lördag 22 september 2012

Det går framåt.

Det går framåt med behandlingen tycker jag. Idag när tre tanter blev fyra i hagen så blev det lite spring efter en kort stund. På sätt och vis bra tyckte jag, för då skulle jag få en chans att se/höra om hon skulle hosta mycket eller inte (hon brukar alltid hosta flera gånger när det är galopprace sådär..). Hon hostade en (!) gång. Det är helt klart en förbättring. Dessutom räknade jag andetag inne i stallet innan dagens första puffning och andningsfrekvensen har också gått ner en hel del, nu andas hon nästan så sällan/så ofta som en normal frisk häst "ska" göra! Wohooo! :) 

Bytte täcke på henne när hon ändå togs in i stallet för puffningen. Det har regnat mer eller mindre hela förmiddagen och täcket var fuktigt på insidan på vissa områden så det fick hängas på tork och reservtäcket slängas på istället. Fleecefodrat, men tror inte det blir för varmt ändå idag då det är mulet och sådär. Hellre torrt liiiite varmare täcke än ett genomfuktigt men tunnare.. 

Annars då? Det rullar på. Maken är snäll och åker med till stallet nästan varje dag för att avlasta mig. Idag mockade han boxen själv och fixade vattenhinkarna. Guld värt! Han behöver "bara" (inte så bara dock..) åka med en gång per dag dock, för just fixandet av vattenhinkarna. Ikväll när jag ska åka och puffa Zeppolin och sen kvällsfodra så åker han gissningsvis inte med. Det klarar jag rätt bra själv. Bär färre påsar per runda bara så funkar det när hö/hösilage ska läggas in. Så snäll mot kroppen som möjligt! :) 

Jag har två favorithästar. Största favoriten är förstås min ögonsten Zeppolin, andra favorithästen är en söt brun valack - en mycket speciell häst. Vi är nära vänner och jag har sett honom som min nästhästbästis efter Zeppolin. Idag flyttade han till en annan stad till en fodervärd. Mycket tråkigt att han inte står kvar i stallet, att han inte kommer finnas där för att tjata om uppmärksamhet och lite godsaker när man kommer till stallet om kvällarna. Men jag är samtidigt glad i hjärtat över att han flyttar någonstans till någon som har mer tid/lust/ork med honom just nu. Jag är säker på att han kommer att få det bra! Den känslostyrda delen av mig har redan gråtit över hans flytt, så det är överstökat. Igår när jag puffat Zeppolin så väntade jag på att han skulle komma in (det var precis runt intagstid) så att jag kunde klia, klappa och pussa på honom. Han fick ett äpple och så ett hejdå, jag fick slick på handen - precis som vanligt. Idag när jag kom till stallet så hade han redan åkt, det visste jag då han skulle åka under förmiddagen. Tomheten märktes inte, eftersom hästarna ändå är ute i hagarna om dagarna. Ikväll kommer tomheten märkas, när det inte står någon häst i hans box. När han inte påminner mig om "slask" efter att alla hästar fått sina kvällshinkar (en grej vi hade som rutin varje gång jag gett hästarna kvällsmat..). kommer det märkas att han inte är där. Som sagt, tråkigt men samtidigt bra för hans skull och det är ju det enda som räknas trots allt. :)

Nu ska jag äta lite chips och dip. Övriga tre i hushållet är mitt uppe i tupplurar. En katt på skötbädden, en katt i fåtöljen och så mannen någonstans under täcket i sängen. Ser bara ett fluffigt täcke så jag antar att han ligger under det, hör vissa ljud också som låter mycket likt snarkningar så.. Det är nog där han är ja. ;)



söndag 16 september 2012

Bäst.

Zeppolin - världens bästa häst. 

Ingen nyhet i och för sig om man frågar mig. 

Dag tre med medicinering vid inhalationsmask två gånger om dagen. Såhär har det gått:

Första gången (fredag): Panik i stallgången (tack och lov för att panikhakar finns på kedjorna som löses ut när hästen sliter sig..), MYCKET skeptisk häst och hon skakade hela tiden, allt annat än avslappnad. Men i sig fick hon medicin hur som helst, mycket beröm och pepp från mig.

Andra gången (fredag): Skeptisk men lugn häst i boxen, går bättre på vänster sida/näsborre än högra av någon anledning. Ville backa undan ett par gånger men skärpte sig när jag sade till henne.


Tredje gången (lördag): I boxen, inga problem men var tydlig med att visa i pauserna att det inte är det roligaste hon vet det där med att puffa medicin (vänder bort huvudet och ser genomdeppig ut). 

Fjärde gången (lördag): Även det i boxen, lugn och tålmodig häst. Kunde trycka ut medicinen när hon hade masken mot näsborren istället för att trycka ut medicinen och sen snabbt sätta den på plats. Stod och vilade ena bakbenet till och från under puffandet. :) 

Femte gången (idag): I stallgången, höll bara i grimman när jag förde masken till näsborren och tryckte även denna gång ut medicin när masken var på plats. Hon försökte inte smita/backa, i pauserna stod hon lös och bara väntade/vilade. Duktig duktig häst! 

Sjätte gången (idag på kvällen): Inne i boxen, utan grimma och hon skötte sig exemplariskt. :)


Visst tycker hon att det är drygt att jag ska hålla på med den där och vänder i pauserna bort huvudet (lite hängande) för att visa att det inte är kul, men hon står still och är helt lugn. Avslappnad häst = nöjd matte och gissningsvis nöjd häst också för den delen. Godisbelöning mellan en del av doserna och självklart efteråt. Plus gos! :)

Första puffomgången för dagen brukar vi avsluta med borstning, för att göra något trevligt efter medicineringen och så en liten promenad om min kropp tillåter. På kvällen är det kli och gos efteråt, vilket hon uppskattar. Social och kelen som hon är om kvällarna.. Gullehästen.. 


Ska ringa till veterinären på tisdag eller onsdag och rapportera hur det går. 
Igårkväll hostade hon en massa när hon åt och ute i hagen tidigare idag så andades hon många andetag per minut, alltså fler än vad som anses normalt. Så än är det så mycket bättre, men så är det bara dag tre med medicin nu. Får se hur det är imorgon och dagarna efter det. 

Nu ska här sovas!

måndag 10 september 2012

Veterinärbesöket.

Idag var det alltså dags, dags för det där veterinärbesöket. Kolla tänder, vaccinera, undersöka Zeppolin för att se vad som felar då hon börjat hosta mer de senaste veckorna. Förut har det främst varit när hon ätit kraftfoder (på kvällen när hon får betfor tex) och när man börjar trava vid ridning eller sådär. Nu de senaste veckorna har en hagkompis matte dessutom sagt flera gånger att Zeppolin hostat när hästarna sprungit i hagen, häromdagen sa ytterligare en hagkompis matte att Zeppolin hostat en del (utan att ha sprungit..) ute. Med andra ord kändes det som om jag gjorde ett klokt val i att ta ut veterinär redan nu och inte vänta till oktober då jag egentligen tänkt ta ut veterinär för vaccinering och tandkoll. 

Hur som helst. Stod i gången och borstade när veterinären kom, det första hon sa när hon tittade på Zeppolin när hon stannade till för att prata innan alla undersökningar var att Zeppolin stod och andades med vidgade näsborrar. Vilket de alltså inte gör i vanliga fall när de bara.. är. Inget jag tänkt på, jag pussar bara på dem och håller dem rena från smuts vid behov.. liksom..

Sedan lyssnade hon på lungorna och under halsen. Både när hon bara andades som vanligt och efter att Zeppolin fått andas i en plastpåse för att tvinga henne att ta några djupa andetag med frisk luft efter att påsen tagits bort från mulen. Hon kunde konstatera att det hördes ljud som inte ska vara där om man är problemfri.. Dessutom tar Zeppolin fler andetag per minut än vad en helt frisk häst gör, vilket också är ett tecken på problem med luftvägarna. När jag nämnde symptomen jag noterat både nu när de förvärrats och hur det varit förut så sa hon att hon helt klart är en typisk luftvägsproblemshäst. Troligtvis kronisk bronkit.. som nu förvärrats. Tog ut henne på ridbanan för att longera henne några varv, för att få fram eventuell hosta som hon ju får vid ansträngning och jodå - när hon av egen kraft fattade galopp i höger varv efter ett varv med trav så kom hostan direkt. Märkte också då att den hostan hon fick då var värre än den hon haft förut vid ridning när hon börjat trava eller sådär... 


In i stallet igen och så pratade vi om stallmiljön, foder (hejdå hö - hej hösilage!) och behandlingar som kan sättas in. Kortison är ett alternativ, men ändå inte riktigt det optimala för en häst som nått den fantastiska åldern 21 redan och som har lite (eh..) övervikt och som dessutom käkar gräs ute och kommer göra det ett tag till (speciellt snart då de byter hage) - det är nämligen ökad risk för fång. När man ger kortison alltså. Känns inte helt .. bekvämt. Ett annat alternativ är en andningsmask som hon i sådana fall skulle få andas i en gång per dag för att få i sig medicin, ungefär som astmatiker gör (puffar). Hon tog även ett blodprov för att utesluta infektioner i kroppen innan eventuell behandling sätts in. Analyssvar och lite mer info om sådan där andningsmask plus mediciner får jag på onsdagkväll. 

Efter det där fick Zeppolin gå in i boxen för att få en lugnande spruta och så upp med huvudet på ett ihopvikt schabrak på boxdörren för tandkoll. Konstaterades att tänderna såg bra ut, hon kollade länge och väl men kom fram till att det inte behövdes några åtgärder i år. Förra året hade hon hakar som behövde raspas ner, idag behövdes inget raspande alls. Toppen det iallafall!

Vaccinerad blev hon också som sagt. Så "allt" är klart för i år gällande tänder och vaccin. :) 


Så, luftvägsproblem alltså. Som hon troligtvis dragits med länge, förklarar varför jag ibland upplevt att hon flåsar lite väl lätt/snabbt vid ridning (annat än i skritt). Har mest tänkt att hon precis som jag haft lite halvtaskig kondition helt enkelt. Men.. nähänä.. Det också i och för sig, men mest det här. Det här skulle också förklara hennes kraftiga stönanden när hon ligger ner, det är inget nytt - det har hon gjort i hela sitt liv. Det förklarar inte allt det men gissar att de här problemen förstärker en redan stönande häst så att säga.

Skönt att veta vad det hela beror på, att det gick att sätta fingret på vad som orsakar hennes hostande. Även om det såklart inte är roligt alls att hon har de där problemen. 


Så, det är bra att hon redan står på torv. Annars hade det blivit byte till torv per omgående. Hö ska blötläggas ordentligt (dränkas en stund..) innan hon får det, alternativt byta till hösilage vilket är det allra bästa. Med tanke på att jag själv bara skulle kunna fixa blött hö till två fodringar i bästa fall och knappast kan kräva att andra ska ställa sig och blöta ner min hästs hö en kvart innan fodring så är det byte till hösilage som gäller. Till Zeppolins stora glädje - hösilage är godare än hö! ;) 

Idag dränkte jag hennes intagshö och till kvällen får hon blött hö + hösilage. Senare när de börjar få lunch i hagen så får hon hö ute eftersom de andra äter hö och för att en av hagkompisarna inte ens får äta hösilage så det är hö som gäller oavsett. Dock ej blötlagt men då hon är ute när hon äter det så är det okej ändå. Ett mål om dagen liksom... 

Annars då? Tur att hon har en lucka ut som kan stå öppen dygnet runt ett tag till. Bästa möjliga ventilationen helt enkelt. 

För "sådana här hästar" vore största möjliga mängden utevistelsen bäst, i stil med lösdrift. Jag sa som det var till veterinären att Zeppolin troligtvis aldrig aldrig skulle förlåta mig om jag fick för mig att ställa ut henne på lösdrift året runt. Största sveket av alla svek som finns att tvinga ut henne dygnet runt. Hon HATAR att vara ute dygnet runt, till och med när hon går på bete och det finns smaskigt gräs att äta dygnet runt och det är rena paradiset så.. vill hon in. Hon vill inte vara ute, hon har en gräns för hur länge hon uppskattar att vara ute. Ett dygn är många timmar för mycket enligt henne. Häng i ligghall skulle väl bli hennes grej och då känns det knappast värt det. Inte för att jag någonsin skulle få för mig att ha häst i lösdrift (sådan tråkmåns är jag) men att ens tänka tanken på att hon skulle ställas i en? HAHAHAHAHA.. Herregud nej. De som känner Zeppolin och vet hur hon är skulle troligtvis reagera på samma sätt (dvs skratta åt den absurda tanken)... Mer stallkär häst får man leta efter. Oftast hon som står först vid grinden och väntar på att få gå in, av alla hästar i stallet.. Oavsett om kompisarna är och käkar längst bort i hagen eller så, så står hon tålmodigt vid grinden och väntar på att bli inhämtad. In och äta lite och sen tupplura/vila. Det är vad hon vill göra. Hon bara är sådan helt enkelt. Lite lagom knäpp sådär. Lite pensionärsvarning. ;)

Bara för att vara tydlig så menar jag inte att lösdrift är dåligt. En bra lösdrift är rena himmelriket för många hästar, speciellt unghästar och sådär. Är bara inte ett alternativ för just min häst. 

Nåja, nu gör vi allt vi kan för att få bukt med det här problemet. Ett problem som gissningsvis aldrig kommer försvinna helt och hållet, men hon kommer bli bättre iallafall och det kommer troligtvis inte märkas så mycket sen. Wohoo! 

Mattes ögonsten, rejält drogad med lugnande så ögonlocken blev mycket mycket tunga.. Dock höll hon på att greja med käkarna och tungan under delar av tandundersökningen sen så att ställningen åkte på sniskan och det var svårt att undersöka ordentligt just när hon höll på som mest. Envisa häst. ;) 




torsdag 6 september 2012

Sista turen.

När jag vaknade imorse och såg hur fint väder det var ute så kände jag "åh, kanske är det idag jag ska ta den där sista ridturen på Zeppolin innan bebis kommer?". Sen klev jag upp ur sängen och kände smärtorna i kroppen och konstaterade bittert att så blir det inte alls, får vänta på en annan bättre dag.

Åt frukost och slappade lite, åkte sedan till stallet för att pyssla. Tog in henne för att borsta och kände att smärtorna lagt sig, det fick bli den där turen trots allt. Kommer innebära att jag har ont ikväll och troligtvis imorgon också, men kände där och då att det är det värt nu när det blir som ett "avslut" innan bebis anländer. Valde att rida med sadel, dels för att se om det kanske skulle kännas bättre (haft problem med kraftig håll på ena sidan av magen de få turer jag tagit senaste månaderna) och dels för att Zeppolin skulle få känslan av att vara en ridhäst "på riktigt" för en gångs skull. Det verkade uppskattas, även om jag knappt kunde dra åt sadelgjorden. En viss tant har sommarformen kvar, såklart. Dessutom är jag svagare och så spände hon ut magen. Ingen bra kombo men det gick bra till slut ändå. ;)

På med sadel, huva, träns och så hjälm på mig. Drog ridstrumporna lite snyggt över mina stora mjukisbrallor och så fick hon snällt posera utanför stallet innan vi red iväg. 




 Vi red iväg och det var en mycket pigg och alert tant jag kravlat mig upp på! Hon var på väldigt gott humör och då kände jag att det verkligen var rätt dag för den här ridturen. Vi har inte ridit den där svängen på ett tag, så det bidrog nog också till att hon tyckte att det var extra roligt. När vi kom till den "stora ängen" man rider på för att ta sig ut i skogen och vidare hem så sken hon upp än mer. Kanske kanske skulle matte låta henne springa lite? Hoppas kan man ju... 






Det är fel på fotografen på ryggen, sådär lutar inte ängen egentligen. ;) 

Till hennes stora glädje så kortade jag tyglarna, ställde mig upp i fältsits (rida lätt som höggravid är inte så skönt nej) och greppade tag i manen och så fick hon trava ett par hundra meter. Överlycklig häst! Det fick allt räcka. Hon blev varm och jag fick mjölksyra i låren, vi är lika vältränade just nu båda två kunde jag konstatera. ;)

Tog oss in i skogen och så hemåt. Kunde inte annat än le. Hon var som sagt så pigg och glad, det smittar av sig. Tänkte än en gång på vilken tur jag har som har henne! 




Väl tillbaka i stallet var det säkert en vacker (*harkel*) syn när jag tog mig ner från ryggen. Gled ner och när jag väl närmade mig backen så vek sig benen av mörhet och akut vekhet att jag hamnade på huk - ett under att jag inte druttade på baken i samma veva. Zeppolin tittade på mig och undrade väl vad jag höll på med och tyckte nog att jag kunde skynda upp på benen ordentligt istället, så att hon kunde få sin obligatoriska "efter ridtur"-godis (läs: några bitar banangodis från Granngården). In i stallet, svampa av henne och så ut med henne i hagen. :)


Helt klart en fin sista ridtur innan bebis gör entré! Får se hur lång tid det dröjer efter förlossningen innan jag är uppe på hästryggen igen. Misstänker att det tar ett tag pga ömmande underliv och instabilt bäcken.. Ska inte ha för bråttom med det "bara för att", det måste få tid att läka och bli bra innan jag ger mig på ridning. Förr eller senare är jag uppe på ryggen igen och vi kan börja bygga upp kondis och muskler tillsammans efter ett relativt slappt år. :)

Vemodigt är det minst sagt, det här med att inse att det inte blir fler ridturer på ett tag. Dock är det för en bra saks skull jag har ett uppehåll nu ett tag framöver, dessutom träffar jag Zeppolin varje dag ändå och får min dagliga dos av muldoft, gos och hästnärhet. :)

onsdag 5 september 2012

Kärlek kärlek kärlek.

Med risk för att låta lite lätt knäpp och "cheezy" sådär (what else is new..) så måste jag uppdatera min blogg enbart för att nämna detta: 

Jag älskar Zeppolin så galet mycket att det ibland övergår mitt förstånd hur det är möjligt att älska en annan varelse så mycket. En stor brun klump som står i stallet och är underbar rätt upp och ner. Vi delar inte alltid samma åsikter om saker och ting, hon har ibland stora fel på hörseln (joellerhur) så att hon inte "hör" när jag säger åt henne att stanna där hon är utan smyger ut ur boxen (tex) istället. Ser sen mycket oskyldig ut, som att hon inte alls har en aning om hur halva kroppen hamnat utanför. Småsaker det där, inget allvarligt och ibland kan jag inte göra annat än att skratta åt henne för att hon på allvar tror att hon kan smyga ut utan att det märks. Skiter sig liksom med järnskor på hovarna bland annat. ;)


Hur som helst, finns ingen som kan få mig att känna lugn och värme inombords som hon kan. Efter över 15 år tillsammans känner vi varandra mer än väl och det är definitivt ömsesidig kärlek, det är det verkligen. En dålig dag kan det räcka att åka dit och snosa lite på sidan av mulen och vara i hennes närhet så känns det bättre. En fin vänskap helt enkelt, min allra bästa vän


Satt och tittade igenom och rensade lite random bilder på datorn och ramlade över många bilder på Zeppolin, både nya och gamla. En våg av kärlek bara sköljde över mig och jag blev tvungen att skriva av mig här, var annars? Det är ju en blogg om henne och mig. Kan inte gärna hoppa på första bästa människa och börja prata om hur mycket jag älskar den där hästen och hur betydelsefull hon är.. :)

Stort stort stort tack till Pernilla för att hon, då över 15 år sen, valde att lyssna på en kvinna på ridskolan i Tierp som tipsade om mig som hästskötare och gav mig chansen att lära känna Zeppolin och hjälpa till med henne. Att hon sen utan att tveka lät mig "ta över" Zeppolin helt som min egen (även om det står annat i diverse papper) är jag än mer tacksam över. 

Så. Nog om hästkärlek.