söndag 6 november 2011

Hopperihoppera.

Varför sitta uppe på hästen när man kan dunsa ner i gruset istället?
Det gjorde jag idag. Jag både satt uppepå hästen (försökte mig på det här med hoppning utan att dö tröttdöden pga het häst) och låg nere på backen med hästen snett bakom mig i det bortre hörnet av ridbanan. Så kan det gå när ryttaren och hästen inte är helt synkade. Jag tar på mig det där helt, det är inte lätt att hoppa med skit bakom tyglarna så att säga. Zeppolin hoppar ju oavsett om man kommer för nära, för långt ifrån, snett eller vad som helst. Stanna på ett hinder finns inte med på hennes karta, det gör man bara inte. Så ibland blir sprången lite.. sådär så att säga.

Ibland blir det fantastiska språng, både över 50cm höga (eh..låga) hinder och högre (70cm). Ibland "oooh"-språng för att vi kommer för nära inpå och jag håller andan. Hon är ju så himla laddad och pigg (läs: het) när det gäller hoppning. Det i kombination med att hon och jag inte hoppat så mycket tillsammans gör att vi har mycket arbete kvar tills vi blir synkade och det blir bättre flyt. Vi kämpar på. Vi skuttar då och då så hon dels får "hoppa av sig" och dels håller igång hoppandet så att vi tillsammans kan bli bättre. HON kan ju det här med hoppning, det är matte som är rostig.

Lustigt det där.. när jag var yngre var jag en (enligt många) duktig hoppryttare. Var med på många klubbtävlingar och hoppkurser, inga problem. Sen slutade jag rida på ridskolan och red bara på privathästar, som jag sällan hoppade på. Zeppolin hoppades ju av Pernilla av förklarliga skäl tex. Det blev något skutt här och där för vår del bara, en tävling hösten 1998 också (felfri i båda klasserna, med livet i behåll med nöd och näppe. haha). Jag har haft Zeppolin som min på heltid sen januari 2008, ändå har vi inte riktigt hållit igång med hoppning. Vi har mest lallat runt i skogen och ridit pass på ridbanan. Glada och nöjda över att äntligen ha hittat ett samarbete när det gäller formen och sådär. Hoppning och annat med bommar har hamnat i skymundan. Vi tränade iofs hoppning för en tränare (!) en gång våren 2008. Sen.. tjaa, har vi hoppat mer sällan än varannan månad tror jag. Skämmes!

Har ju nu ett löfte till både mig själv och hästen att vi ska ha någon form av arbete med bommar en gång i veckan. Galoppbommar, cavaletti (travbommar), hoppning eller liknande. Tills det fryser i marken/på ridbanan så att det inte går längre. Med det milda novembervädret som är så hinner vi nog hålla oss till den planen några veckor till iallafall. :)

Även om jag ramlade av idag så gick det rätt bra. Mycket trött matte så vi skrittade då och då på långa tyglar mellan hoppvarven, mer för min skull än hästen. Hennes energi sinade inte under själva hoppningen så att säga, däremot var hon rätt trött efteråt. Jag skrittade av henne för hand på vägen utan sadel på och linimentade ben och vänster bakknä efteråt innan jag släppte ut henne i hagen. Öm nedanför vänstra höften efter avramlingen, jag alltså. Bara om man kommer åt stället, det känns inte annars. Bara lite stel/spänd i nackmuskulaturen - vilket ökar på min spänningshuvudvärk som är närvarande titt som tätt. Ska värma på vetekudden när jag ska lägga mig och då ha den under nacken. Mitt vänstra pekfinger känns lite... annorlunda när jag böjer det. Men det är inte heller någon fara. :)

Kom till stallet 07.20 och åkte därifrån strax före tolv. Sov bara runt 4,5h inatt och ingen frukost (äta före sju är inte min grej nej, i övrigt äter jag annars frukost varje dag) gjorde att jag kände mig rätt sliten efter det. Åt lite när jag kom hem och sen sorterade jag tvätt. Konstaterade att det skulle bli 8-9 maskiner med allehanda tvätt idag. Puh. Inte tvättat sen precis i början av oktober.. Fick Zeppolins flughuva tvättad och två schabrak. Skönt att kunna lägga undan en ren flughuva tills nästa sommar dyker upp med sina äckliga flugor som irriterar tant i öronen och ögonen. Schabraken tar jag tillbaka till stallet imorgon igen. Likaså en kattbädd som stallkatten Sudden ska få av mina katter, de använder den så sällan och den kommer nog mer till användning av gammelSudden i stallet när vintern närmar sig och han spenderar mer tid i stallet/sadelkammaren.

Har redan bjussat på filmen på facebook, kan lika gärna bjuda på den här också. Ignorera min ridstil när vi tar oss mot hindret (70cm räcke). Man kan väl säga som så att det är tur att tant Z har tålamod med mina tafatta hjälper och mitt styrande. Puh. I övrigt nyttigt att se sig själv på film, även om det känns hemskt. Då ser man (jag) vad jag verkligen behöver förbättra (hej sitsträning..) och sådär.


1 kommentar:

ordsallad sa...

Hehe, förstår vad du menade med långsamt gående... :)