Igår skrittade jag ut en sväng, som mjukstart efter sex dagars vila för Zeppolins del. Jag har jobbat en hel del och därefter skitväder som knappast lockade till ridning (spöregn och vind). Vi hade sällskap av en ponny när vi var ute, de hakade på när ägaren fick höra att vi bara skulle skritta. Zeppolin var på gott humör och ville vid tre (!) tillfällen svänga in i skogen "sådär ändå", där det inte var stigar alltså. Jag sa åt henne att när vi har sällskap så får vi kamma till oss och hålla oss på den planerade rutten och inte ta avstickare in i skogen över stock och sten. Inte blev hon putt för det inte, utan gick glatt vidare där hon skulle istället. Grusvägen hem hade hon väldigt bråttom så vi gick ifrån ponnyn där. Lagom socialt av oss. Inte. ;)
Idag fick hon gå in och äta lite innan vi gav oss ut på en tur i skogen. Hade inte hjärta till att rida henne direkt "från hagen" eftersom jag hörde magen kurra när jag borstade bort all lera utomhus innan jag kunde ta in henne i stallet. Hon fick därför äta lite medan jag fixade klart alla höpåsar och hinkar, därefter var det dags för ridtur. Måttligt glad häst när jag tog ut henne mitt i middagen, men när vi väl skrittat iväg så var det glömt och hon var på strålande humör. Trevligt!
Kände på mig att hon skulle vara pigg och behövde springa av sig lite så det var en del trav och galopp inplanerat. När vi hade galopperat och skulle trava av (ett varv runt lilla öglan) så var hon verkligen superfin! Hon var framåt och gick på tygeln som hon skulle och kändes bara hur mjuk och härlig som helst. Sådant får en verkligen på gott humör. När vi saktat av till skritt och hon fått långa tyglar så hoppade jag av och ledde henne sista kilometern hem. Nöjd häst - nöjd matte. :)
1,5 vecka sedan bytte jag till vanligt tränsbett då jag skulle longera. Har inte orkat bytt tillbaka till annat bett sedan dess och tur är väl det kan man säga. Hon går nämligen mycket bra på vanligt tränsbett! Hoppade till och med på ängen häromveckan med det bettet på, gick utmärkt och bromsen funkade ändå som den skulle. Idag var bromsen lite knagglig på ett par ställen när vi skulle bromsa in lite i galoppen, men det är smällar man får ta. Det är ändå inte meningen att man ska behöva dra dem i munnen en massa för att de ska sakta ner/stanna, lyda ska de göra ändå. Brukar dock ändå ha skarpare bett än vanligt tränsbett för att det brukar funka bättre, men nu när hon har haft det vanliga tränsbettet ett tag och det funkar bra så känns det onödigt att byta till annat. Kommer dock byta till det tredelade när vi ska hoppa lite mer seriöst, hon blir lätt lite väl taggad och då är det himla bra om jag kan få lite "hjälp" med inbromsningen. Fusk med skarpare bett men äh - hon har mest gått på tredelade bett hittills i sitt liv och det funkar bra i sådana lägen, då känns det som om vi fortsätter på den linjen vid just hoppning. I övrigt kan vi lalla runt med vanligt tränsbett som vi gör nu. Ena tränset har nu vanligt tränsbett som sagt, det andra har jag hackamore på. Varvar mellan dem och rider med båda tränsen varje vecka, aldrig en vecka med enbart ena tränset. Omväxling förnöjer. Beror lite på vad vi ska göra och i vilka gångarter.. :)
Imorgon blir det antingen en tur i skogen eller vila. Det beror, med handen på hjärtat, på vädret. Är det dåligt väder så tänker jag inte rida. Det blir varken hon eller jag glad av. Är det uppehållsväder så tar vi en tur. Annars blir nästa tur på söndag eftersom jag jobbar hela lördagen (går av dygnspass halv sex) och sällan är sugen på att rida efter det på kvällen. Kanske blir longering eller "lydnadsträning" på ridbanan i bästa fall. Få se vilket humör vi är på när helgen kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar