torsdag 23 oktober 2014

En ridtur - två viljor.

Zeppolin vet att det är intagstid runt fem. Det innebär att man får gå in i boxen och äta mumsigt hösilage och så brukar det finnas gott (läs: kraftfoder av något slag) i krubban också som bonus. Det kurrar i magen på tant Z vid intag. Då vill hon såklart gå raka vägen till boxen från hagen. Ibland är jag dock Världens Dummaste Matte och planerar en ridtur däremellan, det vill säga mellan hage och "gå in i boxen"-proceduren. Inte okej. I n t e okej.

Idag var det ridtur på schemat, just vid intaget. I vanlig ordning så tog jag in Zeppolin i stallet och skulle vända henne i gången. Hon stannade till, tittade mot sin box och vände motvilligt på sig i gången så att hon stod åt rätt håll. Ibland när jag tar in henne och ska ställa henne i gången som är utanför hennes box så vägrar hon rentav att vända på sig utan drar jag lite i grimskaftet så backar hon istället. För att visa sin åsikt. Tack älskade du, jag vet vad du tycker om mina idéer om att rida precis vid middagstid men .. du vet att det är jag som bestämmer.

Hon accepterar såklart läget när hon väl står där i gången och blir borstad. Ser rentav entusiastisk ut när jag kommer med sadeln och sådant där. Oftast involverar det hela en godisbit eller två och då är det ju nästan värt det hela. Lite åtminstone.

Men det är lite spännande att rida henne runt intagstid. Av någon anledning så är hon oftast pigg då, har nerverna lite utanpå skinnet ("rädd" för saker vi passerar, ser spöken osv) och är allmänt knasig. Är det dessutom svalt ute (läs: höst), liiite skymning och det blåser lite så.. Tja, pigg häst är bara förnamnet.

Låt mig presentera dagens ridtur:

Vi skrittar på vägen mot bron för att rida över ängen och så in i skogen för att gå hem den vägen. En lagom runda på sisådär 3 km. Vi har gått den mååååååååånga gånger under de snart sju (!) åren som hon har stått i detta stall som min häst.

Det är ingen speciell väg, en asfalterad (?) väg som man ibland möter en bil eller cyklist på. Kanske någon fotgängare eller sådär. Ibland har de fällt några träd längs kanten och det är ju lite spännande förstås, saker ska inte förändras hur som helst. Det fattar väl alla!

Idag skrittade vi där och Zeppolin var pigg, såklart. Nerverna var utanför och jag kände på mig att det skulle bli "en av de DÄR ridturerna". Det blev det.

Zeppolin:OOOOOJOJOJ!
Jag: Eh?
Zeppolin: En fågel som går på vägen. Den GÅR på vägen, varför flyger den inte?! *spänner sig*
Jag: *suckar*
Zeppolin: Nu gick den ut i löven på sidan av vägen. Jag ser den nästan inte.. DÄR ÄR DEN! MATTE SER DU?! VARFÖR FLYGER DEN INTE? DET ÄR JU EN FÅGEL! *spänner sig mer och går förbi den konstiga fågeln med snabba steg*
Jag: Mm.. en fågel..
Zeppolin går med snabba men skeptiska steg på vägen, andas ljudligt emellanåt åt spöken som gömmer sig i buskarna. 
Jag: Nu kommer det en bil, vi ställer oss här på sidan med tanke på hur du.. är.
Zeppolin: Ska vi stå still pga en bil? En BIL? Jag har sett bilar förut och jag brukar ju möta dem medan jag går. Varför står vi still? Det är konstigt. Är det en mördarbil? Va?
Jag: En vanlig bil.
Vi går vidare igen när bilen passerat. Fortfarande spända steg och det är sannerligen med skräckblandad förtjusning hon går där på vägen som hon gått på hundratals gånger förut.
Hon genar in på ängen. Jag kortar tyglarna.

Zeppolin: SPRINGA! Du kortade tyglarna!
Jag: Vänta. Vi ska skritta först, det är nedförsbacke här. Sen ska vi trava lite.
Zeppolin skrittar raskare än raskast.
Jag: Okej. Nu kan vi trava lite försiktigt fram till stora vägen.
Zeppolin: *drar iväg i racertrav*
Jag: Ursäkta? *bromsar*
Zeppolin: *ignorerar bromsen lite*
Jag: Hallå? S a k t a ner.
Zeppolin: *saktar motvilligt ner.. lite*
Jag: Nu skrittar vi över vägen.
Zeppolin: Sen travar vi igen? Jepp. Vi travar igen!
Jag: Korta tyglar innebär inte alltid att vi ska springa. Vi ska skritta tills vi kommer in i skogen.
Zeppolin: *sätter fart i snabbare skritt*
Zeppolin: GAH!
Jag: Men vad är det..? Alltså...
Zeppolin: Spöke! Monster! Något!
Jag: Eh va?
Zeppolin: Äh, var visst inget .. Trava nu?
Jag: Vi travar där det inte är så mycket rötter och sten på marken. Försiktigt.
Zeppolin: HÄR är det fin väg. Trava? Vi är ju på väg hemåt. Trava? Mat i boxen väntar. Trava?
Jag: Jag funderar på om vi kanske ska trav..
Zeppolin: *börjar trava*
Jag: Sa jag att du fick?
Zeppolin: *har inte tid att lyssna pga spring i benen*
Jag: Jaja.. Trava på då.
Zeppolin: WIIIIIIIE! Den flygande köttbullen  är snabb som vinden!
Jag: F ö r s i k t i g t är det tänkt att vi ska trava. SAKTA NER!
Zeppolin: LALALALABINGO! *häst som travar vääääldigt fort*
Jag: Hm. Du länger till och med stegen för att kunna springa ännu fortare. Pigg much?
Zeppolin: *imiterar oljad blixt på stigen* WOSHWOSH
Här någonstans hoppades hon innerligt på att jag skulle göra en galoppfattning istället. Man kan säga att det gjorde jag sannerligen inte. Vi har inte nått den punkten på igångsättningen än nej.
Jag: Nu saktar vi ner. Det blir stenigt här.
Zeppolin: Meh... *flåsar efter travandet*
Jag: Någon har dålig kondis..
Zeppolin: Näää. Blev bara lite.. jobbigt. *flåsar mer*
Jag: Om man travar lugnare så ..
Zeppolin: ... så tar det längre tid att komma hem till middagen i boxen ja. Duh. *dumförklarar matte*

Vi skrittade sedan på långa tyglar. Vi gick över stora vägen för att gå på grusvägen hem. Precis efter stora vägen stannar hon alltid (förutom om vi rider med sällskap) för att jag ska hoppa av, lätta på sadelgjorden och ge henne godis. Det är en rutin vi har, den ändrar man inte på hur bråttom man än har hem till middagen i boxen! Så.. snabb promenad hem (för hallå.. mat i boxen..) och sen väl i stallet så fick vi stå och vänta en stund (fatta KRISEN! Så nära men ändå så långt borta.. middagen några meter från där vi stod..) tills en häst som stod i gången utanför Zeppolins box skulle bli klar så att tant fick gå in till sin älskade middag. Det ruskades på huvudet och jag fick en buff i sidan och hon tittade på mig som om jag var orsaken till att hennes magsäck höll på att krympa ihop till en liten ärta pga matbrist..  (för tant är ju så mager osv......)

LYCKAN när hon fick gå in i boxen och äta sitt älskade mumsiga hösilage. Den gick att ta på. Hon gick inte ens till krubban först utan vände direkt och högg in på hösilaget. Hon älskar sitt hösilage över all annan mat. I nöd och lust osv. Man vet att hon är hungrig när hon som sagt skippar att ens kolla i krubban innan hon börjar äta av hösilaget. Oftast tar hon en vända till krubban, tar några tuggor och sen till hösilaget. Idag hade hon ju fått svälta extra länge pga den där ridturen som en viss matte planerade illa (läs: precis vid middagstid). Det är inte lätt att vara häst nuförtiden. Det är det inte.

