Idag hade jag planer på att hoppa. Hade tankar om att bygga ett hinder eller två på ridbanan för ändamålet. Sedan insåg jag hur mycket det blåste ute och jag tappade lusten. Dessutom är det drygt att hoppa när det är andra på banan så jag bestämde mig för att vi skulle rida lite i sommarhagen (den som Zeppolin med hagkompisarna går i from förra året). Där står tre hinder, två små kryss och ett annat.
Jag tänkte att om hon känns okej (läs: inte alltför pigg) så kan vi hoppa några språng. Hon kändes lite trött men ändå framåt, med andra ord perfekt för att hoppa. Första språnget blev knappt ett språng då Zeppolin tycker att det här med att travhoppa är för töntar och dessutom var det ju så lågt att det knappt var värt att lyfta benen. Dock hoppade hon istället för att ta ett stort travsteg över. Efter det kom hon på vad det var vi precis gjorde - vi HOPPADE ju! Om än lågt och i trav, men vi HOPPADE. Sen gick det knappt att få henne att springa ordentligt (läs: som jag ville att hon skulle). Skritta gick knappt, hon skulle småtrava istället och bara väntade på en galoppfattning. Här skulle HOPPAS och det ordentligt! Vi pratar alltså om kryss som i bästa fall är 40 cm i mitten där bommarna möts. Om ens det.
Det där jag tänkte om att hon kändes lite trött var nu ett minne blott. Hon var taggad och tog det hela på största allvar. Så fort vi vände upp mot ett hinder i galopp så var 5-7 galoppsprång innan avstamp/avhopp av modellen "laddad från topp till tå inför stort hinder". Hon laddade som om det vore en meter eller högre. Sögs mot hindren som om det satt en stark magnet i bommarna som drog henne till sig. Blev väl fem språng totalt varav fem blev lyckade. Mycket pigg häst som hoppade stort och ordentligt. Stark, men det är hon alltid vid hoppning. Pigg likaså. Snacka om att hon saknat att få hoppa.. Men nu har vi tagit första steget till det (stocken i skogen räknas inte). Heja oss! :)
Dock måste vi ha en diskussion om det här med att svänga och sakta av när matte (dvs JAG) säger det. Inte tio meter senare eller något sådant. Hon var så pigg och taggad av hoppningen att hon ignorerade det faktum att jag tyckte att hon skulle sakta ner efter varje språng och för all del svänga istället för att galoppera in till mitten av hagen eller så innan hon var artig nog att lyssna på vad jag sa/gjorde. Knäpptant. Nog för att det är roligt att hoppa, men man måste lyssna även efter hindren. Helst alltså. ;)
Jag förstår henne dock.. det var ett tag sedan vi hoppade "ordenligt", när det dessutom var på en så pass öppen yta istället för på ridbanan där hon har mindre svängrum (bra för mig iofs..) efter varje hinder och därmed måste svänga (om än tvärt ibland pga sprallig efter språng) vare sig jag säger det eller inte så blev det liksom gladjerus modell stor i henne. Hon var genomlycklig under hoppningen. När vi sedan skulle trava av så sneglade hon mot hindren hela tiden, trots att vi travade av i andra änden av hagen just för att hon skulle fokusera bättre och varva ner. Hon hade gärna hoppat lite till, men jag tyckte vi kunde nöja oss med fem språng idag. Mjukstart. :)
Mycket nöjd häst efter ridpasset. Det vet vi alla vad det innebär: Nöjd häst = nöjd matte.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar