måndag 17 november 2014

Men aj.

Zeppolin är pigg. Faktum är att vid ridning sprudlar det av energi i den där tjocka lätt runda kroppen. Hon har svårt för att förlika sig vid tanken att vi just nu "bara" skrittar och travar. Det här resulterar i att hon gärna vill gasa på så mycket det bara går i traven, som för att understryka hur mycket hon faktiskt KAN springa och matte kan ta och sluta bromsa nu tacksåmycket. Såatteh...

... igår när jag åkte till stallet direkt från jobbet så hade jag inga stallkläder med mig/på mig. Det enda jag hade tryckt ner i min väska var ett par ridstrumpor. På mig hade jag glansiga tights modell väldigt mönstriga och ett par rosa ridstrumpor (man är ju lite av en fashionista alltså..). Bestämde mig för att rida ut i skogen en sväng. Barbacka. Som tur är så slänger jag alltid alltid på henne ett schabrak när jag rider barbacka, det räddade mig nog igår när vi var ute på den där ridturen. Nämnde jag att hon är rätt pigg? Nämnde jag glansiga tights? Jag kom på den briljanta idén att vi skulle trava runt rundan som kallas "lilla öglan". Redan när hon tog de första travstegen så kunde jag konstatera att det skulle resultera i hemsk träningsvärk dagen efter, det vill säga idag. Kan bekräfta att så är det också, såhär med facit i handen. Hon tyckte vi skulle slå hastighetsrekord i barbackatrav i skogen. Jag tyckte vi kunde ta det lite lugnt så att jag inte skulle drutta av ner i mossan. Det blev en kompromiss, lite mer till hennes fördel än min. Det var nog inte vackert på något sätt det där, jösses.. Nåja, vi kom runt och hon var så nöjd så och själv funderade jag på om jag hade alla hästar hemma egentligen (uppenbarligen inte, ute till skogs ju!).

Om jag hade träningsvärk idag när jag vaknade? OM?! Ljumskarna kändes mörbultade, sådär som de gör när man rider efter ett långt långt uppehåll. Låren ojade sig och ryggen gjorde sig påmind om att den var med i matchen igår. Aj. Får se det positivt, kroppen har fått jobba... en aning.

Imorgon ska Zeppolin kollas av veterinär såhär två månader efter klinikbesöket på Ultuna i september. Se om det är något kvar av hältan eller inte. Passar på att göra en tandkoll och vaccinera mot botulism i samma veva. Dags för det nu igen, såhär efter snart ett år sedan sist.

Bestämde mig för att rida ett pass på ridbanan idag, det fick bli där mest för att det var mörkt och en del för att jag vill känna hur hon kändes under mer kontrollerade former (läs: i vettigt tempo på något sånär jämnt underlag) såhär dagen innan koll. Hon var p i g g och till och från hade vi lite diskussioner om vilket tempo som är vettigt på en ridbana och inte. Speciellt när det dyker upp en häst till på ridbanan. Då får man kamma till sig lite faktiskt, det får man. Zeppolin kändes hur som helst "som vanligt". Gjorde någon enstaka volt för att se om det kändes konstigt på något sätt i traven, men kände inget speciellt. Hon fick jobba i framförallt skritten, slängde in några skänkelvikningar av bara farten och det kändes okej då med. Båda nöjda efter passet, en halvtimme blev det totalt och hon var nöjd över att få komma in och äta sin middag efter det.

Fina Zeppolin. Hoppas hon snart får klartecken att galoppera så att hon får sprattla av sig lite överskottsenergi. Nog för att hon säkert bränner en del vid hennes.. eh.. racertravstunder, men inget slår en pigg galopp trots allt. Hon har ett par gånger "råkat" hamna i galopp när hon snubblat till. Alla sätt att hamna i galopp lite sådär i smyg utan att matte ska märka det (jotjena) är bra sätt tycker hon. Får man inte börja galoppera av sig själv på annat sätt så .. tjaa.. då snubblar man lite och MÅSTE faktiskt galoppera som följd för att hålla balansen. Eller vad hon nu har för argument för det hela. Något åt det hållet antar jag, då det hänt mer än en gång under våra 17 år tillsammans.. ;)

Hon har flyttat till en större box då den förra boxinnehavaren (en gammal farbror) tråkigt nog åkt på äventyr på de evigt gröna ängarna. Känns fortfarande konstigt att ha lämnat box nr 8 för box nr 1. Hon har stått i samma box i mer än 6,5 år. Jag lade ner mycket (överdrivet mycket kan man tycka) tid på att fixa boxen i somras inför och efter städning med högtryckstvätt. Målade hela bakväggen istället för att kalka det mesta. Slipade åter igen en hel del plankor innan jag skurade dem och så vidare. Lyxigt med en lucka ut mot gården (en av två boxar i det stallet som har lucka ut sådär), det har varit guld värt då hon har/haft luftvägsproblem. Nu står hon i en annan box som är större, men utan lucka. Det har ett fönster dock, ut åt andra hållet. Hon har nu bara en häst bredvid sig istället för två och hon får mat först av alla två gånger om dagen (morgon och kväll). Bara det sistnämnda är värt det om man frågar henne. Hon trivs och det är huvudsaken. I början försökte hon med att då det är en ny box så gäller inte de gamla reglerna om att stanna i boxen när matte säger "stanna" och så vidare. Kan ju säga att hon nu vet att det trots allt är samma regler, trots boxbyte. Dumma matte..

Annars då?
Eh.. Ja. Jag ska gå och lägga mig nu. Min kropp ojar och ajar sig så jag orkar inte sitta uppe längre. Speciellt inte vid datorn. Ville ändå skriva en uppdatering då det var länge sedan sist.

Imorgon hoppas jag på positiva besked angående hältan, dvs att den är puts väck. Eller åtminstone så gott som borta. Allt utom "blivit sämre igen" är bra nyheter. Sämre tror jag inte att hon blivit iallafall. Det skulle ja ha känt och sett då jag longerade henne en sväng häromveckan ett par varv för att se om jag såg några spår av hältan (i höger fram ja) än.

Inga kommentarer: