tisdag 30 april 2013

Den kom som planerat ja.

Den där träningsvärken jag skrev om igår. Den kom kan man säga och det med besked. 

Sjuuuukt ont i bland annat låren. Skinkorna också, speciellt när jag sätter mig på toaletten och ringen därmed trycker på skinkorna och påminner om att jag trots allt har muskler där. Som gör ont. 

Får se det positivt, jag har uppenbarligen muskler både här och där och de användes framförallt igår när vi red det där passet på ridbanan. Det går inte så bra att bara "åka häst" när man rider Zeppolin utan det är till att RIDA om man vill att det ska bli någotsånär bra flyt på det hela. 

Hade tänkt rida idag. Sen började det regna och jag tappade lusten. Sen kom solen fram och jag bestämde mig för att ta den inplanerade skrittrundan i skogen trots allt. Barbacka fick det bli och vi var bara ute i ca 25 minuter. Kändes lagom. Zeppolin höll raskt tempo och var upptagen med att då och då få små kriser över omkullblåsta (?) grenar som låg över stigen här och där. Det gick dock bra att passera dem utan att stanna till, men det blev fnys och blängande både här och där kan man säga.

Har haft både intag och kvällsfodring idag. Nu är klockan fem i tolv och jag ska avsluta min uppesittarkväll nu och lägga mig. Är väldigt trött efter natten som var, en bökig och ledsen bebis som vaknade till ovanligt många gånger och var gnällig. Verkar (än så länge) bättre den här natten. Hoppas på det! 


Imorgon har jag intag igen. Få se om kroppen pallar med en ridtur imorgon. Gör den det (dvs, om jag kommer upp ur sängen och kan stå på benen utan att de vill vika sig. ;p) så blir det en sväng ut i skogen imorgon igen. Då har jag isåfall ridit fyra dagar i rad. Torsdag blir det vila eftersom det inte är jag som servar henne då utan det är maken som gör det på torsdagar. Hur som helst.. bara det faktum att jag ridit tre dagar i rad är ett smärre mirakel. Minns inte när det hände sist. Vi är på gång! Blir lite mer motiverad att ta mig ut på ridturer när det inte ligger ett tjockt snö-och istäcke överallt. Älskar våren! Bästa årstiden, utan tvekan. Lagom varmt och innan alla äckliga insekter vaknar till så är det ljuvligt att vara i stallet och rida i skogen osv. Sen kommer sommaren och jag räknar ner dagarna till hösten då insekterna dör och försvinner ett tag igen... 

Nu - sova!

måndag 29 april 2013

Dagboksnoteringar från 1998.

Tog med en gammal dagbok hit från barndomshemmet häromveckan. Har skrivit i den under många år när jag var "liten". Bland annat under 1998. Jag har skrivit en del om Zeppolin där. Bland annat om när jag ramlade av henne första gången, det var visst samma dag jag slutade sjuan. Det var ett tag sedan det! :)

Hur som helst finns bland annat detta att läsa, en oktoberdag 1998:
"Jag red på Zeppolin idag. Det gick bra tills vi skulle över vägen och gå förbi två upp-och nervända badkar. Då blev hon dum. Studsa och fjanta mitt i vägen. Sen stegrade hon ett antal gånger. Backade också ut på vägen, på cykelvägen också. Tur att det inte kom nån bil. Alltså helt trafiktomt. Men jag älskar Zeppolin ändå. Jag skulle gärna vilja äga Zeppolin. Men som det är nu så är hon den enda. Jag vill inte ha någon annan häst! Aldrig!".

Tjaa.. Zeppolin i ett nötskal, om hon bråkar så gör hon det genom att backa och stegra sig. Och äga Zeppolin, hon är den enda hästen jag vill ha..Så sant så! Jag äger henne inte, ska man vara petnoga så har jag henne "bara" på foder, men hon är min. Även om pappret säger något annat. Min bästa vän, det var hon redan då och det är hon fortfarande.

Inget fel på självförtroendet/egot på den tiden (1998) iallafall..
"Jag älskar henne (Zeppolin). Ärligt talat så tror jag att hon gillar mig ett snäpp mer än Pernilla. Vad jag tror iallafall." <-- a="" att="" b="" ben="" d="" de="" dock="" fallet...="" fler="" gna="" h="" href="http://pernilladannberg.blogspot.com" jag="" lla="" med="" n="" nog="" nu="" och="" om="" p="" r="" s="" skulle="" sorry="" st="" target="_blank" vilja="">Pernilla
. ;)
Annan random info från min gamla dagbok är att 30/1-98 var jag till Enköpings ridklubb och såg bland annat hästen Milton (!). John Whitaker och Geoff Billington också för den delen. Minns att det var en rejäl snöstorm den dagen och resan var på väg att ställas in. Dock bestämdes det att vi skulle åka ändå, det tog extra lång tid att köra dit och hem då det knappt gick att se var på vägen bilen befann sig..  Åkte dit med Pernilla och några till. Ett minne för livet att ha sett Milton live på nära håll.. :)

Träningsvärk på G.

Igår red jag ut i skogen på Zeppolin. Tänkte skritta och trava lite, ha det bra i det fina vädret helt enkelt. Jag tänkte mig en relativt lugn och stillsam tur. Zeppolin tänkte mer "fullt ös medvetslös!". Det blev någon form av kompromiss, vi höll oss åtminstone till de planerade gångarterna. Man kan väl snabbt konstatera att enda gången Zeppolin länger på travstegen är när hon JÄTTEGÄRNA vill galoppera men inte får, då ökar hon traven så mycket hon bara kan och det ger låånga travsteg. Vilket känns annorlunda mot hennes annars så markbundna trav. Knashäst. Bromsen verkade vara lite rostig och ur funktion igår, så vi fick kämpa lite för att få den att funka. Eller vi och vi.. jag kämpade för att få den att funka, Zeppolin motarbetade mig. Till slut lydde hon mig så som hon skulle och bromsen funkade därmed utmärkt, trots sprattel och spring i benen på Den Flygande Köttbullen! ;) 

Idag skrittade jag fram henne på vägen och en sväng i björkhagen innan vi gav oss på ett pass på ridbanan. Traven under uppvärmningen var då inte mycket att hurra över, kändes mest jobbigt. Mest pga mjölkfyllda bröst på ryttaren, det är inte så skönt när de rör sig då om man säger så. Det var bara att bita ihop och rida på ändå, planen var att galoppera lite igen (igen som i att vi galopperade häromveckan, första planerade galoppen sen förlossningen i höstas) och sen jobba lite på den allmänna formen. Galoppen gick bra, hästen flåsade och ryttaren kände att träningsvärken från igår byggdes på än mer med ny värk. Hon ville väldigt gärna springa iväg, blir så när det är jobbigt för henne. Dock var det relativt kontrollerat och lagom ändå, trots att hon ökade farten mer än nödvändigt några gånger. Efter galoppen blev det arbete i trav och skritt och det gick över förväntan. Hon kan minsann om hon vill! (och är ordentligt uppvärmd, vilket involverar galopp...)

Efter ridpasset var både hästen och jag trötta kan man lugnt säga. Hon fick gå in och äta sin middag, själv borstade jag av henne med spaghettiarmar som inte riktigt ville vara med om någon hästborstning utan de ville hellre bara hänga längsmed sidorna som två döda sladdriga maskar. 


Om jag tror att jag kommer att ha träningsvärk imorgon? Jepp.

Om jag tänkt rida imorgon igen? Jepp.


Men det får allt bli en tur i skogen då... skritt på långa tyglar.