50/50.

Den där tanten alltså, hästen som jag ger service till dagligen för att hon ska må så bra som möjligt, hon är lite lustig hon. Okej för att hon är ett matvrak, men sist jag red ut i skogen (i strålande solsken, härlig vinterdag!) så stannade hon vid första bästa granen som dök upp och där tänkte hon seriöst parkera. Jag lät henne veta att det inte riktigt funkar så när man ska ut på ridtur, man parkerar inte vid en gran bara för att den råkar stå bra till och är mumsig. Visst, jag hade hackamore (ät-tränset) på eftersom vi var ute för att skritta, men det betyder inte att vissa fyrbenta matvrak ska stanna vid varje gran som dyker upp. Det är inte bara en gran i skogen om man säger så nej. Ville gärna hinna hem före mörkret och inte spendera natten sittandes på en ätande häst i skogen.

Kompromiss: Hon får äta om hon kan göra det utan att stanna. Ibland fastnade hon och blev tvungen att stanna för att en gren var för tjock för att bita av, men där går gränsen. Det var första halvan av ridturen som användes till att äta på var och varannan gran. Andra halvan såg hon plötsligen inte en massa mumsiga granar utan såg och hörde istället potentiella monster (givetvis hästätande) både här och där i skogen. Hon blev plötsligt mycket mer häst att sitta på, spänd och trippade ömsom fram på tårna ömsom "vanligt" men väääldigt snabb skritt istället. Det höll i sig tills vi kom till bilvägen som leder till stallet. Då gick hon över till att enbart ha lite lagom (hmpf.. nåja..) bråttom istället. När hon gick och åt av granarna så tänkte jag att vi kanske rentav ska ta en liten galopp en bit fram. Den planen försvann exakt i samma sekund som hon började trippa fram. Jag må ha bra balans på henne, men vissa dagar är det inte läge att leka med ödet och jag var inte på humör för att ligga och sprattla i en snödriva pga pigg studsig häst.

Det är dock bra att hon är pigg. Har hellre en sådan häst än en trög tråkig en.
Även om hon gör det lite väl spännande emellanåt att vara ute på ridtur i skogen så föredrar jag piggtant framför slötant. ;)

Hennes fina son Hop-Zan hoppade i helgen på en träning för Peter Eriksson. Såg ut att ha gått bra! :)
Minns ju fortfarande hur hans allra första tävling var. Jättefin på framhoppningen och sen inne på banan blev det lite som det blev även om han fick till några fina språng då också. Han har verkligen utvecklats mycket sedan dess! Var trots allt sju (?) månader sedan han tävlade för första gången om jag inte minns helt galet fel. Ser framemot att se hur han utvecklas och mognar till sig än mer. Blir nog bättre än mamma sin till slut... :)

Om tjugo minuter kommer hästarna in. Jag ska åka dit lite senare idag, även om det (i vanlig ordning) innebär att jag kanske inte riktigt får mocka ifred pga social och kelen häst men det kan jag leva med. Åker jag dit nu lagom tills hon kommer in från hagen så är jag värd lika mycket som en nergrävd sten i skogen - dvs inget. Så länge det finns mat så märker man knappt att matte existerar, om inte nämnda matte är jobbig och puttar på en alternativt kommer med en smaskig morot. ;)

När det inte finns mat i närheten så är matte värd myyyyycket mer helt plötsligt. Rentav omtyckt och himla trevlig att ha i närheten. Jag är ju givetvis inte alls partisk i det här utan heeeeelt objektiv angående min söttant. *harkel*