Ibland blir det knas.

Igår när jag åkte till stallet så ramlade avgasröret ner från sin plats framtill under bilen i närheten av stallet. Tur i oturen att det var 20m till en parkering så att jag kunde köra in där med avgasröret skrapande mot backen. Make hemma med sonen som skulle sova (dessutom bilbarnstolen i min bil så han inte kunnat åka till mig ändå med sonen), föräldrarna bor sex mil bort och tjaa.. Återstod för mig att ta hand om det hela själv efter instruktioner från min pappa per telefon innan jag skred till verket. Fick låna en domkraft men den hände det något med när jag skulle köra in den under bilen så det var bara att glömma att jag skulle kunna använda den. Som tur var så är jag inte en tjock människa med stort huvud, jag fick plats under bilen ändå för att lossa på muttrar och därefter lyfta avgasröret på plats och skruva åt muttrarna igen. Oljigt och oergonomiskt och allmänt drygt, men det gick bra. Fixade det och det höll!

Däremot alla planer på "mysig skogsritt" på hästen fick jag lägga åt sidan. Hade noll energi plus att hon var varm i ett bakben, inte öm eller svullen men hon fick vila hur som helst.

Idag tänkte jag mig en runda i skritt i skogen, i solsken och allt. Det var en fin plan tills jag tog in henne och noterade att benet fortfarande var varmt och hade avancerat med gallor som bonus. Ridturen blev en promenad där hon fick stanna och äta massa godsaker (blåbärsris, gräs, granris) här och där. Mycket uppskattat av nämnda häst! :)

Efter promenaden hade gallorna gått ner en hel del men inte försvunnit helt. Skulle tro att de + värmen försvinner av sig själv inom ett par dagar. Så länge hon inte har ont eller är halt så är jag inte så värst bekymrad. Bara att ta det lugnt helt enkelt.

Jag är en sliten människa idag.

Men solen skiner iallafall.