söndag 31 augusti 2014

Det går framåt, tror jag.

Zeppolins metacamkur (hon får dock Rheumocam, som innehåller samma verksamma ämne/ämnen) börjar närma sig slutet (två dagar kvar) och sedan får det gå någon vecka innan det är dags att kolla läget igen med nytt böjprov skulle jag tro. Longerade henne häromdagen och såg inget speciellt då ens i höger varv där hon förut markerade att hon hade ont någonstans. Hon var inte heller lika trög på att komma fram i trav som hon var då när jag upptäckte att hon trots allt var halt. Om det är pga kuren hon får nu eller om hon faktiskt är bättre återstår att se, förstås.

Provresultatet gällande PPID har kommit också, hennes prov såg bra ut - hon har alltså inte det! Skönt, för då slipper jag fundera mer på det och sparar dessutom en hel del pengar. Behandling med hjälp av medicin kostar nämligen en.. del. Tänker man då på att det är en livslång behandling så tjaa.. det blir många kronor totalt när man räknar ihop vad det skulle kosta per år. Å andra sidan, det skulle jag gladeligen hosta upp om det skulle behövas - såklart. Slukar inte medicin pengar så slukar annat hästrelaterat pengar, snart kommer det till exempel hösilage. En pall är rätt.. dyr. En bal väger ju en del och även om kilopriset skulle vara relativt lågt så blir det många kilon på en pall. Billigt och bra det här med att ha häst.. ;)

Hon är förövrigt lite piggare också. Inte lika hängig som hon varit de senaste veckorna, hon är inte pigg till 100%  men bättre är det. Hoppas såklart att det beror på att hon får sova inne om nätterna och får i sig mer näring/energi nu när de äter fler serverade måltider med mat och inte bara det alltmer sinande gräset ute i hagen. Hon var iallafall glad och framåt när vi gick en liten kort promenad idag. Hurra!

Imorgon ska jag vara i stallet vid sjusnåret för att släppa ut hästarna. From imorgon är alla hästar inne om nätterna (fem som gått ute dygnet runt fram till idag) plus att en som varit iväg under sommaren kom hem idag. Utsläppet går relativt smidigt för det mesta, många kan man ta två och två som tur är. Sopningen av stallen tar nog längre tid än utsläppet, känns som det ibland när man står och sopar och sopar...

Något annat som tål att nämnas är att jag idag kapade av hennes man. Det blev i vanlig ordning inte så snyggt alls nej, men nu är den kapad åtminstone.  Den långa sommarmanen är ett minne blott och istället har hon nu en kort frilla. Kort och kort.. Kort för att vara hennes man iallafall. Jag hatar att frisera manen, det är bland det värsta jag vet när det gäller hästeriet. Jag orkar inte tunna ur manen, så hennes man är kort och tjock och delar av den står rakt ut såhär i början innan den lägger sig tillrätta. Det är inte som att vi måste vara piffiga som tusan för att vi ska iväg och visa upp oss och behöver göra ett gott intryck på folk. Djuren i skogen och hagkompisarna skiter nog fullständigt i hur hennes man ser ut. Jag gör det iallafall, men kände att den behövde kortas ner innan den når lite väl långt ner på halsen.. ;)

Inga kommentarer: