Ögonblicksbild.

Ska skriva ett inlägg om en stund, men måste lägga in en bild här först. Bilden förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. ;)

Efter en tur i skogen så hoppade jag av på grusvägen som leder till stallet och promenerade istället. Skönt att sträcka på benen efter en tur i skogen och tant passade på att stanna till för att ta sig ett mellanmål på vägen. Hon håller blicken på mig mest hela tiden och så även när hon är i fullt sjå med att gnaga av kvistar. Den här bilden.. den.. tjaa.. kan inte sättas in i kategorin "Bästa fotot 2012" direkt. ;)

Tre gånger.

Imorse åkte jag och sambon till en närliggande ridklubb för att titta på hopptävling. Det var dags för Zeppolins son Hop-Zan att starta säsongens första tävling och det gjorde han så bra så. Felfri runda och därmed rosett med sig hem. Bra jobbat sötnöten Hop-Zan med matte Pernilla. :)

Åkte direkt därifrån till stallet för att skriva upp mig på pass och för att mocka. Skönt att ha det gjort redan då, kände på mig att det kanske skulle bli lite ont om tid för att göra just det före intaget (som jag hade idag) eftersom jag hade ärenden att fixa innan också. Fixade mat och donade före intaget och efter var det bara två höpåsar som skulle fyllas och därefter hemfärd. Nu är jag hemma och äter middag och slappar lite. Hunnit baka muffins också, hade en övermogen banan som hotades av slängning så jag bakade bananmuffins! :)

Fantastiskt fint väder idag förövrigt. Tänkte passa på att fota Zeppolin i hagen, det gick som vanligt sådär eftersom hon ville komma fram till mig hela tiden. Försökte sen fota både henne och hagkompisen Escada tillsammans men då började båda gå mot mig. Nyfikna på om jag hade något gott att bjuda på eller inte. Tanter! De ska ju bara stå där snällt och posera i solskenet så att det är lätt att ta fina bilder. Hehe.. Bästa bilden jag lyckades ta innan Zeppolin än en gång nådde fram till mig - glad som få - var denna:

Hon är bra fin hon, det är hon verkligen. Rätt mörksåhär på vinterhalvåret. Men allt klär en skönhet i sina bästa år, eller hur? ;)

Två dagar sedan skrittade vi först en sväng i Björkhagen (hästens initiativ, inte mitt - vet inte varför hon gillar att strosa runt där faktiskt) och sen tog vi sikte på ridbanan. Tänkte mig några varv i galopp (puh så jobbigt, mest för mig som får träningsvärk deluxe av det!) och sen jobba henne lite i den gångart som kändes bäst. Det gick väl bra att galoppera ett par varv åt vardera håll, sen sa min kropp att jag kunde ta och göra något vettigare. Vi fortsatte passet i mestadels trav, för det var det som gick bäst! Red på hackamore och hon kändes väldigt fin. Mjuk, följsam och "böjlig" åt båda hållen! Gick bra att ställa henne åt både höger och vänster, brukar vara knepigt med vänster men hon har visst vilat sig i form för det gick smidigt det också. I skritt tramsade hon för mycket med huvud så vi lade inte mycket krut på just det den dagen för att inte förstöra den fina känslan vi fick i traven. Båda nöjda efter passet. Hon fick godis och jag fick träningsvärk. Schysst deal! För hennes del iallafall. ;)

Hoppas på bra väder imorgon, då ska vi ut i skogen!

Om 1,5h ska jag åka till stallet igen. Det är jag som har kvällen ikväll. Ta bort de högar som lär ha dykt upp i Zeppolins box och ge hästarna kvällsmat. Släcka och stänga. Åka hem och duscha. Sova. :)

Vinter på riktigt.

Nu har Zeppolin fått ha på sig innetäcke i stallet i tre nätter (vilket också innebär innetäcke under utetäcket dagtid). Man kan säga att vintern kom hit på allvar till slut också. Tidigare under vintern (och så decembermånads höstwannabeväder) har hon stått naken inomhus då det har varit fullständigt onödigt att ha täcke på med tanke på hur många grader det har varit ute och inne. Hon har inte visat tecken på att frysa och har haft mat att tugga på även nattetid (mat och mat, hon ser halm som mat och det får hon varje kväll utöver kvällsmaten så..) så hålla värmen har inte varit några problem. Vintern på riktigt till slut helt enkelt, med snö och minusgrader och fruset vatten ute i hagen och allt det där.

Zeppolin är pigg och när vi gav oss ut på en ridtur ett par dagar sedan så var hon förstås inställd på granätning. Jag låter henne hållas i början för jag råkar veta att efter mindre än halva turen så är granarna inte intressanta längre och tant är upptagen med att enbart vara pigg och måste "hålla koll" på allt omkring. Vad gör väl en gran (eller femton) i början av turen då liksom? ;)

Sist kortade jag tyglarna för att trava lite. Plötsligt satt jag på en fiolsträng modell stor (600+ kg liksom) som helst ville skippa tönteriet det innebär att trava vettigt (läs: inte så fort att matte skumpar omkring, barbacka you know..) och istället trava fort eller galoppera. Jag tog efter 100m ett djupt andetag och satte mig ordentligt tillrätta och sa högt till Zeppolin att någon explosion vill jag inte veta av och så fattade jag galopp. Det gick ju utmärkt, i säkert 150m. Efter 150m saktade hon av till trav. Slängtrav? Faktiskt inte! En rejäl ökad trav med schwung (?!) och allt. Ursäkta, men brukar dressyrloppan bita hästar mitt under ridturer bara sådär ändå eller? Det var inte ens obekvämt för mig uppepå, som var inställd på just slängtrav. Sen blev det dock avsaktning och då blev det skumpigt och matte blev trött. Vi skrittade resten av turen hem sen och jag svettades trots de -14 graderna i luften. Puh.

Nog är det spring i de där benen kan man säga.

Undrar när jag har råd att skaffa en ny (begagnad) sadel som passar.. Barbacka är mysigt vintertid för det är skönt med kroppsvärme när det är kallt ute, men när det gäller att hålla igång på ett vettigt sätt i alla gångarter på en pigg studsig tant så är det i längden lite jobbigt. Men vi kämpar på! Vi har roligt och det är huvudsaken. :)

Ska snart iväg just till stallet. Ridtur innan solen går ner är planen. Det blåser rätt mycket ute.

Hittade en gammal bild på Zeppolin på datorn idag. Tror jag har nämnt just exakt detta förut men då får det väl vara så. Hittade en bild som är sju år gammal. På bilden har hon samma nosgrimma som jag använder på henne nu på det vanliga tränset (dvs inte tränset jag satt hackamoret på). Håller bra än och ser inte slitet ut! :)

50/50.

Den där tanten alltså, hästen som jag ger service till dagligen för att hon ska må så bra som möjligt, hon är lite lustig hon. Okej för att hon är ett matvrak, men sist jag red ut i skogen (i strålande solsken, härlig vinterdag!) så stannade hon vid första bästa granen som dök upp och där tänkte hon seriöst parkera. Jag lät henne veta att det inte riktigt funkar så när man ska ut på ridtur, man parkerar inte vid en gran bara för att den råkar stå bra till och är mumsig. Visst, jag hade hackamore (ät-tränset) på eftersom vi var ute för att skritta, men det betyder inte att vissa fyrbenta matvrak ska stanna vid varje gran som dyker upp. Det är inte bara en gran i skogen om man säger så nej. Ville gärna hinna hem före mörkret och inte spendera natten sittandes på en ätande häst i skogen.

Kompromiss: Hon får äta om hon kan göra det utan att stanna. Ibland fastnade hon och blev tvungen att stanna för att en gren var för tjock för att bita av, men där går gränsen. Det var första halvan av ridturen som användes till att äta på var och varannan gran. Andra halvan såg hon plötsligen inte en massa mumsiga granar utan såg och hörde istället potentiella monster (givetvis hästätande) både här och där i skogen. Hon blev plötsligt mycket mer häst att sitta på, spänd och trippade ömsom fram på tårna ömsom "vanligt" men väääldigt snabb skritt istället. Det höll i sig tills vi kom till bilvägen som leder till stallet. Då gick hon över till att enbart ha lite lagom (hmpf.. nåja..) bråttom istället. När hon gick och åt av granarna så tänkte jag att vi kanske rentav ska ta en liten galopp en bit fram. Den planen försvann exakt i samma sekund som hon började trippa fram. Jag må ha bra balans på henne, men vissa dagar är det inte läge att leka med ödet och jag var inte på humör för att ligga och sprattla i en snödriva pga pigg studsig häst.

Det är dock bra att hon är pigg. Har hellre en sådan häst än en trög tråkig en.
Även om hon gör det lite väl spännande emellanåt att vara ute på ridtur i skogen så föredrar jag piggtant framför slötant. ;)

Hennes fina son Hop-Zan hoppade i helgen på en träning för Peter Eriksson. Såg ut att ha gått bra! :)
Minns ju fortfarande hur hans allra första tävling var. Jättefin på framhoppningen och sen inne på banan blev det lite som det blev även om han fick till några fina språng då också. Han har verkligen utvecklats mycket sedan dess! Var trots allt sju (?) månader sedan han tävlade för första gången om jag inte minns helt galet fel. Ser framemot att se hur han utvecklas och mognar till sig än mer. Blir nog bättre än mamma sin till slut... :)

Om tjugo minuter kommer hästarna in. Jag ska åka dit lite senare idag, även om det (i vanlig ordning) innebär att jag kanske inte riktigt får mocka ifred pga social och kelen häst men det kan jag leva med. Åker jag dit nu lagom tills hon kommer in från hagen så är jag värd lika mycket som en nergrävd sten i skogen - dvs inget. Så länge det finns mat så märker man knappt att matte existerar, om inte nämnda matte är jobbig och puttar på en alternativt kommer med en smaskig morot. ;)

När det inte finns mat i närheten så är matte värd myyyyycket mer helt plötsligt. Rentav omtyckt och himla trevlig att ha i närheten. Jag är ju givetvis inte alls partisk i det här utan heeeeelt objektiv angående min söttant. *harkel*

Skrittrunda vs Ätrunda.

Det var fint väder idag. Fint väder tycker vi om, både hästen och jag. Klart vi passar på att ge oss ut på en tur då. Man är väl inte dum heller! På med skydd, tjockt mysigt täcke att sitta på och träns med hackamore på. Tränset som även går under namnet "ätartränset". På med hjälm och varma vantar och så kravlade jag mig upp på hästen. Off we went!

Mer eller mindre vingliga 43 min senare var vi hemma igen, jag hoppade av och fick en förväntansfull Zeppolinmule och tindrande hästögon riktade mot mig och mina händer. Ridtur klar = matte hoppar av = matte stoppar handen i fickan och gräver fram godis till hästen = omnomnom. ;)

Vinglig tur alltså? Ja. Man kan tro att det är halkan som gör det, men så är det alltså inte. Det är alla granar som ställer till det. De har inte vett nog att stå uppradade på endast en sida av stigen utan står ibland på vänster sida och ibland på höger. Det blir vingligt då när man är en tjockishäst med sug efter mat och ska försöka hinna med att ta en tugga än här och än där. Gärna från varenda gran som passeras. Någon måtta får det dock vara och man får skärpa sig och inte alls äta från varenda gran i skogen.

"Det är väl bara att säga åt henne att hon inte får äta!".

Klart det är. Men hackamoret går inte under namnet "ätartränset" för intet. Det gör det för att när vi är ute och skrittar så får hon hemskt (?) nog ta tuggor här och där. Dock inte heeeela tiden, för då kommer vi aldrig hem igen. Hon är bra på att ta tuggor i farten, men ibland fastnar man liksom lite om grenen vägrar gå av eller om det är extra smaskigt. Då får jag som matte påminna henne om att vi inte är ute på ätrunda i första hand utan en skrittrunda. Motion helt enkelt. Vi (nåja, hästen..) dog lite vid ett omkullfallet träd som vi sett tjugo gånger förut. Det kan ju ha muterat sen sist.. så att säga.

Jag hade utsläpp av hästar, så jag var i stallet fem i halv åtta. Det tog extra lång tid att ta ut hästarna idag, eftersom jag tog de flesta en och en istället för att leda ut två hagkompisar samtidigt. Jag valde att göra så för att låta de hästar som är oskodda (dvs barfota) få ta den tid de behöver för att ta sig fram på den ishala vägen till hagen. Två hästar är barfota runtom och de smööööög ut i hagen idag. Sen är ett par hästar oskodda i bak, de har inte heller speciellt bråttom nej. Är det halt så är det!

Red efter utsläppet och sedan var det "bara" resten kvar. Att mocka åt två hästar, fixa vatten åt två hästar, fixa mat åt två hästar och så vidare åt två hästar.. In med torv till min, in med halm till den andra. Allt som allt tog stalldonandet inkl utsläpp fem timmar och fyrtio minuter. En vän undrade sen om jag inte borde flytta in där.. ;)

Jag är utan bil just nu. Den lade av i fredags och har fått skämmas under helgen. Just nu är den på väg till Tierp (alternativt är redan framme där) med hjälp av pappa och bror. Där kan de få skämmas och skärpa sig och komma tillbaka när den är pålitlig igen. Skulle fått en annan bil i utbyte idag, men den lade av en bit hemifrån mina föräldrar när pappa var på väg hit med den. Eh.. Tur i oturen antar jag, att den lade av där och inte efter att jag fått hit den och sen ska använda den och den vägrar funka.

Hur som helst.. ville bara uppdatera lite nu när jag hade tid att skriva.

Kruttant redo för tur:

Sist men inte minst.

Snart nytt år, vi får väl hoppas att det blir ett bra år.

Tänker inte avge några nyårslöften eftersom de ändå är till för att brytas och det har vi då ingen lust med.

Önskar bara de samma gamla vanliga grejerna:
Att hästen ska hålla sig frisk, fräsch och må toppen.
Att mina katter också håller sig friska och fräscha.
Att vänner och familj mår bra och inte heller blir allvarligt sjuka.

Sist men inte minst önskar jag både mig själv och alla andra ett gott nytt år!

Zeppolin och hennes hagkompisar fick lite granris och grenar att tugga på i hagen idag. Jag och sambon gick på promenad i skogen med hunden jag är hundvakt åt (i två veckor) och passade på att släpa med oss smaskigheter hem åt hästarna. Uppskattades. Något ska de väl få också såhär på nyårsafton. :)

Katterna fick varsin räka innan vi människor högg in på vår middag. Hunden festade loss på ett grisöra.

Året som gått har varit både bra och dåligt, förstås. Hästmässigt har det haft sina toppar och dalar också, Zeppolin har dock hållit sig frisk (förutom en dag med väldigt hög feber "utan synbar anledning" och småskador som orsakar svullnader men ingen hälta) och pigg. Lite FÖR pigg ibland, men hellre det än tvärtom!

Tråkigaste med häståret har nog varit att inse att sadeln inte passar och därmed inte kunna rida "ordentligt". Jag har inte råd att införskaffa en ny sadel just nu, det får vänta. Vi funkar bra ihop barbacka också så det är lugnt, även om de där galopperna i skogen får avstås då tant blir lite väl pigg och studsig av dem och jag klarar oftast av det bra men vill inte gärna chansa i onödan. Hamna i en grantopp eller något är inget jag strävar efter så att säga. ;)

Det bästa med häståret har nog varit alla de där gångerna då det funkat sådär obeskrivligt bra i ridningen att jag blivit uppriktigt förvånad över att vi lyckas få till det trots att förutsättningarna ibland inte är de bästa (skit bakom spakarna tyglarna framförallt). Sådär bra att jag fånler däruppe på hästryggen och vi båda är väldigt nöjda efter turen. :)

Avslutar med en bild på Zeppolin där hon verkligen anstränger sig för att göra sig snygg framför kameran.. Inte.
Hon är ändå världens finaste häst, på alla tänkbara sätt. Ett stort hjärta av guld har hon, tant Z.

Kort rapport.

På hästfronten intet nytt. Det har blivit mer eller mindre vila för tant på sistone då jag haft besök, varit bortrest och så vidare. Nu är det dags att sparka igång motionerandet igen. Broddade henne i torsdags innan jag åkte till Ungern och det är jag glad för, har visst varit rätt halkigt härhemma till och från!

Idag sken hon upp och kom emot mig med spetsade öron när jag klev ur bilen och gick mot hagen för att hälsa på henne. Det värmde i hjärtat och tänkte att lycka är när hästen skiner upp vid åsynen av matte som varit bortrest (hon brukar visa att hon saknat mig när jag varit borta nämligen..). Där och då visste jag inte att det nog mer var hunger som fick henne att så hoppfullt komma målinriktat mot mig för att möta mig. Upptäckte tio i två att hästarna inte fått mat. Hörde med den som "egentligen" hade passet om hon gett mat och det hade hon inte, hade inte koll på att hon hade lunchen. Hästarna fick lunch vid två och man kan säga att de var hungriga.. Kom springande/galopperande när jag dök upp med höpåsarna. Förstår det, de är vana vid att de får/ska ha lunch 11.30-13.00 och inte klockan två. Blev lång tid utan mat för deras skull idag med andra ord, de får trots allt frukost runt sexsnåret på morgonen..

Eftersom jag hade tvättid på eftermiddagen (som en timme försvann ifrån pga extrauppgifter i stallet..) så blev det inte mer än noggrann markservice för hästens del idag. Imorgon ska vi försöka oss på något (läs: röra på oss), det blir i mörker dock eftersom jag inte hinner dit innan dagsljuset sagt tack och hej för dagen. Har hand om Aztor också. Det brukar vara på måndagar, men det blir imorgon istället den här veckan. Fullt upp med andra ord.

Jag har tidig morgon i stallet imorgon. En oskriven regel är att jag inte tar/kan ta de passen på vardagar pga jobbet. Det är alldeles för ont om tid för det helt enkelt, jag är långsam och hatar att stressa i stallet. Det blir inte bra då. Blev dock tvungen att ta ett tidigt morgonpass den här veckan eftersom jag hade fyra pass att ta den här veckan och tre av dem kunde jag ta som intagspass och det fjärde fick jag mer eller mindre panik över. Vilket i slutändan ledde till ett morgonpass. Jag tar inte morgonpass på helger heller för den delen, just för att jag är för långsam för det och inte hinner klart tills nästa person kommer och ska ta ut hästarna.. Utsläpp på helgen går bra, för då har jag inte samma tidspress på mig förutom tiden då man får börja ta ut dem. Jaja.. Måste vara där senast klockan sex iallafall och verkligen ligga i för att hinna i tid till jobbet (halv åtta börjar jag, men har ju restid att tänka på också.. plus ombyte innan det..). BLÄBLÄBLÄBLÄ!

Hade egentligen intag imorgon också, men det blev jag av med då dagens lunchfodrare tar det åt mig eftersom jag hoppade in och lunchade hästarna idag. Skönt att bli av med ett pass (läs: stressmoment att hinna med) iallafall..

Roligare än såhär blir det inte just nu.