Finn ett fel.. Förutom täcket som åker på sniskan vareviga dag i hagen.
Hästen står i en halvmeter hög snö, 1,5m ifrån mig. Ätandes kvistar/grenar och jag har skor som räcker till fotlederna på mig.
Man skulle kunna säga att jag efter flera minuter ("Kom nu Zeppolin" osv hjälper inte i detta läget nej) gick upp bakom henne i spåren och smackade. Hon gick upp på den upptrampade stigen som finns till och från hagen, men nöjde sig inte med det utan gick vidare till ridbanan.. Som också har mycket snö = matte kan inte gå efter (för nej, frös om fötterna så det räckte redan utan extra snö i skorna). Hon lunkade sedan iväg i djupsnön mellan hagarna istället för att gå åt det hållet där jag var. Detta i sig är fascinerande eftersom hon inte gillar att gå i djupsnö - hon kunde knappt ta sig fram ens, men framåt/bortåt skulle hon ändå tydligen. :p
Därborta mellan hagarna fanns dessutom något ätbart plus att hagkompisen följde med längs staketet så hon hade sällskap där hon stannade och åt. Jag hämtade till slut en hink med lite mat i, skramlade med den och hon noterade detta men fortsatte att äta det hon hittat (torra växter). Dock känner jag min häst väldigt väl efter alla dessa år så jag bjöd helt enkelt Aztor (som stod bakom mig med sin matte) på maten i hinken och då DÅ reagerade Zeppolin.
"VA?! Nä nu jäv... han äter MIN MAT!!" och så började hon gå mot oss. Stannade till och då räckte jag hinken till Aztor igen varpå hon blev ännu mer upprörd ("SERIÖST MATTE!! HAN ÄTER MIN MAT!!!!") över att jag gav mat till en annan häst så hon kämpade sig fram i snön och fattade till slut galopp för att ta sig fram lättare/fortare. Haha.. Hon fick äta det som var kvar och så kunde vi gå in. Slutet gott, allting gott. ;)
Tur att hon gillar mat och tur att jag vet vad som triggar igång avundsjukan i henne. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar