söndag 31 augusti 2014

Det går framåt, tror jag.

Zeppolins metacamkur (hon får dock Rheumocam, som innehåller samma verksamma ämne/ämnen) börjar närma sig slutet (två dagar kvar) och sedan får det gå någon vecka innan det är dags att kolla läget igen med nytt böjprov skulle jag tro. Longerade henne häromdagen och såg inget speciellt då ens i höger varv där hon förut markerade att hon hade ont någonstans. Hon var inte heller lika trög på att komma fram i trav som hon var då när jag upptäckte att hon trots allt var halt. Om det är pga kuren hon får nu eller om hon faktiskt är bättre återstår att se, förstås.

Provresultatet gällande PPID har kommit också, hennes prov såg bra ut - hon har alltså inte det! Skönt, för då slipper jag fundera mer på det och sparar dessutom en hel del pengar. Behandling med hjälp av medicin kostar nämligen en.. del. Tänker man då på att det är en livslång behandling så tjaa.. det blir många kronor totalt när man räknar ihop vad det skulle kosta per år. Å andra sidan, det skulle jag gladeligen hosta upp om det skulle behövas - såklart. Slukar inte medicin pengar så slukar annat hästrelaterat pengar, snart kommer det till exempel hösilage. En pall är rätt.. dyr. En bal väger ju en del och även om kilopriset skulle vara relativt lågt så blir det många kilon på en pall. Billigt och bra det här med att ha häst.. ;)

Hon är förövrigt lite piggare också. Inte lika hängig som hon varit de senaste veckorna, hon är inte pigg till 100%  men bättre är det. Hoppas såklart att det beror på att hon får sova inne om nätterna och får i sig mer näring/energi nu när de äter fler serverade måltider med mat och inte bara det alltmer sinande gräset ute i hagen. Hon var iallafall glad och framåt när vi gick en liten kort promenad idag. Hurra!

Imorgon ska jag vara i stallet vid sjusnåret för att släppa ut hästarna. From imorgon är alla hästar inne om nätterna (fem som gått ute dygnet runt fram till idag) plus att en som varit iväg under sommaren kom hem idag. Utsläppet går relativt smidigt för det mesta, många kan man ta två och två som tur är. Sopningen av stallen tar nog längre tid än utsläppet, känns som det ibland när man står och sopar och sopar...

Något annat som tål att nämnas är att jag idag kapade av hennes man. Det blev i vanlig ordning inte så snyggt alls nej, men nu är den kapad åtminstone.  Den långa sommarmanen är ett minne blott och istället har hon nu en kort frilla. Kort och kort.. Kort för att vara hennes man iallafall. Jag hatar att frisera manen, det är bland det värsta jag vet när det gäller hästeriet. Jag orkar inte tunna ur manen, så hennes man är kort och tjock och delar av den står rakt ut såhär i början innan den lägger sig tillrätta. Det är inte som att vi måste vara piffiga som tusan för att vi ska iväg och visa upp oss och behöver göra ett gott intryck på folk. Djuren i skogen och hagkompisarna skiter nog fullständigt i hur hennes man ser ut. Jag gör det iallafall, men kände att den behövde kortas ner innan den når lite väl långt ner på halsen.. ;)

lördag 23 augusti 2014

Skrutt.

Tant Z är lite skruttig för tillfället. Lite trött, moloken och ur form (kroppsformen är dock.. eh.. rund). Inte nog med det så upptäckte jag att hon inte travat rent när jag sett henne trava i hagen. Longerade henne i onsdags för att kolla om jag såg något och jodå - hälta i höger varv. Hon ville inte gärna trava, men hon gör ju som man säger så hon gjorde det ändå men såg inte speciellt glad ut. Såklart.

Frida (veterinär som har häst på samma ställe) skulle vaccinera Zeppolin och när hon ändå skulle göra det så passade jag på att be om hjälp att lokalisera det onda. Höger fram eller vänster bak. Eller både och. Kunde eventuellt vara en hovböld på G, även om ingen av oss riktigt trodde på den teorin. Skon togs av på höger fram och så kläm kläm. Våtvarmt omslag fixades på plats och så skulle det väntas ett par dagar. Igår klippte jag bort det. Hältan är kvar och hovböld är det inte.

Idag fick det därför bli böjprov och det gav resultat, även om vi inte vet vad det är som orsakar det onda. Hon reagerade på lågt böjprov på höger fram och hon reagerade på båda bakbenen men mest på vänster bak (högt). Det tyckte hon inte om och var besvärad av att böjas i det benet. Så något är det någonstans. Oklart vad dock.. Det blir nu en metacamkur så får vi se om hon blir bättre eller om det inte gör så stor skillnad. Hoppas det går över, gärna relativt snart och utan problem. Kanske halkat i hagen eller sådär.. Hon är inte varm eller svullen heller. Hur som helst så är det såhär det är just nu.

Trist att hon är ur form nu när det är lagom temperatur för ridning och motionering överlag ute. Hoppas såklart att vi snart är igång igen, även om höstens planerade pay and jump plötsligt känns väldigt väldigt avlägsen som det är nu. Kanske inte blir av. Kanske blir av. Beror på hur det här ter sig framöver, den här lilla hältan som dykt upp.

Hon är trött och inte riktigt sig själv, jag hoppas innerligt att det "bara" är beteströtthet och att hon efter ytterligare några nätter inne och mer mat (hö på morgonen också, inte bara på kvällen) blir piggare. Frida kommer dock att ta ett blodprov på henne framöver för att se om hon har PPID (Pituitary Pars Intermedia Dysfunction, även kallad Cushings). Det skulle förklara tröttheten och lite annat, om det inte blir någon förändring på den fronten "av sig själv" snart. Drabbar främst äldre hästar och ja, Zeppolin är trots allt 23 år nu.

Hältan är det minsta bekymret egentligen. Att se henne trött och inte riktigt vara som hon brukar gör ondare i mattehjärtat. Det påminner mig om att hon trots allt börjar bli lite till åren och att med åren kommer krämporna krypandes vare sig man vill eller ej. Hon är ingen ungdom, även om hon ibland beter sig som en när man rider. Nädu skrutthäst, nu tar du och blir dig själv igen så mattehjärtat slipper ha konstant hjärtsnörp!

lördag 16 augusti 2014

Sommaren kom och.. gick?

Det var värst vad det har varit långt uppehåll i skrivandet i den här bloggen. Dags att uppdatera lite, det får nog bli i listform:

- Zeppolin har gått ute dygnet runt i två månader och varit sommarhäst. Längtar in sedan länge och till veckan är det dags att ta in henne om nätterna. Om det kommer snarkas i box 8 i stallet? OM?! Mycket, högt och varje kväll/natt!
- Hon har (peppar peppar) klarat sig från att få någon form av hemsk reaktion/infektion/whatever i något bromsbett i år. Första sommaren på länge som hon inte haft vidriga bromsbett som ballat ur och behövt pysslas om dagligen.
- Vi har sannerligen haft en lågintensiv sommar på ridfronten, men nu är vi på G igen.
- Målet vi har för i år kvarstår att uppnå: Det vill säga att starta i en pay and jump innan året är slut.

Något jag måste skriva ett litet stycke om separat istället för i punktform är att i år, nu i augusti, så har jag och Zeppolin hängt ihop i 17 år. S j u t t o n år!  Förstår inte var tiden tagit vägen egentligen, hur ung hon var och hur ung jag var när jag började som skötare/medryttare. Av dessa sjutton år har hon varit min (jaja, på pappret är hon inte min) på heltid sex och ett halvt år. 6,5 år känns också som en halv evighet. Alla år har varit roliga, men givetvis haft sina bättre och sämre perioder. Vi har inte alltid varit sams under ridturer, vi har haft skilda meningar om hur man uppför sig och det har funnits stunder då jag suckat över hur himla dyrt det är att ha häst. Trots allt det så har jag inte för en sekund ångrat att jag tog henne till Uppsala för att ha henne på heltid som min. Inte alls. Hon är min bästa vän, hon är värd varenda spenderad krona även om det vissa månader blir vääääldigt kostsamma när det gäller hästrelaterade saker (mat, hovslagare, strö, veterinärbesök osv). Det är värd allt det. Värd all tid jag spenderar i stallet, med allt vad det innebär. Zeppolin är min ögonsten. Verkligen.

Sjutton år har vi känt varandra. Hon överraskar mig till och från fortfarande. Tant må vara gammal (23) på pappret, men i sinnet är hon sannerligen inte det. Jag tror att vi kommer få ett gäng år till tillsammans. Jag hoppas på många till. Så länge hon mår bra. Det är det viktigaste. Allt är på hennes villkor. Men jag tror det finns krut i den där tanten bra många år till. ;)

Den här bilden har jag faktiskt som bakgrund i min mobil, älskar den! :p

söndag 4 maj 2014

Hett tips.

Hett tips kommer här nedan, med betoning på "hett". ;)

Såhär får man en häst att bli superpigg och gå RIKTIGT bra i form, en stadig (!) sådan och man mer eller mindre bara kan åka häst:
1. Skaffa ett sto. 
2. Se till att hon kommer i högbrunst (vi snackar brunstarnas brunst!). 
3. Ge er ut på en ridtur i skogen, bort från hennes stallkompisar. Hon kommer vråla högt då och då.
4. Korta tyglarna och trava. Traven kommer att vara överraskande luftig och med schwung. 
5. Sakta ner till skritt - tadaaa! Hästen går plötsligt i en bra form och verkar nöjd.
6. Ta en sväng in på ridbanan för att checka om det här verkligen kan vara sant. 

7. Konstatera att det är det. Prova att galoppera, vilket går bättre än någonsin. 
8. Bli paff och trava sedan runt med ett leende och undra "vem är denna häst?!". 
9. Hoppa av, sadla av och konstatera att du aldrig varit med om maken. Låt hästen beta en massa gott gräs eftersom hon troligtvis hoppade över att äta sin frukost pga högbrunstig status.

Jag kan inte lova att det funkar på alla ston, men det verkar vara vad som funkar på Zeppolin. Just nu. Är fortfarande förvånad till bristningsgränsen över hur hon var idag. Brukar inte märka av hennes brunst så mycket (mer än att hon segar förbi killarnas hage och kissar mer inne/ute, kan märkas på svans och bakben också men inte i ridningen eller så), men nu är hon extrem. Gnäggar mer än hon brukar, äter inte sin frukost (hon är ju i vanliga fall ett matvrak) och har inte tålamod att stå still i gången när jag lämnar henne ensam där för att hämta något i sadelkammaren och så vidare. Snäll ändå förstås och uppfostrad som vanligt, men liksom mer.. livlig. Att hon var sådär att rida idag har jag svårt att smälta. Det är Zeppolin det handlar om liksom,  arbeta i form är inte hennes starka sida och inget vi brukar kunna uppnå förrän en bra bit in på våra ridpass och idag.. Eh. Aldrig varit med om ett sådant här ridpass på snart 17 (!) år. Galet är vad det är. Vi var båda nöjda efter ridpasset.. :)

Ja jösses.. Än kan hon förvåna, efter alla dessa år.

I övrigt så vann hennes son Hop-Zan en klass på en hopptävling i Tierp idag. Heja Hop-Zan!

En bra dag det här.

fredag 25 april 2014

Soool sooool massa sooool!

Började dagen med att försova mig, men det löste sig till det bästa ändå som tur var. Får vara glad för att det inte var en dag då alla hästar ska ha täcken på sig och sådär. Två hästar som fick täcke på sig bara, varav jag tog av ena innan jag åkte hem. Sol sol sol och det blåser knappt, då känns täcke skapligt onödigt!

Hur som helst så när hästarna fått all mat och blivit utsläppta så begav vi (jag och tant Z) oss ut på en tur i skogen. Vi korsade inte ens "stora vägen" idag utan vi höll oss på vår sida av vägen. Klättrade först (suckpuststön tyckte Zeppolin) och sedan fick vi på upptäcktsfärd, vi skulle lokalisera en väg vi hört talas om i flera år men aldrig tagit oss till. Det gjorde vi idag, tog oss till den alltså, det är jag glad över att vi gjorde då den var jättefin och bra att rida på! Vi valde att gå på asfalt hem dock, kände inte för att vända och rida tillbaka nästan samma väg utan skrittade på asfaltsvägen istället. Därifrån tog det nästan en halvtimme hem. Väl i närheten av stallet så fick hon beta där det vuxit upp massor med långt gräs, det uppskattades! :)

Jag har träningsvärken från helvetet gymmet som extra bonus idag. Som väntat med tanke på gårdagens gympass, men det är det värt! Det är tråkigt att träna på gymmet, men det känns bra efteråt att ha det gjort trots allt. Nästa vecka får det bli måndag och onsdag tror jag, har inte riktigt tid övriga dagar.

Nu - slappa lite innan det är dags att åka till jobbet om ett par timmar. Dygnspass incoming!

torsdag 24 april 2014

Trötto.

Idag när jag kom till stallet (runt sju) så stod Zeppolin och sov. Jag bytte hennes vatten och fyllde hennes höpåsar + hinkar, därefter skulle jag mocka. I vanliga fall när jag kommer på kvällen för att mocka och dona så är hon överdrivet social, kräver att bli kliad mest hela tiden och vill ha uppmärksamhet. Idag stod hon och sov hela mockningen igenom, föga intresserad av mig överhuvudtaget. Mycket trött tant! Jag hade planerat en liten ridtur, men det fick bli vilodag istället. Hon verkade behöva det. Pysslade lite med henne på gången istället, det uppskattade hon. Sen fick hon gå in och sova vidare. Trötto! Å andra sidan.. jag var själv trött efter tandläkarbesöket jag betade av i eftermiddags med lugnande tabletter i kroppen. Gäspgäspgäsp.

Ridturen igår då? Jorå. Det blev ett pass i sommarhagen. Det var inte speciellt roligt och gick inte så bra heller förrän i traven efter galoppen. Största orsaken till att det gick dåligt var att det blåste så himla mycket och det blev en hel del ridande i motvind och jag hatar verkligen att rida när det blåser sådär mycket. Att då behöva rida i motvind till och från gjorde mig på dåligt humör, vilket såklart påverkar hur jag rider och hur Zeppolin reagerar. Jag höll på att ge upp och skritta av direkt efter galoppen och gå hem istället, men bet ihop och lät henne skritta lite och arbetade henne i trav. Det gick bättre och det slutade med att en bra känsla blev kvar i kroppen efteråt trots vind och djävulskap. Zeppolin var lite trött (den här väderomställningen till varmare temperaturer märks sannerligen av) men vaknade till i galoppen och när jag på slutet skulle jobba henne i skritt så gick hon såååååå långsamt emellanåt för att hon inte orkar gå i form ordentligt alltför långa sträckor. Vid ett tillfälle fick jag dra till med "ponnyspark" (ta i med skänklarna ordentligt) i sidan på henne för att hon skulle gå framåt och inte tappa farten helt i skritten och bli stillastående. Älskade köttbullstant - det ÄR jobbigt att gå i form och jobba. Men.. hur ska vi (ja.. VI) annars bygga muskler och styrka om vi fuskar med sådant arbete? Just det. Matte tycker också att det är jobbigt, så pass att när jag hoppade av efteråt så gick jag ner på knä för benen bar mig inte. Så kan det gå! :p

