söndag 22 maj 2011

Wohoo!

Idag hade jag utsläppet så jag var i stallet runt fem över sju imorse för att ta ut ivriga grässugna hästar. Efter det skulle jag rida hade jag tänkt och sen göra "allt annat".

Hade tänkt rida lite i hagen och kanske hoppa det lilla hindret som stod framme (med vattenmatta under). Såg ut att vara max 60cm högt, om ens det.. Det stod även en oxer på 85-90 cm (?) framme och ett räcke på 1m. Zeppolin tyckte att det var roligt att hoppa det lilla hindret om vi gjorde det i galopp dvs - travhoppa är sååååå tråkigt enligt tant. Två språng från vardera håll, sen gav jag mig på oxern med skräckblandad förtjusning. Inte hoppat 90 med henne sen.. ehrm.. 2004-2005 eller så, då var det ett språng vad jag kan minnas.

Hon är van vid att matte är en mes och hoppar max 80 så när vi kom mot hindret så blev hon nog lite förvånad (tvekade dock inte) över att det var lite högre för vi petade ner första bommen. Hon är ingen rivhäst direkt, inte vägrande häst heller för den delen. Hur som helst så lade jag upp bommen igen och gjorde om gjorde rätt och vi flög över. Vid det här laget satt jag på en extremt taggad häst. HOPPA HOPPA HOPPA HOPPA HOPPA! Trots att det var varmt och hon var svettig så ville hon meeer. Mer hopp matte!

Efter det där andra språnget över oxern så styrde jag mot 1m-räcket och tänkte att det får bära eller brista. Klart hon hoppade det hur bra som helst och jag hängde tom bra jag också. Vi kom mot det i vettigt tempo trots att hon var taggad till max. Skruttan då. Efter det var vi nöjda och jag travade av. Skrittade gjorde vi för hand sen för att pusta ut och framförallt för att träningsvärkiga matte skulle få gå lite (värk sen gårdagens ridtur).

Men alltså.. Vi hoppade 1m!
90 är det jag hoppat på henne förut. Rentav tävlat 80 och 90 1998. Lite mer än tolv år sen (det var på hösten tävlingen var). Sedan dess hållit oss på max 80 cm och inte hoppat bana mer än en gång, våren 2008. Man kan säga att matte är ringrostig eftersom jag inte hoppat så mycket sen jag gick över till att enbart rida Zeppolin och inte andra hästar. Pernilla har alltid tävlat och tränat hoppning, så jag har bara skuttat något enstaka hinder då och då (låga) om det stått framme på banan när jag ridit. Annars har det varit sådär med hoppningen, men i år har vi lyckats hoppa 2,5 gång eller så. Det tar sig! ;)

Hon älskar det. Jag tycker att det är roligt, men tycker att det blir lite obehagligt när det blir högre. För hennes del är det tvärtom. Lågt = tråk. Högt = rooligt! Men tant tänker inte på att hon inte varit tävlingshäst på många år nu. Då får man faktiskt hålla sig på lite lägre nivåer så att matte och häst blir helt synkade och sen kan man höja mer så tant blir glad och får ta i lite mer och inte mer eller mindre kliva över hindren. ;)

I hennes värld är hon en tävlingshäst som har en paus på obestämd framtid.. Precis när som helst kan det plötsligt bli dags och då måste man vara taggad och laddad innan så det blir så bra som möjligt. Detta gör man (enligt sötklumpen) genom att köra på fullt ös medvetslös när vi väl hoppar hemma. Vi ska jobba lite på det där med tempot för efter sprången vill hon visa hur glad hon är och galopperar gärna iväg lite och skuttar (luftgaloppsprång) med frambenen. Hon studsar ibland före hinder också när hon är riktigt laddad. Så.. studs studs språng studs studs galopp. ;)

Roligt var det. Jag har inte hoppat en meter på någon häst sen 1997 eller så. Det är högt när man är ovan. När andra hoppar ser det så lågt ut..

Jag skulle dock aldrig hoppa högre än 80cm på den ridbana vi har. Den är för liten för det tycker jag när det gäller hoppning och då känns det obehagligt redan vid 80 att hoppa där. Så där är det småhinder som gäller. Idag var det ju i hagen - öppen stor yta att få till bra ridvägar på och sådär. Okej underlag än så länge.

Puh.. Helsvettig häst och helsvettig matte efteråt. Dusch och ut i hagen för hästens del. Hjälpte till vid lastning av en häst som blir en förstelnad åsna vid lastning alternativt studsboll/steppare/något som inte kan ta sig framåt. Till slut gick det och han tänkte inte ens slänga sig ut igen utan stod snällt kvar. Duktig häst! De kom iväg till sin tävling med andra ord och jag hoppas det gick bra väl på plats.

Själv dog jag en smula av trötthet och värme, sen återuppstod jag så att jag kunde mocka, fixa vatten och mat och sopa stallen. SEN kunde jag äntligen åka hem. Efter lite mer än fyra timmar i stallet.

Nu tänker jag slöa resten av dagen och sysselsätta mig med att baka en kokoskaka. Utan att hälla smet över halva köket den här gången. *harkel*

2 kommentarer:

lena sa...

Hahaha - förstenad åsna <3 mitt i prick :D

SANTO - en blogg om en katt sa...

Vad härligt det måste vara. :)

Förresten kika in på min blogg där jag just nu har en tävling om att vinna bloggsvar! Vinnaren dras nu på torsdag! / Nospussar