Solen skiner och det är runt noll grader ute skulle jag tro. Kanske +1 eller +2. Perfekt ridväder. Vi får väl hoppas att vädret håller i sig hela dagen, för i eftermiddag har jag tänkt hoppa lite med min sötklump. Jag ska ha med mig sambon som hjälp (utifall hästen slarvar och petar ner en bom, hon är inte den som river i onödan - men det händer att hon petar i bommar när det är "för lågt" enligt henne..) och det blir nog bra det där. Hästen lär bli glad och lycklig över att få skutta lite. Jag blir väl inte direkt olycklig heller, jag behöver bland annat träna på att hoppa i höger varv. Skitfånigt, men jag har alltid tyckt att det är jobbigare att hoppa hinder i höger varv. Förmodligen för att jag favoriserar vänster varv av någon anledning. Dock tvingar jag mig själv att rida mycket i höger varv (lite mer än vänster iallafall) för att Zeppolin också favoriserar vänster varv och tycker att höger varv är jobbigare när det kommer till galopp tex. Träna träna träna helt enkelt!
Imorgon får hon förmodligen vila, lördag och söndag ska jag rida och någon dag (måndag eller tisdag) ska vi bara skritta ut en sväng och övriga dagar rida "som vanligt". Torsdag är det dags för den där Pay & Jumpen. Ja jösses.. inte tänka på det nu. Jag blir nervös av bara tanken. Jag blir alltid nervös vid hopptävlingar/banhoppning. Det blev jag alltid när jag var yngre och var med på klubbtävlingar också. Det brukade dock släppa direkt när jag kom in på själva banan. Då var jag bara fokuserad på att göra en bra runda. En bra runda = inte automatiskt felfri, men med bra ridvägar och lydig häst. Inget tramsande och flamsande. Har dock aldrig rivit ett hinder på tävling.. Däremot vägrat ut mig X antal gånger på en häst som vissa dagar inte ville hoppa alls och satte sig på tvären och andra gånger var han helt tokglad och det gick hur bra som helst. Det var alltid antingen eller. Bli uteslutna från klassen eller göra en felfri runda. Lukas, han var en rolig häst han. Han lever än, men har inte träffat honom på jättemånga år nu! (9-10 år..).
Igår skrittade jag ut på sötklumpen som hade nerverna lite utanför skinnet. Lättskrämd och flåsig här och där över "farliga" saker. Hon hade väldigt bråttom, så det blev en racerskrittrunda på 35 minuter. Det är bra det, bränner fett väldigt bra! Att skritta i rask takt alltså i minst en halvtimme. Fett behöver brännas på henne ja, magen är lite väl omfångsrik..
Hur som helst. Skulle bara skriva en liten uppdatering.. Nu ska jag roa mig med annat en stund här på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar