lördag 16 augusti 2014

Sommaren kom och.. gick?

Det var värst vad det har varit långt uppehåll i skrivandet i den här bloggen. Dags att uppdatera lite, det får nog bli i listform:

- Zeppolin har gått ute dygnet runt i två månader och varit sommarhäst. Längtar in sedan länge och till veckan är det dags att ta in henne om nätterna. Om det kommer snarkas i box 8 i stallet? OM?! Mycket, högt och varje kväll/natt!
- Hon har (peppar peppar) klarat sig från att få någon form av hemsk reaktion/infektion/whatever i något bromsbett i år. Första sommaren på länge som hon inte haft vidriga bromsbett som ballat ur och behövt pysslas om dagligen.
- Vi har sannerligen haft en lågintensiv sommar på ridfronten, men nu är vi på G igen.
- Målet vi har för i år kvarstår att uppnå: Det vill säga att starta i en pay and jump innan året är slut.

Något jag måste skriva ett litet stycke om separat istället för i punktform är att i år, nu i augusti, så har jag och Zeppolin hängt ihop i 17 år. S j u t t o n år!  Förstår inte var tiden tagit vägen egentligen, hur ung hon var och hur ung jag var när jag började som skötare/medryttare. Av dessa sjutton år har hon varit min (jaja, på pappret är hon inte min) på heltid sex och ett halvt år. 6,5 år känns också som en halv evighet. Alla år har varit roliga, men givetvis haft sina bättre och sämre perioder. Vi har inte alltid varit sams under ridturer, vi har haft skilda meningar om hur man uppför sig och det har funnits stunder då jag suckat över hur himla dyrt det är att ha häst. Trots allt det så har jag inte för en sekund ångrat att jag tog henne till Uppsala för att ha henne på heltid som min. Inte alls. Hon är min bästa vän, hon är värd varenda spenderad krona även om det vissa månader blir vääääldigt kostsamma när det gäller hästrelaterade saker (mat, hovslagare, strö, veterinärbesök osv). Det är värd allt det. Värd all tid jag spenderar i stallet, med allt vad det innebär. Zeppolin är min ögonsten. Verkligen.

Sjutton år har vi känt varandra. Hon överraskar mig till och från fortfarande. Tant må vara gammal (23) på pappret, men i sinnet är hon sannerligen inte det. Jag tror att vi kommer få ett gäng år till tillsammans. Jag hoppas på många till. Så länge hon mår bra. Det är det viktigaste. Allt är på hennes villkor. Men jag tror det finns krut i den där tanten bra många år till. ;)

Den här bilden har jag faktiskt som bakgrund i min mobil, älskar den! :p

Inga kommentarer: