måndag 20 februari 2012

Raketbränsle.

Ibland undrar jag vad det är för en häst jag har egentligen. Hon är fullständigt underbar på alla tänkbara sätt, men nog är hon bra knäpp också. Passar mig utmärkt i och för sig men.. ;)

Lugnet själv vid all hantering, står och sover i gången när man grejar och stannar (oftast) där man ställer henne oavsett om det är mitt ute på stallplan eller utan grimma i spolspiltan medan jag går till andra änden av stallet för att hämta nämnda grimma eller så. När man fått på henne tränset (som sista del i "påklädningen") så tycker hon för det mesta att det är dags att gå och tar då antingen ett par steg framåt alternativt buffar till mig om jag - gud förbjude - tar på mig vantarna eller liknande innan vi gått ut. Det tar ju TID! :p

Ute i skogen.. Ja antingen går hon och slöskrittar lite och tar en tugga här och där från träd vi passerar eller så är hon på helspänn från början och är allmänt tittig. Tredje alternativet (som idag tex) är att hon går och slöskrittar lite på långa tyglar och så fort jag gör en antydan till att korta tyglarna så har hon redan glömt bort gångarten "skritt" och går över till att takta alternativt småtrava lite. Jag säger åt henne att sakta ner till vettig skritt. Skritt blir det visserligen, men hon kortar ner stegen för att hon är så spänd och redo för att SPRINGA! ROLIGT! Idag var inget undantag.

Idag lade jag på sadeln för första gången på tre månader. Hon verkade tycka att det var världens bästa idé och gud så bra för då kan vi springa vettigt utan att matte håller på och bromsar och skumpar omkring. WOHOOOO! Jag har inte använt den eftersom den inte sitter bra på henne längre. För tight vid manken och det har varit så att den tryckt på manken uppifrån tom. Nu var det inte så otroligt nog, har väl ändrats kroppsmässigt de senaste tre månaderna lite antar jag för det blev inte det där trycket på manken som var problemet då. Fortfarande inte perfekt, men jag kommer from nu att rida med sadel 1-2 dagar i veckan så att det blir vettigare ridning/jobb och hon får springa av sig lite överskottsenergi. Jag undviker nämligen att trava i skogen för att hon är så pigg, nu menar jag alltså när vi är ute barbacka. Galopperar inte gärna heller pga hur jobbigt det är vid inbromsning. Det är lite svajjigt då och känns sådär att det blir skumpigt på hennes rygg + att jag blir spänd för att jag inte vill ramla av när hon blir studsig (mer regel än undantag när man saktar ner från pigg galopp till trav/skritt). På ridbanan kan jag roa mig med alla gångarter, för då är det mer normalt lugnt tempo. :)

Hur som helst. Idag travade vi en hel del, kändes ovant att ha sadel och det kändes väldigt skönt att ha bättre stöd då hon var så pigg (as usual)! Vi höll igång i trav ett tag och hon bara väntade och väntade på galoppfattning. Den kom inte förrän framåt slutet av den vägen, då från skritt (eller vad man nu kan kalla den gångarten hon höll på med just där och då, inte riktigt skritt nej) och hon blev sådär sprudlande lycklig!

Med "sadelridning" blir det sannerligen ett annorlunda pass, hon blev svettig för första gången av ridning sen.. början av december eller så. Riktigt svettig till och med, hon var pigg och glad (och stark) men var mer lyhörd för mina hjälper inkl inbromsningar än vad hon är när jag är barbacka. Hon utnyttjar situationen lite då nämligen, vet att jag inte kan bromsa rejält hur som helst då för att det kan leda till lite väl spännande svajjighet. Speciellt nu när det är snö och sådär. Idag gick det finfint. Hon var svettig, trött men nöjd och glad när vi skrittade av hemåt. Det var jag också. Glad lycklig häst ger glad lycklig matte.. :)




















På vägen hem, när jag hoppade av för att promenera istället för att rida, så stannade hon till (som jag nämnde i tidigare inlägg) för att tugga i sig lite kvistar från ett träd och jag passade på att fota. Hon får så fina färger i solsken. Ljusbrun mule men mörk i övrigt. Fina fina hästen. :)

Hennes son Hop-Zan debuterade förövrigt 1.10 i helgen och var felfri! Verkligen kul att se hur fin han har blivit och hur han utvecklas till det bättre. Men det förstås.. med en sådan fin mamma så.... ;)

Inga kommentarer: