Efter att snabbt ha kollat upp när jag uppdatera den här bloggen sist så skämdes jag. Femton dagar sedan. Jösses. Jag har å andra sidan inte varit överdrivet aktiv med att uppdatera bloggar på annat håll heller, men det är en rätt värdelös ursäkt.
Hur som helst så går det bra med Zeppolin. Hon och Allison är bästa vänner och det går dessutom utmärkt att ha dem två ihop med två andra hästar som "flyttat in" i deras hage. De två är ett team och så är de andra två ett team. Skimlarna vs brunisarna. Skämt åsido, men de är uppdelade just så, ironiskt nog.
Zeppolin har fått nya skor (i fredags) och hovslagaren var väldigt bra. Jag är nöjd. En ren chansning som visade sig bli en fullträff. Honom ska jag ta nästa gång hon ska skos också. Lika bra att hålla sig till en bra när man väl hittat en bra så att säga.
Igår red jag ut barbacka i skogen i mörkret med Ylva och Classe som sällskap. Ylva hade pannlampa. Det behövdes kan man väl kanske säga i och med att man inte såg så mycket överallt. Zeppolin är inte mycket för att fjompa sig i mörkret som tur är, så det gick utmärkt att både skritta och trava lite. Hon var lugn och snäll.
Idag däremot, idag var det fart i henne när vi red ut i skogen. Ingen lång sväng, men vi hann både skritta och trava. Någon måste ha hällt turbobränsle i hennes mat för fasen, för hon var laddad ut till tåspetsarna men gjorde inget annat än att dra upp huvudet och öka traven lite mer än vad jag önskade så jag hade fullt upp med att bromsa. Hästskrälle. Kul att hon är så pigg och glad förstås, vore trist med en trög häst som inte tycker att det är så värst spännande eller roligt att vara ute i skogen. Nåja, när vi powerskrittat hela grusvägen hem sen så var hon nöjd över att få äta sin middag och själv tog jag äntligen tag i att smörja tränset. Har bara sneglat på det i två veckor och tänkt "Imorgon måste jag smörja tränset.. det är smutsigt". Joråsåatt.. idag blev det av. Smörjde förbygeln och mina stövlar också. Det behövdes. Egentligen behövs nya stövlar, men det är inget jag kan prioritera just här och nu.
Flera gånger på sistone har jag struntat i att åka till stallet på eftermiddagen för att istället åka dit runt klockan sex istället eller sådär. Varför? Jag får mer tid med henne då. Hon är inne i boxen när jag mockar, hon finns i närheten hela tiden när jag fixar vatten och allt annat. Det är hon ju inte om hon står ute i hagen tills jag är klar med alla sysslor i stallet och sedan "Bara" har henne kvar att ta hand om. Dessutom är hon väldigt social efter att ha ätit sin middag. Hon vill kela, bli kliad, bli pussad, prata med mig och buffa på mig mest hela tiden då. Det gör mig alldeles varm i hjärtat. Älskade häst. Djur kan man verkligen älska tills man nästan går sönder och veta att det är ömsesidigt. Ovillkorlig kärlek. Kravlös kärlek. Tänk om det kunde vara så bra med övriga saker också?
Nåja.. Nu har jag iallafall uppdaterat lite åtminstone. Det flyter på helt enkelt med henne och vi siktar på att komma igång mer ordentligt igen nu efter att ha haft ett kort uppehåll (vila) igen. Synd bara att vintern fick för sig att komma nu helt plötsligt såhär lagom till påsk. Skitväder. Vår var det ju? Ge mig vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar