Framåt.

Började stalldagen igår med att fodra lunch. Därefter var det dags för mockning, men innan dess fyllde jag (äntligen) på med betfor eftersom jag hade varit och köpt det på vägen till stallet. 25kg räcker ett bra tag. Vägrade köpa en säck på 40kg eftersom det hade varit alldeles för tungt för mig att handskas med och sådär. Bökigt. Körde in en torvbal i stallet eftersom jag skulle fylla (äntligen, igen) på med torv i boxen efter mockningen. Halmen ligger kvar bättre och det är oftast mindre att mocka ut när man har torv under halmen. Skitbra faktiskt eftersom det är 2,5 vecka kvar tills det kommer ny halm igen. Fixa mat och vatten och sopa efter mig. Tog fram grejerna jag behövde för att rida och så hämtade jag in hästen och började göra iordning henne. :)

Igår skrittade jag en sväng på grusvägen som leder bort från stallet, därefter styrde vi in på ridbanan för ett pass i skritt och trav. Jag var helt förvånad och paff, för det gick jättebra i både skritt och trav. Hon var väldigt samarbetsvillig och duktig. Jag kände mig stolt över att vi lyckas prestera det vi gör trots att det är som det är (dvs att jag inte är världens bästa ryttare direkt..). Vi passar ihop på ett konstigt sätt hon och jag, hon har lärt sig mina halvskumma hjälper som jag ger ibland och det funkar. ;)

Idag ska jag till stallet till halv tre, så jag ska åka om en stund. Jag ska mocka, fixa mat och vatten och därefter ta in henne från hagen och greja med henne för att sedan rida. Fint väder ute idag, så det blir nog en kort sväng i skogen och avslutning på ridbanan med lite lätt arbete i skritt och trav. Så ser iallafall planen ut, men den kan förstås ändras på vägen, det vet man aldrig.

Huruvida jag ska behålla henne eller inte är en evig fråga som poppar upp mest hela tiden från alla möjliga håll. Mamma tar tex för givet att jag inte ska behålla henne, medan alla andra håller tummarna för att jag kommer att behålla henne. Var står jag i saken? Tjaa.. med den hjälp jag redan har nu och sådär så lutar det åt att hon blir min som i MIN (dock inte ägd av mig). Jag tänker bestämma mig innan mars är slut. Vilket är snart. Hilfe! Men det blir nog bra, jag ska fundera ordentligt och tänka på täcket och benskydden som snart dimper ner i en stallkompis brevlåda eftersom vi är några stycken som sambeställt från Börjes.. Ehrm.. just det. *harkel*. Köpa saker till en häst som man kanske bara har två månader till.. hur troligt låter det att hon åker hem igen..? :)

Hur som helst, dags att hoppa i stallkläderna. Zeppolin - here I come!

Trippetitipp.

Min Drottning och jag begav oss ut på en skogstur med Anki och Gold som sällskap. Gold är en unghäst som dessutom vilade igår, han hade nerverna utanför skinnet mest hela tiden och trippade fram på tårna här och där för det var så mycket spännande och skrämmande saker ute i naturen. Zeppolin blir ibland en tönt när andra hästar är med, saker hon knappast skulle bli "rädd" för i vanliga fall flåsar hon över eftersom den andra hästen reagerar på vad-det-nu-är. Bra gick det iallafall, skönt att komma ut. Nu får vi (jag) skärpa oss och komma igen när det gäller motionering. Nu börjar det bli varmare igen efter den snöiga och iskalla påsken. Ge mig VÅR!

Igår tänkte jag att jag idag inte skulle ha in någon halm eftersom torv skulle anlända idag. Idag hade jag in halm, tänkte inte ens på att torven kanske hade kommit. Det fick jag reda på sisådär en minut efter att ha haft in halm. Hade jag använt ögonen (och för all del kommit IHÅG att torven kom idag) och tittat ut genom fönstret i närheten av Zeppolins box så hade jag sett torvlasset utanför. Suck. Nåja, jag har åtminstone kört in mina sex balar till foderladan. Det var tungt. Värst var det att lyfta dem från backen till pallarna jag har mitt foder på. Första gick bra, resterande fem gick skapligt trögt. Armarna ville inte riktigt vara med, de blev trötta...

Imorgon får det bli bra väder tycker jag, jag ska köpa betfor imorgon också för den delen. Det är dags. Det har varit slut ett tag (ingen större katastrof) och nu har jag fått pengar så att jag kan köpa nytt. Wohoo liksom.

Rent allmänt så är det här en bekostad hästmånad.. Utöver stallhyra och hösilage så är det halva hovisavgiften, torven och om tre veckor (ungefär) kommer det halm igen och det kostar också. Puh. Jag som var glad för att jag den här månaden kommer att ha någon krona extra att röra mig med är nu mer tacksam över det faktumet än "glad". Det betyder att jag kan betala bort alla mina räkningar och kanske kanske kanske ha lite pengar över. Med lite tur. Jättekul är det när alla kostnader kommer samtidigt.. i en klump under en månad. Det är bättre när det är utspritt, men ibland blir det inte som man önskar nej.

Äsch, hur som helst, jag ska ta och se om internetbanken funkar igen så att jag kan betala de där räkningarna jag nämnde. Sedan ska jag spöa en vän i Alfapet. Det gjorde jag senast i fredags, med mer än 100 poäng. Moahaha

Two.

Hon och jag tog en månskenspromenad på onsdagskvällen. Strax efter halv nio begav vi oss ut i minusgraderna och månen sken som en lampa på oss och vägen, så det var faktiskt underbart. Vi var visserligen bara ute och promenerade 10-15 minuter men det räckte. Båda behövde röra på sig. Efter promenaden var hon socialaste hästen i Sverige. Skulle buffas och lukta på mig och vara nära mig med huvudet hela tiden, hade inget godis att ge henne heller så det var inte därför. Hon är oftast sådär om kvällarna efter klockan sex. Hon är så söt.

Idag gick vi också en promenad. Den blev kortare och hon fick äta lite gräs (det lilla hon hittade..), vilket inte direkt var mer än några tuvor här och där. Matvraket strikes again kan man säga. Inne i stallet väntade middagen och allt var fixat då jag direkt från hagen gick ut på den där promenaden.

Imorgon (fredag) hinner jag tyvärr inte rida, jag har utsläppet med början mellan halv åtta och åtta. Efter det ska jag sopa stallen och sedan fixa allt som har med min häst att göra. Mocka, fixa vatten, mat och sådär. Därefter bär det av hem för en snabbdusch och därefter får jag finbesök i form av Hanna med familj. Inte träffat henne på över två år, vilket innebär att jag heller inte träffat min guddotter under dessa år. Hon har hunnit få en lillebror (förra året) och honom har jag av förklarliga skäl heller inte träffat så det blir spännande!

Zeppolin ser okej ut i kroppen, börjar bli bättre. Känns toppen. Hon mår bra, jag mår bra när jag ser det och det känns bra att vi tillsammans tar oss framåt när det gäller saker och ting.

Äsch.. tjugo över två och jag ska upp ur sängen senast halv åtta, helst tidigare. Hatar när jag inte kan sova.. Ska dock försöka nu ändå. Kanske tvärslocknar med lite tur.

*visslar skamset*

Efter att snabbt ha kollat upp när jag uppdatera den här bloggen sist så skämdes jag. Femton dagar sedan. Jösses. Jag har å andra sidan inte varit överdrivet aktiv med att uppdatera bloggar på annat håll heller, men det är en rätt värdelös ursäkt.

Hur som helst så går det bra med Zeppolin. Hon och Allison är bästa vänner och det går dessutom utmärkt att ha dem två ihop med två andra hästar som "flyttat in" i deras hage. De två är ett team och så är de andra två ett team. Skimlarna vs brunisarna. Skämt åsido, men de är uppdelade just så, ironiskt nog.

Zeppolin har fått nya skor (i fredags) och hovslagaren var väldigt bra. Jag är nöjd. En ren chansning som visade sig bli en fullträff. Honom ska jag ta nästa gång hon ska skos också. Lika bra att hålla sig till en bra när man väl hittat en bra så att säga.

Igår red jag ut barbacka i skogen i mörkret med Ylva och Classe som sällskap. Ylva hade pannlampa. Det behövdes kan man väl kanske säga i och med att man inte såg så mycket överallt. Zeppolin är inte mycket för att fjompa sig i mörkret som tur är, så det gick utmärkt att både skritta och trava lite. Hon var lugn och snäll.

Idag däremot, idag var det fart i henne när vi red ut i skogen. Ingen lång sväng, men vi hann både skritta och trava. Någon måste ha hällt turbobränsle i hennes mat för fasen, för hon var laddad ut till tåspetsarna men gjorde inget annat än att dra upp huvudet och öka traven lite mer än vad jag önskade så jag hade fullt upp med att bromsa. Hästskrälle. Kul att hon är så pigg och glad förstås, vore trist med en trög häst som inte tycker att det är så värst spännande eller roligt att vara ute i skogen. Nåja, när vi powerskrittat hela grusvägen hem sen så var hon nöjd över att få äta sin middag och själv tog jag äntligen tag i att smörja tränset. Har bara sneglat på det i två veckor och tänkt "Imorgon måste jag smörja tränset.. det är smutsigt". Joråsåatt.. idag blev det av. Smörjde förbygeln och mina stövlar också. Det behövdes. Egentligen behövs nya stövlar, men det är inget jag kan prioritera just här och nu.

Flera gånger på sistone har jag struntat i att åka till stallet på eftermiddagen för att istället åka dit runt klockan sex istället eller sådär. Varför? Jag får mer tid med henne då. Hon är inne i boxen när jag mockar, hon finns i närheten hela tiden när jag fixar vatten och allt annat. Det är hon ju inte om hon står ute i hagen tills jag är klar med alla sysslor i stallet och sedan "Bara" har henne kvar att ta hand om. Dessutom är hon väldigt social efter att ha ätit sin middag. Hon vill kela, bli kliad, bli pussad, prata med mig och buffa på mig mest hela tiden då. Det gör mig alldeles varm i hjärtat. Älskade häst. Djur kan man verkligen älska tills man nästan går sönder och veta att det är ömsesidigt. Ovillkorlig kärlek. Kravlös kärlek. Tänk om det kunde vara så bra med övriga saker också?

Nåja.. Nu har jag iallafall uppdaterat lite åtminstone. Det flyter på helt enkelt med henne och vi siktar på att komma igång mer ordentligt igen nu efter att ha haft ett kort uppehåll (vila) igen. Synd bara att vintern fick för sig att komma nu helt plötsligt såhär lagom till påsk. Skitväder. Vår var det ju? Ge mig vår!

We are alive!

Jodå, både hästen och jag lever. Att jag inte har uppdaterat bloggen beror helt kort och gott på att inget spännande har hänt eftersom hon har vilat en vecka. Två dagar sedan åkte jag till stallet till klockan tre eftersom Zeppolin skulle släppas ihop med ett sto i hagen bredvid. Hur gick det då tro? Skitbra! Lite pip och Zeppolin sparkade bakut mot Allison (som dock gick undan redan innan Zeppolin lyfte baken) och sedan var de polare precis som de varit över staketet i 1,5 månad. Zeppolin viftade med frambenen vid något tillfälle på ett lustigt sätt som jag aldrig sett henne göra förut, alltså mot Allison när hon kom för nära. Hur som helst så är de kompisar, de gick en meter ifrån varandra efter en stund.

Hur var det igår när jag kom till stallet då de spenderat hela dagen ihop? De stod tätt tätt tätt ihop och tittade på mig när jag parkerade bilen. Zeppolin stod med huvudet och främre delen av kroppen tätt intill Allisons rumpa. Hur söta som helst! Bästisar på kort tid kan man lugnt säga. Blir "spännande" att se hur de reagerar när Vanilla ska in i hagen med dem. Just nu går Vanilla i hagen Zeppolin gått i sedan hon kom till mig. Detta för att alla tre ska ha en chans att stifta bekantskap med varandra över staketet innan alla släpps ihop. Både Zeppolin och Vanilla är ranghöga och har alltid bestämt i hagen. Få se vem av dem som tar kommandot sen, jag skulle gissa på att det blir Zeppolin, men det vet man aldrig. Hon kanske viker undan för första gången sen jag lärde känna henne? Who knows, de löser det där själva när tiden är inne. Nu trivs Zeppolin iallafall med att ha en hagkompis! :)


Men ursäkta? Det här har definitivt inget med hästar att göra, men var fasen är inställningen där man kan byta utseende på texten?! Den är borta, varför har de tagit bort den funktionen? Suck. Jag vill ha trebuchet som alltid och inte den här stilen.. blä.

Oj, dags att gå till tvättstugan. Återkommer.

Då var nästa omgång med tvätt islängt, en maskin med lakan/örngott/handdukar och en maskin med diverse kläder, bland annat stallkläder då de behövde tvättas. Lär bli intressant att dra på sig ridbyxorna senare idag.

Igår hade jag bestämt mig för att rida om det så skulle varit orkanvindar och snöstorm eller annat lika drygt.


Det var varken snöstorm eller orkanvindar, däremot var det mörkt. Mycket mörkt. Jag skulle rida på ridbanan eftersom det dels var mörkt och dels så kändes det som att ett pass på ridbanan behövdes (bara skritt och trav dock). Anki kom in från sitt pass på ridbanan och informerade om att strålkastaren som lyser upp ridbanan har gett upp. Hurra! Jag ignorerade det hela, drog på reflexer och skrittade en sväng på vägen som alltid innan pass på ridbanan.

Red in på ridbanan och visst var det mörkt, men det gick ändå att rida där. Så länge man har en häst som inte ser spöken överallt bara för att det råkar vara mörkt så går det bra. Dessutom sitter det en lampa vid hösilaget vid ena kortsidan av stallet som är mot ridbanan och den lampan går igång när man passerar den, så just den halvan av ridbanan såg man lite mer på så att säga. Zeppolin gick hur som helst bra, bäst i skritt men det gick bra till och från i traven också. Ska väl börja någonstans antar jag. Huvudsaken är att hon jobbar med de muskler som behöver byggas upp och bli starkare igen, som på den gamla goda tiden. Jag var nöjd efter passet iallafall. Hon var nöjd med att strax före sju få äta upp resten av sin middag som jag så snällt portionerat upp åt henne på två delar. Hon fick hälften innan ridturen för att jag vet att hon är hungrig när hon kommer in (de har ju mat inne hos sig då de kommer in från hagarna) och för att jag inte kände för att rida henne på tom mage så att säga. Hon var lerig som bara den och det tog tid att få henne någorlunda dammfri innan ridturen. Hon tyckte nog dock att det var hur skönt som helst att matte stod och borstade i en halv evighet med tre olika borstar. :p

Idag är det strålande solsken, jag ska rida i eftermiddag. Få se om det blir en kort sväng i skogen och sedan avslutning på ridbanan eller om jag helt håller mig till skogen idag. Det visar sig när jag kommer till stallet och bland annat ser hur ridbanan ser ut (om den är frusen eller ej) efter minusgrader inatt. Känner på mig att skithästen rullat sig idag också, nu när hon går i en hage som är två eller tre gånger som stor än den förra = massor med plats att rulla på sig. Jag är evigt tacksam för att hon aldrig blir "spacklad" med lera dock, sådär så att det är som stora lerkakor på halsen och så vidare.

Avslutar med två bilder. Ett där Zeppolin har sitt nya regntäcke (jag slängde på henne det när det var tokvarmt ute en dag häromveckan, bytte bort det varma täcket just den dagen bara.. hon tyckte nog att det var skönt!) och så ett suddigt där hon och Allison står och tittar på mig som parkerar bilen. :)