Så.. Frisk luft, mat som väntar i boxen, uteritt, lite skymning och några dagars vila = spännande ridturer. Det är bra att hon är pigg, men hon borde tänka lite mer på det här med "trava lite försiktigt" som vi ska pyssla med nu i början tills jag/vi vet att hon är okej i sin hov/sitt framben igen.

Hon är rolig hon. Älskade flygande köttbulle.. :)

onsdag 17 september 2014

Nyponpulver och kliniktid.

Nyponpulvret dök upp i måndags, hon får det i kvällsmaten och om det tycker hon såhär: MUMS! Med andra ord inga problem att få i henne det inte. Få se om det hjälper eller inte, om inte annat så får hon dyrt mumspulver i maten och det är en bonus.. För henne, inte mattes plånbok. ;)

Den 29:e september halv tio har hon tid på Ultuna för utredning/röntgen (lokalisera hältan). Det rör på sig iallafall, med allt vad det innebär. Har inte promenerat med henne sen i onsdags, få se om det blir en liten promenad idag i det fina vädret. Det är en fin höstdag med solsken och allt det där.

Hon är förövrigt mycket mycket nöjd över att höet bytts ut helt mot hösilage nu när hösten "äntligen" är här. Hon älskar sitt hösilage och det bildas sannerligen mer saliv av det än av hö och hon njuter av att mumsa i sig det. Gulltant.

Bävar lite inför vad det kommer att kosta med klinikbesöket, men tänkte leva i förnekelse tills det är dags att langa fram kortet och betala efter besöket där. Värd varenda krona, det är hon.


söndag 14 september 2014

Stiltje.

Det händer inte mycket på hästfronten av den enkla anledningen att Zeppolin fortfarande är halt. Hon fick ställa upp på ett böjprov i torsdags, några veckor efter första gången. Metacamkuren slut sedan ett tag tillbaka dessutom, den gjorde ingen skillnad på tant Z i bak (vänster bak) men kanske på hältan på höger fram? Den var kvar, om än svagt jämfört med hur det var i augusti då jag upptäckte att hon var halt. Det som bekymrar mig är vänster bakben, det är något som är knas högre upp. Artros? Något annat? Vet inte riktigt och det är svårt att veta exakt vad det är som felar och var.

Svaret på vad och var får jag nog enbart genom en röntgen, så jag skulle tro att det är nästa steg. Kan vara en stor fördel att veta om hon kan ridas igen framöver eller om ridningen hädanefter är något som vi får lägga på hyllan till fördel för promenader. För hand.

Vet inte och hon är inte riktigt sig själv än heller. Fortfarande lite.. låg men det har blivit bättre. Skrutthästen, klart det inte går att vara på topp om det är något som inte är helt okej i kroppen. Det vet jag själv mer än väl..

Så, det är lite stiltje gällande hästeriet. Vi har gått några promenader sedan hältan upptäcktes men vi har inte promenerat sen i onsdags. Tänkte att det får vara nu ett tag. Tänkte gå en kortare promenad nu till veckan. Idag rörde hon på sig i hagen åtminstone, tantgänget körde race nämligen. Zeppolin var lugnast och höll sig på marken medan de andra två bockade och hade sig. Vad som orsakade racerycket? Det var visst läskigt att jag fyllde på vattentunnorna i dimman så de var tvungna att komma farande i full galopp från bortre delen av hagen till den delen där jag var för att kolla läget. Knastanter.. :)

Imorgon har jag utsläpp av hästar, lär gå och lägga mig nu så att jag orkar upp. Har bråttom där på morgonkvisten då maken ska iväg och jobba direkt efter och ska helst även vara hemma i god tid för att jag ska till tandläkaren. Aldrig bra att ha en tid att passa på eftermiddagen när jag har utsläppet. Stackaren får stressa lite på sitt jobb på grund av mig. Nåja, det går det med. Blir bara utsläpp och sopning av stallen på morgonen, resten av sysslorna som är Zeppolinrelaterade tar jag senare på dagen/eftermiddagen.

Imorgon kommer nog min leverans med nyponpulver också som jag tänker pracka på Zeppolin. Om det funkar bra eller inte återstår att se, hoppas man tillräckligt mycket så gör ju placeboeffekten att man tycker att det hjälper.. Har jag hört. ;)

Eftersom det nu är som det är med Zeppolin så är förövrigt årets enda ridmål nerlagt. Vi hade som mål att starta i en pay & jump i år (höst), men det är bara att lägga ner. Känns inte ett dugg viktigt i sammanhanget heller, när jag inte ens vet om hon ska ridas något mer eller inte..

söndag 31 augusti 2014

Det går framåt, tror jag.

Zeppolins metacamkur (hon får dock Rheumocam, som innehåller samma verksamma ämne/ämnen) börjar närma sig slutet (två dagar kvar) och sedan får det gå någon vecka innan det är dags att kolla läget igen med nytt böjprov skulle jag tro. Longerade henne häromdagen och såg inget speciellt då ens i höger varv där hon förut markerade att hon hade ont någonstans. Hon var inte heller lika trög på att komma fram i trav som hon var då när jag upptäckte att hon trots allt var halt. Om det är pga kuren hon får nu eller om hon faktiskt är bättre återstår att se, förstås.

Provresultatet gällande PPID har kommit också, hennes prov såg bra ut - hon har alltså inte det! Skönt, för då slipper jag fundera mer på det och sparar dessutom en hel del pengar. Behandling med hjälp av medicin kostar nämligen en.. del. Tänker man då på att det är en livslång behandling så tjaa.. det blir många kronor totalt när man räknar ihop vad det skulle kosta per år. Å andra sidan, det skulle jag gladeligen hosta upp om det skulle behövas - såklart. Slukar inte medicin pengar så slukar annat hästrelaterat pengar, snart kommer det till exempel hösilage. En pall är rätt.. dyr. En bal väger ju en del och även om kilopriset skulle vara relativt lågt så blir det många kilon på en pall. Billigt och bra det här med att ha häst.. ;)

Hon är förövrigt lite piggare också. Inte lika hängig som hon varit de senaste veckorna, hon är inte pigg till 100%  men bättre är det. Hoppas såklart att det beror på att hon får sova inne om nätterna och får i sig mer näring/energi nu när de äter fler serverade måltider med mat och inte bara det alltmer sinande gräset ute i hagen. Hon var iallafall glad och framåt när vi gick en liten kort promenad idag. Hurra!

Imorgon ska jag vara i stallet vid sjusnåret för att släppa ut hästarna. From imorgon är alla hästar inne om nätterna (fem som gått ute dygnet runt fram till idag) plus att en som varit iväg under sommaren kom hem idag. Utsläppet går relativt smidigt för det mesta, många kan man ta två och två som tur är. Sopningen av stallen tar nog längre tid än utsläppet, känns som det ibland när man står och sopar och sopar...

Något annat som tål att nämnas är att jag idag kapade av hennes man. Det blev i vanlig ordning inte så snyggt alls nej, men nu är den kapad åtminstone.  Den långa sommarmanen är ett minne blott och istället har hon nu en kort frilla. Kort och kort.. Kort för att vara hennes man iallafall. Jag hatar att frisera manen, det är bland det värsta jag vet när det gäller hästeriet. Jag orkar inte tunna ur manen, så hennes man är kort och tjock och delar av den står rakt ut såhär i början innan den lägger sig tillrätta. Det är inte som att vi måste vara piffiga som tusan för att vi ska iväg och visa upp oss och behöver göra ett gott intryck på folk. Djuren i skogen och hagkompisarna skiter nog fullständigt i hur hennes man ser ut. Jag gör det iallafall, men kände att den behövde kortas ner innan den når lite väl långt ner på halsen.. ;)

lördag 23 augusti 2014

Skrutt.

Tant Z är lite skruttig för tillfället. Lite trött, moloken och ur form (kroppsformen är dock.. eh.. rund). Inte nog med det så upptäckte jag att hon inte travat rent när jag sett henne trava i hagen. Longerade henne i onsdags för att kolla om jag såg något och jodå - hälta i höger varv. Hon ville inte gärna trava, men hon gör ju som man säger så hon gjorde det ändå men såg inte speciellt glad ut. Såklart.

Frida (veterinär som har häst på samma ställe) skulle vaccinera Zeppolin och när hon ändå skulle göra det så passade jag på att be om hjälp att lokalisera det onda. Höger fram eller vänster bak. Eller både och. Kunde eventuellt vara en hovböld på G, även om ingen av oss riktigt trodde på den teorin. Skon togs av på höger fram och så kläm kläm. Våtvarmt omslag fixades på plats och så skulle det väntas ett par dagar. Igår klippte jag bort det. Hältan är kvar och hovböld är det inte.

Idag fick det därför bli böjprov och det gav resultat, även om vi inte vet vad det är som orsakar det onda. Hon reagerade på lågt böjprov på höger fram och hon reagerade på båda bakbenen men mest på vänster bak (högt). Det tyckte hon inte om och var besvärad av att böjas i det benet. Så något är det någonstans. Oklart vad dock.. Det blir nu en metacamkur så får vi se om hon blir bättre eller om det inte gör så stor skillnad. Hoppas det går över, gärna relativt snart och utan problem. Kanske halkat i hagen eller sådär.. Hon är inte varm eller svullen heller. Hur som helst så är det såhär det är just nu.

Trist att hon är ur form nu när det är lagom temperatur för ridning och motionering överlag ute. Hoppas såklart att vi snart är igång igen, även om höstens planerade pay and jump plötsligt känns väldigt väldigt avlägsen som det är nu. Kanske inte blir av. Kanske blir av. Beror på hur det här ter sig framöver, den här lilla hältan som dykt upp.

Hon är trött och inte riktigt sig själv, jag hoppas innerligt att det "bara" är beteströtthet och att hon efter ytterligare några nätter inne och mer mat (hö på morgonen också, inte bara på kvällen) blir piggare. Frida kommer dock att ta ett blodprov på henne framöver för att se om hon har PPID (Pituitary Pars Intermedia Dysfunction, även kallad Cushings). Det skulle förklara tröttheten och lite annat, om det inte blir någon förändring på den fronten "av sig själv" snart. Drabbar främst äldre hästar och ja, Zeppolin är trots allt 23 år nu.

Hältan är det minsta bekymret egentligen. Att se henne trött och inte riktigt vara som hon brukar gör ondare i mattehjärtat. Det påminner mig om att hon trots allt börjar bli lite till åren och att med åren kommer krämporna krypandes vare sig man vill eller ej. Hon är ingen ungdom, även om hon ibland beter sig som en när man rider. Nädu skrutthäst, nu tar du och blir dig själv igen så mattehjärtat slipper ha konstant hjärtsnörp!

lördag 16 augusti 2014

Sommaren kom och.. gick?

Det var värst vad det har varit långt uppehåll i skrivandet i den här bloggen. Dags att uppdatera lite, det får nog bli i listform:

- Zeppolin har gått ute dygnet runt i två månader och varit sommarhäst. Längtar in sedan länge och till veckan är det dags att ta in henne om nätterna. Om det kommer snarkas i box 8 i stallet? OM?! Mycket, högt och varje kväll/natt!
- Hon har (peppar peppar) klarat sig från att få någon form av hemsk reaktion/infektion/whatever i något bromsbett i år. Första sommaren på länge som hon inte haft vidriga bromsbett som ballat ur och behövt pysslas om dagligen.
- Vi har sannerligen haft en lågintensiv sommar på ridfronten, men nu är vi på G igen.
- Målet vi har för i år kvarstår att uppnå: Det vill säga att starta i en pay and jump innan året är slut.

Något jag måste skriva ett litet stycke om separat istället för i punktform är att i år, nu i augusti, så har jag och Zeppolin hängt ihop i 17 år. S j u t t o n år!  Förstår inte var tiden tagit vägen egentligen, hur ung hon var och hur ung jag var när jag började som skötare/medryttare. Av dessa sjutton år har hon varit min (jaja, på pappret är hon inte min) på heltid sex och ett halvt år. 6,5 år känns också som en halv evighet. Alla år har varit roliga, men givetvis haft sina bättre och sämre perioder. Vi har inte alltid varit sams under ridturer, vi har haft skilda meningar om hur man uppför sig och det har funnits stunder då jag suckat över hur himla dyrt det är att ha häst. Trots allt det så har jag inte för en sekund ångrat att jag tog henne till Uppsala för att ha henne på heltid som min. Inte alls. Hon är min bästa vän, hon är värd varenda spenderad krona även om det vissa månader blir vääääldigt kostsamma när det gäller hästrelaterade saker (mat, hovslagare, strö, veterinärbesök osv). Det är värd allt det. Värd all tid jag spenderar i stallet, med allt vad det innebär. Zeppolin är min ögonsten. Verkligen.

Sjutton år har vi känt varandra. Hon överraskar mig till och från fortfarande. Tant må vara gammal (23) på pappret, men i sinnet är hon sannerligen inte det. Jag tror att vi kommer få ett gäng år till tillsammans. Jag hoppas på många till. Så länge hon mår bra. Det är det viktigaste. Allt är på hennes villkor. Men jag tror det finns krut i den där tanten bra många år till. ;)

Den här bilden har jag faktiskt som bakgrund i min mobil, älskar den! :p

söndag 4 maj 2014

Hett tips.

Hett tips kommer här nedan, med betoning på "hett". ;)

Såhär får man en häst att bli superpigg och gå RIKTIGT bra i form, en stadig (!) sådan och man mer eller mindre bara kan åka häst:
1. Skaffa ett sto. 
2. Se till att hon kommer i högbrunst (vi snackar brunstarnas brunst!). 
3. Ge er ut på en ridtur i skogen, bort från hennes stallkompisar. Hon kommer vråla högt då och då.
4. Korta tyglarna och trava. Traven kommer att vara överraskande luftig och med schwung. 
5. Sakta ner till skritt - tadaaa! Hästen går plötsligt i en bra form och verkar nöjd.
6. Ta en sväng in på ridbanan för att checka om det här verkligen kan vara sant. 

7. Konstatera att det är det. Prova att galoppera, vilket går bättre än någonsin. 
8. Bli paff och trava sedan runt med ett leende och undra "vem är denna häst?!". 
9. Hoppa av, sadla av och konstatera att du aldrig varit med om maken. Låt hästen beta en massa gott gräs eftersom hon troligtvis hoppade över att äta sin frukost pga högbrunstig status.

Jag kan inte lova att det funkar på alla ston, men det verkar vara vad som funkar på Zeppolin. Just nu. Är fortfarande förvånad till bristningsgränsen över hur hon var idag. Brukar inte märka av hennes brunst så mycket (mer än att hon segar förbi killarnas hage och kissar mer inne/ute, kan märkas på svans och bakben också men inte i ridningen eller så), men nu är hon extrem. Gnäggar mer än hon brukar, äter inte sin frukost (hon är ju i vanliga fall ett matvrak) och har inte tålamod att stå still i gången när jag lämnar henne ensam där för att hämta något i sadelkammaren och så vidare. Snäll ändå förstås och uppfostrad som vanligt, men liksom mer.. livlig. Att hon var sådär att rida idag har jag svårt att smälta. Det är Zeppolin det handlar om liksom,  arbeta i form är inte hennes starka sida och inget vi brukar kunna uppnå förrän en bra bit in på våra ridpass och idag.. Eh. Aldrig varit med om ett sådant här ridpass på snart 17 (!) år. Galet är vad det är. Vi var båda nöjda efter ridpasset.. :)

Ja jösses.. Än kan hon förvåna, efter alla dessa år.

I övrigt så vann hennes son Hop-Zan en klass på en hopptävling i Tierp idag. Heja Hop-Zan!

En bra dag det här.