Apropå jobb och ridning. Jag har tagit ett gigantiskt stort steg och skrivit upp mig på en heldagsdressyrkurs för en instruktör som kommer till stallet tionde maj. Två i stallet brukar rida för henne regelbundet och nu har de tagit initiativ till att bjuda dit henne för en heldag med två ridpass, teori och lunch. Jag har inte ridit för instruktör sen jag hoppade med Zeppolin våren 2008 i en grupp ledd av en instruktör som hette Anne . Innan dess var det väl runt åtta år sedan eller så också.. Jag vet att jag/vi behöver det, men jag är så otroligt feg och har så svårt för att rida när andra tittar på. Att då dessutom  rida för en instruktör som har fokus på mig och min häst... Mycket ångestframkallande. Skiter i att det är fånigt att känna så och att det "väl bara är att gilla läget och rida ändå". Det är tyvärr en stor sak för mig att våga ta steget. Men nu har jag tagit steget till att skriva upp mig på kursen och det får bära eller brista. Vi behöver få lite mycket hjälp för att bli mer samspelta. Min sits är dessutom kass och ganska mycket fokus ligger på just sist och lite annat. Det är med skräckblandad förtjusning jag räknar ner dagarna till tionde maj!

Nu ska jag sova. Imorgon väntar terapi (dock ej ridrelaterad sådan.. haha) på morgonen och efter det ska jag till gymmet. Gäller att passa på när mamma och pappa är barnvakt till sonen. I vanliga fall brukar jag åka till stallet den tiden som jag ska till gymmet men imorgon tar gymmet istället då och stallet senare på eftermiddagen när maken kommit hem från jobbet. Win-win helt enkelt.

tisdag 22 april 2014

Värme.

Trevligt att våren hittat hit på riktigt nu, med solsken och värme. Det är förstås skönt på flera sätt. Våren är min favoritårstid, tätt följd av hösten. Sommaren har jag inte mycket till övers för då jag har svårt för alltför varma dagar och hatar insekter/kryp/liknande. Av förklarliga skäl kryllar det ju av just sådant på sommaren.. speciellt när man har häst och vistas i skog och mark. Men en sak i taget, nu är det vår och njuter för fullt av det!

Det här med värme är inte bara toppen dock, hästarna är rätt trötta av värmen och dusch av Zeppolin är numera ett måste efter varje ridtur om vi inte bara har skrittat. Jag förstår att hon svettas, det gör jag också så vi svettas ikapp. Igår fläktade det åtminstone skönt när vi var ute på tur, men det var ändå svettigt. Puh.. Hoppas hon fäller klart snart så att hon slipper sista vinterpälsen som är kvar.

I lördags när jag red så var Zeppolin verkligen pigg efter ett par dagars vila. "Rädd" för sådant som i vanliga fall inte är skrämmande, till exempel en gräsfläck som var snäppet mörkare i nyansen än resten av gräset runtomkring. Liggande stockar efter trädfällning, mycket läskigt. Lustigt då samma trädstockar inte var ett dugg läskiga första gången vi såg dem häromveckan.. Trams med andra ord. När vi galopperade så bytte hon galopp fyra gånger inom loppet av 50 meter då vi närmade oss en stock  (säkert hela 25 cm från marken till övre kanten på den) och hon visste att vi skulle skutta över den. Ruskade på huvudet ett par gånger i galoppen och var allmänt sprattlig. Glad häst! När vi skrittade sedan så var hon väldigt trött dock, värme + överskottsenergi som äntligen fick sprattlas ur kroppen ger en svettig trött häst. En svettig och trött matte också för den delen. ;)

Idag får vi se vad vi hittar på. Det är fint väder idag igen, kanske ett pass på ängen/i hagen? Det återstår att se. Jag har börjat få träningsvärk efter gårdagens gympass + ridning. Äh.. Kör ba' kör!