra utan "hjälp" (graman etc) som jag gjorde idag. 20 minuter på ridbanan resulterade i åtminstone tio minuters arbete i form i skritt. Hon är som sagt inte igång ordentligt, så vi tar det lugnt med trav och sådär. Hon fick dock trava några varv och även då märktes det att viljan/känslan för att ta ner huvudet i rätt form fanns även om det bara var ett fåtal steg som faktiskt togs i rätta fina formen. Det kommer, det kommer att ta ett tag, men det kommer. Hon är annorlunda nu än vad hon var förut, som att rida på samma gamla Zeppolin - men med en helt annan känsla och vilja i hennes tankar på köpet. Det blir nog bra det där, vi har hur som helst kommit någonvart, trots att vi knappt börjat ens. :)

Jag har kvällsfodringen ikväll. Halv tio åker vi (jo, för hunken ska med tydligen och han har paxat att ge mat till en av hästarna som han blivit polare med..haha) hemifrån så att vi är i stallet före tio och kan fodra kvällsmat och släcka stallen och "göra natt"... och så kan jag godnattpussa Zeppolin.

Imorgon är en ny dag, tänk om det kunde sluta vara tösnö och is överallt så att vi kan rida i skogen utan att hon får styltorna från helvetet i framhovarna efter två meter. Sulor ska på när det är dags att sko henne, det är dock inte dags än, det är några veckor kvar. Rätt många faktiskt till och med.

Hej hopp!

Sk(r)utthäst.

Nog för att jag brukar kalla henne för skrutthäst, men idag får jag nog stryka bort det ensamma r:et och helt enkelt hålla mig till att kalla henne skutthäst. Idag var det dags för att sitta upp i sadeln igen efter åtta dagar med vila, det var tösnö och is. Jättekul när man vet att hästen kommer att få styltor under varje hov (knappt några i back i och för sig, men ändå) och man lämnade hovkratsen i stallgången innan man red iväg. Jo, det går utmärkt att byta ut ordet "man" till jag i de föregående meningarna. Zeppolin var lite larvig i skogen på så sätt att hon ibland saktade in lite (stannade dock inte) och var "rädd" för saker som sett likadana ut alla gånger vi gått förbi där. Tönthäst. Det är med hjälp av sådana saker jag kan förutspå att hon har mer energi i kroppen än hon vill låtsas om att hon har... förrän det är dags att trava alltså. För DÅ sprudlar hon av energi och vill springa fortare och fortare och fortare och nämnde jag förresten fortare? ;)

Fick hoppa av vid ett tillfälle på en stig och leta upp en lämplig pinne och försöka knacka bort hennes 10cm höga styltor. Utan att överdriva så var det just så höga de var, ett helvete att få loss. Zeppolin bara stod där mitt i stilen och nosade mig på rumpan en gång för att hon funderade varför jag tog så lång tid på mig att göra det jag gjorde med hovarna. Jag blev till slut tvungen att sätta mig på huk och lägga hennes hov över låret för att jag inte orkade hålla upp den längre medan jag knackade/hackade bort is lite lite lite i taget. Puh.. Tur att hon är så snäll som hon är, jag gick tre meter ifrån henne för att hämta en bättre pinne och hon bara stod där och tittade efter mig. Mitt ute i skogen. Hon hade kunnat gå iväg eller rentav springa iväg, men nej, hon stod där och väntade. Hon är inte typen av häst som dumpar en hur som helst. Hon stannar helst vid en även när hon blir rädd för något (tack och lov).

Vi skulle bara skritta, men kände att hon ville trava och hon fick trava 60-70m. På den tiden hann hon få upp en hel del fart (vilket jag ju nämnde i början av inlägget), trots att jag bromsade in henne. Sedan känner jag det där, det där som jag bara känner från henne när något är på G. Det kom inget "piiiiiiiip" (tjut/skrik/whatever) från henne utan ett halvstönande ljud och därefter exploderade hon i form av studs och bakutsparkar! Hon bockar tack och lov inte och om hon gör det så är det inte högt, så det kan nog vara så att hon bockade - fast lågt (men ändå tillräckligt). Därav skutthäst. Energi? Ja. Pigg? Ja. Glad? OH YES! Herregud.. sedan travade hon vidare i samma snabba takt som om ingenting hänt. Knashäst. Hon slutar aldrig förvåna en, hon är rolig. Jag bara log när hon studsat och haft sig.. tog en stund att få henne att sakta av till skritt för hon ville springa mer, men med tanke på vilan och att hon inte är igång ordentligt så fick hon inte springa mer än sådär idag.

Pigg skritt hela vägen hem sen, när vi närmade oss hagarna och stallet. Pojkarna som är fyra stycken i en enorm hage satte av i full galopp och kom springande från andra sidan hagen fram till staketet där vid vägen vi gick på (då hade jag hoppat av redan). Två hästar i hagen bortanför kom i full galopp också och en av hästarna i hagen till höger om vägen kom i jäääättestor trav och högrest svans och gnäggade åt oss. Zeppolin kände sig nog rätt uppmärksammad. Givetvis gnäggade hennes beundrare Classe i en hage ännu längre bort. Han är fortfarande tokförälskad i Zeppolin. Hon visar bara intresse för honom ute i hagen (han går i hagen bredvid) eftersom hon går ensam och ibland känner för att få sällskap och då ställer hon sig och vilar intill staketet till hagen där han står. De står bredvid varandra i stallet, men DÄR skiter hon fullständigt i honom hur intresserad han än är... *fnissar*

Alla stallsysslor fixade jag klart innan ridturen. Allt förutom att fixa mathinkarna, det gjorde jag efter ridturen. Lade in middagen också efter ridturen, släppte ut Zeppolin i hagen ()där hon skrittade lugnt tre meter och därefter rivstartade i galopp och drog av några bockar och ett gnägg innan hon sprang fram till stället där Classe stod och väntade i hagen intill.. Fina vädret smittar av sig. ;p) och sen åkte jag hem.


Imorgon får vi finbesök i stallet. Ägaren Pernilla kommer och hälsar på oss (eh, mest Zeppolin gissar jag, men ändå) när hon ändå har vägarna förbi. Hon skulle visst till Märsta på kurs, så hon skulle komma efter lunch - vilket passar mig bra eftersom jag är i stallet efter lunch.. :)

Nog nu, om den skuttande glada hästen och allt annat bonussvammel. ;)