Åt frukost och slappade lite, åkte sedan till stallet för att pyssla. Tog in henne för att borsta och kände att smärtorna lagt sig, det fick bli den där turen trots allt. Kommer innebära att jag har ont ikväll och troligtvis imorgon också, men kände där och då att det är det värt nu när det blir som ett "avslut" innan bebis anländer. Valde att rida med sadel, dels för att se om det kanske skulle kännas bättre (haft problem med kraftig håll på ena sidan av magen de få turer jag tagit senaste månaderna) och dels för att Zeppolin skulle få känslan av att vara en ridhäst "på riktigt" för en gångs skull. Det verkade uppskattas, även om jag knappt kunde dra åt sadelgjorden. En viss tant har sommarformen kvar, såklart. Dessutom är jag svagare och så spände hon ut magen. Ingen bra kombo men det gick bra till slut ändå. ;)
På med sadel, huva, träns och så hjälm på mig. Drog ridstrumporna lite snyggt över mina stora mjukisbrallor och så fick hon snällt posera utanför stallet innan vi red iväg.
Vi red iväg och det var en mycket pigg och alert tant jag kravlat mig upp på! Hon var på väldigt gott humör och då kände jag att det verkligen var rätt dag för den här ridturen. Vi har inte ridit den där svängen på ett tag, så det bidrog nog också till att hon tyckte att det var extra roligt. När vi kom till den "stora ängen" man rider på för att ta sig ut i skogen och vidare hem så sken hon upp än mer. Kanske kanske skulle matte låta henne springa lite? Hoppas kan man ju...
Det är fel på fotografen på ryggen, sådär lutar inte ängen egentligen. ;)
Till hennes stora glädje så kortade jag tyglarna, ställde mig upp i fältsits (rida lätt som höggravid är inte så skönt nej) och greppade tag i manen och så fick hon trava ett par hundra meter. Överlycklig häst! Det fick allt räcka. Hon blev varm och jag fick mjölksyra i låren, vi är lika vältränade just nu båda två kunde jag konstatera. ;)
Tog oss in i skogen och så hemåt. Kunde inte annat än le. Hon var som sagt så pigg och glad, det smittar av sig. Tänkte än en gång på vilken tur jag har som har henne!
Väl tillbaka i stallet var det säkert en vacker (*harkel*) syn när jag tog mig ner från ryggen. Gled ner och när jag väl närmade mig backen så vek sig benen av mörhet och akut vekhet att jag hamnade på huk - ett under att jag inte druttade på baken i samma veva. Zeppolin tittade på mig och undrade väl vad jag höll på med och tyckte nog att jag kunde skynda upp på benen ordentligt istället, så att hon kunde få sin obligatoriska "efter ridtur"-godis (läs: några bitar banangodis från Granngården). In i stallet, svampa av henne och så ut med henne i hagen. :)
Helt klart en fin sista ridtur innan bebis gör entré! Får se hur lång tid det dröjer efter förlossningen innan jag är uppe på hästryggen igen. Misstänker att det tar ett tag pga ömmande underliv och instabilt bäcken.. Ska inte ha för bråttom med det "bara för att", det måste få tid att läka och bli bra innan jag ger mig på ridning. Förr eller senare är jag uppe på ryggen igen och vi kan börja bygga upp kondis och muskler tillsammans efter ett relativt slappt år. :)
Vemodigt är det minst sagt, det här med att inse att det inte blir fler ridturer på ett tag. Dock är det för en bra saks skull jag har ett uppehåll nu ett tag framöver, dessutom träffar jag Zeppolin varje dag ändå och får min dagliga dos av muldoft, gos och hästnärhet. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar