torsdag 5 september 2013

Sadelångesten borta

Igår var det dags för sadelutprovning. Den gamla sadeln är inte bra alls för tant Z och det har jag vetat ett tag (bespara mig bannor i form av "varför har du inte bytt tidigare för då?"), därav min sadelångest till och från. Hon har aldrig blivit öm eller fått ont av den, ren tur egentligen men jag antar att det varit bra att jag i perioder ridit barbacka mycket istället för att alltid ha sadel när jag rider.

Hur som helst så var det en hoppsadel (allround mot hopp) och fyra dressyrsadlar som passade. Först ut var hoppsadeln, en Prestige Silver Star. Sjukt skön att sitta i, jag fick fantastiskt stöd i alla gångarter och det bästa av allt - den låg bra på Zeppolin och hon var tillfreds med den. Provade sedan en jätteskön dressyrsadel, vilket hon inte haft på sig på 13-14 år eller så och det är såklart en annorlunda känsla. Både för mig och för henne. Den låg också bra på henne, men hon var lite mer spänd i galoppen i den och det kan jag förstå. Provade sen en till dressyrsadel som inte kändes lika bra och de andra två provred jag inte ens i då de efter att Zeppolin blivit riden ett tag inte låg så bra längre. På med hoppsadeln igen för att checka av att den fortfarande kändes lika bra och det gjorde den! Så.. hejdå gamla värdelösa sadel - hej nya (begagnade) toppensadel! :)

Som sagt, den gamla är värdelös och fullständigt utdömd. Vid sadelutprovning brukar de vilja se en rida med ursprungliga utrustningen för att se hur den är och hur hästen rör sig med den, men vi skippade det då det var nog att se hur sadeln låg på Zeppolin för att komma fram till att det var bäst att hoppa över den biten av utprovningen. Sååå, jag fick det bekräftat att den inte varit bra för henne.

Känner mig inte som årets matte när jag nu mer ordentligt insett HUR pass dålig den egentligen varit för henne. Den har hämmat henne från att arbeta som hon ska och att bygga vissa muskler eftersom den legat och tryckt på dem. Men som sagt.. hon har inte haft ont och har inte "lidit" av den, dock är det ju knappast någon höjdare att inte kunna använda kroppen och bygga upp den så som den behöver pga en sadel. Så.. Två gånger på ett år har jag bommat priset "årets matte". Förra hösten med hennes långvariga problem med luftvägarna (som jag på grund av orsak tolkade som dålig kondis först, tills hon började hosta i tid och otid och då insåg att kondis inte hade med saken att göra) och nu det här med sadeln..


Inget att haka upp sig på, gjort är gjort och det är nu åtgärdat. Vi kommer äntligen kunna få ut mer av våra ridturer och hon får en ärlig chans att bygga de muskler som så länge hämmats. Det bästa är att vi troligtvis aldrig kommer behöva byta sadel något mer, även om hon bygger muskler och ändrar form litegrann. Heja heja!

Kommer inte rida idag och inte imorgon då jag inte hinner mer än att fixa markservicen, men på lördag ska vi ge oss ut på en tur så får vi se hur den känns då.. :)

Måste bara köpa nya stigläder och en längre sadelgjord, men sen så är vi good to go så att säga.

Inga kommentarer: