Rodeo modell "light"?

Trotsade halkan och gav mig ut på en barbackatur på hästen. Hela stallområdet är en isbana modell hemsk. Jag borde ta mitt förnuft till fånga och köpa avtagbara "broddar" till skorna, det är livsfarligt att ta sig fram där. Sandade lite igår på stallplan för att jag inte kom upp för lilla "backen" till foderladan med hösilagebalen på pirran. En vänlig själ med broddar puffade på så den kom upp till dörren. Guld värt! Annars hade jag haft problem minst sagt..

Hur som helst så gav vi oss ut på en tur, planen var en skrittrunda i skogen med tanke på underlaget. Zeppolin är förstås broddad, men det är inte så kul att ta sig fram trots det. Vädret var fint, tid fanns och allt så det var knappast tal om att INTE rida liksom. Hon var dock väldigt sugen på att gå in i Björkhagen så hon fick lov att svänga in där och hela hon sken upp. Som jag nämnt förut så gillar hon att gå omkring där, även då när hon inte kan tjuväta gräs eller björkkvistar här och där. Eftersom jag uppenbarligen aldrig lär mig av mina misstag så kortade jag tyglarna (hello taktande/småtravande häst efter en millisekund) och tänkte galoppera uppför backen som finns där. Tanken var att eftersom det var snö där och det är jobbigt att galoppera uppför så skulle jag få naturlig hjälp till inbromsning när vi nått backens topp. Det fick jag visserligen, men direkt från fattningen så sa hästen "PIIIIIIIIP" och så drog hon till med en 20-30m lång rodeo light. Zeppolin lättar vääääldigt sällan i bak, men idag brallade hon och studsade mer än vanligt med både framdel och bakdel. Jag fick ett pass balansträning idag kan man säga. Hästskrälle. Så går det när man har lite vårkänslor, det blåser en del, är fint väder och man har överskottsenergi i kroppen. Då spritter det i tanten kan man säga. ;)

Som jag trodde så saktade hon av snällt när vi kommit upp till "toppen" och så fick hon skritta på långa tyglar ett varv så att hon (eh... snarare jag..) fick vila lite. Trava var inte att tänka på för när hon är pigg så blir det inte bra, blir bara studsigt och för högt tempo osv. Inte bra.

Kortade åter tyglarna och hon tyckte att vi kanske kunde ta och springa på direkten då, det tyckte inte jag utan höll henne i skritt tills vi kom till början av backen och hon fattade fint galopp utan brallande. Dock pep hon åter igen till, men denna gång mitt i backen och brallade några meter och så drog hon iväg i frisk galopp resten av vägen upp. Livsglädje? Tjaaa.. en aning dårå. Glad häst = glad matte. Brallig häst = trött matte. ;)

Det är bra att hon är pigg, förstås. Dock obra att hon nu efter alla år kommit på att man kan bralla med bakdelen ÄVEN med ryttare på och inte bara utan. Kan hon inte bara hålla sig till att lätta i frambenen och studsa på det sättet? Det är jag åtminstone van vid liksom. Hålla på och lätta i bak är jag INTE van vid att hon gör, men så som det bubblade av energi i henne idag så förstår jag dock att hon inte kunde låta bli. Hehe

Raketbränsle.

Ibland undrar jag vad det är för en häst jag har egentligen. Hon är fullständigt underbar på alla tänkbara sätt, men nog är hon bra knäpp också. Passar mig utmärkt i och för sig men.. ;)

Lugnet själv vid all hantering, står och sover i gången när man grejar och stannar (oftast) där man ställer henne oavsett om det är mitt ute på stallplan eller utan grimma i spolspiltan medan jag går till andra änden av stallet för att hämta nämnda grimma eller så. När man fått på henne tränset (som sista del i "påklädningen") så tycker hon för det mesta att det är dags att gå och tar då antingen ett par steg framåt alternativt buffar till mig om jag - gud förbjude - tar på mig vantarna eller liknande innan vi gått ut. Det tar ju TID! :p

Ute i skogen.. Ja antingen går hon och slöskrittar lite och tar en tugga här och där från träd vi passerar eller så är hon på helspänn från början och är allmänt tittig. Tredje alternativet (som idag tex) är att hon går och slöskrittar lite på långa tyglar och så fort jag gör en antydan till att korta tyglarna så har hon redan glömt bort gångarten "skritt" och går över till att takta alternativt småtrava lite. Jag säger åt henne att sakta ner till vettig skritt. Skritt blir det visserligen, men hon kortar ner stegen för att hon är så spänd och redo för att SPRINGA! ROLIGT! Idag var inget undantag.

Idag lade jag på sadeln för första gången på tre månader. Hon verkade tycka att det var världens bästa idé och gud så bra för då kan vi springa vettigt utan att matte håller på och bromsar och skumpar omkring. WOHOOOO! Jag har inte använt den eftersom den inte sitter bra på henne längre. För tight vid manken och det har varit så att den tryckt på manken uppifrån tom. Nu var det inte så otroligt nog, har väl ändrats kroppsmässigt de senaste tre månaderna lite antar jag för det blev inte det där trycket på manken som var problemet då. Fortfarande inte perfekt, men jag kommer from nu att rida med sadel 1-2 dagar i veckan så att det blir vettigare ridning/jobb och hon får springa av sig lite överskottsenergi. Jag undviker nämligen att trava i skogen för att hon är så pigg, nu menar jag alltså när vi är ute barbacka. Galopperar inte gärna heller pga hur jobbigt det är vid inbromsning. Det är lite svajjigt då och känns sådär att det blir skumpigt på hennes rygg + att jag blir spänd för att jag inte vill ramla av när hon blir studsig (mer regel än undantag när man saktar ner från pigg galopp till trav/skritt). På ridbanan kan jag roa mig med alla gångarter, för då är det mer normalt lugnt tempo. :)

Hur som helst. Idag travade vi en hel del, kändes ovant att ha sadel och det kändes väldigt skönt att ha bättre stöd då hon var så pigg (as usual)! Vi höll igång i trav ett tag och hon bara väntade och väntade på galoppfattning. Den kom inte förrän framåt slutet av den vägen, då från skritt (eller vad man nu kan kalla den gångarten hon höll på med just där och då, inte riktigt skritt nej) och hon blev sådär sprudlande lycklig!

Med "sadelridning" blir det sannerligen ett annorlunda pass, hon blev svettig för första gången av ridning sen.. början av december eller så. Riktigt svettig till och med, hon var pigg och glad (och stark) men var mer lyhörd för mina hjälper inkl inbromsningar än vad hon är när jag är barbacka. Hon utnyttjar situationen lite då nämligen, vet att jag inte kan bromsa rejält hur som helst då för att det kan leda till lite väl spännande svajjighet. Speciellt nu när det är snö och sådär. Idag gick det finfint. Hon var svettig, trött men nöjd och glad när vi skrittade av hemåt. Det var jag också. Glad lycklig häst ger glad lycklig matte.. :)




















På vägen hem, när jag hoppade av för att promenera istället för att rida, så stannade hon till (som jag nämnde i tidigare inlägg) för att tugga i sig lite kvistar från ett träd och jag passade på att fota. Hon får så fina färger i solsken. Ljusbrun mule men mörk i övrigt. Fina fina hästen. :)

Hennes son Hop-Zan debuterade förövrigt 1.10 i helgen och var felfri! Verkligen kul att se hur fin han har blivit och hur han utvecklas till det bättre. Men det förstås.. med en sådan fin mamma så.... ;)

Ögonblicksbild.

Ska skriva ett inlägg om en stund, men måste lägga in en bild här först. Bilden förtjänar ett alldeles eget blogginlägg. ;)

Efter en tur i skogen så hoppade jag av på grusvägen som leder till stallet och promenerade istället. Skönt att sträcka på benen efter en tur i skogen och tant passade på att stanna till för att ta sig ett mellanmål på vägen. Hon håller blicken på mig mest hela tiden och så även när hon är i fullt sjå med att gnaga av kvistar. Den här bilden.. den.. tjaa.. kan inte sättas in i kategorin "Bästa fotot 2012" direkt. ;)

Tre gånger.

Imorse åkte jag och sambon till en närliggande ridklubb för att titta på hopptävling. Det var dags för Zeppolins son Hop-Zan att starta säsongens första tävling och det gjorde han så bra så. Felfri runda och därmed rosett med sig hem. Bra jobbat sötnöten Hop-Zan med matte Pernilla. :)

Åkte direkt därifrån till stallet för att skriva upp mig på pass och för att mocka. Skönt att ha det gjort redan då, kände på mig att det kanske skulle bli lite ont om tid för att göra just det före intaget (som jag hade idag) eftersom jag hade ärenden att fixa innan också. Fixade mat och donade före intaget och efter var det bara två höpåsar som skulle fyllas och därefter hemfärd. Nu är jag hemma och äter middag och slappar lite. Hunnit baka muffins också, hade en övermogen banan som hotades av slängning så jag bakade bananmuffins! :)

Fantastiskt fint väder idag förövrigt. Tänkte passa på att fota Zeppolin i hagen, det gick som vanligt sådär eftersom hon ville komma fram till mig hela tiden. Försökte sen fota både henne och hagkompisen Escada tillsammans men då började båda gå mot mig. Nyfikna på om jag hade något gott att bjuda på eller inte. Tanter! De ska ju bara stå där snällt och posera i solskenet så att det är lätt att ta fina bilder. Hehe.. Bästa bilden jag lyckades ta innan Zeppolin än en gång nådde fram till mig - glad som få - var denna:

Hon är bra fin hon, det är hon verkligen. Rätt mörksåhär på vinterhalvåret. Men allt klär en skönhet i sina bästa år, eller hur? ;)

Två dagar sedan skrittade vi först en sväng i Björkhagen (hästens initiativ, inte mitt - vet inte varför hon gillar att strosa runt där faktiskt) och sen tog vi sikte på ridbanan. Tänkte mig några varv i galopp (puh så jobbigt, mest för mig som får träningsvärk deluxe av det!) och sen jobba henne lite i den gångart som kändes bäst. Det gick väl bra att galoppera ett par varv åt vardera håll, sen sa min kropp att jag kunde ta och göra något vettigare. Vi fortsatte passet i mestadels trav, för det var det som gick bäst! Red på hackamore och hon kändes väldigt fin. Mjuk, följsam och "böjlig" åt båda hållen! Gick bra att ställa henne åt både höger och vänster, brukar vara knepigt med vänster men hon har visst vilat sig i form för det gick smidigt det också. I skritt tramsade hon för mycket med huvud så vi lade inte mycket krut på just det den dagen för att inte förstöra den fina känslan vi fick i traven. Båda nöjda efter passet. Hon fick godis och jag fick träningsvärk. Schysst deal! För hennes del iallafall. ;)

Hoppas på bra väder imorgon, då ska vi ut i skogen!

Om 1,5h ska jag åka till stallet igen. Det är jag som har kvällen ikväll. Ta bort de högar som lär ha dykt upp i Zeppolins box och ge hästarna kvällsmat. Släcka och stänga. Åka hem och duscha. Sova. :)

Vinter på riktigt.

Nu har Zeppolin fått ha på sig innetäcke i stallet i tre nätter (vilket också innebär innetäcke under utetäcket dagtid). Man kan säga att vintern kom hit på allvar till slut också. Tidigare under vintern (och så decembermånads höstwannabeväder) har hon stått naken inomhus då det har varit fullständigt onödigt att ha täcke på med tanke på hur många grader det har varit ute och inne. Hon har inte visat tecken på att frysa och har haft mat att tugga på även nattetid (mat och mat, hon ser halm som mat och det får hon varje kväll utöver kvällsmaten så..) så hålla värmen har inte varit några problem. Vintern på riktigt till slut helt enkelt, med snö och minusgrader och fruset vatten ute i hagen och allt det där.

Zeppolin är pigg och när vi gav oss ut på en ridtur ett par dagar sedan så var hon förstås inställd på granätning. Jag låter henne hållas i början för jag råkar veta att efter mindre än halva turen så är granarna inte intressanta längre och tant är upptagen med att enbart vara pigg och måste "hålla koll" på allt omkring. Vad gör väl en gran (eller femton) i början av turen då liksom? ;)

Sist kortade jag tyglarna för att trava lite. Plötsligt satt jag på en fiolsträng modell stor (600+ kg liksom) som helst ville skippa tönteriet det innebär att trava vettigt (läs: inte så fort att matte skumpar omkring, barbacka you know..) och istället trava fort eller galoppera. Jag tog efter 100m ett djupt andetag och satte mig ordentligt tillrätta och sa högt till Zeppolin att någon explosion vill jag inte veta av och så fattade jag galopp. Det gick ju utmärkt, i säkert 150m. Efter 150m saktade hon av till trav. Slängtrav? Faktiskt inte! En rejäl ökad trav med schwung (?!) och allt. Ursäkta, men brukar dressyrloppan bita hästar mitt under ridturer bara sådär ändå eller? Det var inte ens obekvämt för mig uppepå, som var inställd på just slängtrav. Sen blev det dock avsaktning och då blev det skumpigt och matte blev trött. Vi skrittade resten av turen hem sen och jag svettades trots de -14 graderna i luften. Puh.

Nog är det spring i de där benen kan man säga.

Undrar när jag har råd att skaffa en ny (begagnad) sadel som passar.. Barbacka är mysigt vintertid för det är skönt med kroppsvärme när det är kallt ute, men när det gäller att hålla igång på ett vettigt sätt i alla gångarter på en pigg studsig tant så är det i längden lite jobbigt. Men vi kämpar på! Vi har roligt och det är huvudsaken. :)

Ska snart iväg just till stallet. Ridtur innan solen går ner är planen. Det blåser rätt mycket ute.

Hittade en gammal bild på Zeppolin på datorn idag. Tror jag har nämnt just exakt detta förut men då får det väl vara så. Hittade en bild som är sju år gammal. På bilden har hon samma nosgrimma som jag använder på henne nu på det vanliga tränset (dvs inte tränset jag satt hackamoret på). Håller bra än och ser inte slitet ut! :)

50/50.

Den där tanten alltså, hästen som jag ger service till dagligen för att hon ska må så bra som möjligt, hon är lite lustig hon. Okej för att hon är ett matvrak, men sist jag red ut i skogen (i strålande solsken, härlig vinterdag!) så stannade hon vid första bästa granen som dök upp och där tänkte hon seriöst parkera. Jag lät henne veta att det inte riktigt funkar så när man ska ut på ridtur, man parkerar inte vid en gran bara för att den råkar stå bra till och är mumsig. Visst, jag hade hackamore (ät-tränset) på eftersom vi var ute för att skritta, men det betyder inte att vissa fyrbenta matvrak ska stanna vid varje gran som dyker upp. Det är inte bara en gran i skogen om man säger så nej. Ville gärna hinna hem före mörkret och inte spendera natten sittandes på en ätande häst i skogen.

Kompromiss: Hon får äta om hon kan göra det utan att stanna. Ibland fastnade hon och blev tvungen att stanna för att en gren var för tjock för att bita av, men där går gränsen. Det var första halvan av ridturen som användes till att äta på var och varannan gran. Andra halvan såg hon plötsligen inte en massa mumsiga granar utan såg och hörde istället potentiella monster (givetvis hästätande) både här och där i skogen. Hon blev plötsligt mycket mer häst att sitta på, spänd och trippade ömsom fram på tårna ömsom "vanligt" men väääldigt snabb skritt istället. Det höll i sig tills vi kom till bilvägen som leder till stallet. Då gick hon över till att enbart ha lite lagom (hmpf.. nåja..) bråttom istället. När hon gick och åt av granarna så tänkte jag att vi kanske rentav ska ta en liten galopp en bit fram. Den planen försvann exakt i samma sekund som hon började trippa fram. Jag må ha bra balans på henne, men vissa dagar är det inte läge att leka med ödet och jag var inte på humör för att ligga och sprattla i en snödriva pga pigg studsig häst.

Det är dock bra att hon är pigg. Har hellre en sådan häst än en trög tråkig en.
Även om hon gör det lite väl spännande emellanåt att vara ute på ridtur i skogen så föredrar jag piggtant framför slötant. ;)

Hennes fina son Hop-Zan hoppade i helgen på en träning för Peter Eriksson. Såg ut att ha gått bra! :)
Minns ju fortfarande hur hans allra första tävling var. Jättefin på framhoppningen och sen inne på banan blev det lite som det blev även om han fick till några fina språng då också. Han har verkligen utvecklats mycket sedan dess! Var trots allt sju (?) månader sedan han tävlade för första gången om jag inte minns helt galet fel. Ser framemot att se hur han utvecklas och mognar till sig än mer. Blir nog bättre än mamma sin till slut... :)

Om tjugo minuter kommer hästarna in. Jag ska åka dit lite senare idag, även om det (i vanlig ordning) innebär att jag kanske inte riktigt får mocka ifred pga social och kelen häst men det kan jag leva med. Åker jag dit nu lagom tills hon kommer in från hagen så är jag värd lika mycket som en nergrävd sten i skogen - dvs inget. Så länge det finns mat så märker man knappt att matte existerar, om inte nämnda matte är jobbig och puttar på en alternativt kommer med en smaskig morot. ;)

När det inte finns mat i närheten så är matte värd myyyyycket mer helt plötsligt. Rentav omtyckt och himla trevlig att ha i närheten. Jag är ju givetvis inte alls partisk i det här utan heeeeelt objektiv angående min söttant. *harkel*

Skrittrunda vs Ätrunda.

Det var fint väder idag. Fint väder tycker vi om, både hästen och jag. Klart vi passar på att ge oss ut på en tur då. Man är väl inte dum heller! På med skydd, tjockt mysigt täcke att sitta på och träns med hackamore på. Tränset som även går under namnet "ätartränset". På med hjälm och varma vantar och så kravlade jag mig upp på hästen. Off we went!

Mer eller mindre vingliga 43 min senare var vi hemma igen, jag hoppade av och fick en förväntansfull Zeppolinmule och tindrande hästögon riktade mot mig och mina händer. Ridtur klar = matte hoppar av = matte stoppar handen i fickan och gräver fram godis till hästen = omnomnom. ;)

Vinglig tur alltså? Ja. Man kan tro att det är halkan som gör det, men så är det alltså inte. Det är alla granar som ställer till det. De har inte vett nog att stå uppradade på endast en sida av stigen utan står ibland på vänster sida och ibland på höger. Det blir vingligt då när man är en tjockishäst med sug efter mat och ska försöka hinna med att ta en tugga än här och än där. Gärna från varenda gran som passeras. Någon måtta får det dock vara och man får skärpa sig och inte alls äta från varenda gran i skogen.

"Det är väl bara att säga åt henne att hon inte får äta!".

Klart det är. Men hackamoret går inte under namnet "ätartränset" för intet. Det gör det för att när vi är ute och skrittar så får hon hemskt (?) nog ta tuggor här och där. Dock inte heeeela tiden, för då kommer vi aldrig hem igen. Hon är bra på att ta tuggor i farten, men ibland fastnar man liksom lite om grenen vägrar gå av eller om det är extra smaskigt. Då får jag som matte påminna henne om att vi inte är ute på ätrunda i första hand utan en skrittrunda. Motion helt enkelt. Vi (nåja, hästen..) dog lite vid ett omkullfallet träd som vi sett tjugo gånger förut. Det kan ju ha muterat sen sist.. så att säga.

Jag hade utsläpp av hästar, så jag var i stallet fem i halv åtta. Det tog extra lång tid att ta ut hästarna idag, eftersom jag tog de flesta en och en istället för att leda ut två hagkompisar samtidigt. Jag valde att göra så för att låta de hästar som är oskodda (dvs barfota) få ta den tid de behöver för att ta sig fram på den ishala vägen till hagen. Två hästar är barfota runtom och de smööööög ut i hagen idag. Sen är ett par hästar oskodda i bak, de har inte heller speciellt bråttom nej. Är det halt så är det!

Red efter utsläppet och sedan var det "bara" resten kvar. Att mocka åt två hästar, fixa vatten åt två hästar, fixa mat åt två hästar och så vidare åt två hästar.. In med torv till min, in med halm till den andra. Allt som allt tog stalldonandet inkl utsläpp fem timmar och fyrtio minuter. En vän undrade sen om jag inte borde flytta in där.. ;)

Jag är utan bil just nu. Den lade av i fredags och har fått skämmas under helgen. Just nu är den på väg till Tierp (alternativt är redan framme där) med hjälp av pappa och bror. Där kan de få skämmas och skärpa sig och komma tillbaka när den är pålitlig igen. Skulle fått en annan bil i utbyte idag, men den lade av en bit hemifrån mina föräldrar när pappa var på väg hit med den. Eh.. Tur i oturen antar jag, att den lade av där och inte efter att jag fått hit den och sen ska använda den och den vägrar funka.

Hur som helst.. ville bara uppdatera lite nu när jag hade tid att skriva.

Kruttant redo för tur: