torsdag 23 oktober 2014

En ridtur - två viljor.

Zeppolin vet att det är intagstid runt fem. Det innebär att man får gå in i boxen och äta mumsigt hösilage och så brukar det finnas gott (läs: kraftfoder av något slag) i krubban också som bonus. Det kurrar i magen på tant Z vid intag. Då vill hon såklart gå raka vägen till boxen från hagen. Ibland är jag dock Världens Dummaste Matte och planerar en ridtur däremellan, det vill säga mellan hage och "gå in i boxen"-proceduren. Inte okej. I n t e okej.

Idag var det ridtur på schemat, just vid intaget. I vanlig ordning så tog jag in Zeppolin i stallet och skulle vända henne i gången. Hon stannade till, tittade mot sin box och vände motvilligt på sig i gången så att hon stod åt rätt håll. Ibland när jag tar in henne och ska ställa henne i gången som är utanför hennes box så vägrar hon rentav att vända på sig utan drar jag lite i grimskaftet så backar hon istället. För att visa sin åsikt. Tack älskade du, jag vet vad du tycker om mina idéer om att rida precis vid middagstid men .. du vet att det är jag som bestämmer.

Hon accepterar såklart läget när hon väl står där i gången och blir borstad. Ser rentav entusiastisk ut när jag kommer med sadeln och sådant där. Oftast involverar det hela en godisbit eller två och då är det ju nästan värt det hela. Lite åtminstone.

Men det är lite spännande att rida henne runt intagstid. Av någon anledning så är hon oftast pigg då, har nerverna lite utanpå skinnet ("rädd" för saker vi passerar, ser spöken osv) och är allmänt knasig. Är det dessutom svalt ute (läs: höst), liiite skymning och det blåser lite så.. Tja, pigg häst är bara förnamnet.

Låt mig presentera dagens ridtur:

Vi skrittar på vägen mot bron för att rida över ängen och så in i skogen för att gå hem den vägen. En lagom runda på sisådär 3 km. Vi har gått den mååååååååånga gånger under de snart sju (!) åren som hon har stått i detta stall som min häst.

Det är ingen speciell väg, en asfalterad (?) väg som man ibland möter en bil eller cyklist på. Kanske någon fotgängare eller sådär. Ibland har de fällt några träd längs kanten och det är ju lite spännande förstås, saker ska inte förändras hur som helst. Det fattar väl alla!

Idag skrittade vi där och Zeppolin var pigg, såklart. Nerverna var utanför och jag kände på mig att det skulle bli "en av de DÄR ridturerna". Det blev det.

Zeppolin:OOOOOJOJOJ!
Jag: Eh?
Zeppolin: En fågel som går på vägen. Den GÅR på vägen, varför flyger den inte?! *spänner sig*
Jag: *suckar*
Zeppolin: Nu gick den ut i löven på sidan av vägen. Jag ser den nästan inte.. DÄR ÄR DEN! MATTE SER DU?! VARFÖR FLYGER DEN INTE? DET ÄR JU EN FÅGEL! *spänner sig mer och går förbi den konstiga fågeln med snabba steg*
Jag: Mm.. en fågel..
Zeppolin går med snabba men skeptiska steg på vägen, andas ljudligt emellanåt åt spöken som gömmer sig i buskarna. 
Jag: Nu kommer det en bil, vi ställer oss här på sidan med tanke på hur du.. är.
Zeppolin: Ska vi stå still pga en bil? En BIL? Jag har sett bilar förut och jag brukar ju möta dem medan jag går. Varför står vi still? Det är konstigt. Är det en mördarbil? Va?
Jag: En vanlig bil.
Vi går vidare igen när bilen passerat. Fortfarande spända steg och det är sannerligen med skräckblandad förtjusning hon går där på vägen som hon gått på hundratals gånger förut.
Hon genar in på ängen. Jag kortar tyglarna.

Zeppolin: SPRINGA! Du kortade tyglarna!
Jag: Vänta. Vi ska skritta först, det är nedförsbacke här. Sen ska vi trava lite.
Zeppolin skrittar raskare än raskast.
Jag: Okej. Nu kan vi trava lite försiktigt fram till stora vägen.
Zeppolin: *drar iväg i racertrav*
Jag: Ursäkta? *bromsar*
Zeppolin: *ignorerar bromsen lite*
Jag: Hallå? S a k t a ner.
Zeppolin: *saktar motvilligt ner.. lite*
Jag: Nu skrittar vi över vägen.
Zeppolin: Sen travar vi igen? Jepp. Vi travar igen!
Jag: Korta tyglar innebär inte alltid att vi ska springa. Vi ska skritta tills vi kommer in i skogen.
Zeppolin: *sätter fart i snabbare skritt*
Zeppolin: GAH!
Jag: Men vad är det..? Alltså...
Zeppolin: Spöke! Monster! Något!
Jag: Eh va?
Zeppolin: Äh, var visst inget .. Trava nu?
Jag: Vi travar där det inte är så mycket rötter och sten på marken. Försiktigt.
Zeppolin: HÄR är det fin väg. Trava? Vi är ju på väg hemåt. Trava? Mat i boxen väntar. Trava?
Jag: Jag funderar på om vi kanske ska trav..
Zeppolin: *börjar trava*
Jag: Sa jag att du fick?
Zeppolin: *har inte tid att lyssna pga spring i benen*
Jag: Jaja.. Trava på då.
Zeppolin: WIIIIIIIE! Den flygande köttbullen  är snabb som vinden!
Jag: F ö r s i k t i g t är det tänkt att vi ska trava. SAKTA NER!
Zeppolin: LALALALABINGO! *häst som travar vääääldigt fort*
Jag: Hm. Du länger till och med stegen för att kunna springa ännu fortare. Pigg much?
Zeppolin: *imiterar oljad blixt på stigen* WOSHWOSH
Här någonstans hoppades hon innerligt på att jag skulle göra en galoppfattning istället. Man kan säga att det gjorde jag sannerligen inte. Vi har inte nått den punkten på igångsättningen än nej.
Jag: Nu saktar vi ner. Det blir stenigt här.
Zeppolin: Meh... *flåsar efter travandet*
Jag: Någon har dålig kondis..
Zeppolin: Näää. Blev bara lite.. jobbigt. *flåsar mer*
Jag: Om man travar lugnare så ..
Zeppolin: ... så tar det längre tid att komma hem till middagen i boxen ja. Duh. *dumförklarar matte*

Vi skrittade sedan på långa tyglar. Vi gick över stora vägen för att gå på grusvägen hem. Precis efter stora vägen stannar hon alltid (förutom om vi rider med sällskap) för att jag ska hoppa av, lätta på sadelgjorden och ge henne godis. Det är en rutin vi har, den ändrar man inte på hur bråttom man än har hem till middagen i boxen! Så.. snabb promenad hem (för hallå.. mat i boxen..) och sen väl i stallet så fick vi stå och vänta en stund (fatta KRISEN! Så nära men ändå så långt borta.. middagen några meter från där vi stod..) tills en häst som stod i gången utanför Zeppolins box skulle bli klar så att tant fick gå in till sin älskade middag. Det ruskades på huvudet och jag fick en buff i sidan och hon tittade på mig som om jag var orsaken till att hennes magsäck höll på att krympa ihop till en liten ärta pga matbrist..  (för tant är ju så mager osv......)

LYCKAN när hon fick gå in i boxen och äta sitt älskade mumsiga hösilage. Den gick att ta på. Hon gick inte ens till krubban först utan vände direkt och högg in på hösilaget. Hon älskar sitt hösilage över all annan mat. I nöd och lust osv. Man vet att hon är hungrig när hon som sagt skippar att ens kolla i krubban innan hon börjar äta av hösilaget. Oftast tar hon en vända till krubban, tar några tuggor och sen till hösilaget. Idag hade hon ju fått svälta extra länge pga den där ridturen som en viss matte planerade illa (läs: precis vid middagstid). Det är inte lätt att vara häst nuförtiden. Det är det inte.

Så.. Frisk luft, mat som väntar i boxen, uteritt, lite skymning och några dagars vila = spännande ridturer. Det är bra att hon är pigg, men hon borde tänka lite mer på det här med "trava lite försiktigt" som vi ska pyssla med nu i början tills jag/vi vet att hon är okej i sin hov/sitt framben igen.

Hon är rolig hon. Älskade flygande köttbulle.. :)