Värme och lycka.

Värme och lycka. Det kan man nog säga att jag kände idag när jag red. Älskade underbara fina häst. Ibland funkar det så bra att jag får hjärtsnörp, för det känns så overkligt.

De som känner Zeppolin vet att hon aldrig haft mycket till övers för det här med "dressyr" (läs: fånigheter. Hästens anmärkning) och sådant trams. Vadå gå i form och jobba? Varför det när man kan springa fort och ha ROLIGT! Speciellt i skogen eller varför inte skutta över hinder, höjd kvittar bara man inte travhoppar för det är dödstråkigt. Hon är alltså en hopphäst och tycker väl för det mesta att matte är dum som vill att hon ska jobba ordentligt och så. Gå i form är för töntar helt enkelt.

Töntar och Zeppolin uppenbarligen. Skrittade 10 minuter på vägen och sen in på ridbanan för vidare skritt på långa tyglar ett tag innan jag kortade dem en aning men ändå inte helt och hållet (dvs så korta som de är när vi väl sätter igång och jobbar på riktigt) för att hon skulle få ta det i sin takt. Red lite volter hit och serpentiner dit. Red barbacka dessutom eftersom alla mina schabrak är i desperat behov av tvätt (ska ta hem dem imorgon, får roa mig med att handtvätta dem. Wohoo!). Jag tycker att mina ben blir så himla långa när jag rider utan sadel, känns som om skänklarna är någonstans under magen när jag ska använda dem. Faktum är att det funkar ändå, det är inte så illa som det låter - det är bara så det känns.

Hur som helst. Hon fick trava och hosta av sig (eh.. frusta några gånger, hosta två gånger - sen är det bara att köra på), joggade runt ett tag. Vi gjorde övergångar från skritt till trav, trav till skritt, skritt till halt, halt till trav osv.

När jag ridit i totalt 20 minuter (inkl skritten på vägen) så gick hästen i form. Say what?! Hon var helt med på noterna, inte stadig form hela tiden men ändå mer än "vanligt". Längre stunder än vad hon brukar orka (eller vilja..). Jag ignorerade det faktum att det gör ont att sakta av till trav från galopp och galopperade därmed några varv åt vardera håll. Efter det skritt igen och sen galoppfattningar från skritt (enbart, inte en enda från trav till galopp). Fattning på ena kortsidan och avsaktning till trav och sen till skritt på andra. Så ett halvt varv galopp i taget. Skrittade till nästa kortsida och så börja om igen. Klockrena fattningar! Bättre i vänster än i höger, men så är det alltid.

Hon var så himla duktig och kämpade på idag att jag blev alldeles lycklig och varm inombords. Älskade sötistant, hon kan bara hon vill och är på det humöret. Efter galoppen när vi skulle varva ner och slutligen skritta av (för hand) så gick hon fantastiskt fint. Jag kände de rätta musklerna jobba under mig och jag hade ingen häst i handen så att säga. Fjäderlätt och härligt. :)

Åh jag blir så glad när en ridtur går så bra. Det kan jag leva länge på. Hon verkade nöjd efter ridturen också, på gott humör när vi traskade på vägen för att slippa tråkskritta på ridbanan. :)

Var i stallet 1,5-2h längre än planerat. Skulle kolla till en annan häst och han hade ett sår som jag pysslade med, sen krävde han att jag skulle klia honom både här och där. Man vill bli kliad överallt när man går ute på dygn och äter gräs och själv blir uppäten av mygg, knott och andra fulingar. Han är så söt han, Aztor alltså. Innan jag åkte hem så fixade jag vattnet där i hagen också, då passade han på att slicka på mig överallt. Behöver inte tvätta strumpor, jacka eller byxor - det fixade han så bra så! ;)

Han är sådan.. att slicka på ens hand eller arm eller vadsomhelstegentligen gör han för att hälsa på en och visa att han tycker om en. Väldigt social och mysig häst. Han har adopterat mig som "bästis" (riktiga matte är förstås bäst, men jag vågar påstå att jag ligger på en andraplats av de som vistas i hans närhet) och det är ömsesidigt. Go häst som tydligt visar vad han tycker och känner i olika situationer och om människor. En bra människokännare..

Hur som helst, min häst är den bästa i mina ögon. Min ögonsten. Om ett par veckor fyller hon 20 år.
20 år? Den där sötklumpen? Det kan man inte tro, även om tant börjar bli vit ovanför ögonen och stjärnen breddat sig alltmer (mest uppåt) med vita hår. Under ridturer och i övrigt märks det inte att hon är 20 år. Ridmässigt är hon lika pigg som hon var för tio år sedan. Speciellt vid hoppning... taggad häst minst sagt.

Slänger in en bild på fina hästen, hon gillar inte att posera men ibland lyckas jag övertala henne (nåja, jag är snabb nog att hinna ta en bild innan hon slutar ha öronen framåt och vänder bort huvudet i ren protest så fort jag håller upp kamera eller telefon för att fota..).

Finaste finaste hästen. I augusti så blir det 14 år för vår del. 14 år vi hängt ihop mer eller mindre. Allt från att träffas varje dag till att träffas med flera månaders glapp. Mest av allt tycker jag om tiden vi fått tillsammans sen hon flyttade till Uppsala och blev min, inte min på pappret men ändå min. Sen januari 2008 har jag träffat henne nästan varje dag. Räknar man ihop alla dagar jag varit borta ifrån henne så blir det inte överdrivet många. Gillar inte att vara ifrån henne, jag behöver få träffa henne varje dag. Mitt livselixir.

Överdrivet? Må vara så i andras ögon.

Men i mina ögon så är hon verkligen ALLT för mig.

<3