Trotsade halkan och gav mig ut på en barbackatur på hästen. Hela stallområdet är en isbana modell hemsk. Jag borde ta mitt förnuft till fånga och köpa avtagbara "broddar" till skorna, det är livsfarligt att ta sig fram där. Sandade lite igår på stallplan för att jag inte kom upp för lilla "backen" till foderladan med hösilagebalen på pirran. En vänlig själ med broddar puffade på så den kom upp till dörren. Guld värt! Annars hade jag haft problem minst sagt..
Hur som helst så gav vi oss ut på en tur, planen var en skrittrunda i skogen med tanke på underlaget. Zeppolin är förstås broddad, men det är inte så kul att ta sig fram trots det. Vädret var fint, tid fanns och allt så det var knappast tal om att INTE rida liksom. Hon var dock väldigt sugen på att gå in i Björkhagen så hon fick lov att svänga in där och hela hon sken upp. Som jag nämnt förut så gillar hon att gå omkring där, även då när hon inte kan tjuväta gräs eller björkkvistar här och där. Eftersom jag uppenbarligen aldrig lär mig av mina misstag så kortade jag tyglarna (hello taktande/småtravande häst efter en millisekund) och tänkte galoppera uppför backen som finns där. Tanken var att eftersom det var snö där och det är jobbigt att galoppera uppför så skulle jag få naturlig hjälp till inbromsning när vi nått backens topp. Det fick jag visserligen, men direkt från fattningen så sa hästen "PIIIIIIIIP" och så drog hon till med en 20-30m lång rodeo light. Zeppolin lättar vääääldigt sällan i bak, men idag brallade hon och studsade mer än vanligt med både framdel och bakdel. Jag fick ett pass balansträning idag kan man säga. Hästskrälle. Så går det när man har lite vårkänslor, det blåser en del, är fint väder och man har överskottsenergi i kroppen. Då spritter det i tanten kan man säga. ;)
Som jag trodde så saktade hon av snällt när vi kommit upp till "toppen" och så fick hon skritta på långa tyglar ett varv så att hon (eh... snarare jag..) fick vila lite. Trava var inte att tänka på för när hon är pigg så blir det inte bra, blir bara studsigt och för högt tempo osv. Inte bra.
Kortade åter tyglarna och hon tyckte att vi kanske kunde ta och springa på direkten då, det tyckte inte jag utan höll henne i skritt tills vi kom till början av backen och hon fattade fint galopp utan brallande. Dock pep hon åter igen till, men denna gång mitt i backen och brallade några meter och så drog hon iväg i frisk galopp resten av vägen upp. Livsglädje? Tjaaa.. en aning dårå. Glad häst = glad matte. Brallig häst = trött matte. ;)
Det är bra att hon är pigg, förstås. Dock obra att hon nu efter alla år kommit på att man kan bralla med bakdelen ÄVEN med ryttare på och inte bara utan. Kan hon inte bara hålla sig till att lätta i frambenen och studsa på det sättet? Det är jag åtminstone van vid liksom. Hålla på och lätta i bak är jag INTE van vid att hon gör, men så som det bubblade av energi i henne idag så förstår jag dock att hon inte kunde låta bli. Hehe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar