måndag 7 mars 2016

Promenad är ju.. bra.

Som jag nämnde i förra inlägget så opererade jag mig i torsdags, ett sådant ställe som gör att jag inte kan rida på ett tag då den friktionen skulle göra ont och fördröja läkningen misstänker jag. Dumt att chansa. Jag hade då som plan att istället promenera med Zeppolin då och då under den tiden som jag inte kan rida.

Tanken var god kan man säga, men med facit i hand inte så genomtänkt heller. För vad händer när man promenerar? Det blir friktion där då också. Tog en rask promenad med Zeppolin i lördags, vi gick 2,4 km på 27 minuter. En promenad i skogen på hennes favoritstig, Hon var lite på tårna till och från för osynliga monster (eller rådjur i närheten eller vad hon nu tyckte hon såg), men snäll som alltid. Dock muttrade hon antagligen en del för att hon inte hann äta så mycket blåbärsris på vägen eftersom matte envisades med att gå i ett raskt tempo. Hade en tid att passa. Som senare visade sig vara i onödan, att skynda till tiden alltså. Men saksamma. Vi tog den där raska promenaden och vi var båda nöjda efteråt. Ja tills jag började känna av smärtan efter en stund. Lätt att vara efterklok. Det blir friktion mellan skinkorna när man går, även om man i vanliga fall inte tänker på sådana saker men när man är nyopererad i det området så.. tänker man på det. Mest hela tiden resten av dagen/kvällen sen faktiskt trots smärtstillande. Nåja, man lär sig av sina misstag. För det mesta.

Eftersom jag inte kan rida och inte skulle ut på promenad igår så passade jag på att packa in all min hösilageplast, fodersäckar, ett täcke och lite annat i sopsäckar för att slänga senare. Det blev sex fulla säckar totalt och det stod redan en sedan innan på min plats. Så sju säckar. Tryckte in en i skuffen på min lilla bil och en säck i bagagesätet. Där ligger den ivägen, så förhoppningsvis ska det motivera mig till att slänga den inom en snar framtid. ;)

Igår fick tant chilla i hagen hela dagen, lite morötter och kli blev det och hon verkade rätt nöjd med det. Älskade fina hästen. Hon är verkligen en unik häst. Så säger väl alla om sina hästar, jag också uppenbarligen. Men hon är verkligen speciell och det är inte bara jag som ser det. Hon är så klok, genomsnäll och älskvärd. Klart hon drivit mig till vansinne till och från under alla de år (18,5!) vi hängt ihop men det hör till. Så är alla relationer. Människa - människa, djur - djur, människa - djur och så vidare. I grunden är det ömsesidig respekt och kärlek. Önskar att alla fick uppleva den här sortens vänskap med ett (eller flera) djur. Det är verkligen det allra bästa för själen.



Inga kommentarer: