söndag 10 november 2013

Bra känsla.

Idag när jag och Zeppolin gav oss iväg ut på en ridtur i skogen så tänkte jag att idag får det nog bli lite mer jobb än att bara skritta ut på långa tyglar. Sist red jag barbacka och med hackamore (långa tyglar), hon var extremt pigg (racerskrittade glatt mest hela ridturen..) och jag var trött. Idag hade jag sadel, eftersom jag dels misstänkte att hon skulle vara pigg och dels för att jag ville ha reflexländtäcket på. Smidigast med sadel då. Tog det "vanliga" tränset och så gav vi oss iväg. Kändes redan från början när vi skrittade mot skogen på vägen att hon var på mycket gott humör. Bådade gott! :)

Väl i skogen fick hon skritta på långa tyglar en stund till innan jag kortade dem för att påbörja någon form av arbete. Så fort man kortar tyglarna på henne så börjar hon gå lite snabbare, blir extra alert,  hela hon skiner upp och öronen spetsas än mer framåt. Detta för att enligt henne finns det tre anledningar till varför matte kortar tyglarna: 

  • Det är dags att trava. ROLIGT!
  • Det är dags att galoppera. ROLIGT!
  • Vi närmar oss något läskigt. INTE ROLIGT MEN MAN MÅSTE VARA PÅ SIN VAKT!
Punkt tre förstår jag dock inte riktigt, jag brukar nämligen inte korta tyglarna när vi närmar oss potentiellt läskiga saker. Just för att hon då definitivt tror att det är något att vara rädd för, men ibland är det dock läge för att korta tyglarna ändå. Hur som helst... 

.. Inse vilken besvikelse när vi inte alls skulle springa bara för att jag kortade tyglarna (bör nog tillägga att jag sällan travar/galopperar direkt efter att tyglarna kortats men hon vet ju att det oftast är på G inom en överskådlig framtid. Långa tyglar = får absolut inte göra annat än att skritta = tråkigt), kortvarig besvikelse dock eftersom hon var så pass pigg och positiv att hon istället fokuserade på det jag bad henne om.  En bra känsla infann sig nästan omgående, både hos mig och henne verkade det som. Jag blev lite förvånad över att hon var så samarbetsvillig. Hon är ju ändå.. som hon är när vi är i skogen. Skogen har alltid varit lite av en "frizon" från "seriöst arbete". Kan inte riktigt förklara det där men.. nåja. Jag brukar iallafall inte ägna en hel skogstur till att kräva saker av henne. Vilket jag gjorde idag och det gick jättebra! Det var bara vid ett tillfälle som hon försökte smita ifrån det jobbiga genom att trava några steg, bortsett från det så var hon väldigt lyhörd och svarade på små hjälper. Hon fick som "belöning" trava en del utan krav på arbete, utan hon fick springa lite som hon kände för (läs: fort) och var glad. Efteråt fick hon dock ändå avsluta med att jobbas lite igen, vi slutade på topp kan man säga.

Det var en nöjd häst och en nöjd matte som skrittade hemåt igen. Hoppade av när vi kom till grusvägen som leder hem. Det är nog hennes favoritdel av våra ridturer, när jag hoppar av och (om hon inte har hackamore) knäpper upp nosgrimman och lättar på sadelgjorden om vi har sadel..  för att sedan gräva fram två godisar ur fickan som hon får moffa i sig. Sedan traskar vi vidare hem, idag med en otroligt bra känsla i våra kroppar. 

Det är sådana här stunder/ridturer som gör det extra mycket värt att att ha häst även om det stundvis är.. rätt slitigt och framförallt dyrt att ha häst. Det är rätt trist också när det är så himla lerigt och blött ute i hagarna och en massa löv som hon halkar omkring på i skogen när man rider, men i slutändan är det SÅ värt att ha häst. Hon är trots allt min bästa vän, med allt vad det innebär.. :)

Inga kommentarer: