Eftersom jag är förkyld som bara den så var jag i stallet många timmar idag, helt enkelt för att allt gick så långsamt kändes det som. Zeppolin fick äta sin lunch i boxen idag medan jag mockade, på så sätt kunde jag ge min motivation till att rida en spark i baken. Hade jag fixat all markservice för att rida efter det så hade jag troligtvis inte ridit med tanke på måendet. Nu var hon inne och hade inte rullat sig heller, med andra ord var det svagt med argument för att inte rida. Jag vill alltså rida egentligen, men när jag är sjuk så är allt fysiskt extra jobbigt och då tar det emot. Förståeligt nog.
Hur som helst så fick veterinären (som kollade henne i augusti/september pga hältan) ta en titt på henne innan jag gjorde något annat med Zeppolin. Såg bra ut när jag sprang fram och tillbaka med henne på rakt spår innan vi gick upp på ridbanan för att longera henne i trav några varv åt vardera håll. Det är höger framhov som varit/är problemet och hon visar fortfarande på lite hälta när hon travar i höger varv på böjt spår. Det förvånar mig inte, jag var beredd på att det skulle vara så. Kanske kommer det aldrig bli bättre än såhär igen, det får tiden utvisa.
Så hur blir det med ridningen framöver då?
Vi fortsätter som nu. Lallar runt i skogen och lite på ridbanan då och då som omväxling, men ska inte rida på böjt spår alls. Gott så. Får galoppera lite och se hur det känns också, just den biten frågade jag om för Zeppolins skull. Hon är så himla pigg, glad och framåt och vill så gärna galoppera när vi är ute i skogen men jag låter inte henne göra det eftersom jag inte vill att hon ska bli sämre. Nu kommer hon dock få galoppera lite lätt då och då på vettigt underlag så blir hon nöjd. Är hon nöjd så är jag nöjd. Om det är såhär ridningen kommer se ut för oss framöver så är jag mer än nöjd med det. Det kunde vara värre, det kunde vara total ridförbud eller liknande. Nu får vi fortsätta promenadrida lite och det mår vi båda bra av. Tummen upp för det!
Just idag skrittade vi bara, tog en tur barbacka i skogen och tant Z hade väldigt bråttom. Vet inte vad hennes hö (lunchen) var spetsad med men pigg var hon minst sagt. Speciellt då vi kommit ner på ängen i närheten av stallet för att gena den vägen hem. Hon var mycket mycket sugen på att springa lite, men det var inte jag. Jag var ute och åkte häst mer än red häst om man säger så, hade inga som helst planer på att skumpa omkring i trav. Speciellt inte på en stor öppen äng.. hemåt. Glöm det! Jag hade så att säga ingen lust att mumsa på ängsgräs medan hon sprang hem själv... ;)
Hon har blivit lite finare i hullet sen i somras då hon föll ur en del, syntes framförallt över ryggen och sådär. Stor mage har hon, som vanligt, men nu har hon lite mer hull upptill vid ryggen. Inte fettdepåer alltså utan "hälsosamt" hull. Har börjat ge henne hackad lucern som komplement till resten av hennes foder eftersom det är klent med proteiner i hösilaget och sådär, det har visst gjort susen. Hon får fortfarande sin älskade müsli, samma lilla mängd som förut men hon är nöjd. Fokus ligger trots allt på grovfodret, det andra kompletterar bara för dess brister. Räknat ut att det hon får i nuläget är vad hon behöver och det finns utrymme att öka grovfodret vid behov också utan att det blir knas på något sätt eller att hon tjockar på sig. För tjockare behöver hon sannerligen inte bli, men gärna ha hull på de rätta ställena. Ridningen ska/kommer göra sitt också. Förstås.
Huvudsaken är att tant mår bra och det gör hon. Gott så. Det är nog för mattehjärtat det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar